Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 10

Utlåtande 1870:LU10

4

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 10.

X:o IO.

Au k, till Riksd. Kansli d. 15 Februari 1870, kl. i e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i lagens
stadganden rörande skyldigheten att bygga kyrka,, prestgård
och tiondelada.

I detta ämne hafva motioner blifvit väckta inom Andra Kammaren
af Herrar C. J. Kjellmau, G. Bjerkander, G. Kolinodin, P. Petersson från
Calmar län, Magnus Jonsson och G. von Proschwitz; och är föreslaget:

af Herr Kjellman (motionen N:o 49): >att Riksdagen, med hänsigt
till det beklagliga förhållandet, som tillföljd af den nu varande förordningen
om byggnadsskyldigheten å prestgård exsisterar emellan kyrkoherde och
församling, måtte för sin del besluta en underdånig skrifvelse till Kong!.
Maj:t, med begäran det Kongl. Maj:t behagade förelägga och med sitt bifall
förorda näst sammanträdande kyrkomöte en författning, hvarigenom församlingens
skyldighet att bygga prestgård upphäfves och kyrkoherdarne, i mån
af de nu varandes afgång, ålägges densamma fullgöra;»

af Herr Bjerkander (motionen N:o 60): att den byggnadsskyldighet,
som hittills ålegat församlingarne vid pastorsboställen, måtte öfverflyttas
på pastorerne sjelfva;» eller åtminstone, »att en skrifvelse måtte till Kongl.
Maj:t atlåtas med begäran om utredning i denna sak och proposition till
Riksdagen;»

af Herr Kolmodin (motionen N:o 130): »att den byggnadsskyldighet
å ecklesiastika boställen, hvilken hittills ålegat församlingarne, måtte, med
ändring af nu gällande stadganden, öfverflyttas å boställsinnehafvarne;''

o

Lag-Utskottets Utlåtande., N:o 10.

af Hen'' F. Petersson (motionen N:o 147): »att Riksdagen måtte för
sin del besluta en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med begäran
det Kongl. Maj:t behagade för näst sammanträdande kyrkomöte framlägga
och med sitt förord beledsaga en författning, hvarigenom församlingarnes
skyldighet att bygga och underhålla prestgård upphäfves och kyrkoherdarne,
i mån af de nu varandes afgång, åläggas samma skyldighet fullgöra;»

af Herr Magnus Jonsson (motionen N:o 153): l:o »att församling ä
landet måtte för framtiden varda befriad från skyldigheten att bygga och
underhålla tiondelada åt sin kyrkoherde; och 2:o att alla i kyrko- eller
kommunalstämma å landet röstberättigade skola deltaga i prestgårdsbyggnad
och underhåll efter fyrktalet;»

af Herr von ProsehwitZ (motionen N:o 202): >att Riksdagen ville för
sin del besluta den ändring af Kongl. Brefvet den 4 Maj 1759 och hvad åt
Byggninga-balkens 26 Kap. dermed möjligen kan stå i samband, att skyldigheten
för hemman att deltaga i kyrko- och prestgårdsbyggnad bör räknas
och bestämmas efter deras förmedlade mantal.»

Enligt erhållna remisser går Lag-Utskottet nu att öfver dessa förslag
sig yttra; och hvad dervid först angår Herrar Kjellmans, Bjerkanders,
Kolmodins och F. Peterssons framställningar, hvilka alla åsyfta att den
byggnadsskyldighet å prestgård, som nu åligger socknemännen, måtte varda
pa kyrkoherde Överflyttad, så finnes i 26 Kap. 2 •§ Bvggninga-balken stadgadt,
att socknemännen skola efter gårdatalet, med undantag för sätes- och
ladugårdar samt afhysta rå- och rörshemman, bygga och kyrkoherden
färdiga antvarda »stufva med två kamrar, kök, brygghus med bakugn, bod
med dubbel botten och loft, visthus, lada med två golf och loge, fähus och
stall, alla till den storlek, som särskildt derom stadgadt är», hvarefter
kyrkoherden är skyldig »att hålla dessa hus vid makt med egen kostnad.»
När de af ålder och bruk och ej af prestens vanrykt förfalla, då skola
socknemän dem bygga och bättra på deras kostnad, och må virke å prestebolets
egor tagas, om eler tillräcklig skog är. Tarfva!’ prestgård, efter deras
egor och lägenheter, flera hus, bygge och uppehälle prest dem sjelf, eller
gälde det som brister »

På sätt motionärerne anmärkt och erfarenheten jemväl visat, äro
dessa stadganden af beskaffenhet att lätteligen leda till tvister af störande
inverkan på det förtroende och den sämja, som bör råda mellan lärare och
åhörare. Olägenheterna häraf äro allt för mycket i ögonen fallande för
att behöfva närmare framhållas, och det bör derföre vara ett angeläget
föremål för lagstiftarens omsorg att i möjligaste måtto söka afhjelpa desamma.
Det hade varit både önskvärdt och lämpligt, om denna fråga erhållit
sin lösning i sammanhang med det allmänna ordnande af prester -

fl

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 10.

skåpets löneinkomster, som genom Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862
blifvit tillvägabragt. Men då sådant ej skett, hafva de verkställda iöneregleringarne,
hvarigenom blifvit förebygda de anledningar till tvistigheter,
som lågo i det gamla aflöningssättet, blott gifvit ökad styrka åt de ofta
gjorda framställningarne om en lagförändring i den af motionärerne nu angifna
syftning.

Lika med motionärerne anser Utskottet, att antydda ändamålet lämpligast''kunde
vinnas derigenom, att socknemännens byggnadsskyldighet öfverflyttades
på boställshafvaren. Men då någon giltig anledning nu ej lärer
vara för hand, att söka åstadkomma minskning i presterskapets löneförmåner,
kan Utskottet för sin del icke biträda den mening, som Herr Kjellinan
i motiverna till sitt förslag uttalat, nemligen att den ifrågaställda
byggnadsskyldigheten borde vid nuvarande kyrkoherdars afgång öfvertagas
af boställsinnehafvaren, »utan församlingarnes betungande». Ett förslag till
eu så beskaffad förändring torde dessutom så mycket mindre hafva utsigt
att vinna framgång, som ofvanberörda, från äldre lagar hemtade bestämmelser
om socknemännens skyldighet att deltaga i prestgårdsbyggnad stå
under hägnet af presterskapets privilegier, på sätt 4 § i dessa privilegier
innehåller, samt följaktligen ej kunna ändras eller upphäfvas i annan ordning,
än den som 114 § Regeringsformen föreskrifver.

Enligt Utskottets åsigt, som öfverensstämmer med de i Herr Kolmodins
förslag uttalade grundsatser, bör boställshafvaren för öfvertagandet
af byggnadsskyldigheten njuta godtgörelse af socknemännen, och förändringen
skulle således afse blott sättet för byggnadsskyldighetens utgörande,
men ingalunda någon inskränkning i de förmåner som efter gällande lag
tillkomma presterskapet. Nuvarande boställshafvare torde likväl icke lagligen
vara underkastade ens en sådan reglering, med mindre de äro genom
sina fullmakter dertill förbundne eller öfverenskommelse derom kan träffas.
Vidkommande åter de löneregleringar, som i öfverensstämmelse med ofvanberörda
Kongl. Förordning numera på de flesta ställen kommit till stånd,
och hvarvid, enligt förordningens 4 §, boställenas behållna afkastning beräknats
med fästadt afseende på byggnadsskyldigheten, sådan den för närvarande
är fördelad emellan kyrkoherden och socknemännen, så lärer den
omständighet, att dessa löneregleringar blifvit fastställda att gälla för en
tid af 50 år, ur rättslig synpunkt icke utgöra något hinder för förändringens
genomförande förr än de 50 åren tilländalupit.

Någon våda med hänseende dertill, att bestyret med ifrågavarande
byggnadsskyldighet komme att i någon mån taga prestens tid och omtanke
i anspråk för en angelägenhet främmande för hans embetsuppgift
torde ej vara att emotse. Den tidsuppoffring, som för detta ändamål kan

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 10. 7

komma i fråga, måste alltid blifva eu obetydlighet i förhållande till den,
som erfordras för boställets brukning och häfd. Enligt Kong!. Förordningen
den 5 Oktober 1839 är på landsbygden i Skåne byggnadsskyldigheten
i dess helhet ålagd boställshafvaren, utan att några olägenheter deraf försports.

Ehuru socknemännen icke äro genom allmän lag förpligtade till någon
byggnadsskyldighet i fråga om kapellans- eller komministerboställen,
lärer förhållandet härutinnan likväl på åtskilliga orter vara så ordnadt, att
socknemännen deltaga på hufvudsakligen enahanda sätt, som i afseende på
kyrkoherdeboställe eger rum, och det synes derföre vara nödigt, att den
förändring, som nu åsyftas, kommer att omfatta icke blott kyrkoherdeboställen,
men äfven andra prestboställen på landet På

grund af hvad nu anfördt blifvit får Utskottet, med föranledande
af Herrar Kjellmans, Bjerkanders, Kolmodins och F. Peterssons
motioner vördsamt hemställa:

Ro att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes taga i nådigt öfvervägande, om ej den byggnadsskyldighet
å prestboställen, som för närvarande åligger församlingarne, lämpligen
kunde af boställshafvarne öfvertagas och motsvarande för .

... . ö

höjning uti öfriga förmåner i stället dem tillerkännas, samt till
Riksdagen afgifva nådig proposition om de i sådant hänseende
erforderliga lagförändringar, hvartill Riksdagens samtycke grundlagsenligt
erfordras.

Hvad dernäst angår förra delen af herr Magnus Jonssons förslag,
hvarigenom yrkas, att socknemännen måtte befrias från skyldigheten att
bygga och underhålla så kallad tiondelada, så och då, enligt Kongl. Resolutionen
på allmogens besvär den ] Augusti 1727, § 12, denna lada, som
ingalunda är afsedd för boställets gröda, skall "proportioneras efter tertialtiondens
storlek i församlingen", lärer det vara obestridligt, att, så vida ej
annorlunda blifvit bestämdt, socknemännens skyldighet att bygga dylik lada
redan upphört på de ställen, der reglering af presterskapets löner egt rum,
hvarigenom, på sätt 6 § i omförmälda Kongl. Förordning föreskrifver, all
tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller qvicktionde, blifvit utbytt mot bestämda
afgifter. Dessutom är genom Kongl Brefvet den 11 Februari 1824
föreskrifvet, att i överenskommelser om presträttigheternas utgörande bör
frågan om församlingens skyldighet att bygga och prestens rätt att begagna
tiondelada såsom en särskild punkt intagas, för att sedermera jemte de
öfriga till Kongl. Maj:ts pröfning och stadfästelse öfverlemnas. Och om,
såsom antagligt är, denna föreskrift blifvit behörigen iakttagen jemväl vid
de allmänna regleringarne af presterskapets löner, torde lämpliga ansedda

8 Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 10.

bestämmelser i nyssberörda hänseende icke saknas för den tid, som regleringen
omfattar.

Vid sådant förhållande och då Utskottet i nästföregående punkt gjort
hemställan om en underdånig skrifvelse, i syftning att den byggnadsskyldighet
å prestboställen, som för närvarande åligger församlingarne, må i
dess helhet öfverflyttas på boställshafvarne, torde Riksdagen finna,

2:o att herr Magnus Jonssons förslag i denna del ej bör till någon
vidare åtgärd föranleda.

I sednare delen af sin motion har herr Magnus Jonsson föreslagit,
att skyldigheten att deltaga i prestgårdsbvggnad måtte utsträckas till alla
i kyrko- eller kommunalstämma röstberättigade och utgöras etter den för
erläggande af kommunalutskylder bestämda grund

Denna fråga är till sin beskaffenhet nära beslägtad med den om
skyldigheten att deltaga i kyrkobyggnad, i afseende hvarå Rikets Ständer
genom underdånig skrifvelse den 20 Juni 1866 anhållit, att Kong]. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade
stadgande!! angående deltagande i byggnad och underhåll af kyrka
med hvad dertill hörer äfvensom af sockenstuga och fattigstuga, att dessa
åligganden blifva för medlemmarne af kommunen, efter billiga grunder,
gemensamma.

De skäl, som föranledde denna underdåniga framställning, tala lika
mycket för en dylik utjemning af nu ifrågavarande besvär. De äro hufvudsakligen
desamma, Indika Lag-Utskottet i nästföregående Utlåtande, N:o 9.
anfört till stöd för enahanda förändring i fråga om skyldigheten att bygga
ocli underhålla tingshus och häradsfängelse. Det torde derför vara (överflödigt
att här upprepa dessa skäl.

Utskottet hyser således den åsigt, att den byggnadsskyldighet å
prestboställen, som åligger socknemännen, bör drabba icke blott hemmansegare,
utan äfven eu hvar till deltagande i kommunalutskylder förpligta»!
person. I öfverensstämmelse med hvad Utskottet i nyssberörda fråga yttrat,
anser Utskottet sig likväl icke kunna obetingadt förorda fyrktalet såsom fördelningsgrund,
likasom Utskottet i saknad af erforderliga upplysningar för
sakens" bedömande ej heller är i tillfälle att framställa något annat detaljeradt
förslag i ämnet.

Den omständighet, att Utskottet i första punkten af detta Utlåtande
tillstyrkt, att socknemännens byggnadsskyldighet må varda på boställshafvaren
Överflyttad, emot ersättning till den sednare, kan icke inverka på
förevarande fråga; tv om en sådan öfverflyttning till vägabringas, kommer
ersättningen derför, likmätigt föreskrifterna i 7 § af åberopade Kongl. Förordningen -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

9

ordningen, att utgå efter de grunder, som för byggnadsskyldighetens fullgörande
in natura äro bestämda.

Utskottet hemställer alltså:

3:o att Riksdagen ville i sammanhang med den i första punkten föreslagna
underdåniga skrifvelse, angående den ifrågavarande byggnadsskyldighetens
öfverflyttande på boställshafvarne, hos Kongligaj:t
tillika anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade stadganden
rörande socknemännens inbördes skyldighet att deltaga i prestgårdsbyggnad,
att detta åliggande, vare sig att socknemännen sjelfva
fullgöra detsamma eller att ersättning derför utgår till boställshafvaren,
blifver för medlemmarne af kommunen, efter billiga grunder,
gemensamma.

Härmed anser Utskottet sig hafva besvarat jemväl Herr von Proschwitz
förslag i hvad det afser prestgårdsbyggnad och grunden för hemmanens
skyldighet att deruti deltaga; och beträffande samma förslag, såvidi dermed
åsyftas förändrade bestämmelser i fråga om grunden för deltagande
i kyrkobyggnad, så och då, på sätt här ofvan är omnämndt, denna fråga
redan genom Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 20 Juni 1866
hänskjutits till Kongl. Maj:t, på hvars åtgärd densamma ännu är beroende,
synes det lämpligt, att Riksdagen afvaktar Kongl. Majrts beslut i saken:
hemställande Utskottet derföre:

4:o att Herr von Proschwitz motion må af Riksdagen lem nas utan
vidare afseende.

Stockholm den 15 Februari 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric* Sparre.

Eib. till Ttiksd. Prof. 1870. 7 Sand. 5 Häft.

2

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

Reservationer:

af Herr Grefve Sparre;

» Herr Faxe;

» Herr Beckman;

» Herr Friherre Äkerhjelm;

» Herr von Gegerfelt: »Emot tredje punkten af betänkandet, innefattande
hemställan om förändrad fördelning mellan församlingarnes medlemmar
af prestgårds-byggnadsskyldigheten, reserverar jag mig på följande
grunder:

Genom Riksdagens särskilda skrivelser hafva framställningar blifvit
gjorda om reglering af kyrkobyggnads-, väghållnings- och skjutsningsskyldigheten;
och Utskottet har nu tillstyrkt en ytterligare framställning i afseende
på tingshusbyggnadsskyldigheten. Såsom skäl för dessa framställningar
hafva hufvudsakligen åberopats, att dessa skyldigheters utgörande
under sednare tider betydligen försvårats så väl genom tillkomsten af talrika,
ej deri deltagande samhällsklasser, Indika af dymedelst åstadkomna
arbetet droge fördel, som ock genom stegrade anspråk och behof i berörda
hänseende. Detta skäl är efter mitt omdöme ej tillämpligt på församlingarnes
andel i prestgårds-byggnadsskyldigheten, helst de s. k. sju laga
husen, hvilka denna skyldighet omfattar, ej nu skola vara annorlunda beskaffade
än fordom, oaktadt antalet af icke byggnadsskyldige församlingsmedlemmar
ökats. Då dessutom begagnandet af dessa hus innefattar en
del af presternas löneförmåner, i hvilkas utgörande för öfrigt samtlige
medlemmarne efter särskilda grunder deltaga, synes fördelningen af byggnadsskyldigheten
ej lämpligen böra förändras annorledes än i sammanhang
med fördelningen af löneförmånernas utgörande i dess helhet. Härtill kommer,
att den omflyttning af allmänna onera, som billigtvis kan påkallas,
bör ske småningom, för att ej blifva allt för kännbar för dem, som hitintills
varit från sådana onera befriade, hvarföre tiden, då de redan till
Kong], Maj:ts pröfning hänskjuta regleringar kommit till stånd, torde böra
afbidas, innan ytterligare åtgärder i förevarande hänseende vidtagas.

Jag hemställer såledse om afslag å Utskottets betänkande i denna
punkt.»

af Herrar Grefve Mörner och de Lavai, hvilka förklarat sig instämma
med Herr von Gegerfelt.

Herr Bergström har begärt att få antecknadt, det han ej öfvervarit
ärendets behandling hos Utskottet.