Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22

Utlåtande 1883:LU22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ånk. till Riksd. Kansli den 29 Mars 1883, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande
af klockares brefb äring sskyldighet -

Uti 24 kap. 32 § Kyrkolagen stadgas, bland annat, att klockaren
»skall bära kapitlets, prostens och kyrkoherdens bref till prosten, när
de honom tillhandakomma, till nästa klockare, och der sådant försummas,
till skadan, som deraf timar, svara.»

Lag-Utskottet har nu fått från Andra Kammaren emottaga en
inom Kammaren af Herr Carl Persson afgifven motion, N:o 31, deruti
föreslås, att ofvan anförda stadgande måtte upphäfvas, samt följaktligen
24 kap. 32 § Kyrkolagen hädanefter komma att erhålla följande
lydelse:

»Han skall ock vara kyrkan trogen, och kyrkoherden och församlingen
lydig, sörja för ringningen och klämtningen, på behöriga
tider ställa timklockorna, samt taga allt det i noga akt och förvar,
som honom i händer antvardas och förtros. Desslikes skall han vara
presterna vid gudstjensten, skriftermålen och, när det befalles, uti
socknebud, samt annan kyrkotjenst, vid handen; men ingalunda genom
någon kyrkoherdens enskilda tjenst besväras, hindras eller afhållas

Bih. till Riksd. Prat. 1883. 7 Sami. 16 Häft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande A:o 22.

ifrån den pligt honom åligger, med all flit och trohet drifva barnaläran.
I det öfriga hvad hans embete angår, så rättar han sig efter
den förordning, som biskopen och konsistorium honom föreskrifva.»

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 19 Maj 1874 hos Kongl.
Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida,
i likhet med hvad redan blifvit förordnadt i fråga om kronobrefbäringen,
den brefbäringsskyldighet, som enligt 24 kap. 32 § Kyrkolagen
ålåge klockare, kunde öfverflyttas på postverket, samt derefter hos
Riksdagen göra den framställning i ämnet, som för ändamålets vinnande
kunde finnas erforderlig; så fann Kongl. Maj:t den 10 Augusti
1877, vid föredragning af omförmälda skrifvelse, densamma icke för
det dåvarande föranleda till annan åtgärd, än att Kongl. Maj:t förordnade: att

den, enligt nådiga kungörelsen den 5 December 1873, angående
fribrefsrättens upphörande m. m., kyrkoherdar tillagda rätt
att för skrivelser i tjensteärenden, hvilka med allmän post befordrades,
begagna tjenstefrimärken och tjenstebref kort, skulle äfven till
komministrar och kapellpredikanter samt pastorats- och sockenadjunkter
utsträckas; samt

att, då ecklesiastik tjensteman, hvilken egde att anlita klockareposten,
anmälde sig å postanstalt till begagnande af lösväska för befordran
af försändelser, som rörde tjensten, dylikt postförsändningssätt
skulle honom medgifvas, utan att, der ej lösväskan användes för fortskaffande
af andra försändelser än dem, som anginge hans tjenst, någon
afgift finge honom affordras för lösväskans expedierande å postanstalt
eller för densammas fortskaffande med allmänna posten.

Till följd af nu anförda bestämmelser torde ecklesiastik tjensteman,
som eger att anlita klockareposten, ytterst sällan behöfva begagna
sig af denna rätt, hvilken följaktligen ock ytterst sällan bör
komma i användning; men då möjligen fall ännu någon gång kunna
inträffa, vid hvilka full anledning må förefinnas att anlita klockareposten,
och, vid sådant förhållande, tillräckliga skäl icke synas förekomma
att alldeles upphäfva den klockarne i kyrkolagen ålagda bref -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22. 3

bäringsskyldighet, som under nuvarande förhållanden ej heller bör
kunna vara för dem betungande, hemställer Utskottet,

att förevarande motion icke må vinna Riksdagens
bifall.

Stockholm den 29 Mars 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Herr Berglöf har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom Utskottet.