Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18

Utlåtande 1881:LU18

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

ar:o 18.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Mars 1881, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om kungörande
för hvarje gång af tiden för allmänna tingssammanträden.

Uti 2 kap. 1 § Rättegångsbalken jemte dithörande författningar
bestämmes, huru ofta och inom h vilka tider häradshöfding skall hålla
lagtima ting, och enligt 2 § af samma kap. är häradshöfding skyldig att
kungöra Konungens Befallningshafvande, å hvad dag han ting hälla vill,
och skall låta det sedan lysa å predikstolarna i häradet, tio veckor förut.
Genom förordningen, angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser
om häradsting den 17 Maj 1872, är emellertid, med ändring af
hvad 2 kap. 1 och 2 §§ Rättegångsbalken innehålla mot förordningen
stridande, stadgadt: att i tingslag, som ensamt utgör en domsaga, så
ock der två tingslag äro till en domsaga förenade, årligen skola hållas
två lagtima ting, det ena vårtinget, mellan tjugondedag jul och midsommar,
samt det andra, höstetinget, mellan September månads början
och Thomedag; att, om tingslag ensamt utgör en domsaga, häradsrätten
der skall hålla allmänna sammanträden, under vårtinget, sex
gånger och under höstetinget fyra gånger, nemligen, under förra tinget:
tjugondedag jul då han på måndag infaller, men eljest nästa måndag
derefter och sedan hvar fjerde måndag, som före tingstidens slut inträffar,
så räknadt att alltid fyra veckor blifva mellan hvarje måndag,
å hvilken allmänt sammanträde börjas; samt under senare tinget: första
måndagen i September månad och sedan hvar fjerde måndag, likasom
under vårtinget; att, der helgedag infaller på måndag, som för
sammanträde blifvit föreskrifven, Rätten skall träda samman nästa söcknedag
derefter, dock att tiden till nästa allmänna sammanträde räknas

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

5

från måndagen; att, om två tingslag äro till en domsaga förenade, häradsrätten
i hvardera tingslaget skall hålla allmänna sammanträden, under
vårtinget tre gånger, och under höstetinget två gånger, nemligen: i ena
tingslaget, under vårtinget : tjugondedag jul, då han på måndag infaller,
men eljest nästa måndag derefter och sedan hvar åttonde måndag, som
före tingstidens slut inträffar; och under höstetinget första måndagen i
September och sedan måndagen åtta veckor derefter; samt i andra
tingslaget under hvartdera tinget de måndagar, som infalla fyra veckor
från början af hvarje allmänt sammanträde i förra tingslaget; dock att,
om helgedag inträffar på måndag, hvarom här är sagdt, derom skall
vara lag som för dylikt fall förut är nämndt; att för domsagor med två
tingslag, hofrätten, på häradshöfdingens förslag, skall bestämma, i
hvilketdera tingslaget tingen först skola börjas, hvarvid sedermera bör
förblifva, der ej hofrätten, på särskild framställning, eller ock Konungen
pröfvar lämpligt ändring göra; skolande, hvad i ty fall bestämmes,
kungöras, som om andra påbud till allmän efterrättelse är stadgadt;
att, om mål, som blifvit till slut fördt å sista allmänna sammanträdet,
ej kunnat då afgöras, med doms afkunnande och tingets afsilande må
anstå till särskild! sammanträde, hvilket dock ej må hållas senare än
medlet af Juli månad för vårtinget och December månads slut för höstetinget;
samt att, då dom ej genast afkunnas, vid målets handläggning
skall tillkännagifvas, när sådant skall ske.

Uti afgifven och från Andra Kammaren till Lag-Utskottet öfverlemnad
motion, N:o 21, anför nu Herr Olaus Olofsson, med hvilken Herr
J. M. Svensson instämt, att den svenska allmänheten af ålder varit
van att genom allmän kungörelse i häradets kyrkor få veta ej mindre
när de ordinarie tingen toge sin början, än äfven då desamma afslutades
och handlingarne finge lösas; inen att uti Förordningen den 17
Maj 1872 icke förekomme något stadgande i detta afseende, hvilket
vore till stor olägenhet för rättsökande parter, ja, till och med för
sjelfva nämnden inom häradet och de valmän, som inom kommunerna
blefve utsedde att välja landstingsmän för länet. Väl hette det att,
när hofrätten bestämt i hvilketdera tingslaget tingen först skulle börjas,
hvad i ty fall förordnats skulle kungöras som om andra påbud
till allmän efterrättelse stadgadt vore; men denna bestämmelse, som
sedermera komme att fortfara till dess ändring skedde, folie efter ett
och annat tiotal af år i glömska hos den stora allmänheten, som sällan
lade en dylik kungörelse på minnet för hela sin framtid. Motionären
föreslår derföre, »att Riksdagen ville för sin del besluta en sådan ändring
i Kongl. Förordningen den 17 Maj 1872, att domare i de dom -

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

sagor, som bestå af ett eller två tingslag, skall vara skyldig att årligen
kungöra de dagar, då tingsterminer hållas inom domsagan, på samma
sätt som i 2 kap. 2 § Rättegångsbalken stadgas för öfrige domare i
riket, äfvensom att kungöra i häradets kyrkor då expeditionslösen för
hvarje tingstermin hålles.))

Enligt Utskottets åsigt är det emellertid en stor skilnad uti nu
ifrågavarande afseende mellan de domsagor, hvarest den gamla tingsordningen
fortfarande är gällande, och dem, der den nya är införd.
Uti de förra är det vederbörande domhafvande, som, inom vissa uti
lagen angifna gränser, bestämmer tiden för tingens hållande; uti de
senare har lagen sjelf på det tydligaste bestämt denna tid, med undantag
för det fall, att särskildt sammanträde för tingets afslutande erfordras,
då emellertid alla interesserade derom erhålla underrättelse
vare sig vid handläggningen af sina mål eller, der tiden för slutsammanträdet
då ej angifves, genom utfärdade kungörelser om den utsatta tiden.
Det allmänna kungörande, som inom de förra domsagorna följaktligen
blifver en nödvändighet, skulle såsom allmän regel, inom de senare vara
öfverflödigt; och, i olikhet med motionären, måste Utskottet anse, att,
om ock, i början af tillämpningen utaf 1872 års förordning någon ovisshet
hos den mindre kunniga delen af allmänheten — hvartill Utskottet
dock icke vill med honom räkna nämndemän och valmän för utseende
af landstingsmän — kunnat uppstå angående de rätta tingstiderna särskildt
uti de domsagor, som hafva två tingslag, denna allmänhet dock,
i samma mån förordningen längre varit i tillämpning, skall allt
mera vänja sig vid den derigenom införda anordning af tingssal!!inanträdena.
Skulle härutinnan ännu på en eller annan ort någon ovisshet visa
sig rådande, torde man kunna vänta af vederbörandes omtanke, att de
på verksamt sätt söka att skingra eu sådan, men att. för ändamålet i
lag stadga särskildt kungörande för hvarje gång af hvarje särskildt
tingssammanträde, för hvilket tiden tinnes i lagen samt uti kungörelse
i författningssamlingen och länskungörelserna en gång för alla på det
noggrannaste beskrifven, kan Utskottet icke tillstyrka, utan hemställer,

att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 4 Mars 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

Gl. Lagerstråle.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.
Reservation:

7

af Herr Johannes Jonsson: »Ehuru jag lika med Utskottet ej finner
nödigt föreslå Riksdagen besluta en förändring uti Kongl. Förordningen
den 17 Maj 1872, angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser
om häradsting, så anser jag dock att Utskottet bort föreslå Riksdagen
att besluta en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan
om utfärdande af ett cirkulär af innehåll, att i de'' domsagor,
som bestå af ett eller två tingslag, häradshöfding vare skyldig att
till Konungens Befallningshafvande anmäla, för att i länskungörelserna
införas, de dagar å hvarje ting, då de allmänna tingssammanträdena
taga sin början, samt särskilt, i häradets kyrkor låta kungöra de
dagar, då hvarje ting afslutas och expeditionslösen hålles.

För den stora allmänheten, som icke eger hvarken lag- eller författningssamling,
kan detta förfaringssätt vara behöfligt, ej mindre för
de rättsökande inom än utom tingslaget.

Rättelse:

I 7 Sami. 5 hatt. sid. 8 rad. 1 uppifrån står; “skall,“ läs: “skola/