Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19

Utlåtande 1879:LU19

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

1

ST:o 19.

Ank. till Eiksd. ..Kansli den 31 Mars 1879, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig
skrifvelse angående skärpta straffbestämmelser mot
fylleri.

Under förmälan, hurusom lagstiftaren ej borde vara likgiltig i förhållande
till de nykterhets- och måttlighetssträfvanden, hvilka inom vårt
land på senaste tiden åter vaknat till lif, och i den kamp, som medelst
dem kämpades mot roten och upphofvet till det mesta af det orätta, som
han sökte bestraffa, till fattigdomen och eländet samt deras ofta oundvikliga
följder, lasten och brottet; att visserligen, genom den småningom
ökade bränvinsskatten, en minskning inträdt i förtäringen af spritdrycker,
men att, då det till största delen vore den fattigare befolkningen, som
drabbades af skattens hela tunga och bränvinet af denna betraktades såsom
en nödvändighetsvara, resultatet af ett fortgående på den inslagna
banan af varans fördyrande skulle blifva, att den fattige blefve ännu fattigare,
hvarför en annan äfven annorstädes, t. ex. i Frankrike anlitad utväg
att motarbeta dryckenskapen, nämligen skärpandet af straffbestämmelserna
för fylleri, borde användas, har Herr Fredrik Andersson uti en
af Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 89, då motionären
icke hade tillräcklig kännedom om lagstiftningen i andra länder
för att vilja föreslå några bestämda åtgärder, hemstält, »att Riksdagen
ville till Kong! Maj:t ingå med underdånig skrifvelse, att Kongl. Ma.-jt
ville låta utarbeta och, antingen särskildt eller i sammanhang med det af
de tillsatte komiterade väntade lagförslaget i bränvinsfrågan, för Riksdagen
framlägga förslag till skärpta straffbestämmelser mot fylleri, i retning
af hvad motionären i sin motion anfört.»

Då motionären till stöd för sin motion åberopat Frankrikes exempel,

Bih. till Biksd. Prof. 1879. 7 Sami. 10 Haft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

vill Utskottet upplysa, att i Frankrike visserligen under förra tider de
strängaste åtgärder mot fylleri varit föreskrifna, men att, sedan dessa
råkat ur tillämpning, den nyare franska lagstiftningen icke förr bestraffat
fylleri och dryckenskap, än efter Pariserkommunens fall, då fråga väcktes
om åtgärders vidtagande mot dryckenskapslasten och, efter åtskilliga öfverläggningar
och olika lagförslag, lagen af den 23 Januari—4 Februari
1873 i och för undertryckande af fylleriet å offentliga platser och bekämpande
af alkoholismens framsteg utfärdades. Enligt denna lag skola de, som i
uppenbarligen öfverlastadt tillstånd anträffas å gator, vägar, torg, kaféer,
krogar eller andra offentliga ställen, tagas i tillfälligt förvar samt straffas
första gången med böter från 1 (=72 öre) till och med 5 francs, i
händelse af återfall: första gången med enkelt fängelse under högst tre
dagar, andra gången med enkelt fängelse från sex dagar till en månad
samt böter från 16 till 300 francs, tredje gången »med maximum af
förestående bestraffning, som kan höjas ända till dubbelt» och förlust af
röst- och valrätt, valbarhet, jury mannar ätt, rätt att bekläda eller utöfva
offentliga funktioner eller beställningar i förvaltningen samt förlust under
två års tid af rätt att bära vapen; och kan, efter återfall andra gången,
vederbörande domstol låta sin dom offentligen anslås i det antal exemplar
och å de ställen, den för godt finner. Återfall anses emellertid hafva
inträdt endast i den händelse, att en person inom ett år, efter att hafva
blifvit dömd för fylleri, åter beträdes med samma förseelse, hvilken, hvad
beträffar återfall till och med andra gången, derjemte skall vara begången
inom samma domstols område.

Hvad angår lagstiftningen i ämnet i andra främmande länder, så skall
i England den, som på offentlig plats anträffas drucken, bota första gången
högst ] 0 shillings (= 9 kronor), andra gången inom ett år högst 20
shillings (= 18 kronor) tredje gången inom ett år högst 40 shillings
(= 36 kronor). Den, som på offentlig plats är drucken och oregerlig,
må gripas och skall efter omständigheterna bota högst 40 shillings eller
undergå högst en månads fängelse. Väsentligen samma föreskrifter som
för England gälla för Irland.

Beträffande Nord-Amerikas förenta stater, så stadgar staten New-Yorks
lag — och i hufvudsaklig öfverensstämmelse dermed de staters lagar, i
hvilka försäljning af starka drycker är medgifven, — att, om en person
anträffas berusad på offentlig plats, han af'' polisen skall genast tagas i
förvar samt bota 3—10 dollars (= 11,11 — 37,03 Er.)

Den från den 1 Januari 1872 gällande strafflagboken för Tyska

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

riket upptager icke särskildt straff å fylleri, utan faller detta under
366 §, som med böter till och med 20 thaler (— 53,40 Kr.) eller
fängelse till och med fjorton dagar bestraffar, bland annat, den, som
öfverträder polisföreskrifter, utfärdade till bevarande af säkerheten, beqvämligheten,
renligheten och lugnet på offentliga vägar, gator eller platser.

I Österrike har år 1877 en särskild lag emot fylleri och dryckenskap
blifvit utfärdad, enligt hvilken den, som i synbarligen drucket tillstånd,
att dermed väckes allmän förargelse, visar sig å utskänkningsställe
eller värdshus, på gata eller andra offentliga platser, straffas med fängelse
till och med en månad eller böter till och med 50 gulden (— 87,50 Kr.)
Har någon under loppet af ett år blifvit tre gånger straffad för fylleri,
kan polismyndigheten förbjuda honom att under loppet af ett år besöka
värdshus och utskänkningsställen i hans hemort samt dess närmaste omgifning,
och öfverträdelse af sådant förbud straffas med fängelse till och
med en månad eller böter till och med 50 gulden.

I Finland gälla på grund af förordningen den 30 Maj 1859 hufvudsakligen
samma ansvarsbestämmelser mot fylleri och dryckenskap,
som hvad i Sverige derom den 16 November 1841 utfärdade förordning
innehåller.

I Danmark stadgar reskriptet den 5 December 1794, att, om dädanefter
någon af allmogen på landet befunnes öfverlastad, skulle han, oaktadt
han i sin dryckenskap ingen annan förseelse eller missgerning begått,
dock höta till socknens fattige första gången två mark, andra gången
dubbelt och så framdeles; hvarjemte särskilda föreskrifter i ämnet äro,
åtminstone för Köpenhamn, gifna.

I Norge skall enligt Lov angående Brasndevins Sälg og Udskjamkning
den 6 September 1845 den, som vid kyrka, på ting, vid auktioner
eller annan offentlig församling finnes i berusadt tillstånd, höta en speciedaler,
hvarjemte han kan visas eller föras bort. Ger han på något af
de nämnda ställena eller på gata, väg eller annan offentlig plats, krog
eller gästgifveri anledning till förargelse eller oordning, kan han tagas i
förvar, intill dess han varder nykter.

Af denna redogörelse framgår visserligen, att i flera främmande
länder strängare straffbestämmelser äro stadgade mot fylleri än hos
oss, men Utskottet finner så stränga straff som t. ex. i Frankrike icke
för vårt land och dess förhållanden lämpliga. I hvad mån de i Frankrike
ledt till det åsyftade målet, har Utskottet sig icke bekant. Det synes
emellertid Utskottet uppenbart, att dryckenskap lika litet som andra laster,

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

i och för sig och så länge dermed icke är förenad kränkning af någons
rätt eller störande af allmän ordning, utgör föremål för brottmålslagstiftning.
Då strafflagen i 18 kap. 15 § bestraffar fylleri, är det icke
fylleriet såsom last, utan den allmänna förargelse, som derigenom åstadkommes,
att någon å väg, gata eller annat allmänt ställe anträffas i det
tillstånd, att af hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen
märkas kan, det han drucken är, som betingar straffbarheten. När nu
bötesbeloppet kan uppgå ända till tjugo kronor, finner Utskottet strafflagen
efter den uppfattning, densamma har om fylleribrottets karakter,
och i jemförelse med de för liknande sedlighetsbrott bestämda straff, hafva
gifvit domstolarne tillräcklig latitud för ifrågavarande brotts bestraffande,
och, med allt erkännande af det behjertansvärda i motionens syfte, får
Utskottet derföre vördsamt hemställa,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 Mars 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservation:

af Herr Torpadie mot viss del af motiveringen för utlåtandet.

Herrar von Gegerfelt och Johannes Jonson hafva begärt få antecknadt,
att de efter undfången ledighet varit från riksdagen frånvarande,
den förre då Utskottet behandlat motionen, och den senare, då utlåtandet
justerats.

STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1879.