Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14

Utlåtande 1874:LU14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

13

N:o 14

Ånk. till Riksd. Kansli den 6 Mars 1874, ki. 11 f, -n.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
Kongl. Maj-.ts resolution och förklaring uppå allmogens
allmänna besvär den 21 Juli 1193, i hvad den
angår landtmätares rätt att såsom fullmäktige vid
domstolar biträda enskilda parter.

Andra Kammaren bär till Lag-Utskottet remitterat eu af Herr Olof
Nilsson vackt motion (N:o 18), hvari anföres, att i de norra deiarne af riket
bristen på lämpliga rätteg&ngsbiträden länge varit kännbar. Enligt motionärens
förmenande kunde denna olägenhet i någon mån afhjelpas genom borttagande
af det i ofvanberörda Kongl. Resolution meddelade förbud för landtmätare
att utan sina förmäns tillstånd praktisera såsom sakförare. Det vore
alltid förenadt med omgång och kostnader att utverka sådan tillåtelse, och
exempel saknades ej derpå, att tillåtelsen, en gång meddelad, sedermera utan
giltiga skäl återkallats. Motionären föreslår för den skull, “att Kongl. resolutionen
den 21 Juli 1793 måtte förklaras upphäfven i hvad den rörer landtmätares
rätt att uppträda såsom ombud vid domstol.“

I afseende härå får Utskottet erinra, att, äfven om ifrågavarande stadgande
borttoges, qvarstår dock, såsom gällande jemväl för landtmätare, det i
15 Kap. 2 § Rättegångs-balken i fråga om statens tjensteman i allmänhet
gjotda för behåll, som innefattas i denna bestämmelse: “Konungens betjente, som
Kronans uppbörd ej hafva, må ock för sina vänner tala, när deras förmän det
tillåta, och de sin tjenst dermed ej försumma, eller det emot deras embets -

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14,

pligt ej strider.* Att nu, såsom motionären synes åsyfta, lemna landtmätare
en större frihet i detta hänseende, än som tillkommer andra tjensteman, dertill
förefinnes, i Utskottets tanke, ej något giltigt skäl. Det är icke förenadt
med större olägenhet för en landtmätare, som vill sysselsätta sig med sakförarekallet.
än för andra tjensteman, att dertill utverka sig vederbörande förmans,
tillåtelse. Och om än någon gång skulle inträ Jim att förmannen utan
grundad anledning afslår sökandens begäran eller återkallar redan meddelad
tillåtelse, bör rättelse derutinnan kunna vinnas utan lagstiftningens mellankoms.

Utskottet, som således ansett sig ej kunna, tillstyrka en lagstiftningsåtgärd.
ledande till det af motionären antydda mål, har emellertid funnit förslaget
ur en annan synpunkt påkalla uppmärksamhet, nemligen beträffande
råtta betydelsen af ifrågavarande föreskrift, hvilken, föranledd af Bondeståndets
vid 1789 års riksdag gjorda underdåniga anhållan att. landtmätare måtte förbjudas
åtaga sig fullmäktigskap uti storskiftes- och rågångstvister, ordagrannt
lyder: aEhuru landtmätarnes många göromål sällan lära tillåta dem, att såsom
fullmäktige biträda enskilda parter; dem icke eller är tillåtet, att, utan sina fölmäns
tillstånd, drifva saker för råtta; likväl och att häruti betaga all misstänka,
vill Kongl, Maj:t härmed uttryckligen hafva landtmätarne sådant förbuditk1 Huruvida
uttrycka “sådant förbudit* på detta ställe hänlöi sig antingen till den
närmast stående meningen, i hvilket fall det innebär endast en förklaring att
allmänna lagens stadgande om förbud för “Konungens betjente* att utan sina
förmäns tillåtelse drifva saker för rätta eger tillämplighet äfven på landtmätare,
eller till den fjermare meningen, då det betyder, att landtmätarne hafva sig
ovilkorligen förbjudet att såsom fullmäktige biträda enskilda parter, eller till
Bondeståndets berörda anhållan och hvad dermed varit åsyftadt, då det far betydelse»
af ett ©vilkorligt förbud för landtmätarne att åtaga sig fullmäktigskap
i storskiftes- och rågångstvister — derom hafva inom. Utskottet olika åsigter
yppats. Ehuru den förstnämnda uppfattningen lärer vara den allmännaste,
saknar föreskriften likväl erforderlig tydlighet för att ej lemna rum för skiljaktiga
begrepp om dess ändamål. Eu lagstiftningsåtgärd, hvarigenom tvetyoigheten
undanrödjes, synes derföre vara af behofvet påkallad.

Enligt Utskottets åsigt bör dervid tillämpas grundsatsen af likställighet
i ifrågavarande hänseende emellan landtmätare och tjensteman i allmänhet, och
detta så mycket heldre, som landtmätarne numera, sedan laga skifte öfvergått
de flesta hemman, mindre än tillförene äro anlitade i tjensten. Hvad särskild!,
angår skiftesmål och rågångstvister, äro landtmätarne i anseende till sin sakkunskap
företrädesvis lämplige alt såsom fullmäktige gå parter till banda i
»dana saker. Till förekommande af missbruk härutinnan torde icke erfordras

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14. ]5

några särskilda föreskrifter utöfver hvad åberopade stadgandet i 15 Kap. 2 8
Rättegångs-balken i detta afseende, innehåller.

På grund häraf och med föranledande af ifrågavarande motion, får Utskottet
vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta eu författning,
hvarigenom förklaras, att hvad 8 § i Kong). Maj:ts resolution
och förklaring uppå allmogens allmänna besvär den 21
Juli 1793 innehåller angående förbud för landtmätare
att såsom rättegångsfullmäktige biträda enskilde parter icke
skall anses betaga landtmätare deri i 15 Kap. 2 § Rättegångs-balken
Konungens betjente i allmänhet tillerkända
rätt, att åtaga sig fullmäktigskap, när deras förmän det
tillåta, och de sin tjenst dermed ej försumma, eller det
emot deras embetes pligt ej strider.

Stockholm den 5 Mars 1874.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservation e\:

u

åt Herr Grefve Sparre, med hvilken Herrar von Gegerfelt, Lhihpsson
och Elf.fedt sig förenade: “Då jag aldrig erfarit, att ifrågavarande stadgande
blifvit, och detsamma, så vidt jag förmår inse, ej heller bör kunna blifva
annorlunda tillämpadt, än Utskottet med nu föreslagna förklaring afsett, så anser
jag denna i allo öfverflödig/4

af Herr Grefve Hörner, emot så väl den af Utskottet begagnade motivering,
som det slut hvartill Utskottet kommit.