Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Utlåtande 1881:LU11

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

N:o 11.

Ank. till Kiksd. Kansli den 28 Febr. 1881, kl. 6 e. m.

Lag- Utskottets
eller

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af
tillägg till gällande föreskrifter om bröstarf.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet hänvisad
motion, Ko 143, har Herr A. Svensson i Edum erinrat, huru som, i afseende
å bröstarf, i gällande lag ej funnes stadgadt, att, om vid arfskifte en del af
barnen uppnått den ålder, att de redan vore uppfostrade, men andra deremot
vore minderåriga, å denna omständighet vid skiftet något afseende skulle fästas.
Detta förhållande medförde, enligt motionärens åsigt, tydliga orättvisor vid
fördelningen af ett bo, dels till skada och dels till fördel för de minderåriga,
Vore nemligen boet mindre bemedladt, åtginge de minderårigas lott till större
eller mindre del till deras uppfostran, under det att deras äldre syskon icke
behöfde härför utgifva något, hvarigenom de minderåriga i verkligheten erhölle
så mycket mindre i arf än sina äldre syskon, som dessas uppfostran
kostat. Vore deremot boet förmöget, finge de minderåriga fördelen på sin
sida, i fall nemligen arfsmedlen vore så stora, att endast en del af den årliga
afkomsten deraf åtginge till uppfostran. För att afhjelpa eller minska
de antydda olägenheterna anser motionären någon förändring eller tillägg i
nu gällande stadganden rörande bröstarf vara önskvärda, och lian föreslår, att
vederbörande Utskott ville afgifva förslag till en författning i ämnet. Såsom
författningens hufvudsakliga innehåll anger motionären, att minderårigheten,
som tillika skulle anses såsom uppfostringstid, borde hafva eu bestämd
gräns, t. ex. femton år, samt att arfskiftesmännen skulle ega rätt att efter
förevarande omständigheter på grund af arftagarnes ålder och boets förmögenhet
bestämma det värde, hvartill uppfostringen kunde anses uppgå, beräknadt

7

Lag-Utshoitets Utlåtande N:o 11.

så, att när de minderåriga uppnått femton års ålder, de då skulle ega lika
med livad de syskon erhölle, som vid arfskiftesförrättningen vore öfver
nämnda ålder.

Det af motionären omförmälda förhållande beaktades redan vid stiftandet
af 1734 års lag. Denna lag stadgar nemligen i 12 kap. 10 § Ärfdabalken,
att hvad föräldrar kostat på sina barn till deras nödtorftiga föda,
kläder, upptuktelse och bröllopskost väl ej må räknas vid skifte af arf, men
att det dock står föräldrarne fritt, om de vilja, deremot lägga de andra sina
barn något till, som mindre njutit hafva. Då vidare genom förordningen
den 21 December 1857 medgifves föräldrar rätt att, äfven der bröstarfvinge
lefver efter, genom testamente fritt förfoga öfver hälften af sin qvarlåtenskap,
synes det Utskottet, att redan på grund af nu gällande lag föräldrar icke
äro i saknad af tillfälle att, om de finna sådant nödigt, tillgodose dem af
barnen, hvilkas uppfostran ännu icke kan hafva blifvit fullbordad vid föräldrarnes
död. Att åt arfskiftesmännen öfverlemna afgörandet af en sak af
så grannlaga art som den ifrågavarande, måste Utskottet bestämdt afstyrka.
Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 Februari 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

Gl. LAGIERSTRALE.

Reservation:

af Herr Magnus Jonsson, hvilken ansett Utskottet hafva bort tillstyrka
ett stadgande, enligt hvithet åt arfskiftesmän lemnades rätt att, med bifall af
vederbörlig domstol, vid arfsdelningen vidtaga åtgärder i det af motionären
afsedda syfte.