Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20

Utlåtande 1876:LU20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. Kansli den. 2 Mars 1876, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till författning
rörande inteckning i jernväg, kanal eller annan dermed
jemförlig anläggning.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 105) kar Herr
Grefve E. Sparre framhållit, hurusom det i 16 § af Kongl. förordningen
den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom gifna stadgande,
att jernväg, kanal eller annan dermed jemförlig anläggning,
hvartill marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad, enligt
gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof, icke finge med inteckning enligt berörda lag belastas, redan antydde
lagstiftarens afsigt att stadga särskilda former för åstadkommande
af säkerhet för fordran i dessa anläggningar. Denna afsigt
förklarades dels deraf, att åtskilliga i förordningen förekommande stadganden
om forum för meddelande af inteckning ej i fråga om dessa
företag vore tillämpliga, dels ock deraf, att lös egendom i anläggningen
inginge till så betydlig del, att säkerheten, utan att omfatta äfven
denna egendom, vore af föga värde; under det att kännedomen om
de stora summor, som för berörda anläggningar erfordrades, ådagalade
behofvet deraf, att för de lån, som för anläggningens åstadkommande
erfordrades, behöfligt hypotek kunde beredas. Detta gälde
icke blott om de anläggningar, för hvilkas åstadkommande man öfver
hela landet arbetade med feberaktig ansträngning. Äfven för de lån,
Bih. till Rilcsd. Prof. 1876. 7 Samt. 9 Höft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

som upptagits för redan verkstälda företag, erfordrades säkerhet. I brist
deraf hade vid beviljandet af lån till sådana företag långifvaren stundom
betingat sig en förbindelse af styrelsen att antingen icke upptaga vidare
lån eller åtminstone icke åt dessa lemna samma rätt till betalning,
som de redan upptagna. Men en sådan personlig förbindelse kunde
icke lemna erforderlig trygghet, minst i fråga om lån med längre betalningstid.
Det vore således af allra högsta vigt, att lagstiftningen,
icke blott för att möjliggöra nya anläggningar, men äfven för att betrygga
redan upptagna lån, bestämde de former, under hvilka säkerhet
för lån till dessa anläggningar kunde vinnas. Vid valet af dessa former
syntes den af inteckning vara den, som bäst lämpade sig till
gällande lagstiftning i fråga om fast egendom enligt 17 Kap. 9 §
Handelsbalken och i fråga om den lösa enligt 7 § i samma kapitel
om _ förlag. I enlighet med dessa grunder och på de öfriga skäl,
motionen närmare angifver, har motionären till antagande framlagt ett
af honom uppgjordt förslag till “författning rörande inteckning i jernväg,
kanal eller annan dermed jemförlig inrättning14; hvilket förslag,
då detsamma blifvit i motionen infördt, Utskottet ansett obehöfligt att
här ånyo intaga.

Under obetingadt medgifvande, att ett trängande behof kräfver
vidtagande af åtgärder från lagstiftningens sida för beredande af säkerhet
för lån till jernvägsanläggningar, hvilka af de företag, som med
åberopade § i inteckningsförordningen afses, äro de ojemförligt flesta till
antalet, är Utskottet deremot af den mening, att, då af kanaler, söm blifvit
genom enskildes försorg i vårt land åvägabragta, såvidt Utskottet
känner, finnas blott sex, samt, hvad angår andra dermed jemförliga
anläggningar, Utskottet icke har sig bekant, att några dylika ännu
åstadkommits, icke, åtminstone för närvarande, torde vara af nödvändigheten
påkalladt, att medgifva, det andra anläggningar, änjernvägar,
må för gäld pantsättas.

Beträffande dessa åter äro de i allmänhet af den omfattning,
att de icke kunna annorledes än genom aktiebolag bringas till utförande;
och då de jernvägar, som af enskilde personer anläggas, vanligen
ej äro af sådan betydenhet, att derför erforderlig mark blifvit
enligt expropriationslagen förvärfvad, så att de följaktligen kunna i vanlig
ordning intecknas, synes rättigheten att pantsätta jernvägsföretag
lämpligen kunna inskränkas till de dylika företag, som genom aktiebolag
komma till stånd.

Vid betraktande vidare deraf, att af sakens natur torde föranledas
helt och hållet nya legala former för den ifrågasatta pantsättningen,
samt vid sådant förhållande klokheten synes bjuda, att, under

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

afbidan på den erfarenhet, som om det dervid föreslagna systemet må
vinnas, detsamma icke utsträckes längre än oundgängligen erfordras,
har Utskottet sålunda ansett den ifrågavarande rättigheten böra förunnas
till förmån allenast för jernvägsföretag och bland dessa desto
hellre endast för dem, hvilka genom aktiebolag åstadkommas, som
den offentliga kontroll dylika bolag äro underkastade synes vara af
vigt för befrämjande af förtroendet för de, vanligen mot obligationer
upptagna lån, som med lagstiftningen afses.

I fråga derefter om de former, som böra för pantsättningen
stadgas, kan Utskottet icke dela motionärens åsigt. De egendomliga
förhållanden, som ega rum med jernvägar, torde nemligen göra omöjligt
att på dem tillämpa de bestämmelser, som gälla för inteckning i
annan fast egendom. Då, derest en jernväg, såsom annan fastighet,
finge endast till någon del intecknas, denna del jemväl skulle, med
den påföljd att ändamålet med hela farleden blefve förfeladt, kunna särskildt
försäljas, visar redan det oeftergifliga behofvet af en föreskrift derom, att
jernväg endast må i sin helhet pantsättas, huru föga de stadganden,
som gälla i afseende på inteckning i allmänhet, äro på förevarande
fall tillämpliga. Vidare och enär oftast är fallet, att en jernväg sträcker
sig genom flera härad eller tingslag, men det, med hänsyn till vigten
att på ett ställe kunna få kännedom om egendomens gravationer, är
nödigt att stadga, det inteckningen af hela farleden skall ske vid en
och samma domstol, skulle vid bestämmande af detta forum vara förenadt
med ej ringa svårighet att i lagen uppställa en bestämd och
alltid tillämplig regel angående den domstol, som i förekommande fall
skulle vara behörig att meddela inteckning; och om man antoge motionärens
i detta hänseende framstälda förslag, att inteckningen skulle
fastställas vid den domstol, hvarunder bolaget lydde, så skulle i det fall, att
bolagsstyrelsens säte förändrades eller jernvägen blefve afyttrad, detta
forum icke bibehållas och upplysning således icke med erforderlig
säkerhet kunna vinnas om de gravationer, för hvilka jernvägen
häftade.

Men en annan vigtigare omständighet talar för användandet af
en olika form för pantsättningen, än det vanliga inteckningsförfarandet.
De lån, som lemnas för anläggande af jernvägar, äro vanligen af sådan
betydenhet, att de icke kunna fås hos enskilda personer, utan att för
dem utfärdas obligationer, hvilka till högst betydliga belopp spridas
bland allmänheten. Då lagstiftaren anser sig böra i dylika anläggningar
tillåta hypotek för berörda värdepapper, synes äfven omsorgen
derom, att förtroendet till dem må bevaras, oafvisligen fordra, att lagstiftaren
jemväl tillser, att den säkerhet, som sålunda beredes, blifver

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20. _

verklig och icke blott skenbar. Men om lagstiftaren medgåfve, att
jernvägar i likhet med andra fastigheter finge, utan den kontroll som
för sådant ändamål erfordras, intecknas äfven för mindre lån, så skulle
möjligen dessa anläggningar kunna af dylika inteckningar komma att
belastas till så hög grad, att för de på penningemarknaden cirkulerande
obligationerna, hvilka, vanligen utgifna med Konungens tillåtelse,
derigenom kunde erhålla ett visst anseende, föga eller ingen tillgång
vid inträffande ofall förefunnes.

Det är hufvudsakligen af denna anledning, som i andra länder,
t. ex. i England och Preussen, hypotek i jernvägar icke kan erhållas
annorledes, än i förra landet genom en parlamentsakt och i det senare
genom en ministerial-resolution; och äfven i Finland, hvarest fråga uppstått
att tillåta pantsättning af jernvägsanläggningar, har man varit betänkt
att afhjelpa behofvet deraf genom en regeringshandling.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med ledning af
ofvannämnda exempel har Utskottet ansett sig böra på det sätt tillstyrka
motionen, att pröfningen, huruvida aktiebolag, som erhållit tillstånd
till anläggning af jernväg med rätt att enligt expropriationslagen
dertill förvärfva mark, må mot säkerhet i jernvägsanläggningen upptaga
lån till visst belopp, borde öfverlemnas åt Konungen, som, derest
skäl dertill förefunnes, skulle ega att genom en kungörelse, som i författningssamlingen
intoges, förordna att en sådan säkerhet skulle eg a
ruin, i den fasta egendomen, såsom vore inteckning deri meddelad och
i den lösa, såsom om förlagsmans förmånsrätt finnes stadgadt; och den
ofvannämnda pröfning, som sålunda skulle åt Konungen öfverlåtas,
komme att, såsom Utskottet föreställer sig, omfatta, dels huruvida det
ifrågasatta lånet vore af den betydenhet, att säkerhet på ofvanberörda
sätt lämpligen borde derför beredas, dels ock huruvida, med afseende
på de garantier för anläggningens fullbordande samt för pålitlighet och
redbarhet i öfrigt, bolaget både att erbjuda, tillstånd till lånets upptagande
kunde meddelas, utan fara att iångifvaren komme att drabbas
af någon förlust.

Genom antagande af eu sådan form för pantsättningen har Utskottet
funnit några vidare föreskrifter rörande förfarandet eller de
vilkor, under hvilka panträtt kunde beviljas, icke vara behöfliga. Vid
öfverläggningen härom har väl blifvit ifrågasatt, att stadganden borde
meddelas derom, att, innan pantsättning finge ega rum, bolaget ålåge
visa, att det jordområde, som för jernvägsanläggningen i fråga erfordrades,
både blifvit behörigen för bolagets räkning lagfaret och frigjordt
från alla de inteckningar för gäld, hvarför det, gemensamt med de
hemman, hvarifrån det blifvit afsöndradt, kunde besväras. Då emel -

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

lertid finnes stadgadt, att, der jord eller lägenhet, som enligt expropriationslagen
afstås, är intecknad, ersättningsbeloppet, vare sig detta
blifvit bestämdt genom öfverenskommelse eller annorledes, skall nedsättas
hos Konungens Befallningshafvande, som har att med inteckningsegarne
uppgöra liqvid, hvarefter den intecknade jorden kan från
inteckning befrias, torde kunna förutsättas, att hvad som bör tillkomma
inteclmingsegare i allmänhet äfven blifver dem godtgjordt. Under sådant
förhållande synas berörda föreskrifter vara desto mindre nödiga,
som, derest lagliga former för markens förvärfvande blifvit af bolaget
åsidosatta, påföljden deraf synes i värsta fall blifva den, att löseskillingen
för marken måste, i öfverensstämmelse med expropriationslagens
föreskrifter, ånyo erläggas, samt en sådan påföljd, vid det förhållande
att denna löseskilling i sin helhet i allmänhet icke lärer uppgå till mera
än 3 å 4 procent af anläggningskostnaden, skulle kunna ega rum, utan
att den säkerhet, som blifvit långifvaren tillförsäkrad, derigenom skulle
i anmärkningsvärd mån förringas; under det å andra sidan, då lån för
jernvägsarbetens utförande vanligen erfordras redan innan den derför
behöfliga marken blifvit åtminstone till fullo exproprierad, pantsättning
af jernvägsföretag skulle genom de ifrågasatta föreskrifterna i de flesta
fall omöjliggöras.

Beträffande sedermera fortvaron och upphörandet af den säkerhet,
som genom pantsättningen erhållits, får Utskottet erinra, att som denna icke
är att hänföra till inteckning, hvilken bör inom viss tid förnyas, det torde
ligga i sakens natur, att enligt allmänna rättsgrundsatser samma säkerhet,
utan någon förnyelse, fortfar att gälla, intilldess vare sig den fordran, hvarför
säkerheten meddelats, blifvit gulden eller annorledes förfallit, eller
ock den pantsatta jern vägsanläggningen blifvit för gäldande af fordringen
i laga ordning försåld, så att på detta sätt utgått så mycket,
hvartill tillgång kunnat ur panten beredas. Ehuru derföre några
särskilda stadganclen i detta ämne icke torde vara oundgängligen behöfliga,
har Utskottet dock, till förekommande af missförstånd, ansett
sig böra i författningsförslaget intaga uttryckligt förordnande derom,
att för bibehållande af den säkerhet, som blifvit genom pantsättningen
grundad, förnyelse ej erfordras.

För det fall, att jernvägsanläggning blifvit för flera olika lån
vederbörligen pantsatt, har med tillämpning af en gammal känd rättsgrundsats
blifvit föreslaget, att den skall ega företräde, som först
vunnit sådan säkerhet; hvarjemte, för att de lån, som redan före nu
ifrågavarande författnings utfärdande tillkommit, må oförkränkta bibehållas
vid den rätt de dessförinnan egde, Utskottet med hänsyn till

6

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 20.

dessa lån, om hvilka, i anseende till den revision, aktiebolags räkenskaper
äro underkastade, en tillförlitlig utredning är möjlig, funnit
lämpligen kunna stadgas, att pantsättning af jernväg icke må verka
dem till förfång.

I sammanhang härmed torde, hvad särskildt angår sådana äldre
statslån, som blifvit med förbehåll om underpant i jernvägar med dertill
hörande lösegendom beviljade, böra erinras, att Konungen vid
pröfningen af ansökningar om tillstånd till upptagande af nya lån
icke lärer underlåta att, innan sådana tillstånd meddelas, i nåder tillse,
att statslånen varda med nödig säkerhet tillgodosedda.

I öfverensstämmelse med de åsigter, som sålunda blifvit uttalade,
får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
Förordning angående pantsättning af jernvägsanläggning.

Vill aktiebolag, som erhållit tillstånd till anläggning
af jernväg med rätt att förvärfva dertill erforderlig
mark enligt gällande författningar om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof, i jernvägsanläggningen
bereda säkerhet för lån till visst
belopp, göre derom ansökan hos Konungen. Finner
Konungen skäl att ansökningen bifalla, utfärdas derom
allmän kungörelse; och ege från den dag, kungörelsen
om pantsättningen i författningssamlingen utgafs, innehafvare
af de för nämnda lån utgifna förbindelser i
all sådan till jernvägen hörande fast egendom, som
jemlikt Förordningen den 16 Juni 1875 ej må med inteckning
belastas, panträtt såsom vore inteckning beviljad,
samt i bolagets till jernvägen och dess drift
hörande lösegendom enahanda förmånsrätt, som förlagsman
i det, som med förlaget tillverkadt är.

För bibehållande af den säkerhet, hvarom här sägs,
erfordras ej förnyelse, såsom om inteckning för fordran
stadgadt är; och ege, der säkerhet beviljas för flera
lån, den långifvare företräde, som först säkerhet vunnit.

Hvad sålunda stadgadt är lände ej till förfång för
fordran, som före denna författnings utfärdande uppstått.

Stockholm den 2 Mars 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20,

7

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt: “Det af Utskottet framlagda författningsforslaget
gifver enligt min åsigt anledning till följande anmärkningar:
• :o'' vtj’ elluru hvarje egare af jernväg, kanal eller annan dermed

jemförlig anläggning, som enligt Kongl. förordningen den 16 Juni 1875
ej må med inteckning enligt samma Kongl. förordning belastas, synes
ega lika giltigt anspråk att få tillgodonjuta den ifrågastälda pantsättningsratten,
en sådan rätt medgifvits endast aktiebolag, som fått tillstånd
att anlägga jernväg;

„2:o) att_ ifrågasättas må, huruvida lagstiftningen bör gifva bekräftelse
a pantsättning af jernväg, innan visadt blifvit, att såmedelst pantsätta,
dertill erforderliga marken blifvit förvärfvad, och att åtminstone någon
el af arbetet blifvit utfördt eller säkerhet för dess utförande stäld;

3:o) att den egendom pantsättningen afser icke blifvit med eror
ei ig noggrannhet bestämd, särdeles i fråga om sådan mark, som
utotver det af sjelfva jernvägen upptagna område blifvit förvärfvad för
särskilda ändamål, såsom byggnadsplats, hemtning af sten, grus, sand
och skogshygge in. in.; äfvensom uttrycket den till jernvägen och dess
drift hörande lösegendom gifver anledning till tvekan, huruvida dermed
alses jemväl penningar och fordringar samt för jernvägens behof inköpta
varor; °

^ förslaget icke reglerar förmånsrättsförhållandet mellan
en ifragastälda pantsättningen, samt de inteckningar, hvilka dels kunna
näfva blifvit beviljade i sjelfva jernvägen innan förenämnda Kongl. förordning
blef till efterrättelse gällande, dels vid afträdestiden belastat
det till jernvägen hörande jordområde, och icke blifvit derifrån
i vederbörlig ordning skilda.

• i u ''°^ a^'' hetalningsrätt, som förbehållits äldre fordringsegare,
icke allenast bidrager att göra verkan af den beviljade panträtten
oberäknelig, utan äfven kan lätteligen leda till tvist''om hvilka forungar
ma anses under ett sadant förbehåll inbegripna;

6.o) att, till undanrödjande af tvekan om verkan af den genom
Konungens och Riksdagens sammanstämmande beslut förbehållna panträtt
or an, som af statsmedel blifvit åtskilliga jernvägsbolag beviljade,
bestämmelse borde meddelas derom, att sådan panträtt eger företräde
framfor den, som enligt, föreslagna förordningen meddelas; och

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

7:o) att anvisning saknas, huruledes jern vägen, sedan bolaget
fullgjort sin förbindelse i afseende på lånets återbetalning eller köpeskillingen,
vid utmätningsvis skedd försäljning, befunnits otillräcklig,
må kunna från pantsättningen befrias.

Med afseende såväl å det allmänt insedda behofvet af eu lagstiftning
i ämnet som å svårigheten eller kanske rättare omöjligheten att
åstadkomma en sådan på rationela grunder utan att dermed afsedda
ändamålet skulle i väsentlig män förfelas, anser jag omförmälda anmärkningar
icke utgöra ovilkorligt hinder för förslagets antagande, men
jag har likväl ansett mig böra framställa desamma till det afseende
de kunna finnas förtjena.64

af Herrar Ribbing, Lindgren och Torpadie: “Lika med Utskottets
majoritet anse vi lagstiftning uti ifrågavarande hänseende vara af behofvet
påkallad; men då, förutom det att principiela anmärkningar mot
förslaget med fog, enligt vår åsigt, kunna framställas, vi i allo instämma
i de af Herr von G-egerfelt uttalade erinringar mot samma
förslag, synes oss hvarken detta förslag i dess nuvarande skick eller
det af motionären framstälda böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.“

af Herr Thomasson: “För min del anser jag den föreslagna författningen
hafva bort utsträckas så, att den kommit att gälla allt hvad
genom 16 § i Kongl. förordningen angående inteckning i fast egendom
den 16 Juni 1875 förklarats icke kunna blifva föremål för inteckning
enligt nämnda Kongl. förordning.66

af Herr Nils Pettersson, som ansett det borde stadgas, att de
statslån, som för jernvägsbyggande må hafva meddelats, skola ega förmånsrätt
framför de lån, för hvilka jernväg kunde komma att enligt
författningen pantsättas.

Herr Anders Persson har begärt få antecknadt, att lian icke i
ärendets behandling inom Utskottet deltagit.

Herrar Asplund och Philipsson hafva önskat få anmärkt, att de
varit förhindrade att i den slutliga behandlingen af motionen deltaga.

STOCKHOLM, ISAAC MARGITS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1876.