Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20

Utlåtande 1875:LU20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1875, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande
stadganden ° angående skyldighet att deltaga i byggnad
och underhåll af allmänna hus.

Ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottet remitterade
äro väckta en inom Första Kammaren af Herr N. S. von Kock (motionen
iN:o 44) och de öfriga inom Andra Kammaren af Herrar A. V. Wiqardt
(motionerna N:is 12 och 13), J. P. Nilsson (motionen N:o 32), Erik Olsson
(motionen N:o 87), P. A. Hörnfeldt (motionen N:o 143), Johan Jonsson från
Skaraborgs län,. med hvilken Herrar S. Magnusson och M. Ekström instämt
(motionerna N:is 141 och 142) och P. Näsman (motionen N:o 96): och
hafva motionärerne föreslagit:

, i ^-QVV von Kock: »att, med ändring af 26 Kap. 1 § Byggninga-balken
och de författningar, som innefatta tillägg eller förklaringar af detta lagrum,
matte stadgas: ö

i i -V1!’.,,80™ * socknen bo, skola kyrka bygga och uppehålla med
hvad dertill hörer såsom klockstapel, kyrkomur, sockenstuga, fattighus
och skolhusbyggnad.

För underhåll af dessa byggnader tillskjutes årligen ett belopp,
svarande mot en procent utaf husens brandförsäkringsvärde.

. Vid nybyggnad fördelas den kostnad, som dertill åtgår och hvartill
uti de särskilda kassorna befintliga behållningar icke förslå eller anses ej
löra användas, sålunda, att det årliga belopp, som vid nybyo-o-nadens
Bill. till 1likså. Prof, 1875. 7 Sami. 18 Käft. j

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

beslutande skulle åtgå till ränta och amortering under fyratio år på ett
för byggnaden erforderligt lån uttaxeras under nämnda tid, eller fyratio
år, i socknen.

Kyrkostämma eger besluta upptagande af amorteringslån för nybyggnad
af dylikt hus eller för betalande af för uppförande af sådan
byggnad iråkad skuld, med vilkor att detsamma inom fyratio år betalas.

De årliga tillskott, hvilka sålunda af kyrkostämma beslutas, uttaxeras
efter fyrktalsberäkning.»

Herr Wigardt, i motionen N:o 12, och Herr J. P. Nilsson: »att, med
bibehållande af Kongl. resolutionen den 13 December 1672, rörande
kyrkobyggnad i Skåne, Riksdagen måtte för sin del besluta:

l:o att i öfrigt skyldighet att bidraga till byggande och underhållande
af å landet belägen kyrka, med hvad dertill hörer, såsom klockstapel,
kyrkomur, sockenstuga och fattigstuga, skall med undantag
för de dertill erforderliga dagsverken, hvilka böra utgöras i likhet
med hvad hittills stadgadt varit, åligga en hvar, som enligt 57 §
i Kong!, förordningen om kommunalstyrelse på landet af den 21
Mars 1862 är pligtig att till kommunens gemensamma utgifter
lemna bidrag; och

2:o att dessa bidrag skola utgöras med belopp, som bestämmes enligt
de i 58 § af nämnda Kongl. förordning för kommunalutskylders
utgörande stadgade grunder.»

Herr Erik Olsson: »att Byggninga-balkens 26 Kap. 1, 2 och 4 §§
måtte erhålla följande förändrade lydelse:

§ 1. Alla, som i socken bygga och bo, skola kyrka bygga och
uppehålla, och hvad dertill hörer: såsom klockstapel, kyrkomur, sockenstuga,
skolhus och fattigstuga. Byggnadsvirke, körslor och annan kostnad
utgöres härtill efter den hvar och en åsätta bevillning och fyrktal.

Innan något — — — sig förena.

§ 2. Prestgård skola ock alla bygga efter samma beräkningsgrund
som i l § sägs.

T prestgård skall vara----vid deras byggning och prestgård.

§ 4. Tingsbyggning skall hvart härad bygga efter samma beräkningsgrund,
som i 1 § sägs, å vanlig tingsstad--— vare ingen fri.»

Herr Hörnfeldt: »att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning
af följande lydelse:

De församlingar å landet, der reglering af presterskapets löner
försiggått och vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, skola, så framt

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

3

å prestgård finnes sådan lada, som enligt 4 § i Kong!, resolutionen på
presterskapets besvär den 10 Augusti 1762 åligger presten att sjelf bygga
och underhålla, under den tid, regleringen gäller, vara befriade från skyldigheten
att bygga och underhålla den i 2 § 26 Kap. Byggninga-balken
och 12 § i Kongl. resolutionen på allmogens besvär den 1 Augusti 1727
föreskrifva lada; dock skall, derest konvention eller skriftligt aftal annorledes
bestämmer, eller för särskilda orter inom riket andra stadgande!)
rörande byggnadsskyldigheten äro meddelade, sådant fortfarande lända
till efterrättelse.))

Herr Johan Jonsson dels i motionen N:o 142, »att Riksdagen måtte
uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade stadgande)! angående
pr estgårdsby ggnad, att dessa åligganden måtte blifva för församlingarnes
innevånare gemensamma, så att kostnaden uttaxeras efter å all
fastighet, hvad namn den hafva må, åsatt fyrk t al»;

dels i motionen N:o 141: »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådana förändrade stadgande)) angående deltagande i
byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse, att dessa åligganden
blifva för alla medlemmar af tingslagen, som ega fastighet, af
hvad namn det vara må, gemensamma, så att kostnaden utgår efter åsatt
taxeringsvärde)).

Herr Wiqardt i motionen N:o 13 och Herr Näsman: »att Riksdagen
måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade stadganden
angående deltagande i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelser,
att dessa åligganden blifva för medlemmarne af (tingslagen efter
billiga grunder gemensamma.»

Hvad nu först angår de af Herrar von Koch, Wigardt, J. P. Nilsson
och Erik Olsson gjorda framställningar rörande skyldigheten att deltaga
i byggnad och underhåll af kyrka, socken- och fattigstuga samt skolhus,
lår Utskottet erinra, dels att Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse
den 20 Juni 1866 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade stadgande)) angående
deltagande i byggnad och underhåll af kyrka, med hvad dertill hörer,
äfvensom af socken- och fattigstuga, att dessa åliggande)) blifva för medlemmarne
af kommunen efter billiga grunder gemensamma, dels ock att
Riksdagen den 18 Maj 1871 aflåtit särskild underdånig skrifvelse i ena -

4 Lag-Utskottets Utlåtande N;ö 20.

banda syfte beträffande skyldigheten att deltaga i kostnaden för anskaffande
och underhåll af ruin för folkskolan; och som dessa frågor, enligt hvad
Justitie-ombudsmannens till denna Riksdag afgifna embetsberättelse utvisa],
äro beroende på åtgärd af Kongl. Maj:t, får Utskottet vördsamt
hemställa,

l.o att ifrågavarande framställningar ej måtte till någon vidare
åtgärd å Riksdagens sida föranleda.

Beträffande åter Herr Hörnfeldts motion anmärkes hurusom i 12 §
åt Kongl. resolutionen på allmogens besvär den 1 Augusti 1727, hvarest
närmare föreskrifter meddelas angående de byggnader å prestgård, hvilka
enligt 2 § 26 Kap. Byggninga-balken det åligger församling å landet att
bygga och underhålla, stadgas i afseende å den i nämnda lagrum omtörmälda
lada, att densamma skall proportioneras efter tertial tion dens
storlek i församlingen, hvarjemte det förklaras, att allmogen icke har
skyldighet att å prestgård bygga lada för gårdens gröda. De för sistnämiida
ändamål erforderliga byggnader, och deribland sädeslada!], äro
följaktligen inbegripna bland de hus, hvilka jemlikt nyss berörda lagrum
jemföra^ f^d ^ '' Kongl. resolutionen på presterskapets besvär den 10

Augusti i762, det åligger pimsten att sjelf bygga och underhålla; och
då sistnämnda författning befriar boställsinnehafvaren från skyldigheten
att uppföra och vidmakthålla sädeslada endast i det fall, att han efter
gammal praxis och öfverenskommelse eger frihet att betjena sig af tiondeladan,
vill det synas som vore befintligheten å bostället af ifrågavarande
sädeslada tillräcklig för presumtion af det förhållande, att tiondeladan
uteslutande vant afsedd för sitt egentliga ändamål. Då nu i de församlingar,
der reglering af presterskapets löner försiggått och vunnit
ongl. Maj:ts nadiga fastställelse, tiondelada, under den tid regleringen
galler, för berörda ändamål är obehöflig, anser Utskottet, helst olika
asigter i förevarande hänseende så väl hos domstolar som administrativa
myndigheter gjort sig gällande, uttrycklig lagförklaring i omförmäla

syfte hora genom lag meddelas. På grund häraf får Utskottet vördsammast
hemställa,

2:o det måtte Riksdagen för sin del besluta en författning
så lydande: &

»De församlingar å landet, der reglering af presterskapets
löner försiggått och vunnit Kongl. Maj.-ts nådiga
fastställelse, skola, så framt å prestgård finnes sådan
lada, som enligt 4 § i Kongl. resolutionen på presterskapets
besvär den 10 Augusti 1762 åligger pre -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

5

sten. att sjelf bygga och underhålla, under den tid regleringen
gäller, vara befriade från skyldigheten att bygga
och underhålla den i 2 § 26 kap. Byggningabalk^! och
12 § i Kong], resolutionen på allmogens besvär den 1
Augusti 1727 föreskrifna lada; dock skall, derest konvention
eller skriftligt aftal annorledes bestämmer, eller
för särskilda orter inom riket andra stadganden rörande
byggnadsskyldigheten äro meddelade, sådant fortfarande
lända till efterrättelse.»

\ idkommande åter Herrar Erik Olssons och Johan Jonssons framställningar
om prestgårdsbyggnadsskyldighetens utsträckning äfven till
andra än de nu byggnadsskyldige, så och då Rikets Ständer uti skrifvelse
den 16 Januari 1863 i underdånighet anhållit om framläggande af
förslag till ny ecklesiastik boställsordning, samt en förändrad lagstiftning
härutinnan lämpligen torde böra föregå pröfningen af den nu väckta frågan»
föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,

3:o att herrar Erik Olssons och Johan Jonssons i
omförmälda hänseende gjorda framställningar måtte
lemnas utan afseende.

Slutligen har Utskottet att yttra sig rörande den af Herrar Erik
Olsson, Johan Jonsson, Wigardt och Nästnan väckta fråga rörande skyldigheten
att deltaga i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse.

Det i detta ämne nu gällande stadgande, 26 kap. 4 § Bvffffnin^abalken,
är af följande lydelse: ^ "

»Tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig
tingsstad, eller der Konungens befallningshafvande pröfvar det för allmogen
lägligast, sedan rätten deröfver hörd är. Der skall vara en stufva
så stor, som tarfvas, och två kamrar; och vare häradet skyldigt den
uppehålla. Vid hvart tingsställe skall ock ett fängelse vara,
der missgerningsman må i förvar hållas. För denna byggnad vare ingen
fri, utan sätes- och ladugardar, af hysta rå och rörs hemman så ock preste-
och klockare*bol». Varande, enligt Kongl. förordningen den 17 September
1783 jemväl lotshemman befriade från skyldighet att deltaga i
tingshusbyggnad.

Vid flera _ föregående Riksdagar har Utskottet vid behandling af
denna fråga erinrat, att berörda lagstadgande härledde sig från en tid,
då man icke visste af någon annan till deltagande i allmänna onera på
landet förpligtad befolkning än den jordbrukande, och då man ej kände
någon annan grund för dennas beskattning än hemmantalet. Emellertid

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

hade förhållandena väsendtligen förändrats. I alla landsändar hade, jemte
den egentlige jordbrukaren, uppstått en befolkning af bruksidkare, fabrikanter,
handlande och handtverkare m. ti., hvilka lika väl som jordbrukaren
hade intresse af rättsskipningens behöriga handhafvande. De
borde derför ock i sin mån, efter lämpliga grunder, bidraga till uppehållande
af de för detta ändamål nödiga inrättningar, synnerligast som,
med förändrade tidsåsigter och folkmängdens tillväxt, fordringarna i afseende
på beskaffenheten af ifrågavarande byggnader betydligt stegrats.
På samma gång man under senare tider allt mera erkänt, att hemmantalet
icke vore någon lämplig grund i fråga om deltagande i kommunala
besvär, hade man ock medgivit rättvisan och billigheten deraf, att skyldigheten
till deltagande i dylika besvär utsträcktes till kommunens alla
medlemmar. De skäl, som föranledt 1734 års lagstiftare att frikalla sätesoch
ladugårdar samt aftysta rå- och rörshemman från allt deltagande i
tingshusbyggnad, hade, sedan rättigheten att besitta sådana hemman icke
vore frälsemän allena förbehållen, samt senare tids lagstiftning äfven medfört
förändring i stadgandena om frälsemäns forum privilegium i det
närmaste bortfallit; och någon giltig anledning, hvarför innehafvare af
presto- och klockarebol skulle i förevarande hänsende åtnjuta eu förmån,
som icke tillkomme andre boställshafvare, kunde svårligen uppvisas.

Utskottet, som på omförmälda skal anser ifrågavarande byggnadsskyldighet
böra utsträckas till flere samhällsmedlemmar än för närvarande,
men icke kan obetingadt förorda de af motionärerne föreslagna
grunder för skyldighetens fördelning, har, i saknad af erforderliga upplysningar
till ledning för frågans närmare bedömande, ej varit i tillfälle
att härutinnan framställa något detaljeradt förslag; och då frågan är till
sin beskaffenhet nära beslägtad med den om skyldigheten att deltaga i
kyrko- och skolhusbyggnad, i afseende hvarå, på sätt här ofvan blifvit
anfördt, Rikets Ständer den 20 Juni 1866 och Riksdagen den 18 Maj
1871 till Kongl. Maj:t aflåtit underdåniga skrivelser, åsyftande att skyldigheten
till deltagande i byggnad och underhåll af ej mindre kyrka med
hvad dertill hörer, än äfven socken- och fattigstuga samt skolhus måtte
blifva för medlemmarne af kommunen efter billiga grunder gemensamma,
får Utskottet, med föranledande af ifrågavarande framställningar, vördsamt
hemställa,

4:o att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t vid den utredning, som
med anledning af ofvannämnda 1866 och 1871 årens
skrivelser kan komma att ega rum, jemväl taga i öfvervägande
i hvad mån den nu på jorden hyllande skyl -

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 20.

cligheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse
må jemväl till andra beskattningsföremål utsträckas,
och under de nådiga framställningar, som må
af nyssberörda skrivelser föranledas, inbegripa jemväl
förslag till förändrad lagstiftning i nu föreliggande
fråga.

Stockholm den 7 Maj 1875.

På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herrar Holmberg, C asp ers son,
Friherre Wrede och Grefve von Plåten instämt: »Emot Utskottets i mom.
3 gjorda hemställan om bifall till Herr Hörnfeldts motion får jag mig
reservera och för min del åberopa Lag-Utskottets vid sistlidne riksdag i
dess utlåtande N:o 15 afgifna yttrande, så lydande: Slutligen, i afseende
å Herrar Leijers och Hörnfeldts förslag rörande skyldigheten att underhålla
s. k. tiondelada, tillåter sig Utskottet att åberopa och här återgifva
hvad Lag-Utskottet vid nästlidne års riksdag yttrade i anledning af då
gjorda enahanda framställningar. »Då, enligt Kongl. Resolutionen på allmogens
besvär den 1 Augusti 1727, § 12» — så yttrade sig då Utskottet
— »denna lada, som ingalunda är afsedd för boställets gröda, skall »proportioneras
efter tertialtiondens storlek i församlingen», lärer det vara
tydligt och klart, att, så vida ej särskilda omständigheter annorlunda föranleda,
socknemännens skyldighet att bygga dylik lada redan upphört
på de ställen, der reglering af presterskapets löner egt rum, hvarigenom,
på sätt Kongl. förordningen den 11 Juli 1862 föreskrifver, all tionde, vare
sig tertial-, smör-, fisk- eller qvicktionde, blifvit utbytt emot bestämda af -

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

gifter. En dylik skyldighet kan dock i vissa fall qvarstå äfven på de
ställen, der presterskapets löner blifvit i öfverensstämmelse med riyssberörda
författning reglerade. Kong!. Resolutionen på presterskapets besvär
den. 10 Augusti 1762, § 4, som bestämmer de byggnader, hvilka
presten sjelf skall bygga och underhålla, upptager nemligen i sådant afseende
»en sädeslada med tvänne golf, lämpad efter nödtorften och gårdsbrukets
storlek; hvarvid dock de orter undantagas, der presten efter gammal
praxis och öfverenskommelse eger frihet att betjena sig af tiondeladan.»
I de församlingar, der sådant egt ruin, hafva vederbörande naturligtvis
tagit sadant i behörigt betraktande i sammanhang med den beräkning
af kyrkoherdeboställenas behallna afkastning, som föreskrifves i 4 § af
1862 års förordning; och förmånen för kyrkoherden att betjena sig af
tiondeladan för gårdsbrukets behof har då ingått såsom en faktor vid
lönens .reglerande.. Att nu genom ett allmänt lagstadgande fritaga dessa
församlingar från ifrågavarande skyldighet innebure obestridligen en rättskränkning
emot de kyrkoherdar, hvilka, när löneregleringen tillvägabragts,
med rättighet att begagna tiondeladan voro lagligen befriade från den
kyrkoherdar i allmänhet åliggande skyldighet att sielfva bygga och underhålla
den för bostället behöfiiga lada.»

Af anförda skäl får Utskottet hemställa, att Herrar Leijers och
Hörnfeldts i omförmälda hänseende gjorda framställning måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende.

-^ven 1 fråga om mom. 4 i betänkandet, jag förklara, att jag
hvarken kan .instämma i den af Utskottet begagnade motivering eller
det slut, hvari Utskottet stannat.»

af Herr Ribbing, som förenat sig med de öfrige reservanterna i
om fråga mom. 3 i Utskottets utlåtande.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1875,