Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18

Utlåtande 1877:LU18

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet
vördsamt,

att motionen måtte af Riksdagen lemnas utan vidare
afseende.

Stockholm den 28 Mars 1877.

På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.

N:o 18.

Ank. till Kiksd. Kansli den 28 Mars 1877, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 30 kap. 5
och 6 §§ Bättegångs-Balken.

Dessa båda §§ lyda nu sålunda:

“5 §.

Den, som tappat i Hofrätt och vill Konungen deremot söka, gifve
ornant ut hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande
eller i taka händer. År det, hvarom dömdt är, sådant, att
ändringssökandet onyttigt blefve, der dom fullgöras skulle; då gånge
den ej till fullbordan. Skola penningar efter dom gäldas, och säger
han, att han dem ej eger, ej eller silfver eller guld: styrke det,
der vederdeloman det äskar, med ed sin, hos Konungens Befallningshafvande,
eller Domaren i orten, om det beqvämligare der ske kan;
och hafve sedan lof, men ej förr, att gifva andra lösören dertill upp,
med laga värde derå. Finnas ej de; gifve då upp gods och jord å
landet, eller hus och tomt i staden med Rättens bevis, om de för annan
gäld häfta eller ej. År tvifvelsmål, om den egendom svarar emot det,
som dömdt är, och kan den ej mätas, innan tid är inne, att han saken

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

hos Konungen fullfölja bör; sätte borgen till dess värdering derå ske
kan. Gitter han ej någotdera, som nu sagdt är: sätte för hvad dömdt
är full borgen. Kan han ej eller det; ställe då borgen för sig sjelf,
eller träde i fängelse till sakens slut. År i ett utslag öfver flera
särskilda mål dömdt, och häfver den, som ändring sökt, det i ett eller
flera fullgjort; gälle ändringssökandet deri, och hafve i de andra ingen
talan. Huru det lyftas må, som utgifvet är, sägs i 3 kap. 5 §
Utsökningsbalken. Häfver den, som gifvit gods, hus eller gård upp,
till doms fullbordan, ej annat hemvist att tillgå; då förhålles dermed,
som i 5 kap. 8 § samma balk stadgadt är. Vill den, som vunnit, ej
lyfta det, som utgifvet är, eller kan han ej borgen sätta; kungöre det
strax Konungens Befallningshafvande, eller Domaren: och vederdeloman
tage det åter, och sätte han borgen i stället. Om pröfning af
borgen sägs i 26 kap. 8 §: ege ock Konungen att borgen godkänna,
när så omtränger.

6 §.

Säger någon, att han så fattig är, att han ej eger i löst och
fast gods, som för gäld ej häftar, femhundrade daler, att dermed fullgöra,
hvad i 1 och 3 §§ sägs; styrke det strax med ed sin, om
vederparten dermed åtnöjes: eljest läte Hofrätten undersökas om gods
hans af Domaren i orten, och gifve han sedan bevis deröfver. Å
landet nämne Häradshöfding tvänne af Nämnden, eller andra edsvorna
män, som i partens hemvist hans egendom uppteckna och värdera:
och gifve Häradshöfding sedan sjelf vitnesbörd derom. Finnes det,
som upgifvet är, ej stiga till femhundrade daler, och fäster parten det
med ed sin, in för Hofrätten eller, med Hofrättens tillstånd, in för
närmaste Domare i orten, der han vistas, att han ej mera eger; då
må han saken fullfölja hos Konungen utan penningar: ställe dock för
det, som dömdt är, full borgen, i ty fall som sagdt är, så ock för
kostnad och skada. Förmår han det ej; sätte borgen för sig sjelf
eller träde i fängelse till sakens slut. Den, som vakten underhålla
kan, må sitta hemma i hus sitt. Finnes han mera gods eg a, än föregifvet
är; eller gitter han ej eden gånga: hafve ej vidare talan i
saken. Faller honom gods eller penningar till, innan han saken hos
Konungen fortsätta bör; fullgöre deraf, hvad som i 1 och 3 §§ föreskrifvet
är. Den så stor lön för sitt embete, eller årlig benådning
häfver, att hälften deraf hinner till femhundrade daler, må ej utan
penningar få Hofrättens dom under Konungens skärskådan draga, ändå
att han ej annat gods eger.“

Lag-Utskottets Utlåtande A’:o 18. 5

. De uti 6 § oiriförmälda lagrum handla om nedsättande af s. k.
revisionsskilling, tu hundrade daler, samt om ställande af borgen för
kostnad och skada.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion. (N:o 69) har Herr Ludv. Torpadie nu föreslagit, “det
Riksdagen ville för sin del besluta, att ofvanberörda tvenne §§ i 30
kap. Rättegångsbalken skola erhålla en i så måtto förändrad lydelse,
att det deri förekommande stadgande om i Hofrätt tappande parts
skyldighet att, der han vill Konungen deremot söka, ställa borgen
för sig sjelf eller träda i fängelse till sakens slut, måtte utgå samt
ersättas med en bestämmelse derom, att “part, som är så fattig, att
han ej kan ställa borgen för det som dömdt är eller för kostnad och
skada, skall sm fattigdom styrka med domstolens eller domarens vittnesbörd
eller, om det ej kan ske, med intyg derom af vederbörande
kronobetjent eller pastor i den församling, der parten bor och har
sitt hemvist44.

Uppenbart är, att det af motionären åsyftade stadgandet är
mindre lämpligt; och lärer detsamma, om någonsin tillämpad^ likväl
numera icke någonstädes komma till användning.

Enahanda är likväl förhållandet med åtskilliga andra uti ofvan
intagna paragrafer meddelade bestämmelser, hvilka såsom föråldrade
kommit ur bruk och som, om ifrågavarande stadgande förändrades,
jemväl torde böra underkastas revision.

Vid den omarbetning af Rättegångsbalken som inom kort lärer
förestå inom Lagberedningen, blir tillfälle att i ett sammanhang pröfva
hvilka bland den äldre lagens vilkor för fullföljande af talan mot Hofrätts
dom höra bibehållas eller med andra ersättas; och att vid sådant
förhållande ifrågavarande enstaka bestämmelse nu skulle göras till
föremål för särskild lagstiftningsåtgärd, kan Utskottet icke tillstyrka;
hemställande Utskottet alltså,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 Mars 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

af Herr Torpadie.

Keserration: