Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15

Utlåtande 1869:LU15

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

berättelse om hvad i riket och dess styrelse sig tilldragit sedan sista riksdagen
innehåller, funnit en omarbetning af samma förslag vara af nöden; och då således
ett fullständigt lagförslag i förevarande ämne för närvarande står under beredning
och snart nog torde blifva af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagdt, anser Utskottet
sig böra vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion ej må till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre,

N:o 15.

Ank. till Riksd. Kansli d. 19 Mars 1869, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af vadda motioner om ändring i 20 Kap.
6 § Byggninga-balken.

Första momentet i berörda lagparagraf lyder sålunda:

“Nu äro qvarnar lagligen bygde ofvan och nedan i ström; hålle den öfre
ej vatten ifrån don nedra, och den nedre stämme ej på den öfra, utan drage sjelf
upp stigbord sitt, eller böte etc.“

Med anmärkning att en ovilkorlig tillämpning af stadgandet derom, att om
öfre qvarn ej finge hålla vatten inne för en nedanför belägen, flerestädes förorsakade
betydlig skada för allmänheten och förlust för qvarnegare, enär det inträffade
så väl sommartiden under stark torka, som vintertiden under långvarig frost, att
vattentillgången i strömmar vid hvilka qvarnar äro belägna, bjefve otillräcklig för
att drifva någondera, i fall vattnet skulle hafva obehindradt lopp, har Herr Ola
Nilsson från Christianstads län uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lagutskottet
remitterad motion, N:o 249, föreslagit, att ifrågavarande stadgande måtte
erhålla följande förändrade lydelse:

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

“Nu äro qvarnar byggda ofvan och nedan i ström, hålle den öfre ej vattnet
för den nedre, utan vid vattenbrist, då vattnet med obehindradt lopp ej förmår
drifva de verk, som vid en sådan ström äro belägne.“

Detta förslag synes härleda sig från en oriktig tolkning af gällande lag,
hvars föreskrifter i ifrågavarande hänseende endast afse att afhålla den ena vattenverksegaren
från obehöriga åtgärder, till skada för don andre i afseende på vattentillgången.
I det af motionären förutsatta fall, att vattentillgången är så knapp,
att vattnet, lemnadt i sitt fria lopp, icke är till gagn hvarken för den ena eller
andra, lägger lagen ur synpunkten af en nedanför varande vatten ve rksegares intresse
ej något hinder i vägen för innehafvaren af det öfra verket att iakttaga
nödig hushållning'' med vattnet, då det nedra verket derigenom ej tillskyndas någon
skada; likasom, under enahanda förhållande, det är innehafvaren af det nedra
verket obetaget att dämma i den mån sådant kan ske utan förfång för dot öfra.
Rätt uppfattad har nuvarande lag, så vidt det genom en allmän regel kan ske,
ganska noggrann! af v ägt vattenverksegarnes ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
samt tillgodosett lika mycket den enes som den andres rättmätiga anspråk i
fråga om vattnets begagnande. Utskottet kan således icke finna, att den af motionären
föreslagna förändring är af behofvet påkallad.

För öfrigt må erinras, att Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag
till Kong! Maj:t ingått med underdånig framställning om utarbetande af förslag
till ny vattenlag samt att denna fråga, enligt hvad Kong!. Maj:t tillkännagifvit i
dess till innevarande riksdag afgifna berättelse om hvad i riket och dess styrelse
sig tilldragit sedan sista riksdagen, för närvarande är under beredning, hvadan
nådigt förslag till sådan lag snart nog torde blifva af Kongl. Maj:t framlagd t för
Riksdagen.

På grund af det nu anförda får Utskottet vördsamt hemställa,

1:0 att Herr Ola Nilssons berörda förslag må lemnas utan vidare afseende.

I fråga om tiden för öppnande af damlucka är uti 2:dra momentet af förenämnda
§, jemfördt med Kongl. Förordningen den 3 September 1755, stadgadt,
att, der vatten kan skada åker eller äng, skall damlucka öppnas den tionde dagen
i Maj månad, från hvilket stadgande undantag dock eger rum för Westerbottens,
Norrbottens och Jemtlands län, hvarest tiden för damluckas öppnande, jemlikt
Kongl. Förordningen den 23 Augusti 1851, blifvit utsträckt till den 1 Juni.

Nu har Herr Per Nilsson från Örebro län uti eu likaledes inom Andra
Kammaren väckt och till Lag-Utskottet remitterad motion, N:o 318, föreslagit, “att
tiden för damluckas öppnande på våren måtte i stället för den 10 Maj blifva
bestämd till den 10 April. “

Till stöd för denna framställning har motionären anfört att rätta tiden för
vårsådden på do flesta ställen inträffade i April eller början af Maj; att den uppdämning
som derefter egde ruin förorsakade stor skada för mången jordegare,
hvars odlingsmark genom sådan uppdämning fördränktes; att vårfloden numera i
allmänhet inträffade tidigare, än den gjorde vid den tid, då gällande lag stiftades,
och att mycken sidländ mark sedan dess blifvit odlad.

Utskottet tillåter sig härvid erinra, att, om än vårsådden ett eller annat
år kan företagas så tidigt som motionären uppgifva, detta likväl icke i allmänhet
torde vara förhållandet ''annorstädes än i södra delen af riket; och hvad angår
motionärens uppgift att vårfloden nu för tiden skulle inträffa tidigare, än fordom
varit händelsen, så betviflar Utskottet att erfarenheten bekräftat donna sats. Om

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

man A, ena sidan bör tillgodose strandegares bästa, måste man å den andra tillse,
att sådana bestämmelser ej göras, hvarigenom vattenverksegare i sin rätt förnärmas.
Många qvarnverk kunna, i anseende till ringa vattentillgång, ej hållas i
gång annan tid af året, än just under vår- och höstfloden; och om vattnet redan
från den 10 April skulle hafva obehindradt lopp, blcfve följden den, att ungefär
hälften af den tid, under hvilken dylika verk hittills kunnat hållas i gång, för dem
ginge förlorad, hvilket uppenbarligen skulle på mångfaldiga ställen förorsaka högst
betydliga förluster. Det må dessutom bemärkas, att, der vattenverk åstadkommer
någon betydligare skada genom uppdämning, jordegaren kan begagna den honom i
lag medgifna rättighet att ändra eller alldeles utrifva verket.

För öfrigt torde förevarande fråga lämpligast vinna sin lösning i sammanhang
med det förslag till ny vattenlag, som, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, är
från Ivongl. Maj:t att förvänta; och får Utskottet alltså vördsamt hemställa,

2:o att Herr Por Nilssons ifrågavarande motion ej må till någon vidare
åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.