Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Utlåtande 1883:LU11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

1

JSf:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 Febr. 1883, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlutande, i anledning af Jfongl. Maj :ts proposition
med '' förslag till Förordning angående förlagsinteckning
och i sammanhang dermed erforderliga författningar.

Kong].. Maj.t liar till Riksdagen aflatit eu den 8 sistlidne Januari
daterad proposition af följande lydelse:

_»Då en omarbetning af gällande stadganden angående förlagsinteckning
visat sig vara af beliofvet påkallad för att i denna lagstiftning
bringa sammanhang och reda, har förslag blifvit uppgjordt till förordmng.
angående förlagsinteckning och dermed sammanhang egande författningar;
och vill Kongl. Maj:t, efter det Högsta Domstolen blifvit
hörd, med bifogande af de angående ämnet i Högsta Domstolen och
Statsrådet förda protokoll, enligt 87 § Regeringsformen föreslå Riksdagen
att

dels i ett sammanhang antaga
Ro förordning angående förlagsinteckning;

2:o förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7 § Handelsbalken;
och

3:° förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra
ärenden den 16 Juni 1875;

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 7 Sand. 7 Höft. 2

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

dels under förutsättning och vilkor af bifall till förenämnda förslag
antaga

4:o förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurslagen
den 18 September 1862.

Förslag*

till

Förordning angående förlagsinteckning.

Med upphäfvande af Förordningen om förlag vid bergs-och brukshandteringen
den 24 Februari 1748 och Hallordningen den 2 April
1770, så ock med ändring af hvad lag och författningar i öfrig! innehålla
mot denna Förordning stridande, stadgas som följer:

1 §•

Gifver man annan förlag till idkande af bergsbruk eller grufdrift,
äfven der denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drifvande
af fabrik, mjöl- eller sågqvarn, boktryckeri, bryggeri, bränvinseller
kruttillverkning, och varder förlaget intecknadt i den ordning här
nedan stadgas, njute förlagsman sedan för sin fordran den förmånsrätt,
som i 17 kap. Handelsbalken sägs.

2 §■

Förlagsinteckning sökes, då rörelsen drifves i stad, der Rådstufvurätt
finnes, vid denna Rätt och, da rörelsen dr il ees a landet eller i
stad lydande under landsrätt, vid Rådstufvurätten i den stad, der
Konungens Befallningshafvande i länet har sitt säte.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

3

3 §•

Vid ansökan om förlagsinteckning skall till Rätten ingifvas i
hufvudskrift den handling, på grund hvaraf inteckning äskas; skolande
handlingen innehålla såväl uttryckligt erkännande af försträckningens
egenskap af förlag för viss uppgifven rörelse jemte uppgift om stället,
der bergsbruk eller grufvedrift, mjöl- eller sågqvarnsrörelse, bränvinseller
kruttillverkning idkas, samt om stad eller socken, der fabrik, boktryckeri
eller bryggeri drifves, som ock af vittnen styrkt medgifvande
att förlagsinteckning tagas må. Sökanden bifoge intyg af magistrat,
kronofogde eller länsman, att förlagstagaren utöfvar den uppgifna rörelsen,
så ock, der enligt särskilda författningar anmälan hos embetsmyndighet
eller tillstånd af sådan myndighet fordras för rörelsens drifvande,
bevis att anmälan skett eller tillstånd meddelats.

Fullgör sökanden ej hvad sålunda föreskrifvet är, varde ansökningen
genast afslagen.

4 §•

Rätten läte den handling, som ligger till grund för ansökningen,
offentligen uppläsas och i särskild! protokoll öfver förlagsinteckningar
intagas.

5 §•

Ej må förlagsinteckning beviljas utan till visst belopp i penningar
eller varor.

6 §•

Då förlagsinteckning blifvit beviljad, teckne Rätten bevis derom
å den handling, hvarå den intecknade fordran är grundad.

7 §•

Förlagsinteckning skall förnyas i den ordning, som i 8 § bestämmes,
första gången inom tio år sedan den beviljades och derefter inom
tio år från hvarje förnyelse. Sker ej sådant, vare inteckningen förfallen,

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

ändå att inom nämnda tid med densamma vidtagits sådan åtgärd, som
i 9 § 2 mom. sägs.

8 §•

Vill någon låta förnya förlagsinteckning, uppvise hos den Rätt,
som inteckningen beviljat, inteckningshandlingen i hufvudskrift, och
skrifve Rätten derå bevis om inteckningsförnyelsen. Stånde ock sökanden
fritt att inför annan Rådstufvurätt förete inteckningshandlingen:
den Rätt läte, då sådant sker, i sitt protokoll öfver förlagsinteckningar
korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och årtal då
den utgafs, af hvilken Rätt förlagsinteckningen är beviljad, när och
under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och, om inteckningen
förut förnyats, när det egt rum; tecken ock bevis å handlingen att den
varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden
protokollet deröfver till den Rätt, som beviljat inteckningen,
inom tid, som i 7 § sägs; och vare detta så gild!, som om handlingen
der blifvit företedd.

9 §•

Vill någon låta förlagsinteckning helt och hållet eller till viss del
dödas, uppvise inteckningshandlingen i hufvudskrift för den Rätt, som
beviljat inteckningen, och skrifve Rätten å handlingen bevis om dödandet.
Äskas åtgärden af annan än förlagstagaren, må dödandet ej beviljas
utan dennes samtycke.

Vill någon låta förlagsinteckning under annan nedsättas, förfares
i enlighet med hvad här ofvan om intecknings dödande är sagdt.

10 §.

Är intecknad förlagsförbindelse inlöst af förlagstagaren eller eljest
åter kommen i hans hand, vare honom ej förment att, der inteckningen
ännu är gällande, ånyo utgifva handlingen med fortfarande inteckningsrätt.

11 §•

Ofverlåter någon till annan bruk, grufva, fabrik eller inrättning,
för hvars drifvande förlagsinteckning är beviljad, vare förlagsskulden
emot förlagstagaren genast till betalning förfallen.

Lag-Utskottets» Utlåtande N:o 11.

5

12 §. -

Ärende angående förlagsinteckning må af Rätten upptagas endast
å Måndag, eller, om helgdag då inträffar, nästa söknedag derefter; dock
att fråga om intecknings förnyelse må handläggas jemväl å annan rättegångsdag.

13 §.

Den, som ej nöjes åt Underrätts beslut i ärende angående förlagsinteckning,
eger deröfver sig besvära inom den i 16 kap. 1 § Rättegångsbalken
stadgade tid. öfver Hofrättens utslag må klagan genom
besvär bos Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning, som i
30 kap. 18 § nämnda balk föreskrifves.

14 §.

Har beslut, hvarigenom Rådstufvurätt helt och hållet eller till
någon del afslagit ansökan om förlagsintecknings beviljande, blifvit till
följd af besvär ändradt af högre Rätt, vare sökanden pligtig att, inom
tre månader från det utslaget om ändringen vunnit laga kraft, förete
detsamma hos Rådstufvurätten, vid äfventyr att i annat fall den förlagsinteckning,
som på grund af utslaget beviljas, gäller såsom vore den
sökt först å den dag utslaget vid Rådstufvurätten företes.

15 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1885.

Derförinnan meddelad förlagsinteckning skall, för att bibehållas
gällande, inom ett år från nyssnämnda dag förnyas hos den Rådstufvurätt,
som, derest ny förlagsinteckning då sökes, är behörig att upptaga
ansökningen, samt derefter hos nämnda Rätt vidare förnyas efter ty i
7 § stadgadt är. Samma Rätt tillkomme ock att i fråga om sådan inteckning
upptaga ärende, hvarom i 9 § sägs.

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 17 kap. 7 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 7 § Handelsbalken skall erhålla
följande förändrade lydelse:

7 §•

Häfver någon sådant bilbref, som i sjölagen beskrifvet är, ege
han förmån i skeppet, så ock i godset, då skeppsfolk betaldt är, som
i 5 § är sagd!. Dernäst gånge det lån ut, som skeppare på bodmeri
tagit; hafve ock det yngre bil- eller bodmeribref företräde för det
äldre.

Gifver man annan förlag till idkande af bergsbruk eller grufvedrift,
äfven der denna ej är att till bergsbruk hänföra, eller till drifvande
af fabrik, mjöl- eller sågqvarn, boktryckeri, bryggeri, bränvinseller
kruttillverkning, och varder förlaget intecknadt, på sätt särskildt
är stadgadt, njute förlagsman sedan förmånsrätt för sin fordran i det,
som tillverkadt är, i de för tillverkningen afsedda råämnen, i all den
lösegendom vare sig maskiner, redskap, dragare eller annat, som till
bergsbrukets, grufvans, fabrikens eller inrättningens drift hörer, samt i
gäldenärens fordringar för sådana förskott i penningar eller varor, som
för rörelsen lemnade äro; så ock vid förlag till bearbetande af andra
grufvor än jerngrufvor, i sjelfva grufvan; dock gälle ej förmånsrätt för
ränta, som före början af konkurs upplupen är, för längre tid än tre
år. År förlagsinteckning beviljad för fleres fordringar, hafva den
företräde, som inteckning först sökt; hafva flere sökt inteckning å en dag,
ege lika rätt. Börjar konkurs inom eu månad efter det förlagsinteckning
blifvit sökt, vare inteckningen utan verkan. Ej heller gälle för -

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

lagsinteckning, som blifvit sökt samma dag, då konkurs börjats eller
derefter.

Denna förordning skall icke tillämpas i de förmånsrättstvister,
som göras anhängiga före utgången af December månad 1884.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden

den 16 Juni 1875.

Härigenom förordnas, att 1 § i Förordningen angående särskilda
protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den 16 Juni
1875 skall erhålla följande förändrade lydelse:

§ 1.

Öfver följande ärenden skola vid Underrätt föras särskilda protokoll,
nemligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver
inteckningar i sådan egendom; ett öfver äktenskapsförord; ett öfver
förmyndares tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar,
morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts- och
inteckningsprotokollen skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet
på den egendom, som lagfares eller intecknas, och uti öfriga protokollen
för hvarje ärende med undantag af bouppteckningarne namnet
å den person ärendet rörer.

Vid Rådstufvurätt skall ock föras särskildt protokoll öfver förlagsinteckningar.
I det protokoll skall för hvarje ärende å brädden tecknas
förlagstagarens namn jemte uppgift om rörelsens beskaffenhet och
orten hvarest den drifves.

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, värde
det i protokollet anmärkt.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari
1885.

Förslag

till

Förordning angående förändrad lydelse af 2 och 5 §§ Konkurslagen

den 18 September 18G2.

Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ Konkurslagen don 18 September
1862 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ 2.

1 mom. Borgenär ege ock söka, att gäldenär egendom afträdas
skall i följande fall, nemligen:

1) då gäldenär är för skuld rymd, eller veterligen ur riket faren
och anledning är för handen, att han förblifver utrikes för att undgå
borgenärers kraf;

2) då verkställighet af utmätning, hvarigenom all gäldenärs kända
egendom medtagas skulle, blifvit för annans fordran sökt;

3) då gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, afhänder sig
eller undanskaffar sina tillgångar.

2 mom. Borgenär ege jemväl söka att gäldenärs egendom afträdas
skall, då egendom, deri borgenären på grund af förlagsinteckning eger
förmånsrätt, blifvit för annans fordran utmätt och skälig anledning är
att befara, att den öfriga egendom, hvari han eger förmånsrätt, till gäldande
af hans fordran otillräcklig är.

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

§ 5.

Der likväl borgenärs fordran tillkommit senare än de''omständigheter,
på hvilka han sin ansökning om egendomsafträdet grundar, vare
den ansökning utan verkan.

Har borgenär för sin fordran säkerhet genom pant eller genom
inteckning i fast egendom; ege ej heller den rätt, i 2, 3 och 4 §§ omförmäld
är, der han ej gitter visa att panten eller inteckningen till
gäldande af hans fordran otillräcklig är.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från den 1 Januari
1885.»

Denna proposition har af Kamrarne blifvit hänvisad till handläggning
af Lag-Utskottet.

Vid granskning af propositionens innehåll har Utskottet funnit
detta i de flesta delar öfverensstämma med de förslag till författningar
i ämnet, som af Kongl. Maj:t förelädes sistlidet års Riksdag.

Några väsentliga skiljaktigheter förefinnas dock.

Så har i 1 § af det första författningsförslaget till ordet »grufvedrift»
fogats det af sistlidet års Lag-Utskott föreslagna tillägg: »äfven
der denna ej är att till bergsbruk hänföra»; så har i stället för
Tittrycket i samma §: »fabrik eller annan dermed jemförlig inrättning»,
nu, jemte fabriker, uppräknats de näringar, med afseende å hvilka förlagsinteckning
skulle vara medgifven; och så har, beträffande de föremal,
förlagsinteckning skall omfatta, i förslaget till förändrad lydelse
af 17 kap. 7 § Handelsbalken upptagits (imfror, med undantag af jerngrufvor.

För att i den mån sådant, enligt Kongl. Maj ds åsigt, med bevarande
af förlagsinteckningens natur kunde ske, bereda förlagsgifvare
trygghet i det fall, att någon till annan öfverlåter bruk, grufva, fabrik
eller inrättning, för hvars drifvande förlagsinteckning är beviljad, och
den i lörre egarens gods genom förlagsinteckningen förvärfvade förmånsrätt
följaktligen upphör, har i 11 § af första författningsförslaget
föreslagits det stadgande, att vid sådan öfverlåtelse förlagsskulden skall
genast vara emot förlagstagaren till betalning förfallen, der ej annorlunda
öfverenskommes.

Om ock genom denna bestämmelse förlagsgifvarens rätt icke blifvit
så betryggad, som skulle blifvit fallet enligt de stadganden i ämBili.
till Riksd. Prof. 1S83. 7 Satnl. 7 Häft. 2

10 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

net, Utskottet förra året föreslog, har Utskottet dock, då mot dessa
stadgande!! uppstått betänkligheter, hvilkas vigt Utskottet icke vill helt
och hållet underkänna, funnit Kongl. Maj:ts förslag äfven i denna del
böra godkännas. Utskottet är öfvertygadt om, att, derest i framtiden
något lämpligt sätt att än ytterligare betrygga förlagsgifvarens rätt
skulle blifva uttänkt och föreslaget, detsamma ock skall vinna lagstiftande
maktens bifall.

Utskottet får, under hänvisning i öfrig! till de skäl, som för de
nu föreliggande lagförslagen blifvit i Statsrådet anförda, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, må för sin del antaga

dels i ett sammanhang

1) förordning angående förlagsinteckning;

2) förordning angående förändrad lydelse af 17
kap. 7 § Handelsbalken; och

3) förordning angående förändrad lydelse af 1 §
i förordningen angående särskilda protokoll öfver lagfarter,
inteckningar och andra ärenden den 16 Juni
1875; samt

dels, under förutsättning och vilkor af bifall till
förenämnda förslag,

4) förordning angående förändrad lydelse af 2
och 5 §§ Konkurslagen den 18 September 1862;

samtliga förordningarne med den lydelse, som innefattas
i Kongl. Maj:ts proposition.

Stockholm den 23 Februari 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

11

Reservationer:

af Herr Grefve Strömfelt: »De många föråldrade förordningar och författningar
angående förlagsinteåkning, Indika ännu äro gällande, hafva visat
sig medföra stora och känbara olägenheter på de flesta af industriens områden;
klagan häröfver har varit allmän och derför har så mycket bestämdare
och tydligare framträda behofvet af en tidsenlig förordning, som ej allenast
till ett helt sammanför denna del af lagstiftningen, utan tillika ordnar
förhållandena emellan förlagsgifvarc och förlagsägare på ett någorlunda
tillfredsställande sätt. De omförmälda författningarna äro i många
hänseenden bristfälliga; sålunda lemna de bestämmelse om »forum» för
fabriker på landet så sväfvande, att stora fabriker med erkänd inteckningsrätt
icke kunnat finna sitt laga forum för förlagsintecknings meddelande;
frågan om hvilka slags industriella inrättningar enligt 1770 års
Hallordning skulle innefattas under benämning manufakturverk och fabrik
och således böra medgifvas inteckningsrätt står öppen för olika
tolkning; all bestämmelse saknas om inteckningsförnyelse, hvadan olika
åsigter på skilda ställen uppstått om tiden för meddelad intecknings
gällande kraft; likaledes saknas någon bestämmelse angående flere meddelade
inteckningars förmånsrätt sinsemellan vid konkurs, hvarför konträra
åsigter härom på senare tid velat gorå sig gällande; slutligen
lemna dessa författningar en förlagsgifvare intet'' skydd, utan ställa honom
så godt som rättslös gent emot en mindre reel förlagstagare.

För att, bland annat, få dessa brister hulpna, aflät Riksdagen en
underdånig skrifvelse den 19 Maj 1879, deri framhölls behofvet att bereda
. en laglig form för pantaftalet i ändamål att skydda lagen för den
»vanhelgd», som ådrages den af de under dess skydd skeende lösöreköpen.
Men lagen torde i icke mindre grad vanhelgas derigenom, att
under dess skydd en förlagstagare icke allenast afhänder sig hela panten
(den intecknade cömplexen), utan att förlagsgifvaren derom erhåller
någon underrättelse, utan ock bakom förlagsgifvarens rygg liqviderar
pantens värde, så att, när förlagsgifvaren slutligen om transaktionen erhåller
kunskap, han finner sig hafva intet annat i behåll än ett karterad!
papper af värde lika med 0. Förlagsgifvaren måste då känna sig

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

hafva blifvit lagligen bedragen, och så länge detta förhållande icke tillräckligt
beaktas och i möjligaste mån genom lagstiftning afhjelpes,
skall aldrig förlagsinteåkning varda af synnerlig nytta för industrien
eller till det gagn, som den, utan att dess natur behöfver förändras,
verkligen kan blifva.

För att afhjelpa denna påtagliga brist i det Kongl. förslag till
förordning angående förlagsinteckning, som afläts till 1882 års Riksdag,
insköt Lag-Utskottet 11 §. Denna bestreds vid förslagets behandling i
Riksdagen från regeringens _ sida och föll, åtminstone i Första Kammaren,
till en del derför att man icke ville äfventyra hela lagen genom
att antaga paragrafen. Der höjdes likväl många röster för en någorlunda
betryggande lagstiftning i omförmälda fall.

I det Kongl. förslag, som Lag-Utskottet vid innevarande års riksdag
haft att granska, bär detta förhållande blifvit uppmärksammad!,
ity att äfven der eu 11 § blifvit intagen i ändamål att afhjelpa den
nämnda bristen. Denna paragraf bestämmer, att vid öfverlåtelse af
egendom, för hvars drifvande förlagsinte ckning blifvit beviljad, skall
förlagsskulden mot förlagstagaren genast vara till betalning förfallen.
Härmed har uppenbarligen afsetts att bereda förlagsgifvaren den säkerhet,
att han vid sådan försäljning af panten skulle kunna genast indrifva
lånet eller förlaget. Men bestämmelsen, så gagnelig den skulle kunna
hafva varit, blir dock i och för sig utan praktisk betydelse. Det
torde nemligen vara klart, att här saknas två andra bestämmelser för
att paragrafen skall kunna uppfylla sitt ändamål, nemligen att förlagsgifvaren
skall erhålla underrättelse derom att försäljning egt rum och
lemnas tid att åtminstone begära qvarstad på så stor del af köpeskillingen,
som motsvarar hans förlagsfordran, innan den af förlagstagaren
uppbäres och lagligen förskingras. I förslaget förefinnes således ännu
samma väsentliga brist för här afhandlade fall och i detta skick återkommer
förslaget från Utskottet till Riksdagen. Inom Utskottet föreslog
jag vid första läsningen af ifrågavarande Kongl. proposition ett
tillägg till 11 §, hvarigenom densamma skulle hafva-erhållit följande
lydelse:

Öfverlåter någon till annan bruk, grufva, fabrik eller inrättning,
för hvars drifvande förlagsinte ckning är beviljad, vare förlagsskulden
emot förlagstagaren genast till betalning förfallen; börande öfverlåtelsen
3me gänger i allmänna, tulningarne, minst en vecka mellan
hvarje gång, kungöras innan liqvid egen rum, vid äfventyr att köparen,
intill dess sådant kungörande skett, varder lika med förlagstagaren för
förlagsskulden ansvarig, dock ej utöfver köpeskillingens belopp.

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

Då emellertid intet framstäldt förslag till tillägg* kunde samla majoritet
inom Utskottet, afstod jag från yrkande derom vid slutbehandlingen
af förslaget. Att jag i denna min reservation ej heller gör något
särskildt yrkande beror dels derpå, att alla öfriga, här förut anmärkta
brister i våra nu gällande lagar om förlagsinteckning blifvit på
ett tillfredsställande sätt afhulpna i det Kongl. förslaget, hvars antagande
derför icke torde böra fördröjas, dels på den diskussion om
samma förslag, som förlidet år egde rum inom riksdagen, särskildt
dess Första Kammare, af hvilken man kan sluta, att om det föreliggande
förslaget nu antages, de ledamöter, som erkänna den framhållna och
ännu qvarstående bristen, skola befinnas hugade, när helst ett antagligt
»tillägg» till den 11 § framkommer i ändamål att göra dess bestämmelse
verksam, äfven biträda detsamma.

Det är sålunda under förhoppning att »förordning angående förlagsinteckning»
i den närmaste framtiden skall på sådant sätt blifva
kompletterad, som jag för närvarande kan inskränka mig till att i denna
reservation endast uttala och bevara min åsigt i ett för industrien vigtigt
lagstiftningsärende.»

I denna reservation hafva Herrar Svanberg, Lindahl och Levnn instämt.

Herrar Forssell och Samzelius hafva begärt få här antecknadt,
den förre, att han icke inom Utskottet deltagit i behandlingen af eller
besluten rörande Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition, den senare,
att han icke deltagit i ärendets slutliga behandling.

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 7 Sami. 7 Höft.

3