Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21

Utlåtande 1886:LU21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Eiksd. Kansli den 15 Febr. 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af 70 § i förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 Mars 1862.

I 70 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21
Mars 1862, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 29 Juni
1866, stadgas:

»Öfver de skattskyldiga, som sina kommunalutskylder vid uppbördsstämman
ej inbetalt, och för hvilka kommunalstämman ej beviljat afskrifning,
upprättar kommunalnämnden restlängd, som inom två månader
efter uppbördsstämma^ afsilande skall till kronofogden i orten öfverlemnas;
och åligger honom att de resterande utskylderna i vederbörlig
ordning indrifva och till nämnden redovisa.

Vid indrifvandet af dessa medel eger kronofogden att såsom uppbördsprovision
jemväl uttaga hos den restskyldige tre procent af det
resterande beloppet.»

Jemlikt 6 § 4:o i stadgan angående fjerdingsmän den 1 Juni 1850,
såsom denna punkt lyder enligt kungörelsen den 19 Maj 1876, åligger
det fjerdingsman, att, när han derom anlitas, »biträda kronans uppbördsmän
vid indrifning af oliqviderade kronouppbördsmedel eller
kommunalutskylder, mot rättighet att för sålunda indrifna medel åtnjuta
hälften af uppbördsår annens andel i stadgade stämmoböter eller af den
honom medgifna uppbördsprovision».

Uti eu inom Andra Kammaren afgifven motion, N:o 65, som blifvit
till Lag-Utskottet öfverlemnad, anför Herr A. P. Lind, efter att hafva
redogjort för innehållet af dessa bestämmelser:

Bill. till Riked. Prot. 1886. 7 Sami. 8 Saft.

1

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

Vid indrifvandet af de resterande kommunalutskylderna tillginge i
allmänhet sålunda, att kronofogden icke direkt vände sig till fjerdingsmannen,
utan begagnade kronolänsmannen som mellanlänk samt meddelade
honom ordres att behörigen indrifva och redovisa dessa medel.
Kronolänsmannen i sin ordning ansåge sig tvungen taga fjerdingsmannens
hjelp i anspråk. Och som med indrifningen af dessa medel
vore förenade stora kostnader och besvär, bland annat länsmannens eller
fjerdingsmannens skyldighet att betala vittne, som biträdde vid utmätningen,
ansåges det bra oegentligt och obilligt, att kronofogden för
ringa eller intet besvär skulle uppbära hälften af indrifningsprocenten.
Det vore efter motionärens förmenande mera öfverensstämmande med
full rättvisa och billighet, att den, som egentligen verkstälde indrifvandet
af resterande kommunalutskylder, denne må nu vara kronofogde,
länsman eller fjerdingsman, helt och hållet finge bekomma denna procent.

På grund af hvad han sålunda anfört föreslår motionären, att
Riksdagen ville för sin del besluta, att mom. 2 i 70 § af förordningen
den 21 Mars 1862 angående kommunalstyrelse på landet, sådant detta
lagrum lyder i Kongl. kungörelsen den 29 Juni 1866, måtte erhålla
sådan förändrad lydelse:

Vid indrifvandet af dessa medel eger indrifvaren att. såsom uppbördsprovision
jemväl uttaga hos de restskyldige 3 procent af det
resterande beloppet och densamma sig till godo beräkna.

Lag-Utskottet finner ej den föreslagna lagförändringen vara af behofvet
påkallad. Kronofogden kan visserligen ej sjelf lägga hand vid
alla förrättningar af ifrågavarande slag; men de utföras dock alltid på
hans ansvar. Så länge förhållandet är sådant, är det ej heller obilligt,
att uppbördsmannen erhåller andel af indrifningsprovisionen; och Utskottet
föreställer sig, att kommunerna ej vilja afstå från den trygghet, som
ligger deruti, att kronofogden ansvarar för indrifningsförrättningen.

Utskottet hemställer följaktligen,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.