Lag- Utskottets Utlåtande jV:o 20

Utlåtande 1881:LU20

Lag- Utskottets Utlåtande jV:o 20,

N:o 20.

Ank. till Eiksd. Kansli den 5 Mars 1881, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg
till gällande bestämmelser rörande den kommunala rösträtten
i stad.

Enär, i anledning af anförda besvär öfver ett stadsfullmäktigeval uti
en af rikets sjöstäder, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och slutligen Kongl.
Maj:t förklarat, att »hufvudredare må anses vara berättigad att utan särskild
fullmakt jemväl i kommunala angelägenheter föra vederbörande rederis talan
och utöfva dess rösträtt» samt i enlighet härmed ogillat besvär deröfver,
att tre hufvudredare vid nämnda stadsfullmäktigeval afgifvit, den ene 375
röster för 14 rederier, den andre 290 röster för 7 rederier samt den tredje
85 röster för 2 rederier; så och då en dylik rösträtt icke syntes stå väl tillsammans
med grunderna för föreskrifterna i Förordningen . om kommunalstyrelse
i stad af den 21 Mars 1862 § 12 mom. 2 och § 13, det förra lagrummet
sådant det lyder i Kongl. kungörelsen den 9 November 1869; och
då vidare stadgandet i § 14 af sjölagen: »Hufvudredare företräder rederiet
inför Rätta» väl ej kunde anses upphäfva de allmänna bestämmelserna i
nämnda paragrafer af förordningen om kommunalstyrelse i stad, enligt hvilka
ingen röstberättigad finge utöfva rösträtt »i något fall för högre röstetal än
det som motsvarade bevillningen för tio tusen riksdalers inkomst af kapital
eller arbete», d. v. s. ej afgifva mer än 100 röster för egen del samt dessutom
ej på grund af fullmakt föra talan eller utöfva rösträtt för mer än
en annan röstberättigad, har Herr F. T. Borg uti en inom Andra Kammaren
afgifven och till handläggning af Lag-Utskottet öfverlemnad motion, No 109,
Bill. till Riksd. Prof. 1881. 7 Sami. 12 Höft. 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

hemstält, att Riksdagen ville göra ett sådant tillägg till någon af §§ 12
eller 13 uti förordningen om kommunalstyrelse i stad, att ifrågavarande,
enligt lians förmenande, orimliga och i synnerhet för en del sjöstäder vådliga
förhållande för framtiden måtte, om möjligt, förekommas, så att »ingen, med
eller utan fullmakt, må i något fall få utöfva rösträtt för mer än efter bevillningen
för tio tusen riksdalers inkomst af kapital eller arbete, samt likaledes
ej afgifva iller än högst hundra röster som ombud för rederi, rederier eller
bolag o. s. v.»

Emot förevarande förslag är inom Utskottet anmärkt:
dels att, om den rösträtt, som nu utöfvas af en person, hvilken är
hufvudredare för flera rederier inom en kommun, skulle inskränkas mera, än
som för samma rederi möjligen skett genom redan stadgadt röstmaximum,
borde bestämmelse derom icke intagas i någondera af de i motionen aheropade
§§ 12 och 13, utan i "§ 11, och der regleras så, att samma hufvudredare
icke finge rösta för mera än ett rederi, om han sjelf egde utöfva rösträtt i
kommunen, eller för högst två, om han der icke utöfvade dylik rätt, hvilket,
stadgande i sådan händelse borde göras sa allmänt, att det vore tillämpligt
på ombud för bolag af hvad slag som helst, men att lydelsen af motionen,
der någon begränsning i nämnda afseende icke vore förutsatt, utan begränsningen
blifvit sökt på annat sätt, svårligen kunde berättiga Lag-Utskottet,
som för egen del icke eger motionsrätt, att en dylik lagförändring föreslå; och
dels att, då motionären, hvilken icke framstäf något bestämdt formuleradt
förslag till det af honom önskade tillägg i förordningen om kommunalstyrelse
i stad, icke uti motionen påyrkat motsvarande tillägg till förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm och, i hvad fragan kan beröra förhallandena
i landskommuner, till förordningen om kommunalstyrelse på landet, Utskottet
på sådan grund saknade befogenhet att behandla frågan så vidsträckt, som
för en ändamålsenlig lagstiftning i ämnet vore erforderligt.

Utskottet får, på dessa visserligen till sin grund från hvarandra skiljaktiga,
men till samma slut ledande skäl, vördsamt hemställa,

att motionen icke måtte föranleda till någon Riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 5 Mars 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.

3

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner emot den af Utskottet begagnade motiveringen;

af Herrar Johannes Jonson, Magnus Jonsson och Smedberg, Indika
ansett, att motionen på det sätt bort bifallas, att till § It mom. 2 både
fogats det tillägg: »dock må ingen för mer än ett bo eller ett bolag talan
föra»; samt

af Herr Anders Persson.

N:o 21

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Mars 1881, kl. 2 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till
förändrad lydelse af Förordningen angående arfsrätt för
oäkta kärn den 14 April 1866.

Genom Förordningen angående arfsrätt för oäkta barn den 14 April
1866 är med ändring af hvad 8 kap. 7 § Ärfdabalken stadgar derom, att
barn, som äro aflade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, ej
må taga annat arf, än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnadt, att
oäkta barn, som ej är afladt under modrens äktenskap eller i förbudna led,
må, derest modren låtit såsom sitt barn anteckna det i kyrkoboken för den
församling i hvilken hon då var kyrkoskrifven, lika med äkta barn taga arf
efter sin moder i den egendom, som ej utgör bröstarfvinges laglott.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Lag-Utskottet hänvisad
motion, U:o 81, föreslår nu Herr A. F. Pettersson, att Riksdagen ville besluta
följande förändrade lydelse af förenämnda förordning:

»Med ändring — — — — — — — — — — — — —---

förordnas, att oäkta barn, som ej är afladt under modrens äktenskap eller i
förbudna led, må lika med äkta barn taga arf efter sin moder.»