Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16

Utlåtande 1880:Lu16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

B

N:o 16.

Auk. till Riksd. Kansli den 9 Mars 1880, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om rätt för parter
och vittnen uti vissa till häradsrätt instämda mål att på
förhand erhålla underrättelse om dagen, då målet vid rätten
förekommer.

Angående stämning och dess innehåll stadgar 11 kap. 1 § Rättegångsbalken
:

»Vill man till annan kära; då eger domaren gifva skriftlig stämning: och
namne han deri käranden och saken, så ock å hvad ort och dag den bör till
svars komma, som stämd varder: kungöre ock deri, att om han ej kommer sjelf,
eller dess laga ombud, skall saken ändå företagas och afgöras»;

och angående den ordning, i hvilken målen skola å tinget handläggas, bestämmes
i 2 kap. 3 § samma balk, att efter inteckningar, lagfarter, Kronans och
allmänna ärenden samt missgerningsmål deras tvister, som långt från tingstad bo,
skola företagas, men vidlyftiga saker sist. Allmänna lagen innehåller deremot ingen
föreskrift om viss dag under tinget, å hvilken stämningarne skola ställas.
Derom stadgades emellertid i 82 § af Kongl. resolutionen den 17 September 1723
att stämningarne kunde väl ej annorledes än på första tingsdagen ställas, eftei--som de rättsökande sig då enhälligt infinna måste, tingspredikan att bevista och
att höra de förordningar, som komme att uppläsas. Men så borde häradshöfdingarne,
sedan uppbud, kriminal- och publike saker vore afgjorde, först afhjelpa de
långvägade, och så jemka tingstimmarne, att de, hvilkas saker på första dagarne

g Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

ej kunde komma att företagas, måtte emellertid få resa hem och skota sina sysslor
Derefter bestämdes ytterligare i 68 § af Kongl. resolutionen den 16 Mars
1739 att häradshöfdingarne hade att, vid tingets början, när parterna uppropades,
tillsäga dem, på hvilken dag hvar och en borde vara tillstädes, samt först afhjelpa
de långvägade. Vidare innehåller Kongl. förordningen den 17 Maj 1872,
angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting, i § 6 föreskrift
derom, att i tingslag, der flera allmänna sammanträden hallas under samma
ting stämning skall utfärdas till första rättegångsdagen af visst allmänt sammanträde
och i § 5, att häradshöfdingen, om vid allmänt sammanträde målen äro
flera,’ än att de å en dag kunna utföras, skall å första rättegångsdagen kungöra,
å hvilken följande dag hvarje mål, som öfrigt är, skall förekomma, der det
ej förut blifvit till viss dag utsatt.

Herr Ålce Andersson har nu uti en inom Andra Kammaren afgifven motion,
N-o 134 hvilken blifvit till handläggning af Lag-Utskottet hänvisad, föreslagit »att
de som’ å domarens vägnar utfärda stämningar skola genast efter stämmngstidens
slut uti alla de mål som skola instämmas fjorton dagar före hvarje ting eller sammanträde
till honom insända stämningslistorna, och vare domaren skyldig att deri
anteckna, hvilken dag af tinget eller sammanträdet målen förekomma till handläggning,
och så vida postbefordringen eller andra förhållanden ej lagga hinder
i vägen, återsända listorna till stämningsmännen så tidigt att de, som saken angå,
kunna hos dessa två dagar före tinget eller sammanträdet erhålla underrättelse

om sin inställelse vid rätten.» o ....

Då i många trakter, särdeles i de norra orterna, postgången icke ar sa inrättad,
att stämningslistorna inom loppet af tolf dagar kunna till domaren insändas
och derefter åter tillhandakomma vederbörande, synes enda möjligheten att
parter och vittnen under nuvarande förhållanden skulle kunna före tingens eller
sammanträdenas början erhålla bestämd underrättelse om den dag de dem angående
mål förekomma, vara, att stämningar alltid af domaren sjelf utfärdades.
För den häri innefattade fördel torde emellertid allmänheten icke vilja uppoffra
förmånen af att kunna på närmare håll i hemorten uttaga stamning, synnerligas
då i betraktande tages, att dombafvandena redan i gällande föreskrifter i amnet
böra hafva en kraftig anmaning att, så vidt det under de i de särskilda orterna
förhandenvarande förhållanden kan ske, i förevarande afseende vidtaga de anordningar.
som kunna lända till lättnad och beqvämlighet för de rattssokande.

Visserligen är motionärens förslag endast vilkorligt, i det att den af honom
föreslagna anordning endast skulle vara tillämplig, »så vida postbefordringen eller

andra förhållanden ej lägga hinder i vägen», men just detta stadgandets vilkorlighet
gör i Utskottets tanke detsamma både mindre lämpligt och i alla handelsei
temligen betydelselöst.

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.

På dessa skäl, som af Utskottet förut andragits dels vid 1877 dels ock vid
1878 års riksdagar för afstyrkande af då väckta likartade förslag, hvilka ock vid
båda tillfällena af begge Kamrarne utan votering ogillades, hemställer Utskottet,

att föreliggande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

<L Lagerstråle.

Herrar Thomasson och Magnus Jonsson hafva begärt få här antecknadt, att
de icke inom Utskottet deltagit i ärendets behandling.