Lag-Utskottets Utlåtande Ako 37

Utlåtande 1868:LU37

.Lag-Utskottets Utlåtande Ako 37.

1

t

N:o 37.

Ank. till Riksd. Kansli d. .‘30 April 1868, kl. 11 f. rn.

Utlåtande, i anledning af vädd motion om ''upphäfvande eif 7 § 2
mom. samt 8 § i Kong!. Förordningen angående grunderna
och vilkor en för hemmansklyfning och j or dafsöndring den 6
Augusti 1864.

Uti ert inom Första Kammaren vackt, till Lag-Utskottets behandling öfverlemnad
motion (N:o 20) har Herr W. Croneborg föreslagit, “att Riksdagen för sin
del måtte besluta, att 7 § 2 mom. samt 8 § af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Förordning
angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring
af den 6 Augusti 1884 måtte upphäfva, äfvensom att afsöndrad mark må kunna
åsättas visst mantal, äfven om derifrån icke kan hemtas så beskaffad afkastning,
som i 2 § af nämnda Kongl. Förordning förmåles.“

De ifrågavarande stadgandena innehålla:

§ 2. “Besuten kallas den åbo, som af sin hemmansdels afkastning i vanliga
år kan påräkna bergning och jemväl deraf utgöra de med hemmansdelen förenade
utskylder; och ty erfordras till besutenhet, under benämning af hemman, att
till hemmansdel finnas så goda egor af åker, äng och betesmark, att, med begagnande
af tillgängliga odlings! ägenheter, ett hushåll af minst tro arbetsföra personer
må kunna af egornas behållna afkastning underhållas; börande ängen och betesmarken
ovilkorligt vara af den vidd och godhet, att, med tillhjelp af halmfodret
från åkern och löftägt, en häst eller ett par dragoxar, två eller tre kor och fem
eller sex får eller getter deraf kunna vinter- och söinmarfödas, allt efter hvarje
orts särskilda beskaffenhet.

§ 7 mom. 2: “Från jord af säteri-, rå- och rörs- samt insockne frälse-natur
må till och med en femtedel, och från jord af annan natur till och med en tiondedel
af egovidden upplåtas; dock att från afsöndrad lägenhet upplåtelse afjord utan
inskränkning till viss egovidd må vara tillåten. “

§ 8. “Åstunda!’ innehafvare af hemman, hvartill mera än vanlig egovidd

hörer, att större afsöndring än eu tiondedel eller, då frågan rörer säteri-, rå- och
rörs- samt insockne frälso-hemman, en femtedel deraf verkställa, må han sådant''
Bill. till Riksd. Prof. 1868. 7 Sand. 20 Höft. 1

2

Läg-Utslwttets Utlåtande N:o 37.

anmäla hos Konungens Befallningshafvande, som har att beträffande så väl tillstånd
dertill, som bestämmande af afgäld å jorden, meddela utslag och dervid så förordna,
att- å ena sidan säkerheten för hemman sräntans och öfrig» skyldigheters framtida
utgörande förvaras och, å den andra, jordens odling eller ändamålsenlig skogshushållning,
när sådan'' genom skogsmarks upplåtande under full ogandcrätt afses,
varder befordrad. “

Till stöd för det väckta förslaget har motionären anfört, hurusom, under
sednare åren, nödvändigheten och nyttan af att egna de i vårt land befintliga skogar
en mera omsorgsfull skötsel och möjligheten att af dessa draga ökade inkomster,
blifvit allt mera insedd, i hvilkct hänseende bemödanden på ganska förtjenstfullt
sätt voro gjorda i åtskilliga delar af vårt land; men af åtskilliga bland nu gällande
lagar möttes dessa bemödanden af så många och stora hinder, att det åsyftade
resultatet i icke ringa mån förminskades, om icke helt och hållet uteblefve. En i
skogsvård nitisk jordägare fruktade att på ett Vetenskapligt sätt inrätta sin skogsskötsel,
eller vågade icke underkasta sig de kostnader, ett sådant system erfordrar,
då hans planer, af orsaker, på hvilka han icke kan inverka, mer eller mindre oförmodadt
kunde korsas eller omintetgöras, hvadan skogsskötsel nu förnämligast bestode
deruti att för tillfället kunna af skogen tillskansa sig all möjlig vinst, utan
all slags beräkning på dess framtida bestånd. Till följd häraf anser motionären,
att rättaste sättet att nå ett för den enskilda skogsskötsel önskvärd! mål vore
att, utan stiftande af nya lagar, söka vinna upphäfvande af de äldre lagbud, som
hufvudsaklig!:!st hindrade eu vårdad skogsskötsel, och hvilka återfunnes uti, bland
andra, jemväl Förordningen om hemmansklyfning och jordafsöndring. Nämnda
Förordning af den 6 Augusti 1864 syntes vara tillkommen och affattad med speciel
hänsigt endast till jordbruket och möjligheten för arbetare att förvärfva sig egen
jordtorfva till uppsättande af boningshus, enär eljest vore oförklarligt, att jordafsöndring
i 7 § å ena sidan är tillåten till huru liten areal som helst, men deremot
å den andra inskränkt till fy:del, och i särskilda fall till fyiol af hemmanets areal.
Att af cn sådan lagstiftning med hänsyn till skogsskötsel icke något godt kunde
hemtas, insåges lätt af eu hvar, som gjort sig något förtrogen med skogshandtering.
I skogsbyggnaderna, eller åtminstone hela norra samt en god del af mellersta
Sverige torde väl minst 1,000 tunnland skogsmark vara anslagna till hvarje
helt hemman, och af denna areal vore jordegaren berättigad att afyttra fy;del samt
å hemman af ypperligare jordnatur fydel, det vill säga, att jordegaren kunde i förra
fallet försälja 100 tunnland och hafva 900 tunnland för eget behof, samt i sednare
fallet 200 och 800 tunnland. Skogsarealen till hemmanen i dessa trakter vore
likväl i allmänhet vida större, men i allt fall vore den tillåtna afsöndringen så
ringa, i jemförelse med hela arealen, att kapital icke kundo användas till spekula^
tion uteslutande på jordegendomar. Om inskränkningen i afsöndringsrätten afsåge,
att vid hvarje hemman skall finnas skog till hvad man kallar husbehof, så hade
sifferförhållandet bort vara alldeles omvändt, så att från den sämre jorden finge
afsöndras jpdclar och från den bättre fyrdela!’, hvarigenom genast uppstodc ett fördelaktigare
förhållande, enär, med begagnande af ofvan antagna enhet af 1,000
tunnland skogsmark på hemman, förvärfvandet af 800 eller 900 tunnland skogsmark
re lan vore af don betydenhet, att en närmare eller fjermare vinst af en
rationel -anställning med en sådan skog kunde påräknas. Motionärens mening i
afseende å afsöndringsrätten vore likväl icke att till större eller mindre areal
fastfjettrr skogsmark vid egentligt jordbruk, helst hvarje försök, att genom lagstiftning
-det fallet finna någon lämplig bestämmelse, vore o verkställ bart, utan

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

torde enda sättet vara, att åt jordegarens eget omdöme öfverlemna, huru stor areal
skogsmark han ansåge sig kunna undvara, eller om han ons villo till egen brukning
bibehålla någon sådan mark. Genom en obegränsad rätt till afsöndring af
skogsmark vunnes äfven, att de vid laga skiften utlagda oformliga skogsskiftena
kunde genom köp sammanläggas, och såmedelst för skogsskötsel till formen lämpliga
figurer bildas. Antogcs äfven, att all skogsmark blefve från hemman afsöndrad,
så uppstode ett förhållande, som snarare voro önskvärd! än förkastligt, emedan,
å ena sidan, den egentlige jordbrukaren då finge egna sina omsorger och sitt
arbete uteslutande åt sin hufvudnäring, och, å den andra, skogen vinna behörigt
beaktande och skötsel, hvarigenom skogseffekter med visshet icke koinme att saknas,
utan tvärtom blefve tillgängliga i större mängd och antagligen icke till högre
kostnader än under nuvarande förhållanden. Skogens alster blefve sålunda inom
orterna en handelsvara, då en del jordegare vore konsumenter, en annan del producenter
deraf, samt erhölle ett fixt värde, hvilket de nu mestadels saknade, utom
i de orter, der metaller förarbetas eller sågverksrörelse bedrifves. En följd häraf
skulle blifva, att, sedan skogsprodukternas värde vore kändt, mera hushållning
iakttoges vid deras förbrukning, hågen leddes att taga till vara mycket, som nu,
af liknöjdhet och oaktsamhet eller okunnighet om dess rätta ochSjstora värde, förstöres,
och hela landet skulle häraf tillskyndas en ganska afsevärd fördel. De
förslag och försök, som varit gjorda, att genom mera eller mindre minutiösa föreskrifter
söka framtvinga håg för skogsskötsel, eller att förhindra skogarnes totala
ödeläggelse, hade hittills visat sig vara utan verkan, eller ock blifvit bemötta mod
ovilja såsom ingripande i eganderätten; och för vinnande af nämnda ändamål återstodo
antagligen icke någon annan-utväg, än att, genom undanrödjande af tvångslagar,
öfverlemna frågan att fritt behandlas af hvarje jordegare, hvarigenom spekulationen
i blotta skogsegendomar, likasom nu i jordbruksegendom, otvifvelaktigt
skulle väckas och lifvas, samt, sedan skogens stora värde småningom blifvit mera
allmänt kändt och erkändt, en rationel, på framtida bestånd grundad hushållning
dermed med mera begärlighet omfattas och införas. •— De omgångar, som, i fråga
om vidsträcktare jordafsöndringar, äro föreskrifna i S § af ifrågavarande Förordning,
vore sådana, att i högst få fall Konungens Befallningshafvande torde vara besvärade
att deröfver meddela yttrande; och beträffande afgäldens bestämmande funnes
derom vidare stadgadt i 9 § 2 mom., så att den särskilda föreskriften derom i 8 §
syntes öfverflödig. Deremot skulle det vara särdeles lämpligt att, med upphäfvande
af föreskriften om viss årlig afgäld till hemmansinnekafvaren, stadga, att
visst mantal jemväl å blott skogsegendomar kunde få åsättas, alldeles oberoende
af frågan om besutenhet, hvilken i allt fall chimäriska benämning icke enligt gällande
definition på besutenhet kunde tillämpas på blott skogsmark. Den i förordningen
Konungens Befallningshafvande lemnade pröfningsrätt i afseende på den
vidsträcktare afsöndringen innefattade icke heller tillräcklig garanti för en spekulant
i endast skogsegendoin, enär hans affär härigenom vore underkastad en godtycklig
och personlig pröfning, helt och hållet beroende på embetsmannens individuela
åsigt om saken, hvilket icke kunde vara betryggande för den, som ville egna sig
åt ett större företag, hvilket erfordrade flera år för att utföras, hvartill komme,
att skogens värde ej rätt framträder, så länge den skall betraktas såsom ett påhängsel
till jordbruksegendomen, hvarföre detta värde ej kunde finna allmänt erkännande,
för än det i princip blefve antaget, att ensamt skogsmark lika väl kan
utgöra en värde egande fastighet, som jordbruksegendom.

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Utskottet delar visserligen motionärens åsigt i afseende på vigten deraf, att
en ordnad skogshushållning- i möjligaste måtto befordras, och de brister eller hinder
i lagstiftningen, som kunna vara i vägen derför, undanrödjas, så vidt sådant kan
ske, utan att rubba andra, lika eller än mera afsevärda förhållanden; men Utskottet
anser sig likväl icke kunna i allo biträda de förslag, motionären i förutnämnda
syftning framställt. Berörda förslag skulle nemligen leda derhän, att en lägenhet,
som allenast utgjordes af skogsmark eller till och med af alldeles oduglig mark,
skulle åsättas mantal, med deltagande i alla mot hemmantalet svarande allmänna
utskylder och besvär. Eu följd häraf kundo dock lätteligen blifva, att en dylik
hemrnansdel, i anseende till läge, omfång eller markens beskaffenhet, icke lemnade
ringaste säkerhet för utskyldernas utgörande, jemte det att, till följd af gällande
skattläggningsmethoder, laglig grund för mantalets bestämmande komme att saknas.
Äf\ ''eu sådan mark, som med förslaget hufvudsakligen afses, eller skogbevuxen mark,
skulle, derest den endast bestod af s. k. afrösningsjord, blifva en ganska osäker
pant för utskylderna, sedan skogen derå blifvit åtminstone till den betydligaste
delen afröjd; och för mången lägenhet skulle hemmantalet komma att bestämmas
till en bråkdel, som knappast kunde uppnämnas, och så lågt att derpå belöpande
andelar af särskilda onera svårligen kunde uträknas, än mindre sådana deribland,
som ovilkorligen böra utgå in natura i förhållande till mantalet, af en dylik hemmansdels
innehafvare utgöras. Holt olika är förhållandet med det deltagande i utskylder,
som fästställes för afsöndra^ lägenhet utan hemmantal. Denna andel eller
afgäld utsätta» alltid i viss räntepersedel och till visst belopp; och stamhemmanets
innehafvare måste fortfarande ansvara för de allmänna utskylderna.

Mcdgifvas må emellertid, att det är af icke ringa vigt för införandet af en
ordnad skogshushållning, att skogsbruket må kunna skiljas från det egentliga jordbruket,
och sålunda jemväl särskilda hemmans skogslotter afsöndras och förenas
till eu från jorden afskild skogsegendom, hvarmedelst kunde beredas tillfälle till
en på rigtiga grunder ordnad skogshushållning i stället för det nu vanliga hushållningssättet,
då hvarje egare, utan plan eller annan beräkning, än den af en ofta
ganska osäker vinst för tillfället, sköter, eller rättare sagdt, vansköter sin skog.
Fåfängt synes det ock vara att, under närvarande förhållanden, hoppas på en bättre
hushållning med skogarne i allmänhet, så länge hvarje jordägare är oförhindrad, att,
sjelf eller genom afverkningsrättens upplåtande till andra, utan iakttagande af någon
ordentlig hushållsplan, afrödja skogen; och det är sannerligen icke mera äfventyrlig^
om honom tillåtos att till annan öfverlåta jemväl eganderätten till den mark,
på hvilken skogen växer, ty det kan icke hända något värre, än just samma slags
skogsförödelse; men sannolikt är likväl, att egandet af jorden fast heldre skulle
utgöra eu anledning till sparsammare och klokare hushållning med skogen, så att
fördel deraf äfven för framtiden kunde vara att påräkna.

Något band komme visserligen att läggas på den hittills vanliga skogsförödelsen,
derest Riksdagen bifaller det af Utskottet framlagda särskilda förslag till en
författning till förekommande af sådan förödelse; men det är dock en stor skilnad
emellan hvad derigenom åsyftas, eller egentligen blott att tillhålla den, som afbrukar
sin skog, att åtminstone göra något för skogens återväxt och genomförandet
af eu i alla delar ordnad hushållsplan. Detta sednare och följaktligen äfven skogens
besparande skulle deremot, på sätt redan är anmärkt, mycket befordras, om skogsegare
tillätes att öfverlåta så väl skog som mark till annan, hvilken, på sätt redan
är anmärkt, just derigenom att han erkölle försäkran om eganderätt jemväl till
piarkcn, hade ett större intresse att vårda och spara skogen. Rättighet till sådan

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

öfverlåtelse är ock redan medgifven genom nuvarande bestämmelse i 8 § af Kongl.
Förordningen den 6 Augusti 18(14, och genom ytterligare utsträckning af samma
stadgande kan det åsyftade målet vinnas, lika väl och lika säkert, som enligt motionärens
förslag, men utan do olägenheter, som äro förenade med detta sednare. Vid
ifrågavarande medgifvande är nemligen fästadt det vilkor, att hemman, hvarifrån
större afsöndring än Apdcl må ske, skall ega mera än vanlig egovidd; och då just
detta stadgande och den olika uppfattningen af den relativa bestämmelsen om större
eller mindre egovidd synes medföra tvekan och osäkerhet vid tillämpningen, samt
sålunda motverka hvad tillåtelsen eljest varit afsedd att befrämja, eller en ändamålsenlig
skogshushållning, anser Utskottet förenämnda vilkor böra borttagas, så
att afsöndringens giltighet icke göres beroende deraf, huruvida det hemman, från
hvilket afsöndringen sker, har större eller mindre egovidd.

Motionären har väl också anmärkt, att erhållandet af tillåtelse till sådana
vidsträcktare jordafsöndringar, som omförmälas i nyssberörda §, skulle vara förenad!
mod särdeles omgång, och att den Konungens Befallningshafvande förbehållna
pröfningsrätt icke innefattade tillräcklig garanti för spekulanter å endast skogsegendom;
men de åtgärder, som i förstnämnda afseende erfordras, äro otvifvelaktigt
vida mindre omfattande, kostsamma och besvärliga, än de, som blefve behöfliga
i fall hvarje till annan upplåten lägenhet skulle åsättas visst mantal enligt gällande
skattläggningsmethod, och Konungens Befallningshafvandes pröfningsrätt kan icke
i annan mån verka hinderlig! för spekulationen i fråga om köp af skogsmark, än
att ett i sådant afseende ingånget aftals fullbordan är deraf beroende och således
måste anstå, till dess Konungens Befallningshafvande pröfvat och godkänt detsamma
giltighet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Biksdagen må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande
af en författning, hvarigenom stadgas, att 8 § i Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga Förordning angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning
och jordafsöndring den 6 Augusti 1864 skall erhålla följande
förändrade lydelse:

“Astundar innehafvare af hemman, att större afsöndring än en tiondedel
eller, då frågan rörer säteri-, rå- och rörs- samt insockne frälsehemman,
en femtedel deraf verkställa, må han sådant anmäla hos Konungens
Befallningshafvande, som har, att, beträffande såväl tillstånd dertill,
som bestämmande af afgäld å jorden, meddela utslag och dervid så förordna,
att å ena. sidan säkerheten för hemmansräntans och öfriga skyldigheters
framtida utgörande förvaras och, å don andra, jordens odling
eller ändamålsenlig skogshushållning, när sådan genom skogsmarks upplåtande
under full eganderätt afses, varder befordrad,“

Stockholm don 2S April 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Reservationer:

af Herr Bergström;

af Herr Hessle: “Alldenstund 1864 års Förordning om hemmansklyfning och
afsöndring efter mitt omdöme erfordrar en fullständig förändring och omarbetning,
hvarom ock förslag blifvit inom Andra Kammaren framställda så väl under sista
riksmöte som vid det nu påstående, anser jag ej lämpligt att nu tillstyrka en partiel
ändring i nämnda Förordning, och ehuru jag erkänner nyttan af Herr Croneborgs
förslag, får jag således för min del vördsamt föreslå att motionen för närvarande
ej må till någon åtgärd föranleda. “

N:o 38.

Ank. till Riksd. Kansli d. 30 April 1868, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ett tillägg till 86
§ Skiftesstadgan den 9 November 1866.

I sammanhang med väckt förslag om upphäfvande af 7 § 2 mom. och 8 §
i Kong! Maj:ts förnyade nådiga Förordning angående grunderna och vilkoren för
hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864, har Herr W. Croneborg
uti en inom Första Kammaren väckt och till Lag-Utskottets behandling hänvisad
särskild motion, N:o 22, föreslagit, att till 86 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
Stadga om skiftesverket i riket af den 9 November 1866, hvaruti föreskrifves, att
särskilda delar af ett och samma hemmansnummer i by böra, så vidt det utan hinder
för redigt skifte i skifteslaget ske kan, intill hvarandra läggas, må göras följande
tillägg:

År lågenhet eller skogsmark med full eganderätt af söndrad, från en eller flera
hemmansdelar, eller utgöres hemrnansdel af blott skogsmark, och kan den vid laga skifte
behållas i samma läge, då må sådant ske, ändock att förberörda föreskrift och stadgande
i 80 § 1 mom. icke varder iakttagen.

Såsom anledning till detta förslag har motionären anfört: att de allmänna
föreskrifterna i åberopade nådiga Stadga i fråga om skiftesläggning hade ett ganska
menligt inflytande på skogsskötsel, beräknad på framtida bestånd och afkastning;
att egaren af en mot viss årlig afgäld afsöndrad lägenhet eller skogstrakt, som ej