Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16

Utlåtande 1882:LU16

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

N:o 16.

Ank. till Rikad. Kansli den 20 Febr. 1882, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring
dels af 30 kap. 1 § Rättegångsbalken, dels ock af
25 kap. 9 och 15 §§ samma balk.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver trenne till Utskottet
hänvisade motioner, väckta den ena inom Första Kammaren,
N:o 30,_ af Herr J. E. Nyström, och de två andra inom Andra Kammaren,
N:is 57 och 90, af Herrar Er. Petter Jonsson och H. F. Bergström,
med hvilken senare Herrar ./. E. Wikstén, N. Boström och ./. W. Lindh
instämt.

Samtliga dessa motioner afse ändring af den i 30 kap. 1 § Rättegångsbalken
stadgade tid af tjugu dagar efter det Hofrätts dom eller
utslag i hufvudsaken fallit, inom hvilken tid den, som vill söka, att
Konungen må pröfva domen och utslaget, skall gifva sådant i Hofrätten
skriftligen till känna och tillika insätta revisionsskilling, två hundra
daler. I Herr Nyströms motion föreslås dessutom ändring af den i 25
kap. 9 och 15 §§ Rättegångsbalken bestämda tid för fullföljande af erlagdt
vad.

Hvad nu först beträffar motionärernes förslag till ändring af 30
kap. 1 .§ Rättegångsbalken, förete dessa förslag sins emellan någon
skiljaktighet. Herr Jonsson föreslår:

7

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 16.

»att Riksdagen ville besluta följande förändrade lydelse af 1 §
uti 30:de kap. Rättegångsbalken:

Hvar, som söka vill, att Konungen må pröfva Hofrätts dom och
utslag, som i hufvudsak fallit; gifve det skriftligen tillkänna i Hofrätten
innan klockan tolf å sextionde (60) dagen, den dag oräknad då utslaget
föll; och sätte der tillika in tvåhundrade daler, eller så mycket
i guld eller silfver som deremot svarar. Sedan vederdeloman är deröfver
hörd, gifve Hofrätten dem svar, om och huru det tillåtas må.
Ej må det vägras, der ej annorlunda uttryckligen i denna balk stadgadt
linnés;»

hvarjemte motionären anhåller, »att Lag-Utskottet på samma gång
må pröfva, huru tiden för revisionsskillings nedsättande må utsträckas
för hela riket, eller endast inom de norrländska länen, samt, derest
den föreslagna tiden icke anses lämplig, föreslå annan lämplig tid.»

Motionären förmäler, till stöd för sitt förslag, hurusom nu bestämda
tid för tillkännagifvande i Hofrätt, att part ämnar söka pröfning
hos Konungen, är för kort, synnerligast för de i Norrlands aflägsna
trakter långt ifrån poststationer och telegrafinrättningar boende rättssökande.
Det hade derför flerfaldiga gånger händt, att ombudets underrättelse
till hufvudmannen om målens utgång i Hofrätten, oaktadt
den afgått samma dag, som utslag eller dom meddelats, icke kommit
målseganden till hända så tidigt, att han inom fatalietidens utgång
kunnat bevara sin talan mot beslutet. Visserligen hade mvändts, att
parternes vid Hofrätten använda ombud vanligen vore försedda med så
vidsträckt fullmakt, att deri innefattades äfven, berättigande att å hufvudmannens
vägnar företaga ifrågavarande åtgärd. Om än en del fullmakter
skulle vara af så vidsträckt innehåll, att ombuden kunde bevara
sin hufvudmans rätt, så vore icke brukligt, att penningar, som skulle
insättas såsom revisionsskilling, medföljde fullmakten, för fullföljande
af mål i Hofrätten, och icke kunde man vänta, att ett ombud af egna
medel skulle erlägga revisionsskillingen, innan han rådfört sig med
målseganden; och alltför kostsamt blefve det att på förhand, och samtidigt
med bandlingarnes insändande till Hofrätten, insända penningar,
som till revisionsskilling erfordrades, för att vara säker att de inkomme
i rätt tid, då kändt vore, att en del mål afgjordes inom några få månader,
hvaremot det kunde dröja ett helt år och derutöfver, innan en del
andra mål afgjordes i Hofrätten.

På hufvudsakligen samma grunder föreslår Herr Bergström, att
ifrågavarande tid måtte ändras, åtminstone för de tre nordligaste länen,
till minst fyratio dagar, samt Herr Nyström, att samma tid måtte, åt -

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

minstone hvad Norrbottens och Vesterbottens län angår, utsträckas till
fyratio dagar.

Att, såsom särskildt Herr Jonsson i sin motion föreslår, förlänga
ifrågavarande tid för mål ej allenast från de norra länen utan ock från
rikets mellersta och sydliga delar, synes Utskottet icke af förhållandena påkalladt.
Men äfven hvad rikets nordliga delar beträffar, finner Utskottet ické
tillräckliga skäl vara anförda för åvägabringande af en lagförändring i antydd
rigtning. Vederbörande parts ombud i Hofrätten är vanligen försedt
med sådan fullmakt, att den berättigar honom att hos Hofrätten söka
revision, och, om ombudet skyndsamligen till sin hufvudman sänder
afskrift af domen, kan i de flesta fall denne senare utan svårighet genom
bref eller telegram inom behörig tid gifva ombudet föreskrift om sakens
fullföljande. Kan hufvudmannen ej med posten sända penningar till
revisionsskillingen, bär han tillfälle insätta beloppet i någon närbelägen
bankinrättning, hvilken sedan medelst telegram uppdrager utbetalningen
till någon dylik anstalt i Stockholm. Visserligen kan det gifvas
en eller annan rättssökande, hvilkens hemvist är beläget på så långt
afstånd från post- eller telegrafstation, att tiden icke medgifver honom
att erhålla del af Hofrättens dom och meddela sig med sitt ombud i
Stockholm; men den, som är så aflägset boende, lärer väl vanligen å
någon med kommunikationer bättre försedd plats i hembygden hafva
en kommissionär, som bevakar hans angelägenheter, och man kan icke,
då fråga är om allmän lag, låta sig ledas af hänsyn till mer eller mindre
sällsynta undantagsförhållanden.

Men äfven ur formel synpunkt möta hinder för bifall till motionerna.
Skulle nemligen tiden för revisionssökandet utsträckas till fyratio
dagar, blefve deraf en följd, att, ^å enligt förordningen den 24
April 1754 stämpladt papper till Hofrättens protokoll skall inlemnas
senast inom en månad från det revisionssökandet beviljats, ett af de
för sakens fullföljande föreskrifna vilkoren icke behöfde fullgöras förr
än tio dagar efter den i 30 kap. 9 § Rättegångsbalken stadgade tid af
två månader, inom hvilken parterne uti saker, som i Svea Hofrätt äro
dömde, skola inställa sig hos Konungen; hvilket förhållande åter komme
i strid med föreskriften i 7 § af samma kap., att alla prestanda skola
inom sist berörda tid vara fullgjorda. För att kunna genomföra ändring
af stadgandet i 30 kap. 1 § Rättegångsbalken skulle således erfordras
omarbetning jemväl af åtskilliga andra lagens bestämmelser —

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 16. 9

en åtgärd, hvartill Utskottet icke finner motionärernes förslag gifva tillräcklig
anledning.

På grund af det anförda får Utskottet hemställa,

1) att Herrar Nyströms, Jonssons och Bergströms
motioner, den först nämnda i hvad den afser ändring
af 30 kap. 1 § Rättegångsbalken, icke måtte vinna
Riksdagens bifall.

Uti andra delen af sin motion anför Herr Nyström, hurusom den
i lagen föreskrifna tid af nittio dagar för fullföljandet af erlagdt vad
mot utslag och dom från härads- och rådstufvurätt i Vesterbottens
och Norrbottens län är öfverflödigt lång och kan utan olägenhet förkortas,
samt föreslår derför, att 25 kap. 9 och 15 §§ Rättegångsbalken
måtte så förändras, att erlagdt vad mot utslag och dom från nämnda
domstolar skall fullföljas inom sextio dagar i stället för nittio dagar.

Äfven om tiden för fullföljande af vad för rättssökande från
de två nordligaste länen skulle vara något längre än som erfordras,
kan dock icke en förkortning af denna tid anses vara af något verkligt
behof påkallad och synes i alla händelser af allt för ringa betydelse
för att ensam föranleda särskild lagstiftningsåtgärd, hvarför Utskottet
hemställer,

2) att Herr Nyströms motion icke heller i denna
del måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 20 Februari 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Bill. till Riksd. Prot. 1882. 7 Sami. 9 Håft.

2