Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17

Utlåtande 1872:LU17

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

Med föranledande af ifrågavarande motion får Utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning, så
lydande:

“Vid Konungens Högsta Domstol, så ock vid Hofrätt, skola
minst två skicklige män vara förordnade alt såsom fullmäktige
de parter tillhandagå, som dem anlita: dessa allmänna fullmäktige
nämnas vid Högsta Domstolen af Konungens Nedre Justitierevision
och vid Hofrälterna af Rätten sjelf. Äfven vid de allmänna
underrätterna skola af Rätten förordnas allmänna fullmäktige,
så vidt för uppdraget skicklige män finnas.

Förordnande att vara allmän fullmäktig kan återkallas, när
så skäligt pröfvas: deröfver må ej klagan föras.“

Stockholm den 12 Mars 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

N:n 17-

Ank. till Riksd. Kansli den 14 Mars 1872, kl. 2. e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag
till författning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§
Giftermåls-balken samt förändrad lydelse af 13 kap. 1 § Rättegångs-balken
och 18 kap. 5 § Strafflagen.

Till Lag-Utskottets behandling hafva begge Kamrarne hänskjuta omförmälda
nådiga proposition, hvilken är af följande lydelse:

”1 likhet med den åsigt, som vid särskilda tillfällen blifvit af Riksdagen uttalad,
anser Kongl. Maj:t något giltigt skäl icke finnas till bibehållande af de i 2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

7

kap. 5 och 6 §§ Giftermåis-balken sladdade, på der omförmäla svågerlagslörhållandeu
grundade åktenskapsförbud. Då emellertid berörda svågerlagsförbållanden, just i
deras egenskap alt innebära ett sådan! förbud, uti andra lagrum lillägges den betydelse,
all de dels, jemlik! 13 kap. 1 § Rättegångs-balken samt den till detta lagrum
bevisande 7 § af 17 kap. samma balk, utgöra jäf för domare och vittnen, och dels,
jemlik! 18 kap. 5 § Strafflagen, vid sedlighetsbrott föranleda skärpta ansvarsbestämmelser,
följer deraf, att, med detsamma äktenskapsförbudet för de på ifrågavarande
sätt besvågrade upphäfves och dermed sjelfva de grundläggande paragraferna ur lagtexten
utplånas, dessa svågerlag måste på annat vederbörligt ställe i lagen åter upptagas
och beskrifvas, i den mån de fortfarande finnas böra bibehålla den betydelse
dem i öfrig! tillkommit. I fråga härom synes del dock vara angeläget, att någon
begränsning sker uti de domare- och vittuesjäf, som nu på grund af svågerlag ega
rum; äfvensom några betänkligheter icke torde möta att, i sammanhang med upphäfvande
af del villkorliga äktenskapsförbudet för dem, som äro i svågerlag enligt
2 kap. 3 och t! §§ Giftermåis-balken, jemväl inskränka tillämpningen af den i 18
kap. 5 § Strafflagen förekommande ansvarsbestämmelse för otukt emellan besvågrade
personer.

1 öfverensstämmelse med nu anförda grunder har Kong!. Maj:t låtit utarbeta
ett lagförslag i ämnet och vill alltså, med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen
och Stuts-HAdet angående denna fråga hållna protokoll, enligt § 87 Regeringsformen,
föreslå Riksdagen antagande af följande:

”Förordning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermåis-balken
samt förändrad lydelse af 13 kap. 1 § Rättegångs-balken och 18 kap. 5 § Straff-lagen.

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermåis-balken, sådana
de lyda enligt förordningen den 10 April 1810, upphört att vara gällande, dels ock
att nedanstående lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse, nemligen

13 kap. 1 § Rättegångs-balken:

Nu vill kärande eller svarande jäfva domaren; göte det beskedligt, och döme
domaren sjelf om det jäf. Desse äro laga jäf: Om domaren är med palt i Jen
skyldskap eller svågerlag, deri äktenskap efter 2 kap. Giftermåis-balken ej byggas må,
eller om han med parl är syskonbarn eller i svågerlag i thy, att den ene är eller
varit gift med den andres syskon eller syskons afkomling eller med någon, från hvilkens
syskon den andra härstammar, eller är domaren parts vederdeloman, eller uppenbar
ovän: eller eger domaren, eller hans skyldeman, som nu nämnde äro, i den
saken del, eller kunna de någon synnerlig nytta eller skada deraf vänta: eller häfver
han i annan Rätt i samma sak domare varit, eller förr varit fullmäktig deri, eller
vittnat, eller fornt såsom betjent i någon Rätt, eller hos Konungens Befallningshafvande,
något slut fattat, som den saken rörer: eller häfver han sjelf en lika sak i
annan Rätt. Vet domaren att sådant jäf emot honom är, ändå att parten ej är

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 17.

derom kunnig; träde sjelfmant ifrån Rätten. Söker endera parten, sedan rättegång
anhängig är, sak med domaren, eller tiilfogar honom något med ord eller gerning,
i uppsåt att honom dermed jäfvig göra; det skall ej för jäf räknas.

18 kap. 5 § Strafflagen:

Otukt emellan personer, som äro med hvarandra besvågrade genom enderas
äktenskap med den andras syskon eller syskons afkomling eller med någon, Irån
hvilkens syskon den andra härstammar, strallas med böter.”

I anledning af enskilda motioner har frågan om undanrödjande af de i 2 kap.
5 och 6 §§ Giftermåls-balken stadgade äktenskapsförbud åtskilliga gånger tillförene
varit föremål för representationens pröfning, sednast vid sislförflutna riksdag, då
beslut fattades om upphäfvande af dessa lagparagrafer. Af formela skäl blef detta
beslut dock icke af Kongl. Maj:t godkändt.

Ifrågavarande nådiga proposition går något utöfver Riksdagens berörda beslut,
i det att nu föreliggande förslag tillika innefattar upphäfvande af den betydelse, som
de i 6 § af 2 kap. Giftermåls-balken omförmälda svågersskapsled enligt gällande
lag ega i fråga ej mindre om jäf emot domare och vittnen än äfven om ansvar för
otukt emellan besvågrade personer. Till stöd härför är af Hans Excellens Justitiestatsministern
till statsrådsprotokollet hufvudsakligen anfördi, att, sedan det andra
svågerlag^ upphört att medföra äktenskapshinder, del ock i sjelfva verket förlorat
all karakter af svågerlag.

Utskottet, som ej funnit anledning till någon anmärkning emot delta förslag,
får vördsamt hemställa,

att Kongl. Maj.ts nådiga proposition måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 Mars 1872.

På Utskottets vägnai:

Eric Sparre.

Herr Sven Nilsson i Efveröd har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i
ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm. Albert Bonniers boktryckeri, 1872.