Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17

Utlåtande 1876:LU17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

5

densamma qvarstå och sålunda lagligen måste anses tillhöra henne, cga
berättigade anspråk att yrka upphäfvande af de kyrkliga former och
bruk, som Stanna kyrka för sina bekännare uppstält.

På grund häraf föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,

att den föreliggande motionen måtte lemna» utan afseende.

Stockholm den 26 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herr Philip sson har begärt fä antecknadt, att han icke i behandlingen
af denna motion deltagit.

r\:o 17.

Ank. till Riksd. Kansli den 26 Febr. 1876, kl. 2 e. »n.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om, förändrad lydelse af
16 § 5 mom. i Iiongl. förordningen om nya strafflagens införande,
i hvad samma lagrum angår stöld af hästar.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 54), har Herr Ake Andersson framhållit, huruledes, då
nämnda lagrum tillämpades sålunda, att egare icke berättigades att annorledes
än mot lösen återbekomma stulet gods af den, som på god tro
deraf blifvit innehafvare; häraf och då hästar, som blifvit rätte egaren
olofligen frånhände, i allmänhet icke förr än långt efteråt kunde igen -

Lag-Ut skottets Utlåtande N:o 17.

6

finnas, så att de under tiden ofta varit i flere personers händer, vore
eu följd, att i synnerhet häststöld genom berörda lagrum befrämjades;
och har motionären af sådan anledning föreslagit, »det Riksdagen för sin
del täcktes besluta: att, med upphäfvande af 16 § 5 mom. i Kongl. förordningen
om nya strafflagens införande, i hvad det angår häststöld, må
förordnas: att när och hvar rätte egaren finner honom frånstulen häst,
han må ega rätt att återfå den utan lösen, när han lagligen styrker sin
eganderätt.»

Frågan om förändrad lagstiftning i syfte att utsträcka vindikationsrätten
till lös egendom, som blifvit genom olofligt tillgrepp rätte egaren
afhänd, har, såsom bekant är, under de tre sist förflutna riksdagarne varit
föremål för representationens öfverläggningar, utan att dock kunna vinna
dess bifall. Vid sådant förhållande torde den nu föreliggande motionen
icke böra från Utskottets sida föranleda något förslag, hvarigenom denna
fråga i dess helhet nu ånyo skulle bringas under Riksdagens pröfning.
Och då det icke synes vara med behörigt aktgifvande på enhet i lagstiftningen
öfverensstämmande att, på sätt med motionen åsyftas, uti
ifrågavarande hänseende stifta en undantagslag i afseende på hästar, som
blifvit rätte egaren frånstulne, föranlåtes Utskottet vördsamt tillstyrka,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.