Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12

Utlåtande 1886:LU12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Februari 1886, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet
för lekmän att deltaga i biskopsval.

I sitt den 17 April 1885 till Riksdagen afgifna utlåtande A:o 45 i
anledning af en utaf Herr P. Waldenström väckt motion om rättighet för
lekmän att deltaga i biskopsval hemstälde Lag-Utskottet, att Riksdagen ville
i skrifvelse hos Kong! Maj:t anhålla, att Kong!. Maj:t täcktes låta utarbeta
samt förelägga Riksdagen förslag till sådana ändringar i nu gällande bestämmelser
rörande biskopsval, att rätt till deltagande deri blefve, i den mån
det kunde finnas lämpligt, tillerkänd äfven åt lekmän. Detta utlåtande bifölls
af Andra Kammaren, men blef af Första Kammaren afslaget med 59 röster
mot 31.

Från Andra Kammaren har Utskottet nu fått mottaga en i samma
ämne af Herr Waldenström väckt motion, K:o 99, deruti motionären framstält
ett med Utskottets ofvan anförda hemställan ordagrant öfverensstämmande
förslag.

Motionären anser, att, med afseende å den utgång frågan vid sistlidna
års riksdag tick, det icke vore skäl att släppa saken utan att åter väcka
tal derom, och det så mycket mer, som Första Kammarens afslag sannolikt
berott på orsaker af — åtminstone delvis — tillfällig natur.

Till ytterligare stöd för sitt förslag och till bemötande af hvad under
diskussionen derom i Första Kammaren blifvit mot detsamma anmärkt, anför
motionären hufvudsakligen följande:

Att lekmän borde ega rättighet att deltaga i kyrkostyrelsen, det vore
en grundsats, hvars rigtighet ingen torde bestrida. Här vore således fråBih.
till Biksd. Prot. 1886. 7 Samt. 4 Höft. 1

2 Lag-Vt skottets Utlåtande JS:o 12.

gan endast, hur långt denna rättighet borde sträcka sig. Såsom en talare
i Första Kammaren anmärkt, »hvilade hela den svenska kyrkoförfattningen
på kyrkostämman såsom sin breda demokratiska bas». Genom kyrkomötesförordningen
vore åt lekmaimaelementet inom kyrkan inrymd lika rätt med
det presterliga uti kyrkans högsta representation. Under sådana förhållanden,
och då församlingarna i regeln sj elfva valde sina prester, vore
det endast en följdrigtig utveckling af den hos oss bestående kyrkoförfattningen,
att lekmän tillerkändes rättighet att äfven deltaga i val af
biskop. Så mycket rigtigare syntes denna utveckling vara, som det å ena
sidan vore biskopens embetes uppgift att i församlingarnas sanna intresse
öfvervaka presternas embetsförvaltning, å andra sidan väl måste
anses mycket oegentligt att presterskapet ensamt valde sin chef — något
som, motionären veterligen, icke förekomme vid någon annan embetsmannacorps
i vårt land. — Den här ifrågavarande förändringen hade dessutom
den fördelen, att den öfverensstämde med det urgamla sättet för biskopsval.
I de allra äldsta kristna tiderna valdes biskoparne af församlingen, och
hvad särskildt Sverige beträffade, valdes biskoparne ursprungligen och ända
inpå 1200-talet af folket tillsammans med presterna. Här förelåge således
rigtigt urgammal häfd. — Att, såsom jemväl blifvit anmärkt, i Tyskland,
England, Norge och Danmark biskoparne utsåges omedelbarligen af regeringen
utan föregående val, det kunde endast bevisa, att dessa länder stode efter
Sverige, men icke bevisade det, att Sverige icke borde gå vidare framåt i
den af reformationen inslagna rigtningen. — Kyrkomötet år 1868 hade omfattat
denna fråga med stort intresse och äfven ingått till Kongl. Maj:t med
en skrifvelse i syfte, att rätt till deltagande i biskopsval borde medgifvas
lekmän. Det vore visserligen sant, att de efter år 1868 följande kyrkomötena
icke gjort någon förnyad framställning till Kong!. Maj:t i denna sak.
Men orsaken till detta förhållande vore väl förnämligast att söka deri,
att, såsom en af Sveriges biskopar under diskussionen vid 1883 års kyrkomöte
framhöll, det icke varit -skäl att till Kongl. Maj:t ingå med en i detta
ämne redan förut framstäf begäran». Om således kyrkomötet saknat skäl
att förnya sin begäran, så hade deremot Riksdagen afl anledning att genom
en underdånig skrifvelse i ämnet gifva ökadt eftertryck åt de önskningar,
som kyrkomötet redan ar 1868 inför Kongl. Maj:t framburit, och det så
mycket mer, som inom Högsta Domstolen vid dess granskning af kyrkolagskomiténs
förslag af år 1873 Henne ledamöter uttalade den mening, »att den
gång efter annan och jemväl af kyrkomötet uttalade önskan, att det måtte
beredas församlingarna tillfälle att under lämplig form deltaga i biskopsval,
syntes hafva synnerligt skäl för sig».

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 12.

3

Utskottet, som fortfarande hyser den åsigt i ämnet, hvilken Utskottet
förut uttalat, får derför hänvisa till sitt ofvan omförmälda, till 1885 års Riksdag
afgifna utlåtande, så lydande:

»Såsom motionären äfven anfört, var nu förevarande fråga föremål för
behandling å 1868 års kyrkomöte; och i skrifvelse till Konungen den 1 Oktober
1868 (Nio 15) »anmälde Kyrkomötet i underdånighet sin åsigt, att rätt
till deltagande i biskopsval borde lekmän tillerkännas», samt »anhöll i underdånighet,
att Kong!. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande denna angelägenhet
samt derefter vidtaga de åtgärder, hvartill denna pröfning må föranleda.
»

I det åt kyrkolagskomitén år 1873 afgifna förslag till kyrkolag afhandlas
i kap. 22 »om biskopar», och är härvid hufvudsakligen, utom beträffande
erkebiskop, samma valrätt bibehållen som den nu gällande. I sin
motivering till detta kapitel uttalar sig komitén emot inrymmande af rätt
för lekmän att deltaga i biskopsval. Vid granskning af förslaget i Högsta
Domstolen yttrade, beträffande nu förevarande fråga, tre ledamöter enligt det
vid granskningen förda protokoll: »Den gång efter annan och jemväl af
Kyrkomötet uttalade önskan, att det måtte beredas församlingarne tillfälle
att under lämplig form deltaga i biskopsval, syntes hafva synnerligt skäl för
sig; och hemstäldes alltså, att stadgande härom, hvarigenom äfven lekmän
finge rätt att deltaga i biskopsval, måtte i kyrkolagen inflyta». Äfven vid
1883 års kyrkomöte väcktes fråga, »att Kyrkomötet ville ingå till Kong!.
Maj:t med underdånig anhållan, att Kyrkolagens 20 kap. 1 § och Kongl.
förordningen om biskopsval den 30 Maj 1759 måtte förändras i det syfte,
att alla vid de allmänna läroverken anstälde ordinarie lärare, hvilka ega rätt
till presterlig tjenstår!) eräkning, tillerkännas rättighet att tillsammans med
presterskapet i biskopsval deltaga» (motion K:o 32). Motionen afstyrktes af
kyrkolagsutskottet (betänkande N:o 14, i samlingen N:o 21) och blef ej heller
af kyrkomötet bifallen.

Biskopen är ej blott stiftstyrelsens och stiftets presterskaps chef utan
ock stiftets öfverherde. Det synes derföre äfven önskligt, att,Isåsom i allmänhet
man nu mera anser sig böra åt lekmän inrymma andel i kyrkostyrelsen,
desse ock kunde under någon lämplig form och i någon lämplig
mån få deltaga i biskopsval. I sådant fall skulle valresultatet ock mera
kunna sägas vara ett uttryck af stiftets önskningar. Utskottet, som alltså
delar den af 1868 års kyrkomöte uttryckta åsigt, att rätt till deltagande i
biskopsval borde lekmän tillerkännas, anser dock, att bestämmande af den
form, under hvilken, och den proportion, hvari lekmän skulle deltaga i dylika
val, innebära frågor åt den svårlösta art, att en noggrann utredning af hit -

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

hörande förhållanden måste föregå, innan de kunna på ett tillfredsställande
sätt lösas».

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen ville, med bifall till förevarande motion,
i skrifvelse hos Kong! Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta samt förelägga Riksdagen förslagtill
sådana ändringar i nu gällande bestämmelser rörande
biskopsval, att rätt till deltagande deri blefve, i den
män det må finnas lämpligt, tillerkänd äfven åt lekmän.

Stockholm den 8 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herr Claeson, med hvilken Herr Bergström instämt:

Enär det nuvarande valsättet visat goda resultat, och, på sätt kyrkans
främste målsman vid sistlidne riksdag- framhållit, valrättens utsträckande
äfven till lekmän lätteligen kan, till skada för valets utgång, framkalla valintriger
af sådan art, som vid kyrkoherdeval ofta förekomma, samt dessutom
Riksdagens Första Kammare för mindre än ett år sedan afslagit enahanda
framställning, som den af Utskottet nu gjorda, har jag ansett mig icke böra
biträda det slut, hvartill Utskottets flertal kommit; samt

af Herr Lindahl.

Herr H. M. Ericsson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom Utskottet.