“Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11

Utlåtande 1871:LU11

“Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11,

1

jV:o 11.

Ank. till Riked. Kansli d. 16 Mars 1871, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 30 Kap. JO §
Rättegångs-balken.

Nämnda lagrum lyder i de två första mom. sålunda: »Å den dag nu föresatt
är, gifve den sökande sina påminnelser i saken hos Konungen in, med de afskrifter,
han i Hofrätten undfått; och vederparten tage då dem emot och svare sedan
derå den tjugondeandra dagen derefter, den oräknad, när han sin vederparts skrift
anammade. Ej må dessa parternas skrifter vidlyftigare vara, än högst tre ark hvardera,
vid bot tio daler för hvart ark deröfver är: och gifve den, som svarar, sin
skrift tiofaldt in.”

Häri har nu Herr Peter Petersson uti en inom Andra Kammaren väckt,
till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 34) föreslagit den ändring, att i revisionssaker
sökanden skulle, likasom vederparten, ingifva sin inlaga tvefaldt, hvarigenom
undveks, att originalhandlingar utlemnades och möjligen förstördes.

Något giltigt skäl, hvarföre allenast svaranden skall ingifva sin inlaga i två
exemplar, torde väl svårligen kunna uppgifvas. Snarare skulle man kunna säga, att
en föreskrift derom för sökanden vore mera af nöden, då det väl alltid måste vara
angeläget för svaranden att få emottaga de handlingar, på hvilka motparten grundar
sitt ändringssökande, men deremot sökanden endast i det fall, att han anser sig böra
vid muntligt förhör bemöta hvad svaranden andragit, behöfver erhålla del deraf geBih.
till Riksd. Prof. 1871. 7 Samt. 9 Haft. 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.

nom afskrift. Efter hvad till Lag-Utskottets kunskap kommit, har saknaden af föreskrift
för sökande att ingifva sina påminnelser, med dertill hörande handlingar, i två
exemplar vållat olägenheter, i det att stundom svaranden längre tid behållit sådana
handlingar och återställt dem först sedan viten blifvit honom förelagda; och då det
fall lätt låter tänka sig, att svaranden förstör de handlingar han fått emottaga, handlingar,
hvilka kunna vara af den beskaffenhet, att de alldeles icke, eller åtminstone
icke utan svårighet, kunna ersättas, har Utskottet icke tvekat att föreslå en förändring
af det ifrågavarande lagstadgandet i den af motionären föreslagna syftning,
hvarigenom samma stadgande skulle bringas till öfverensstämmelse med hvad som i
motsvarande fall gäller i afseende å ändringssökande i Hofrätt. 27 Kap. 6 § Rättegångs-balken
stadgar nemligen, att »alla inlagor med bevis, som dertill höra, ehvad
det är i lagvadda eller instämda saker, skola tvefaldt ingifvas.»

På grund häraf och med erinran, att, vid en förändring af första mom. uti
förevarande lagparagraf, orden »med de afskrifter, han i Hofrätten undfått», böra utgå,
såsom, i följd af den förändring 30 Kap. 7 §. Rättegångs-balken undergått genom
Kongl. Förordningen den 27 November 1854, saknande betydelse, hemställer Utskottet
vördsamt,

att Riksdagen ville för sin del besluta en författning, hvarigenom
förordnas, att 30 Kap. 10 §. 1 mom. Rättegångs-balken
skall erhålla följande förändrade lydelse:

Å den dag nu föresatt är, gifve den sökande sina påminnelser
med de bilagor, som dit höra, tvefaldt hos Konungen
in; och vederparten tage då dem emot, och svare sedan derå
den tjugondeandra dagen derefter, den oräknad, när han sin
vederparts skrift anammade.

Stockholm den 14 Mars 1871.

*

»*

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Beckman och Herr Carlén hafva begärt få antecknadt. att de ej i afgörandet
af detta ärende deltagit.