Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14

Utlåtande 1878:LU14

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

under tiden,_ af partiella förändringar inom samma lagafdelning, der dylika
förändringar_ äro af verkligt behof påkallade: så får jag på dessa
grunder anföra mm reservation mot Utskottets afstyrkande af hvarje åtgard
från Riksdagens sida med anledning af de båda afgifna motionerna.»

till dessa da af mig för reservation anförda skäl har jao- nu och
med hänsyn till den grund för afstyrkande af denna riksdag afgifven
motion i. ämnet, Utskottet i sitt nu afgifna betänkande företrädesvis
framskjutit, endast att tillägga, att, för så vidt någon utvidgnino i hvad
i motion yrkats af detta utgör en verklig konseqvens, tillstyrkande af
det sistnämnda berättigar till den förstnämnda, alldenstund följd ej är
annat an ett moment eller en sida af grunden, samt att, för så vidt
åter hvarje ändring i befintligt förhållande eller proportion mellan stadgan
den i gällande lag skulle anses olämplig, dermed ock hvarje partiel
eller successiv förändring af lagen i det hela blefve omöjlig»;

af Herr Torpadie mot Utskottets motivering.

14.

Ank. till Riksd. Kansli den i Mars 1878, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrad
lydelse af TI kap. 4 § Rättegångsbalken.

17 kap. 4 § Rättegångsbalken lyder för närvarande sålunda:

»Ai något vittne fjerran, eller kan det för annan laga orsak ej
komma till den domstol, der det nämndt och godkändt är; då skall det
i egge parternas, eller deras ombudsmäns, närvaro, höras inför närmaste
rätt, der det vistas, i staden eller å landet, allt som det snarast
ske kan. År vittne sjukt; varde då hemma afhördt.»

. Ullder anförande, att detta stadgande, ehuru till sin ordalydelse
icke inskränkt till tvistemål, dock i tillämpningen så uppfattades, samt
att. den praxis, som sålunda uteslöte dess användning vid brottmål, vore
hinderlig för lagskipningens skyndsamma gång samt''besvärlig och kostsam
för vittne och parter, har Herr Ludv. Torpadie i en inom Andra

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Kammaren afgifven och till handläggning af Lag-Utskottet hänvisad
motion, N:o 67, föreslagit, det Riksdagen ville för sm del besluta, att
17 kap. 4 § Rättegångsbalken måtte erhålla följande förändrade lydelse.

»Är något vittne fjerran, eller kan det för annan laga orsak ej
komma till den domstol, der det nämndt och godkändt är; då skall i
tvistemål och de brottmål, der genom laga ombudsman svaras ma, vittnet
i beo-ffe parternes eller deras ombudsmäns närvaro, horas inför närmaste
rätt,..der det vistas, i staden eller å landet, allt som det snarast
ske kan. År vittne sjukt; varde då hemma afhördt.»

Utskottet, som hvarken af det sålunda till ändring förordade eller
något annat allmänna lagens stadgande finner hinder möta att äfven uti
mindre brottmål, der det pröfvas lämpligt, låta vittnesförhör hallas vid
annan domstol, än den, der målet är anhängigt har s,g bekant att
nå^on gång så väl underrätterna dertill lemna tillstånd, so in ock horätt,
ernå uti sådana der anhängiga mål förordna om vittnesförhör vid
underrätt. En dylik åtgärd synes dock endast undantagsvis hora vidtagas.
Parterna hafva i allmänhet svårt att vid den ofta aflägsna domstolen
personligen tillstädeskomma och bevaka sm rätt eller i sadant
hänseende ställa lämpliga ombud, och den domstol, som icke förut hatt
tillfälle att följa målets gång, torde i allmänhet icke kunna med erforderlig
sakkännedom anställa det begärda vittnesförhöret, vid hvi ve ej
heller motförhör med parter och öfrige vittnen kan, der det anses
nödigt, anställas. Då i följd häraf någon vidare föreskrift i detta ämne
hvarken synes behöflig eller lämplig, hemställer Utskottet, ^

att den föreliggande motionen icke matte al Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 4 Mars 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr Lindgren mot Utskottets motivering;
af Herr Torp adla.