Lag-Utsköttets Utlåtande N:o 24

Utlåtande 1873:LU24

12

Lag-Utsköttets Utlåtande N:o 24.

Reservation:

af Herr Friherre Wrede, Herr Sundell, Herr Sven Nilsson och
Herr Philipsson, hvilka tillstyrkt antagande af den Kongl. Propositionen.

Herrar von Sydow och Holmberg hafva begärt få antecknadt att
de i frågans behandling inom Utskottet icke deltagit.

N:o 24.

Auk. till Riksd. Kansli den 12 April 1873, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande
stadganden angående skyldighet] att deltaga i byggnad
och underhåll af tingshus och häradsf''ängelse.

I detta ämne hafva fyra särskilda motioner blifvit väckta, en inom
Första Kammaren af Herr Carl Hasselrot (motionen N:o 6) samt de öfriga
inom Andra Kammaren af Herrar O. B. Olsson (motion N:o 29), P.
Näsman (motion N:o 81) och J. Erikzon (motion N:o 86); och hafva
dessa motionärer föreslagit,

Herr Hasselrot: »att lagens stadgande i 26 Kap. 4 § Byggningabalken,
att tingshus och häradshäkte skola af häradet byggas och underhålla-.
, mätte upphäfvas samt att stadgas må, att denna skyldighet skall
af staten öfvertagas»;

eller ock, i fall en sådan lagförändring icke utan föregående utredning
af frågan kunde genomföras:

Lag-TJtskcttets Utlåtande N:o 24.

13

»att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse, med uttalande af
den åsigt att staten bör öfvertaga skyldigheten att bygga och underhålla
tingshus och häradsfängelse, anhålla att Kongl. Maj:t täcktes i
sådant afseende låta tillvägabringa erforderlig utredning angående sättet
för sakens genomförande, samt derefter till Riksdagen framställa förslag
i ämnet»;

Herr Olsson, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det sednare
alternativet i Herr Hasselrots motion: »att Riksdagen måtte i underdånig
skrifvelse, med uttalande af den åsigt att staten bör öfvertaga
skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes i sådant afseende låta tillvägabringa erforderlig
utredning angående sättet och vilkoren för sakens genomförande
samt derefter för Riksdagen framlägga förslag»; samt

Herrar Näsman och Erikzon sammanstämmande: »att Riksdagen
måtte genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
förändrade stadganden angående deltagande i byggnad och underhåll af
tingshus och häradshäkte, att dessa åligganden blifva för medlemmarne
af tingslagen efter billiga grunder gemensamma.»

Enligt erhållna remisser åligger det Lag-Utskottet att öfver dessa
framställningar yttrande afgifva.

De i ifrågavarande hänseende nu gällande bestämmelser återfinnas
i 26 Kap. 4 § Ryggningabalken, hvilket lagrum är af följande lydelse:
»Tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig tingstad
eller der Konungens Befallningshafvande pröfvar det för allmogen
lägligast, sedan Rätten deröfver hörd är. Der skall vara en stufva så
stor, som tarfvas, och två kamrar; och vare häradet skyldigt den byggning
uppehålla. Vid hvart tingsställe skall ock ett fängelse vara, der
missgerningsman må i förvar hållas. För denna byggnad vare ingen
fri, utan sätes- och ladugårdar, afhysta rå och rörshemman, så ock presteoch
klockarebol.» Varande, enligt Kongl förordningen den 17 September
1783, jemväl lotshemman befriade från skyldighet att i tingshusbyggnad
deltaga.

Under flera föregående riksdagar hafva framställningar blifvit gjorda,
åsyftande att lätta ifrågavarande besvär genom en jemnare och mera
tidsenlig fördelning af detsamma. Med bibehållande af häradet eller
tingslaget såsom gemensamhet för skyldighetens utgörande har man tänkt,
att frågan lämpligen kunde lösas på det sätt, som Herrar Näsmans och
Erikzons nu framlagda förslag afse; och i öfverensstämmelse härmed
beslöto begge Kamrarne vid 1867 års riksdag en underdånig skrifvelse

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

i ämnet, som dock ej blef expedierad. De framställningar i enahanda
syfte, hvilka sedermera blifvit gjorda, hafva strandat emot de betänkligheter
man hyst, synnerligast med afseende å svårigheten att uppställa
billiga och praktiskt tillämpliga grunder för bidragens utgörande. Emellertid
erhöll frågan vid nästlidne riksdag ett nytt uppslag i det att,
sedan dåvarande Lag-Utskott uti afgifvet utlåtande tillstyrkt en underdånig
skrifvelse, liknande, den af 1867 års riksdag beslutna, samma utlåtande
blef af begge Kamrarne till Utskottet återförvisadt, emedan —
att döma af den dervid förda diskussion — man fann beaktansvärd den
åsigt, som då framställdes derom, att oinförmälda onus borde af staten
öfvertagas. I anledning häraf framlade Utskottet förslag till en sådan
underdånig skrifvelse, som den af Herr O. B. Olsson nu påyrkade.
Detta förslag blef dock af Första Kammaren förkastadt, såsom diskussionen
angifver, på den grund att det ansågs gå i eu för de då väckta
motionerna främmande riktning — och sålunda föll frågan äfven den
gången.

Vid valet emellan de olika sätten för frågans lösning har Utskottet,
efter sorgfälligt öfvervägande, anslutit sig till den uppfattning, som fordrar,
att staten skall öfvertaga ifrågavarande besvär. Då rättstillståndets
upprätthållande obestridligen är en statsangelägenhet, synes deraf följa,
att staten bör bekosta för sådant ändamål erforderliga anstalter, hvartill
tingshus och häradsfängelse äro att hänföra. Jemte det att kostnaderna
härigenom blefve fördelade på alla skattskyldige öfver hela landet, skulle
undanrödjas ett missförhållande, som svårligen kan undvikas om tingslaget
bibehålies såsom gemensamhet, det nemligen, att de enskilde deltagarne
inom ett litet tingslag betungas betydligt, understundom mångdubbelt,
mera än deltagarne inom ett stort, emedan byggnadsskyldigheten
är för alla tingslagen i det närmaste lika, oberoende af deras storlek
eller folkmängd. Besvärets öfverflyttande på staten skulle ock medföra
den fördel, att ett ändamålsenligt ordnande af domskretsar och tingslag
derigenom underlättades.

Visserligen är det sannolikt, att byggnadsskyldigheten komrne att
ställa sig något dyrare för staten än för tingslagen; men om de ekonomiska
detaljerna ordnades på ett lämpligt sätt, borde skilnaden ej
blifva särdeles afsevärd, synnerligast som staten otvifvelaktigt ko in me
att hålla byggnaderna i ett mera tidsenligt skick, än som i allmänhet
är förhållandet. Och hvad särskildt angår häradsfängelserna, är det af
synnerlig vigt, att dessa i de orter, som äro belägna på längre afstånd
från kronohäktena, så inrättas, att, på sätt redan blifvit ifrågasatt, för -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

15

vandlingsstraff der må kunna undergås, hvarigenom betydliga kostnader
för statsverket skulle inbesparas.

Såsom vilkor för besvärets öfverflyttande på staten torde böra
bestämmas, att de nu byggnadsskyldige derförinnan skola till staten
aflemna ifrågavarande byggnader i laggildt skick. Då likväl på några
ställen tingshusen, såsom afsedda äfven för andra ändamål, t. ex. bostad
för distriktläkare, lokal för sparbank o. s. v., äro större än behofvet
eljest krafvel’, synes billigheten fordra, att saken der regleras på det
sätt, att till staten öfverlemnas endast de lokaler, som för det ifrågavarande
statsändamålet äro behöfliga. På de ställen åter, der tingshus
icke finnas och hvarest rättsförhandlingarne hållas i skolhuset, sockenstugan
eller annan dertill upplåten eller förhyrd lokal, synes det fortfarande
böra ankomma på menigheterna att sjelfva ombesörja och bekosta
tillhandahållandet af tjenliga lägenheter, till dess öfverenskommelse
kan träffas om den ersättning för besvärets eftertagande, som möjligen
kan anses böra till staten utgå.

Om emellertid menigheterna på landet befrias från skyldigheten
att hålla tingshus och häradsfängelse och detta onus öfverflyttas på
statsverket, komma naturligtvis äfven städerna att i sin mån dertill bidraga.
Deremot vore visserligen intet att säga, om ej städerna vore
förbundna, att sjelfva bygga sina domstols- och fängelselokaler. Men
med bibehållande af denna förbindelse oförminskad gestaltar sig saken
annorlunda, och rättvisan kräfver att någon jemkning härutinnan eger
rum. I Utskottets tanke sker en sådan lämpligen dymedelst, att statsverket
åtager sig att jemväl underhålla stadshäktena, hvilka lika med
häradsfängelserna äro afsedda uteslutande till fångars förvarande. De
för städerna egendomliga förhållanden synas deremot fortfarande betinga
skyldighet för dem att såsom hittills upprätthålla sjelfva domstolslokalerna.
Dessa lokaler begagnas nemligen i allmänhet äfven till administrativa
ändamål, till sammankomster i kommunala angelägenheter
o. s. v. Också äro fordringarne i afseende på lokalernas beskaffenhet
uti städerna vida större än på landsbygden, hvartill kommer att städerna
åtnjuta vissa särskilda förmåner just med afseende å förpligtelse!!
att sjelfva uppehålla rättsväsendet.

På grund af hvad anfördt blifvit och med föranledande af Herrar
Hasselrots och Olssons motioner, får Utskottet vördsamt hemställa,

l;o att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse, med uttalande
af den åsigt att staten bör öfvertaga skyldigheten
att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse,
så ock stadshäkte, anhålla, att Kong!. Maj:t

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

täcktes i sådant afseende låta tillvägabringa erforderlig
utredning angående sättet och vilkoren för sakens genomförande
samt derefter för Riksdagen framställa förslag
i ämnet.

Härmed anser Utskottet sig hafva besvarat jemväl Herrar Näsmans
och Erikzons motioner i ämnet; och torde Riksdagen således finna,

2:o att dessa motioner ej må till någon Riksdagens vidare
åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 April 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt: »Någon giltig anledning att på staten öfverflytta
tingslagens urgamla skyldighet att bygga och underhålla tingshus jemte häradsfängelse
synes mig ingalunda kunna hemtas deraf att rättstillståndets
upprätthållande är en statsangelägenhet och att mindre tingslag jemförelsevis
mera än de större deraf betungas. Religionsvården och folkundervisningen
äro äfven statsangelägenheter, och deraf beroende skyldigheterna att
bygga kyrka, prestgård och skolhus blifva stundom för den ena kommunen
känbarare än för den andra, hvilket oaktadt Riksdagen, då den uti
särskilda, underdåniga skrivelser till Kong!. Maj:t hänskjuta frågan om
en förändrad delningsgrund i afseende på dessa skyldigheter, icke ifrågasatt
att fördelningen skulle ske annorledes än på kommunernas medlemmar.
De större utgifter ett mindre tingslags innevånare kunna få vidkännas -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

17

kännas, motsvaras af fördelarne att hafva domstolen närmare, och det är
företrädesvis de som vid densamma hafva sina angelägenheter att bevaka,
om än äfven andra understundom måste der sig inställa. Genom tingshusbyggnadsskyldighetens
öfverflyttande på staten skulle visserligen tvisten
om fördelningsgrunden lösas på ett beqvämt, men ingalunda på ett
rättvist sätt. Den föreslagna åtgärden blefve nemligen orättvis mot de
för närvarande från en sådan skyldighet befriade. Anspråket mot dem
har hitintills ej sträckt sig och torde ej heller billigtvis kunna sträcka
sig längre än att de skulle deri deltaga efter fyrk, men genom omförmälda
åtgärd komme deltagandet i sjelfva verket att ske i mån af deras
andel i bevillningen till staten. Om nu härvid tages till grund för jemförelsen
bevillningen efter Bevillningsstadgans 2 Art., enligt hvilken bristen
i statsbehofven, sedan öfriga tillgångar blifvit beräknade, uttaxeras, så
skulle de, hvilka erlägga bevillning för annat än jordbruksfastighet, få
vidkännas dubbelt så stor andel, som om den efter fyrk beräknades.
Den föreslagna åtgärden skulle vidare blifva orättvis mot de tingslag
som uppfört dyrbara tingshus af sådan beskaffenhet att de ej på många
år komme att erfordra någon nämnvärd underhållskostnad och, jemte
dessa byggnaders öfverlemnande till staten, finge i beskattningsväg vidkännas
utgifter för de tingslag som ej lika fullständigt fullgjort sin
byggnadsskyldighet. Den föreslagna åtgärden blefve slutligen och framför
allt orättvis mot städerna, hvilka fortfarande finge bygga och underhålla
sina egna domstolslokaler och dessutom i mån af sin betydliga
andel i bevillningen till staten deltaga i kostnaden för tingshusen å
landet. Visserligen har häremot anmärkts att städerna fått donationsjord
in. fl. förmåner såsom ersättning för dem åliggande skyldigheter,
men obestridligt är att bland dessa ingått den skyldighet som nu blifvit
ifrågaställd. Att kostnaden för tingshusbyggnader blefve betydligt större
om staten skulle dermed taga befattning än under nuvarande förhållanden
torde icke kunna betviflas, och kostnaden komme ingalunda att förminskas
af den åberopade omständighet att tingshusen blefve mera
»tidsenliga». Derjemte torde få erinras att det flerstädes inträffade förhållande
att tingslagen i förening med domstolslokalerna för andra behof
uppfört åtskilliga lägenheter, hvilka icke kunde komma att till staten
afträdas, skulle medföra en gemensamhet i egande- och dispositionsrätt
som icke komme att för någondera blifva fördelaktig.

På dessa skäl, och då den enda fördel ifrågaställda åtgärder komme
att medföra, eller underlättandet af domkretsarnes ändamålsenliga
ordnande, efter mitt omdöme, icke på långt när motväger olägenheten
af samma åtgärd, hemställer jag,

Bih. till Ililcsd. Prot. 1873. 7 Sand. 12 Käft.

3

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 24.

att Herrar Hasselrots och Olssons motioner icke
må vinna bifall.

Deremot, på de af uti flera föregående betänkanden anförda skäl,
hvilka alltid af Andra Kammaren och vid riksdagen 1867 jemväl af
den Första blifvit godkända, och ej här torde behöfva åter upprepas,
hemställer jag med anledning af Herrar Näsmans och Erikzons motioner:

att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse
anhålla att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade
stadganden angående deltagande i byggnad och underhåll
af tingshus och häradsfängelse att dessa åligganden
blifva för medlemmarne af tingslagen efter billiga
grunder gemensamma.»

af Herr Friherre Nordenfalk;

af Herr Holmberg;

af Herr Sundeil: »För min del hemställer jag, att Riksdagen

måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t, i sammanhang
med åtgärderna för underdomstolarnes förändrade organisation, täcktes
taga under öfvervägande om och i hvad mån staten bör bekosta byggandet
af tingshus och häradsfängelse samt, efter erforderlig utredning af
frågan, derom till Riksdagen afgifva förslag, äfvensom att Kongl. Maj:t
behagade, genom utfärdad kungörelse eller annorledes, erinra vederbörande
om tillvaron af Justitie-statsministerns cirkulärbref till Kongl.
Maj:ts samtlige Befallningshafvande den 28 November 1845 af innehåll,
att vid förefallande frågor om byggnad eller iståndsättande af tingshus
och häradshäkten skall tillses, det menigheterna icke må betungas med
andra kostnader till sådan byggnad eller reparation, än som pröfvas
alldeles oundgängliga, intilldess Kongl. Maj:t, angående ordnandet af
domsagorna och tingsställenas belägenhet, fattat Dess nådiga beslut.»

af Herr M. Jonsson, som instämt med Herr von Gegerfelt.

Herr Friherre Wrede har önskat få antecknadt, att han i frågans
behandling inom Utskottet icke deltagit.