Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14

Utlåtande 1879:LU14

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

förmyndarens verksamhet utöfver gränsen för eu sådan förvaltning samt att lemna
honom rätt att genom under förmyndaretiden vidtagna åtgärder hindra sin myndling,
myndig blifven, i den fria dispositionen öfver hans egendom.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 6 Mars 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. y. Gegerfelt.

Reservation:

af Herr Torpadie, som ansett, att motionen, med vissa modifikationer,
kunnat af Utskottet tillstyrkas.

iV:o 14.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1879, kl. 5 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring
af 26 kap. 4 § Byggnmgabalken.

Angående skyldigheten att deltaga i byggnad af tingshus och häradsfängelse
är för närvarande stadgadt i 26 kap. 4 § Byggningabalk^!:

»Tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig tingstad,
eller der Konungens Befallningshafvande pröfvar det för allmogen lägligast, sedan
Rätten deröfver hörd är. Der skall vara en stufva så stor, som tarfvas, och två

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

kamrar; och vare häradet skyldigt den byggning uppehålla. Vid hvart tingställe
skall ock ett fängelse vara, der missgerningsman må i förvar hållas. För denna
byggnad vare ingen fri, utan sätes och ladugårdar, afhyste rå och rörs hemman,
så ock preste och klockare bol»; och äro, enligt Kongl. förordningen den 17 September
1783, § 2, jemväl lotshemman befriade från skyldigheten att deltaga i tingshusbyggnad,
äfvensom genom Kongl. resolutionen den 28 Maj 1754 gifvits den förklaring
öfver 26 kap. 4 § Byggninga-balken samt 8 § i 1723 års adeliga privilegier,
att insockne frälsehemman skola från tingshusbyggnad njuta befrielse.

Utsträckande af den sålunda stadgade skyldigheten har sedan representationsreformens
genomförande ofta med anledning af väckta motioner varit föremål
för Utskottets och Kamrarnes handläggning och beslut. Sedan år 1867 båda Kamrarne,
den Första med 42 röster mot 31, och den Andra utan votering, beslutit
eu underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och Riksdagen meddela förslag till sådana förändrade stadganden
angående deltagande i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfäugelse, att
dessa åligganden blefve för medlemmarne af tingslagen, efter billiga grunder, gemensamma,
men sådan skrifvelse icke kommit att afgå, blefvo förslag om eu dylik
skrifvelses aflåtande 1869 och 1870 af Första Kammaren afslagna, men af Andra
Kammaren bifallna, 1869 utan votering å någotdera stället, samt 1870 med 77 röster
mot 20 i Första Kammaren, och i den Andra, som ogillade den punkt i Utskottets
motivering, deri antydan blifvit gjord, att frågan möjligen kunde anses hafva egenskapen
af privilegiifråga och således borde behandlas i den ordning 114 § i Regeringsformen
föreskrifver, utan votering. Vid 1872 års riksdag hemstälde Utskottet,
med anledning af erhållen återremiss från båda Kamrarne å ett föregående
utlåtande i frågan, att Riksdagen, med uttalande af den åsigt, att staten borde
öfvertaga skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, skulle
i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i sådant afseende låta
åvägabringa erforderlig utredning angående sättet och vilkoren för sakens genomförande
samt derefter för Riksdagen framställa förslag i ämnet; och blef denna
hemställan af Första Kammaren afslagen med 26 röster mot 20, samt af Andra
Kammaren bifallen med 81 röster mot 52. År 1873 förnyade Utskottet sitt skrifvelseförslag,
dock så, att staten borde öfvertaga äfven skyldigheten att bygga och
underhålla stadshäkte; men enär, sedan Första Kammaren med 45 röster mot 37
bifallit detta förslag, Andra Kammaren, efter återremiss och begäran från Utskottet,
att Kammaren måtte fatta beslut, med 110 röster mot 71 beslöt, med afslag
å Utskottets hemställan, underdånig skrifvelse af samma lydelse som 1867, 1869
och 1870, förföll frågan för denna riksdag. Vid riksdagen 1874 återförnyade Utskottet
det af Andra Kammaren 1873 antagna förslag, hvilket nu afslogs af Första
Kammaren med 74 röster mot 6, men af Andra Kammaren utan votering bifölls.
Vid 1875 års riksdag hemstälde Utskottet om underdånig skrifvelse med anhållan,

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14,

det täcktes Kong!. Maj:t, vid den utredning, som med anledning af Rikets Ständers
den 20 Juni 1866 och Riksdagens den 18 Maj 1871 till Kongl. Maj:t atlåtna underdåniga
skrivelser — åsyftande, att skyldigheten till deltagande i byggnad och underhåll
af ej mindre kyrka med hvad dertill hörde än äfven socken- och fattigstuga
samt skolhus måtte blifva för medlemmarne af kommunen efter billiga grunder
gemensam — kunde komma att ega rum, äfven taga i öfvervägande, i hvad
män den nu på jorden hvilande skyldigheten att bygga och underhålla tingshus
och häradshäkte måtte jemväl till andra beskattningsföremål utsträckas, och under
de nådiga framställningar, som kunde af nyss berörda skrifvelser föranledas, begripa
jemväl förslag till förändrad lagstiftning i nu föreliggande fråga; men detta
förslag afslogs af Första Kammaren med 43 röster mot 39, hvaremot det samma af
Andra Kammaren bifölls utan votering. Vid riksdagarne 1876, 1877 och 1878 framlade
Utskottet förslag till författning, enligt hvilken alla de, som inom tingslaget
(häradet) erlade kommunalutskylder, skulle i kostnaden för uppförande och underhåll
af tingshus och häradsfängelse deltaga efter den grund, som för utgörande
af dessa utskylder funnes stadgad. Dessa förslag afslogos af Första Kammaren
och biföllos af Andra Kammaren, 1876 utan votering i någondera Kammaren, 1877
med 41 röster mot 29 i Första Kammaren, i den Andra utan votering, 1878 i Första
Kammaren med 53 röster mot 33, i Andra Kammaren äfven nu utan votering.

Vid innevarande riksdag hafva i ämnet väckts Denne till Lag-Utskottet
hänvisade motioner, hvardera innefattande särskildt förslag till ändring i nu gällande
lagbestämmelser i ämnet.

Inom Första Kammaren har Herr Fr. von StroJcirch uti afgifven motion,
N:r 17, erinrat, att frågan om förändrade grunder för skyldigheten att å landet
bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse under en följd af år redan så
många gånger förelegat till Riksdagens pröfning, att dess slutliga lösning icke borde
vidare uppskjutas, samt att domsagors ej sällan skeende delning, beredandet af
goda och säkra förvaringsställen för värderika tingsarkiv och handlingar, samt det
allt mer och mer stegrade behofvet af tätare än hittills återkommande ting inom
en ej aflägsen framtid nödvändiggjorde omkostnader för såväl åtskilliga nybyggnader
af tingshus och häradsfängelser som ändamålsenliga förbättringar derå, hvilka omkostnaders
bestridande komme att gifva ökad näring åt den länge kända obelåtenheten
med nu gällande föreskrifter angående deras fördelning enligt hemmantalet; hvarföre
motionären, för att undanrödja detta missförhållande, föreslagit, »att Riksdagen
behagade, med upphäfvande af nu varande lagbestämmelser angående skyldigheten
att å landet bygga och underhålla tingsbyggnader och häradsfängelse,
besluta att sagda skyldighet måtte, sedan omförmälda byggnader blifvit till staten
öfverlemnade, för framtiden af statsverket öfvertagas».

Inom Andra Kammaren har Herr A. W. Wigarät (motionen N:r 9) anfört,
att skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, som rätte -

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

ligen borde åligga alla tingslagets i kommunalt hänseende skattpligtige invånare i
mån af hvars och ens skatteförmåga, vore, i strid med rättvisans och billighetens
fordran, fortfarande en skattebörda, som drabbade blott en del af tingslagets medlemmar,
under det att den andra, ofta nog förmögnare och talrikare delen från
den samma vore helt och hållet fri, och derföre föreslagit, »att Riksdagen måtte
för sin del besluta följande förordning angående skyldighet att deltaga i kostnaden
för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse:

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken och särskilda författningar
stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelse
förordnas härigenom, att i kostnaden för uppförande och underhåll af
sådan byggnad skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,
deltaga efter den grund, som för utgörande af dessa utskylder linnes stadgad.»

Vidare har uti motion inom Andra Kammaren, N:o 8, Herr Anders Bengtsson
framstält ett annat förslag till ändring i förevarande lagrum. Motionären andrager,
att skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelser efter nu
gällande lagbestämmelse vore mycket ojemnt fördelad, nemligen efter gårdatalet
utan afseende på större eller mindre hemman, ehuru dessa betydligt skilde sig
från hvarandra i värde; att rättegångar m. m. ofta uppstode för andra samhällsklasser
än jordbrukare, samt att i följd af dessa förhållanden klagomål ofta förekomme
öfver ojemn och orimlig beskattning, hvilket äfven inom många tingslag lade hinder
i vägen för erhållande af lämpliga och efter nutidens fordringar ändamålsenliga
tingshus och häradsfängelser; och, som det sannolikt komme att dröja ännu en lång
tid, om det ens någonsin komme att inträffa, att detta onus bjefve ålagdt alla dem,
som inom tingslaget erlade kommunalutskylder, så föresloge motionären, dels på
grund af hvad sålunda och i öfrigt andragits, dels på de skäl, som vid flera föregående
riksdagar blifvit anförda, dels ock på grund af Lag-Utskottets afgifna förslag
vid tvenne näst föregående riksdagar rörande underhållsskyldigheten af ifrågavarande
byggnader,

»att Riksdagen för sin del ville besluta följande förordning, angående skyldighet
att deltaga i kostnaden för uppförande och underhåll af tingshus och
häradsfängelser:

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken och särskilda författningar
stadga, angående skyldighet att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelser,
förordnas härigenom, att kostnaden för uppförande af sådana byggnader,
skola de utgöra, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder för i mantal
satt jord och för all annan fastighet efter den grund, som för utgörande af dessa
utskylder finnes stadgad.»

6

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Att, på sätt Herr von Strokirch föreslagit, staten skulle öfvertaga skyldigheten
att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, anser Utskottet icke
böra nu ifrågasättas.

Erfarenheten beträffande andra dylika företag torde hafva gifvit vid handen,
att nämnda skyldighet, hvilken, öfvertagen af statsverket, för sådant fall torde
böra omfatta äfven anskaffande af lokaler för stadsdomstolarne samt byggande
och underhåll af stadshäkten, skulle åsamka staten långt större kostnader än dem,
som nu tingslagen och städerna derför få vidkännas. Att på statsverket lägga
så dryga kostnader torde minst böra ifrågakomma vid en tidpunkt, så utmärkt af
finansiella svårigheter för statsverket, som den närvarande. Herr von Strokirch
har visserligen i en annan, till Bevillnings-Utskottet öfverlemnad motion föreslagit,
att, derest Riksdagen skulle komma att bifalla hans nu förevarande förslag om
statens öfvertagande af skyldigheten att å landet bygga och underhålla tingsbyggnader
och häradsfängelser, hvarje från häradsrätt utgående handling måtte beläggas
med 20 öres högre stämpel, än hvad för närvarande derför utginge. Öfver
det tillfyllestgörande och lämpliga i det sålunda ifrågasatta sättet att bereda statsverket
de för skyldighetens öfvertagande erforderliga medel tillkommer det emellertid
icke Lag-Utskottet att yttra sig.

Att lägga nu ifrågavarande skyldighet på alla dem, hvilka inom tingslaget
erlägga kommunalutskylder, att utgöras efter samma grund, som för erläggande af
dessa utskylder finnes stadgad, har, såsom framgår af den lemnade redogörelsen
för frågans föregående behandling, Utskottet flere gånger föreslagit, men detta har
icke vunnit Första Kammarens bifall.

Vill man i denna så mycket omordade fråga nu komma till ett resultat,
bör man derföre, enligt Utskottets tanke, låta detta onus fortfarande hufvudsakligen
hvila å fastighet, i likhet med hvad Herr Bengtsson föreslagit, och härvid,
jemväl i öfverensstämmelse med hans förslag, utsträcka deltagandet till all fastighet,
samt låta skyldigheten utgöras efter det på fastigheterna belöpande fyrktal, men
derjemte låta äfven dem, som skatta för andra beskattningsföremål än fastighet, i
viss mindre proportion deltaga i besväret.

Hvad nu den från detta onus för närvarande befriade jordbruksfastighet
angår, så hafva de skäl, som föranledt 1734 års lagstiftare att frikalla sätes- och
ladugårdar samt aftysta rå- och rörshemman från allt deltagande i tingshusbyggnad,
sedan rättigheten att besitta sådana hemman icke vidare är frälsemän allena förbehållen,
samt en senare tids lagstiftning äfven medfört förändring i stadgandena
om frälsemäns forum privilegiatum, i det närmaste bortfallit, och någon giltig anledning,
hvarför innehafvare af preste- och klockarebol skulle i förevarande afseende
åtnjuta en förmån, som icke tillkommer andra boställshafvare, kan svårligen
uppvisas, lika som ingen skälig anledning torde kunna anföras, hvarför lotshemman
skola vara från sådan skyldighet frikallade. Den frihet i nämnda hän -

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

seende, som enligt särskilda privilegier eger rum för viss fast egendom, måste för
ofrigt anses meddelad endast med afseende å de förhållanden, som förefunnos,
då samma frihet beviljades, eller att byggnadsskyldigheten var ett jorden uteslutande
åliggande besvär, hvadan tillämpningen af denna frihet bör förfalla på
samma gång för nämnda skyldighets utgörande stadgas en helt och hållet ny grund.

Beträffande deltagande från andra samhällsmedlemmars sida, än jordbrukares,
har Utskottet i sina utlåtanden i frågan vid föregående riksdagar erinrat, att de
nu i ämnet gällande stadganden härledde sig från en tid, då man icke visste
af någon annan till deltagande i allmänna onei’a på landet förpligtad befolkning
än jordbrukaren, och då man icke kände någon annan grund för dennes beskattning
än det hemmantal, han innehade. Emellertid hade förhållandena väsentligen
förändrats. I alla landsändar hade, jemte den egentlige jordbrukaren, uppstått en
befolkning af bruksidkare, fabrikanter, handlande och handtverkare med flere,
hvilka lika väl som jordbrukaren hade intresse af rättskipningens behöriga handhafvande.
De borde derför ock i sin mån, efter lämpliga grunder, bidraga till
uppehållande af de för detta ändamål nödiga inrättningar, synnerligast som, med
förändrade tidsåsigter och befolkningens tillväxt, fordringarna i afseende å beskaffenheten
af ifrågavarande byggnader betydligt stegrats; och på samma gång
man under senare tider allt mera erkänt, att hemmantalet icke vore någon lämplig
grund i fråga om deltagande i kommunala besvär, hade man ock medgifvit rättvisan
och billigheten deraf, att skyldigheten till deltagande i dylika besvär utsträcktes
till alla skattdragande.

För utsträckning af ifrågavarande skyldighet till äfven annan fastighet än
jordbruksfastighet, synas Utskottet i öfrigt samma skäl tala som för jordbruksfastighetens
deltagande, och står eu sådan utsträckning derjemte i öfverensstämmelse
med hvad genom förordningen den 4 November 1876 är stadgadt om byggnad
och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer. att byggningsverke, körslor
och annan kostnad för kyrkas byggande och underhåll skall utgöras af egare eller
innehafvare af fast egendom efter samma grund, som är för kommunalutskylder
bestämd, och dagsverken efter matlag.

Då egandet af andra beskattningsföremål än fastighet icke innebär samma
stadigvarande intresse, och med den större rörlighet, dessa beskattningsföremål
förete, de understundom kunna komma att med kort mellantid inom olika tingslag
deltaga uti kanske ganska betydliga kostnader för ifrågakommande byggnad
och underhåll af tingshus och häradshäkte, samt följaktligen skulle kunna komma
att jemförelsevis för tungt i nu förevarande afseende beskattas, derest de skulle
deltaga i skyldighetens utgörande med hela det dem åsätta fyrktal, har Utskottet
ansett en nedsättning till deltagande med allenast en fjerdedel af det åsätta
fyrktalet kunna för dem medgifvas.

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Utskottet hemställer således:

1) att Riksdagen, med anledning af Herrar A. W. Wigardts
och Anders Bengtssons föreliggande motioner, ville för sin del
besluta följande

“Förordning angående skyldighet att deltaga i kostnaden
för byggnad och underhåll af tingshus och härad sfängelse.

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken och
särskilda författningar stadga angående skyldighet att deltaga
i byggandet af tingshus och häradsfängelse, förordnas härigenom,
att i kostnaden för uppförande och underhåll af sådan
byggnad skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,
deltaga, för fastighet efter hela samt för andra
beskattningsföremål efter en fjerdedel af derå belöpande fyrktal.
Uppkommer vid den beräkning bråktal, skall det bortfalla“.
— samt

2) att Herr Fr. von Strokirchs motion icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 10 Mars 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

Reservationer:

af Herr Thomasson, med hvilken Herrar Ribbing, Anders Persson, Torpadie,
Svensén och Gunnar Eriksson instämt:

“För min del anser jag Utskottet hafva bort, med bifall till Herr Wigardts
motion och i enlighet med hvad vid de tre sistförflutna riksdagarne skett,
hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta följande förordning angående skyldighet
att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelse:

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken och särskilda författningar
stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelse,
förordnas härigenom, att i kostnaden för uppförande och underhåll af
sådan byggnad skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,
deltaga efter den grund, som för utgörande af dessa utskylder finnes stadgad";

af Herr Grefve Mörner: “Om jag äfven kan deltaga i det slut, hvartill Ut -

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 14. 9

skottet kommit, är det mig dock ej möjligt att i dess helhet instämma i den af
Utskottet begagnade motivering1-,

af Herr Johannes Jonson: »Att kostnaden för byggandet af tingshus och
häradsfängelse skall utgå lika från all fastighet synes mig vara särdeles opraktiskt.
Att förena annan fastighet under samma skattegrund som jordbruksfastighet står
i strid med 58 § i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet, då jordbruksfastighet
påföres särskildt fyrktal och då för annan fastighet, frälseränta och
hvarje annat beskattningsföremål bevillningen sammanslås till ett fyrktal. Skulle
man afskilja annan fastighet från andra beskattningsföremål, så skulle derför erfordras
en fjerde kolumn i fyrktalslängden, hvartill gällande formulär till fyrktalslängd
icke gifver ringaste anledning.

Man kan visserligen invända, att kostnaden för tingshusbyggnad kan särskildt
uttaxeras, men det skulle förorsaka kommunalstyrelserna mycket besvär
för att kunna uttaxera mången gång ett obetydligt belopp till en tingshusreparation.

Jag hade deremot förestält mig, att då ett belopp blefve erforderligt för
reparation eller nybyggnad af tingshus, man da skulle mlordia summariska upp
gifter om de olika fyrktalen i tingslagets alla kommuner för att derigenom kunna
fördela kostnaden derefter på hvarje kommun.

På sätt Utskottets pluralitet föreslagit kan man på förhand aldrig beräkna
huru stor del som belöper sig på hvarje kommun; och än mindre kan man bevara
den kontroll i uppbörds- och debiteringslängden, som nu förefinnes. I fråga om
skyldigheten för annan fastighet att deltaga i kostnaden lika med jordbruksfastighet
vinnes härigenom lika litet, som beträffande andra beskattningsföremål,
en rättvis beskattning. Till annan fastighet räknas byggnader för handel, handtverk
och industriel anläggning, som i denna egenskap ofta nedläggas. Värdet af
annan fastighet undergår nästan lika ofta förändringar som inkomst för kapital
och ärbctc*

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, får jag vördsammast yrka, att
ordet fastighet måtte uttryckas med “jordbruksfastighet1*;

och af Herr Sundell.

Herr von Gegerfelt har begärt få här antecknadt, att han efter undfången
ledighet varit från Piiksdagen frånvarande, då Utskottet behandlat dessa motioner,
och Herr Sjölrhuj, att han af sjukdom varit hindrad taga del i Utskottets behandling
af ärendet.

Bih. till Likså. Prot. 1879. 7 Sami. 7 Höft.

2