Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15

Utlåtande 1878:LU15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

5

r*:o 15.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 Mars 1878, kl. 5 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om förändrad
lydelse af 25 kap. 9 § Rättegångsbalken.

Från Andra Kammaren har till Lag-Utskottet öfverlemnats en af
herr Jöns Rundbäck väckt motion, N:o 72, deri motionären anfört, huru
som stadgandet i 25 kap. 9 § Rättegångsbalken derutinnan företedde en
anmärkningsvärd ofullständighet, att någon särskild vadetid till Göta
Hofrätt icke funnes föreskrifven för Göteborgs stad och de der intill
liggande Askims, Säfvedals och Östra Hisings härad, enär nämnda stad
och härad, ehuru belägna i Vestergötland, icke tillhörde vare sig Skaraborgs
eller Elfsborgs län, för hvilka vadetiden vore fyratio dagar, eller
»Bohus län», för hvilket samma tid vore satt till sextio dagar. På grund
häraf har motionären hemstält, att Riksdagen för sin del ville besluta,
antingen att 25 kap. 9 § Rättegångsbalken måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

»I de saker — — — — — — — på'' den nittionde dagen; i Göta
Hofrätt från samtliga underrätter som derunder lyda, på fyrationde dagen;
i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge -----Hofrätt»;

eller ock att nämnda § skulle lyda sålunda:

»I de saker — — — —----— — på den nittionde dagen; i

Göta Hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län, Småland, Skaraborgs
och Elfsborgs län på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland,
Dal och Göteborgs samt Bohus län på sextionde dagen ; i Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge -—• — — — •—- Hofrätt».

Den obestridliga ofullständigheten uti ifrågavarande § har hufvudsakligen
uppkommit i sammanhang med den förändrade lydelse, den -

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

samma i följd af lagmansrätternas indragning erhöll genom Kongl. Förordningen
den 18 April 1849. Dessförinnan hörde Vestra och Östra
Hisings härad till Vestgöta, Dals och Bohus läns, samt Askims och
Säfvedals härad till Hallands och Elfsborgs läns lagsagor, och bestämmelse
om vadetiden från vederbörande lagmansrätter omfattade således
jemväl de mål, som från nämnda häradsrätter till lagmansrätterna inkommit,
men vid förändringen förbisågs, att genom föreskriften om målens
omedelbara fullföljd från häradsrätterna till Göta Hofrätt bestämmelse
komme att saknas om vadetiden från de häradsrätter, hvilka suto
inom Vestergötland, men icke inom Skaraborgs eller Elfsborgs län.

I afseende å vadetid från rådhusrätt i annan stad, än der hofrätt
sitter, bibehåller deremot 25 kap. 15 § Rättegångsbalken fortfarande
samma lydelse, som när lagen först affattades, eller att »vare dag dertill,
som i 9 § om hvarje landsort — ■—- är föresatt», hvarför bristen i
bestämmandet af vadetid för Göteborgs stad är lika gammal som lagens
affattning.

Den nu antydda ofullständigheten har visserligen synts Utskottet
vara af natur att påkalla lagbestämmelse i ämnet, men icke egnad till
utgångspunkt för stadgande af en lika vadetid af fyratio dagar från
samtliga under Göta Hofrätt lydande underdomstolar, hvilken fråga
lämpligast bör tagas i öfvervägande i sammanhang med den förestående
omarbetningen af Rättegångsbalken i dess helhet; och då för Askims
och Säfvedals''härad samt Göteborgs stad hittills, i enlighet med hvad
för underdomstolar inom Elfsborgs och Skaraborgs län finnes stadgadt,
en vadetid af fyratio dagar tillämpats, hvaremot för Östra och Vestra
Hisings härad, hvilka äro förenade till ett tingslag med gemensam tingstad
inom Vestra Hisings till Bohus län hörande härad, en vadetid af
sextio dagar på grund af lagens redan gifna bestämmelse är gällande,
har Utskottet trott den anmärkta bristande fullständigheten enklast och
lämpligast kunna afhjelpas genom att i ofta berörda 9 § uttrycket »Skaraborgs
och Elfsborgs län» utbytes mot uttrycket »Vestergötland», samt
får Utskottet alltså vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta följande
förändrade lydelse af 25 kap. 9 § Rättegångsbalken,
sådant detta lagrum lyder enligt Kongl. Förordningen
den 4 December 1866:

»I de saker, som genom laga vad gå till Svea
Hofrätt ifrån häradsrätt i Upland, Södermanland, Vestmanland,
Nerike och Gestrikland, ingifve käranden sin
inlaga innan klockan tolf på den fyrationde dagen,

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

den oräknad då häradsrättens dom föll, eller hafve
sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt i Kopparbergs län,
Wermland,oHelsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad
och Ångermanland samt på Gotland på den sextionde
dagen; ifrån häradsrätt i Vesterbotten på den
nittionde dagen; i Göta Hofrätt ifrån häradsrätt i
Östergötland, Kalmar län, Småland och Vestergötland
på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland, Dal
och Bohus län på sextionde dagen; i Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge ifrån häradsrätt i dessa landskap
på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare
tid hälften kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i
hvarje ort till hofrätt.»

Stockholm den 4 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservation:

af Herr von Gegerfelt. med hvilken Herr Asplund instämt: »Uti
25 kap. ^9 § Rättegångsbalken, efter den lydelse samma lagrum senast
genom Kong]. Förordningen den 4 December 1866 erhållit, bestämmes
vadetiden från häradsrätt i Bohus län till sextio dagar. På grund
häraf och då Åskhus och Säfvedals härad, ehuru tillhörande Göteborgs
och Bohus län, äro belägna inom Vestergötland, som, med undantag
af nämnda härad, utgöres af Skaraborgs Och Elfsborgs län, har, allt
sedan till följd af lagmansrätternes genom Kongl. Förordningen den 18
April 1849 skedda indragning de ditintills af laginansrätt handlagda
tvistemål, kommit att fullföljas från häradsrätt till Hofrätt, vadetiden
från Askims och Säfvedals häradsrätter samt den jemväl inom Vestergötland
belägna staden Göteborgs rådstufvurätt antagits utgöra fyratio
dagar, äfven som från Vestra och Östra Hisings häradsrätt, af hvars
domsområde största delen, eller Vestra Hisings härad, ligger inom Bohus
län, och som jemväl der inom har sin tingstad, vadetiden blifvit be -

8 Lag-Utskottets Utlåtande JV:o 16.

räknad till sextio dagar; Och enär aldrig, så vidt jag kunnat inhemta,
någon tvekan förefunnits om rigtigheten af en sådan tillämpning af ofvan
o införmälda §, anser jag, om än den samma må anses i berörda hänseende
sakna tydlighet eller fullständighet, någon åtgärd i anledning, af
den nu väckta motionen desto mindre erforderlig, som en omarbetning
af Rättegångsbalken i dess laelhet torde vara snart att förvänta»;

af Herr Ribbing, som icke fann föreslagna lagförändringen nödig;

af Herr Samzelius.

TS:o 16.

Ant. till Riksd. Kansli den 4 Mars 1878, kl. 5 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i 5 kap. 1 § Strafflagen.

Under framhållande, att, då Strafflagen i sitt 5 kapitels 1 § tillerkände
domstol rätt att förordna, det barn under femton år, som begått
brott, skulle i allmän uppfostringsanstalt insättas, om tillgång dertill
funnes, det syntes vara i hög grad lämpligt att, intill dess ett tillräckligt
antal sådana allmänna anstalter kommit till stånd, staten räckte
en hjelpsam hand åt den enskilda välgörenhet, som offrade sig föi van^
artad ungdoms fostring, hvithet understöd emellertid icke borde bestå
blott i anslag af allmänna medel, utan äfven i sådana lagstiftningsåtgärder,
hvarigenom dessa enskilda anstalters arbete blefve betryggadt så
vanför samhället som dem sjelfva, har Herr S. Johnson i en af Andra
Kammaren till Lag-Utskottet remitterad motion, N:o 39, föreslagit, att
Riksdagen för sin del måtte besluta dels den ändring i 5 kap. 1 § Strafflagen,
att det derstädes förekommande uttrycket »allmän uppfostringsanstalt»
utbyttes mot »fostringsanstalt för vanartad ungdom», dels och
att till paragrafen måtte läggas ett nytt så lydande moment: »Nar vanaitigt