Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10

Utlåtande 1868:LU10

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

i\:o lO.

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1868, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående skyldighet
för dem inom kommunerna, som icke ega fastighet,
att deltaga i kostnaderna för uppförande och underhåll
af allmänna byggnader m. m.

Hos Första Kammaren har''Herr N. S. von Kock uti ingifven motion
{N:o 64) anmärkt, hurusom det vore billigt, att äfven de som icke egde fastighet
lemnade bidrag till allmänna byggnader inom kommunerna, men att, enär
fastigheterna eller deras egare otvifvelaktigt hade största och varaktigaste nyttan
deraf, att kommunernas allmänna byggnader blefvo väl uppförda och underhållna,
det å andra sidan ej vore billigt, att de, hvilka icke egde fastighet,
blefvo för sagda ändamål beskattade lika med fastighetsegare. Dertill komme,
att det vore både oklokt och orätt att stadga, det den som ville eller måste
bo och låta sig mantalsskrifvas för ett eller annat år inom en kommun, skulle
kunna förpligtas deltaga med ett belopp, mångfaldigt större än allmänna bevillningen,
eller hvad inom det ojemförligt större flertalet af kommuner betalades,
t. ex. till kyrko- eller skolhusbyggnad, derför att just detta eller dessa år ett
dylikt byggnadsföretag påginge inom samma kommun. Motionären hemställde
fördenskull, att Riksdagen måtte för sin del besluta ett lagstadgande af följande
lydelse:

“Med ändring af hvad i lag eller särskilda författningar derom är stadgadt,
förordnas:

att såsom bidrag till byggande och underhållande af alla allmänna byggnader
inom stad, tingslag, kyrkoförsamling eller annan kommun skall, jemte
hvad egare af fastighet, enligt nu gällande eller framdeles meddelade lagstadganden,
böra, såsom sådane, tillskjuta, utgå af hvar och en, som till Staten
erlägger allmän bevillning för kapital eller arbete, afgifter, dem Riksdagen årligen
till beloppet bestämmer, lika i hela riket för tillgodonjutande af fördelen
att få begagna samt undgå andra tillskott till byggnad och underhåll utaf

a) kyrka med hvad dertill hörer;

b) ecklesiastika boställshus;

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10. ia

c) läroverksbyggnader;

d; rådhus, tingshus, fängelse eller annan byggnad, som kommunen för
rättsskipningen är ålagdt uppföra eller underhålla;

e) sockenstuga, fattighus jemte^öfriga här ofvan icke uppräknade, kommunen
tillhörande hus, samt

f) allmänna lands- och häradsvägar med derå befintliga broar nu inde
lade på tingslagen, jemte gator och broar i städerna."

Och har motionären vidare anfört, att Riksdagen borde anhålla, att
dessa utgifter, hvar för sig, finge debiteras och uppbäras i sammanhang med
allmänna bevillningen samt derefter genom Konungens Befallningshafvande
fötdelas emellan förvaltningarne af hvarje byggnadskassa, så att den större
eller mindre kommunen finge hvad på densamma sig belöpte af hvar och eu
som derinom under året erlagt bevillning af kapital eller arbete; samt att, till
betryggande mot farhågorna för fastighetsegares öfvervägande magt att kunna
vid Riksdagen oskäligen höja afgifterna, kunde i lagen införas ett stadgande
om maximum, t. ex. en procent åt den beskattade inkomsten, deröfver alla
ifiågavarande kommunalafgifter tillsammans ej finge höjas.

Lag-Utskottet, som enligt erhållen remiss har att meddela yttrande öfver
berörda förslag, får dervid erinra, att Rikets Ständer vid 1865—1866 årens
liksdag genom särskilda underdåniga skrivelser anhållit, att Kongl. Maj;t täcktes
låta utarbeta och framlägga förslag till förändrade stadganden angående grunderna
för deltagande i dels väghållningsbesväret och dels byggnad och underhåll
af kyika med hvad dertill hörer, äfvensom af sockenstuga och fattigstuga, samt
att dessa frågor, utom hvad angår väghållningen vintertiden, hvarom Kongl.
Maj:t nu till Riksdagen aflåtit nådig Proposition, äro på åtgärd af Kongl Makt
beroende.

Vid sådant förhållande och då de ämnen af olika natur, hvilka niotio
nären i sitt förslag sammanställt, icke lämpligen kunna nu särskiljas för att
delvis behandlas, anser sig Utskottet hora vördsamt hemställa,

att ifrågavarande förslag måtte lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 24 Februari 1868.

På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.

B-ih. till Riksd. Vrvt. ISO» 7 Sami. 7 Höft.

3