Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21

Utlåtande 1878:LU21

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

N:o 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Mars 1878, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändrad
lagstiftning beträffande förlust af medborgerligt
förtroende.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet fått emottaga tvenne
motioner, innefattande förslag om förändrad lagstiftning beträffande den
påföljd å vissa i Strafflagen bestämda brott, som benämnas »förlust af
medborgerligt förtroende».

I den ena motionen, N:o 5, yrkar Herr Isaac Asklöf, att Riksdagen
för sin del måtte besluta den förändring i 20 kap. Strafflagen, att den
i samma kapitels 18 § förekommande straffbestämmelsen »förlust af medborgerligt
förtroende» afskaffas för de äfven qvalificerade tjufnadsbrott,
som första gången begås, dock med undantag för svårare fall.

Vid sistlidne riksdag väckte Herr Asklöf förslag om en sådan
ändring i Strafflagen, att förlust af medborgerligt förtroende ej vidare
skulle ådömas för första resan stöld, begången under sådana omständigheter,
att den icke kunde hänföras till så kallad qvalifieerad stöld. Detta
förslag blef af Utskottet afstyrkt och af begge Kamrarne afslaget.

I sitt utlåtande öfver motionen förklarade sig Utskottet, under medgifvande
att afsevärda skäl kunde anföras för upphäfvande af stadgandet
om förlust af medborgerligt förtroende för dylikt brott, likväl tveka att
under då varande förhållanden tillstyrka bifall till motionärens förslag.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

7

Strafflagstiftningen rörande stöld hade under senare årtionden blifvit
i flera afseenden mildrad, och det vore betänkligt att, åtminstone för närvarande,
derutinnan gå längre. I allmänna omdömet, på hvilket lagstiftaren
alltid måste fästa behörigt afseende, vore otvifvelaktigt stöld ett
särdeles vanfrejdande brott; och då för denna förbrytelse enligt gällande
lag kunde ådömas förlust af medborgerligt förtroende på så kort tid som
ett år, syntes lagstiftaren i bemödandet att åt samhället så snart som
möjligt återgifva brottslingen rehabiliterad redan hafva gått så långt, som
med det allmänna folkmedvetandet vore förenligt.

Lika vigtigt, som det för samhället vore att underlätta en frigifven
brottslings sträfvan att erhålla ärligt förvärf och dymedelst ej blott minska
faran för ett upprepande af hans förbrytelse, utan äfven till nyttigt arbete
återvinna en på afvägar kommen samhällsmedlem, måste det också vara,
att ej samhällets öfriga medlemmar och i främsta rummet arbetsgifvare
utsattes för olägenheten att, under okunnighet om förhållandet, i sina
hem och i sitt arbete mottaga personer, som nyss begått vanfrejdande
brott, utan att ens någon tid hafva visat prof på sin förbättring; och
vore en stöld begången under synnerligt förmildrande omständigheter,,
torde i de flesta fall inga svårigheter möta för den, som dertill gjort
sig skyldig, att i sin hemort erhålla arbetsförtjenst, äfven om han på
någon kortare tid vore förlustig medborgerligt förtroende. Högst olämpligt
hade det äfven synts Utskottet att medgifva en från fängelset nyss
utkommen, för stöld straffad brottsling alla medborgerliga rättigheter.
Vore han ej ådömd förlust af medborgerligt förtroende, kunde deltagande
i till exempel riksdagsmannaval och alla kommunala angelägenheter honom
ej förvägras, om han eljest vore dertill berättigad. I sådant fall skulle
ej heller kunna honom förmenas att med laga verkan aflägga vittnesmål,
men att tillerkänna tjufvens intyg egenskap af laga bevis, innan han genom
någon tids oklanderligt uppförande kunde anses hafva återvunnit
det förtroende, han förverkat, hade synts Utskottet ingalunda välbetänkt,
särdeles vid det förhållande, att vår lag gåfve två vittnens sammanstämmande
intyg egenskap af fullt bevis, utan att åt domaren inrymma
den omfattande pröfning af vittnesmålens verkan, som andra länders lagstiftning
inedgåfve.

Slutligen ansåge sig Utskottet böra påpeka, att, äfven om öfvervägande
skäl kunde anses tala för en förändring i det syfte, motionen
angifvit, bifall till det framstälda förslaget likväl icke torde böra ifrågakomma
i den ringa utsträckning, som det erhållit. Förlust af medborgerligt
förtroende vore nemligen stadgad för flera brott, som ingalunda vore

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

af mer vanfrejdande beskaffenhet än första resan stöld, och särskilt
skulle genom bifall till motionärens förslag den oformlighet uppkomma,
att, då stöld enligt 20 kap. 1 § Strafflagen ej skulle medföra förlust af
medborgerligt förtroende, en dylik påföljd likväl qvarstode för alla så
kallade qvalificerade stölder, ehuru vid dessa senare brott ofta kunde
förekomma så mildrande omständigheter, att de icke mer än flertalet förbrytelser
mot först nämnda paragraf torde böra drabbas af ifrågavarande
påföljd.

Motionären har visserligen nu sökt undanrödja en af de mot hans
förslag framstälda anmärkningarne derigenom, att äfven qvalificerade
stölder af lindrigare art skulle blifva undantagna från påföljd af medborgerligt
förtroendes förlust. Men utom att den sålunda uppdragna
gränsen mellan de tjufnadsbrott, som komme att medföra nämnda påföljd,
och dem, som blefve derifrån fritagna, synes allt för obestämd,
qvarstå i oförminskad kraft de öfriga, här ofvan anförda skälen för afslag
jemväl å det nu väckta förslaget; hvadan Utskottet vördsamt hemställer,

l:o att Herr Asklöfs förevarande motion icke måtte
af Riksdagen bifallas.

1 deri andra motionen, af Herr H. Magerman, N:o 98, föreslås, »att
Riksdagen ville besluta, att 2 kap. 19 § l och 2 mom. af Strafflagen
måtte erhålla följande förändrade lydelse: .

Vissa i lagen bestämda brott medföra den påföljd, att den dömde
förklaras hafva medborgerligt förtroende förverkat.

Då sådan påföljd stadgad är, må den ej utöfver fängelsetiden
ådömas.»

Något medborgerligt förtroende torde den, som i fängelse sitter,
ytterst sällan komma i tillfälle att utöfva, lika litet som att begagna sig
af de öfriga medborgerliga rättigheter, för hvilkas åtnjutande egandet
af medborgerligt förtroende är stadgadt såsom vilkor. Herr Hagermans
förslag innefattar således i det närmaste upphäfvandet af den påföljd,
ifrågavarande § för vissa brott bestämmer, och den ringa återstod deraf,
han bibehåller, skulle endast blifva en qvarlefva af en förgången lagstiftning
utan all egentlig betydelse.

Enär flertalet af de skäl, som blifvit anförda för afslag å Herr
Asklöfs motion, äro i ännu högre grad å förevarande förslag tillämpliga,
får Utskottet hemställa,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

9

2:o . att denna Herr Hagermans motion måtte lemnas
utan vidare afseende.

Stockholm den 11 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herrar Torpaclie ocl
på de af Herr Asklöf anförd

till sådan ändring i

Magnus Jonsson, hvilka ansett, att Utskottet
skäl bort för Riksdagen framlägga förslå

gällande Strafflag, att på domstolens pröfning korum

att bero, huruvida den, som fäldes till ansvar för första resan stöld,
skulle förklaras medborgerligt förtroende på viss tid förlustig eller icke.

✓

Bih. till liiksd. Prof. 1878. 7 Samt. 10 Haft.

2

ro CJQ