Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13

Utlåtande 1883:LU13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

A;o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Febr. 1883, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i bestämmelserna om församlingars vätt att förfoga öfver
kyrkokassa ma.

Med anledning af en vid sistlidet års riksdag afgifven motion
liemstälde Lag-Utskottet, i utlåtande N:o 41, »att Riksdagen måtte i
underdånig skrifvelse anhålla, det Kong! Maj:t ville taga i öfvervägande,
om och i sådant fall i hvilken utsträckning större frihet än för närvarande
enligt åtskilliga äldre författningar tillkomme kyrkoförsamlingarne
att förfoga öfver kyrkokassorna, måtte kunna dem tillerkännas hvad anginge
sådana ändamål, om Indika kyrkostämma hade att sig vårda, samt,
derest en sådan utsträckt dispositionsrätt öfver kyrkokassorna funnes lämpligen
böra församlingarne tilläggas, till Riksdagen aflåta nådig proposition
om de förändringar, som deraf kunde påkallas i gällande förordningar
om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd».

Denna Utskottets hemställan blef af Första Kammaren afslagen
med 43 röster mot 39, Indika voro för bifall, och af Andra Kammaren
utan omröstning bifallen.

Frågan har nu åter upptagits uti eu vid innevarande riksdag
inom Andra kammaren af Herrar Christen Assarsson och Lasse Jönsson
afgifven och till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 38.

I denna anföra motionärerne följande:

»De betydligaste tillgångar, öfver Indika kyrkorna råda, hafva kommit
dessa till godo under den tid, då den katolska läran var rådande
Bih. till Riksd. Prof. 1883. 7 Sand. 9 Höft.

2

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 13.

här i landoI''. Det är icke antagligt, afct med dessa gåfvor uteslutande afsetts
uppförande och vidmakthållande af kyrkor, utan äfven meddelandet af
uridervisning åt barn och underhåll af de fattige. Presterskapot och
församlingarno kunde för befrämjande af dessa ändamål använda kyrkornas
medel, under det afl församlingarncs skyldighet att underhålla
kyrkorna äfven i den borgerliga lagen faststäldes och har sitt uttryck
i''26 kap. Byggningabalken. Att kyrkornas tillgångar af framfarae regenter
icke ansetts uteslutande böra användas för blott kyrkliga ändamål,
kan af många förordningar inhemtas. Rå t. ex. föreskrefs genom Kongl.
resolution den 3 Augusti 1681, att från kyrkokassorna i Skåne skulle
till Lunds akademi årligen utgå 2,334 tunnor spanna ål, råg och korn.
Genom något senare utfärdade resolutioner bestämdes, att vaxljuspenningar
och eu tunna spaomål till bibeltryckeriet skulle utgå från hvar](i
kyrka.

»Nu bör del visst erkännas, att regeringen, synnerligast under de
sista årtiondena, medgifvit församlinganie rätt att, efter derom gjorda
ansökningar, få „af kyikokassornas medel erhålla dels räntefria lån, dels
bidrag utan återbetalningsskyldigliet för att bestrida utgifter till folkskolorna
m. in. Alen i regeringens beslut härom bar ofta förekommit
en antydan om, att ansökningen varit öfverflödig, och att kyrkostämman
sjelf derom kunnat besluta.

»MAI nutidens mera utvecklade kommunala lif bär man icke att
befara nagel slags missbruk, i fall församhngarne lemuades någon större
frihet vid förvaltningen afsina kyrkokassa-, utan snarare tvärtom, derigenom
att då blefve församlingarne vida mer angelägna om att kyrkokassornas
medel på ett nyttigt och praktiskt sätt användas, hvilket icke
alltid nu är fallet, då eu del af vördiga presterskapet anser sig ega ensam
rätt att använda dessa medel eller eget godtfinnande, och detta
låta i de flesta fall församlingarna passera, då de icke eg a vidare intresse
af att iakttaga en sparsammare hushållning.»

På dessa grunder och för att få full klarhet i frågan, föreslå motionärerne,
»att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t ville taga i öfvervägande, om, och i sådant fall i hvilken utsträckning,
större frihet, än för närvarande anses tillkomma kyrkoförsamlingarno
att förfoga öfver kyrkokassorna, må kunna dem tillerkännas, hvad
angår sådana ändamål, om Indika kyrkostämma har att sig vårda, samt,
derest eu sådan utsträckt dispositionsrätt öfver kyrkokassorna finnes lämpligen
böra församlinganie tilläggas, till Riksdagen aflåta nådig proposition
om de förändringar, som deraf må påkallas I gällande förordningar om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd».

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Uti sitt utlåtande i frågan vid sistliden riksdag Immade Utskottet
om författningarnc i ämnet följande utredning:

I 26 kap. 8 § Kyrkolagen leinnas närmare bestämmelser, huru
kyrkas lösegendom samt handlingar höra förvaras i en eller flere kistor
med tre läs; skolande kyrkoherden behålla ena nyckeln, kyr ko värden
deri andra och en af sexmännen den tredje; »och må intet ther uttagas,
utan i dhesse Tre Personers närvara)).

24 kap. 13 § samma lag förbjuder äfven, att vid visitation er någon
må taga något af kyrkans penningar och förära biskopen eller prosten,
»utan ther Kyrekioherden och Församlingen, af god och fri] wilia, tänckia
åt gifwa dhem något, så skal dhet skee af dheras egne, och icke af Kyrckiones
Medel, som til dhos tarf och tienst allena, böra blifwa behållne och
olorrychte».

Så kortfattade bestämmelser kunde emellertid icke vara tillfyllestgörande.
Derför utfärdades, i Ärlighet med 13 och 32 punkterna af
resolutionen på allmogens besvär den 11 November 1686, Kongl. brefvet
till alla generalguvernörer, guvernörer, land shöfdin gar, erkebiskop, biskopar
och superintendenter den 23 November 1686, hvari säges:

»Aldenstund åthskillige gånger tillförene af Wåre trogne undersåtare
uthi underdånighet påmint och begiärt är, det ett inseende och noga
undersökning hållas kunde, huruledes Kyrkornes medel af dem, som sådane
under händer haft, tid efter annan, ähre upburne och disponerade
wordne, hwilket Wij så mycket melera för skiähligt hålle och nödigt
achte åt skee, som Wij esomoftast om, hielp till Klockor, Kyrkors repation,
och Wijnsäds påökning ifrån alla Lands-orter ansökte varda; oachtandes
åt Wij tillförene dem nödig Byggnings och Wijnsäd, och andra
understöd häruthinnan i Nåde tillagt hafwc, hvarmed, sampt de wid ett
och annat tilfälle eliest Bifallande inkomster, där en rätt disposition
morr, Kyrkorne wähl skulle kunna widmachthållas; hvarföre äfwen Wij
både af sielfwa billigheten härtill inrådde så oval som af Allmogens wid
denna Riksdag församblade samptlige fullmächtiges underdåniga anhållan
ähre förän!åtne wordne sådant att låta wärkställa; Och såsom dhe öfver
alt klaga, åt Kyrkio-ki»törne hos dem merendels medellöse ähre, där
doch dagligen uti dem penningar infalla, både genom Kyrkiones egne
ordinarie inkomster, som dhe extra ordinarie, af pung-penningar, Testamenten,
och annat mehn, hvarmed Kyrkiorne, uti i an wijdare sammanskott
af Församlingar, wähl underhållas kunde, där elliest sådane medel
rät använde och icke til särskilte personers nytta på somblige orter wid
visiterande, Probstarnes och andras kringresande, Ungdomen uti Socknen
åt förhöra, bortskiänkte blefvve; Altså är Wår Nådige willie och befall -

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

ning, det Biskopen tillika med Landshöfdingen, til hvilken Wi ock Wåre
Nådige ordres härom låtit afgå, efterser, huru förberörde Kyrkiornes
ordinarie och extra ordinarie inkomster ähre i hwar Socken och stad
anwände och hwar til dhe utgifne wordne, tilhållandes wederbörande
derföre en richtig redo och räkenskap giöra, likmätigt den Nådige Resolution,
Wi nu på Samptelige Allmogens allmänna beswärs punchter
§ 13 och 32, wid denna Riksdagen gifvvit hafwe, tillseendes, om wid

det Eder anförtrodde----Biskopsdöme någorstädes sådant miss bruuk

med Kyrkiomedlens bortskiänkande föröfwas plägar, som nu särdeles
i Nykiöpings Län klagas öfwer; hvilket, ehwarest det skeer, alfwarligen
hämmas och straffas måste, — — —»

I öfverensstämmelse härmed innehåller Kongl. brefvet till landshöfdingen
i Vestmanland och biskopen i Vesterås den 6 April 1695,
att landshöfdingen, jemte biskopen, skulle ett flitigt inseende hafva, det
kyrkors medel i länet rätteligen, och som sig borde, blefve använda till
kyrkornas nytta och fördel; och skulle derföre de, som dessa medel och
inkomster vore om händer betrodde, derföre årligen göra redo och räkning.
I presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723 stadgas ock i
punkt 23, att å sockenstämmor skulle, sedan kyrkoherden förestält kyrkans
angelägenheter och hvad till kyrkodisciplinen hörde, socknemännen rådslå
och beställa om kyrkans inkomst och räkenskap, hvilken borde rigtig
och verificerad af kyrkoherden och kyrkovärdarne hållas, och vid årets
ända sluten vara, samt, sedan den af socknemännen då blifvit uti allmän
socknestämma öfversedd och erkänd, till vederbörande prosts och
biskops, eller, der så omträngde och nödigt funnes, landshöfdingens vidare
efterfrågan, så väl som medlen, i kyrkans kista eller eljest behörigen
förvaras.

På ofvan anförda 1686 och 1695 års Kong], bref åberopar sig ock
Kongl. brefvet till Kammarkollegium den 6 Juni 1797. Konungens Befallningshafvande
i Östergötlands län hade hos Kongl. Maj:t anmält, att,
vid pröfningen af ett förekommet mål, huruvida en församling egde rätt
att af medlidande eftergifva kyrko- och fattigkassornas fordringar hos
låntagare, hvilkas utgifne och i sakristian förvarade panter blifvit genom
inbrott bortstulna, skiljaktighet uti meningarne yppats mellan Konungens
Befallningshafvande och konsistorium i Linköping, dervid konsistorium
ansett församlingen oberättigad till en sådan eftergift af kassornas medel,
men landshöfdingen, med åberopad anledning af Kongl. brefvet till konsistorium
i Vexiö den 18 Juli 1791, deremot funnit sig med konsistorium
icke kunna häruti instämma, hvarför Konungens Befallningshafvande
hade i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj: t täcktes genom någon

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13. 5

allmän författning föreskrifva gränsen af församlingarnes rättighet i denna
del. Kammarkollegium androg, i ett på befallning afgifvet underdånigt
utlåtande, att af berörda Kong!, bref, såsom angående frågan, huruvida
kyrkans uti äntå kapitaler uti bankomynt kunde med Riksgäldskontor skreditsedlar
betalas, den följd för församlingar att efter godtfinnande
använda (lossa medel till andra behof, så mycket mindre borde kunna
dragas, som, utom det deras pröfningsrätt inom detta ämne blifvit inskränkt,
tillsynen öfver kyrkomedlens användande genom Kongl. brefven
den 23 November 1686 och den 6 April 1695 blifvit landshöfdingen och
konsistorium. gemensamt uppdragen, Indika alltså egde pröfva, huru
vården deraf handhados och rätta de deremot förekommande fel, i anseende
hvartill, och då denna ordnings bibehållande vore nödig samt
någon ändring uti förenämnda Kongl. förordnanden icke skett, kollegium
ansåg någon ytterligare författning häruti icke vara af nöden.
Kongl. Magt förklarad*; sig hafva funnit hvad af Kammarkollegium blifvit
anförd t vara väl grundad!, och att församlingarne så mycket mindre
kunde ega någon rätt att efter behag och eget godtfinnande använda
kyrkans medel, som desamma icke tillkommit endast genom församlingarnes
enskild! gjorda sammanskott och gåfvor, utan äfven genom den
vin- och byggnadssäd, Kongl. Magt och kronan skänkt och bestått; och
som uti 1686 och 1695 års Kongl. bref tydligen funnes föreskrifvet, huru
och på hvad sätt kyrkans medel skulle" handhafvas, fann Kongl. Magt,
lika med Kammarkollegium, att då dessa författningar eller Kongl. bref
icke blifvit upphålla eller ändrade, något ytterligare eller förnyad! förordnande
uti detta ämne icke tarfvades, utan att landshöfdingen och konsistorium
i Linköping, i likstämmighet med hvad uti dessa Kongl. bref
stadgades, hade att öfver den anmälda förekomna, frågan sig hufvudsakligen
yttra.

Angående vården och förvaltningen af kyrkornas fastigheter, medel
och öfriga tillhörigheter uti Malmöhus, Kristianstads, Blekinge,
Hallands samt Göteborgs och Bohus län utfärdades den 12 April 1815
eu särskild Kongl. instruktion, hvilken i viss de] sedermera ändrades
genom Kongl. kungörelsen den 30 Juli 1859, som utfärdades för att
möjliggöra tillämpningen af Kongl. brefvet den 6 April 1858 och Kammarrättens
derå grundade kungörelse åt den 30 i samma månad, om
liden för räkenskapernas aflemnande till granskning i Öfverrevisionsdepartementet.
Genom Kongl. kungörelsen den 27 Juni 1862 förklarades
emellertid dessa författningar skola upphöra att vara till efterrättelse
gällande, hvadan nämnda län blefvo, i afseende på så väl an -

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

vändande som redovisning af kyrkomedel, stälda i lika förhållande med
det öfriga riket.

Beträffande särskilt domkyrkomedel, så innehåller punkt 4 af
Presterskapets privilegier, attbiskoparne och superintendenterna med konsistorierna
skola hafva inspektion på domkyrkotunnorna, så val som alla
andra domkyrkans handlingar, samt inkomster och utgifter, att de väl blifva
anlagde, och låta sysslomannen för dem årligen göra eu vigtig räkenskap,
den i konsistorium skall inläggas, öfverse,s .och förvaras; men
originalet insändas till landskontoret och i öfrig! skulle dermed förfaras
enligt landshöfdingeinstruktionen. Ännu säger ock gällande 1 andshö Idingeins
fraktion i § Öl mom. 18, alt det tillhör Kongl. Maj ds Befallningshafvande
att handhafva, den genom särskilda författningar och stadgad
eu föreskrifna kontroll å förvaltning och redovisning af kyrkors
tillhörigheter och inkomster. Angående vården och förvaltningen af
Lunds domkyrka och hennes egendom finnes utfärdad eu särskild Kongl.
stadga den 17 November 1859 med de sedermera genom Kongl. skrifvclsen
den 21 December 1871 gjorda ändringar af dess 19 § 10 och
11 mom.

Sådana äro, fortfor Utskottet, de spridda författningar, mestadels
af äldre datum, Indika reglera användningen af kyrkokassorna och
kontrollen å detta användande. Här förtjena!- endast att tilläggas, att,
enligt § 2 i förordningen om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd
den 21 Mars 1862 samt om kyrkostämma, samt kyrkoråd och
skolråd i Stockholm den 20 November 1863 till kyrkostämmas handläggning
höra frågor om, bland annat, kyrkomedel» användande, kyrkoneh
skolräkenskapers granskning samt hushållning med och vård
om kyrkans egendom.

Utskottet förmälde sig vidare hafva, för att kunna lemna, upplysning
om de åsigt!-!-, som gjort sig gällande vid pröfning hos Kongl.
Magt af underdåniga ansökningar om användande af kyrkokassemedcl,
låtit genomgå de å vederbörande byra inom Ecklesiastikdepartementet
förda anteckningar öfver dylik;! ansökningsärenden, handlagda åren
1874—1881, samt deraf inhemta!,

att Kong!. Magt, enligt särskilda resolutioner, förklarat hinder
eldigt författning änne. icke möta för användande af kyrkokassa» medel till
anskaffande af orgel, anbringande och underhåll, af vdrmeagjjarat i kyrka,
(resolution härom införd i Bihanget till Svensk Författningssamling
1877, N:o 22), inlösen af jord till, utvidgande af kyrkogård, brandredskap
i kyrka, (tjutning till kyrkovaktare (med'' visst årlig! belopp), bidrag till

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 13. 7

gäldande'' eif amorteringdan för orgel och för boställshus åt klockare (med
visst årligt belopp);

samt att Kong! Maj:t deremot, på särskilda ansökningar, bifallit,
alt, kyrkokassa* medel finge användas till byggande af kapellkyrka, upprättande
af jermtaket kring kyrkogård, grundläggande, af sockenbibliotek,
skot husbyggnad (med visst årlig! belopp) afla urna till barm nord-a (med
visst årlig! belopp).

Jemväl ansåges Kong! Maj:ts tillstånd erforderligt ej mindre i det
fall, alt församling ville, till byggande af skolhus eller annat dylikt ändamål,
ur kyrkokassa!! upptaga lån på längre återbetalningstid än två år,
än äfven, om församling ville för dylikt ändamål på kortare tid ur kyrkokassa!!
upptaga r< intefritt lån.

Då af de många ansökningar, som af församlingar till Kong! Maj:!
ingafves om tillåtelse att använda kyrkokassemedel* till vissa uppgifva
ändamål, framginge, att stor ovisshet för närvarande vore rådande beträffande
församling rätt i nämnda hänseende;

(lå Kong! Maj:t följaktligen besvärades med pröfning af eu mängd
dylika ansökningsärenden, titan att något verkligt behof kunde anses förefinn,
as, att idka dylika frågor skulle dragas under högsta silatsmytidighet
ens pröfning i ansöknings väg; och

dtf större frihet i dispositionen öfver kyrkokassorna syntes,
med.nutidens mera utvecklade kommunala lif, utan fara kunna åt församlingarne
lemna*;

så fann sig Utskott!''! föranlåta! att till Riksdagen göra ofvan anförda
hemställan.

Såsom visar sig vid eu jemförelse mellan ordalydelsen i denna
hemställan ^ och det nu af motionärerne afgifna förslag, skilja de sig derutinnan,
afl y ställe! för orden i Utskottets förslag »enligt åtskilliga äldre författningar
tillkommer» i motionäremes blifvit, i enlighet med ett under
ofverläggningon i frågan vid sistliden riksdag inom Andra Kammaren
framsiäldt, men icke af Kammaren godkändt yrkande, insatte orden:
»anses tillkomma». Då emellertid den vid tillfället åberopade § 34 i
forordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, jernhård med
§ 3 1 samma förordning, långt ifrån att stödja den åsigt, det de i ämne!,
gona äldre författningar icke vidare skulle vara'' gällande, synas
Utskottet tala för den motsa i fa uppfattningen, har Utskottet icke funnit
skål a tf i denna del ändra sitt förra förslag.

Mot delta förslag har visserligen den ytterligare anmärkning gjorts,
att, da kyrkokassorna ursprungligen samlats för byggande och under -

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.

håll af kyrkorna, det icke vore med full rättvisa öfverensstämmande
att åt samtlige å kyrkostämma röstberättigade, äfven dem, som antingen
alldeles icke eller endast i ringa mån deltoge i kyrkobyggnadsbesväret,
öfverlemna att besluta om användande af kyrkokassemedel.
Utskottet vill med anledning häraf erinra, att de ordalag, hvari, enligt
Utskottets förslag, Riksdagens skrifvelse skulle affattas, äro så
valde, att Riksdagen icke dermed uttalat sig mot att, derest så skulle
finnas lämpligt, beträffande rösträtten i fråga om användande af kyrkokassemedel
bestämmelser lemnades, som stode i öfverensstämmelse
med grunden för § 5 i gällande allmänna kyrkostämmoförordning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med hufvudsakligt bifall till förevarande
motion, må i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla,
det Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, om
och i sådant fall i hvilken utsträckning större frihet
än för närvarande enligt åtskilliga äldre författningar
tillkommer kyrkoförsamlingarne att förfoga öfver kyrkokassorna,
må kunna dem tillerkännas hvad angår
sådana ändamål, om hvilka kyrkostämma har att sig
vårda, samt, derest en sådan utsträckt dispositionsrätt
öfver kyrkokassorna finnes lämpligen böra församlingarne
tilläggas, till Riksdagen aflåta proposition om
de förändringar, som deraf må påkallas i gällande förordningar
om kyrkostämma, samt kyrkoråd och skolråd.

Stockholm den 27 Februari 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr Grefve Mörner.

STOCKHOLM; P. A. NYMANS TRYCKERI, 1 883.