Lag-Utskotteis Utlåtande N:o 32

Utlåtande 1880:Lu32

Lag-Utskotteis Utlåtande N:o 32.

9

ST:o

Ank. till Biksd. Kansli den 31 Mars 1880, kl. 3 e. m.

Lag-Utskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
67 § Konkurslagen.

67 § Konkurslagen lyder för närvarande sålunda:

»Arfvode för konkursboets förvaltning må borgenärerna utsätta antingen
till visst af hundrade, eller efter annan grund; dock må det ej för
syslomän efter tid räknas. Af det arfvode tage Rättens ombudsman, der
ej Rätten annorlunda bestämmer, en tredjedel, och gode männen eller syslomännen
två delar. Nöjas de ej med borgenärernas beslut derutinnan,
eller menar någon borgenär eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt
bestämdt; lägge Rätten dem emellan, som skäligt pröfvas. Ej må arfvode
njutas förr än gode män eller syslomän slutlig reda för sig gjort.

Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad eller deri
särskild förmånsrätt eljest eger rum, skall, likasom kostnaden för den egendoms
vård och försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling utgå.»

Uti en inom Andra. Kammaren af Herr Låss Öl. Larsson väckt motion,
N:o 140, hvilken blifvit till Lag-Utskottet hänvisad, föreslås följande
förändrade lydelse af denna paragraf:

»Arfvode för konkursboets förvaltning må borgenärerna utsätta antingen
till visst för hundrade, eller efter annan grund; dock må det ej
för syslomännen efter tid räknas. Detta arfvode fördelas emellan Rättens
ombudsman, syslomännen och gode männen, så att livar af dem erhåller skälig
ersättning för den del han i förvaltningen haft. Nöjas de ej — — —
— — — — — — — — — reda för sig gjort».

Bih. till Biksd. Prof. 1880. 7 Sami. 18 Haft.

2

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

Lika med motionären finner Utskottet konkurslagens stadgande, att
af det för konkursbos förvaltning bestämda arfvodesbelopp en tredjedel skall
tillfalla Rättens ombudsman samt två tredjedelar gode männen eller syslomännen,
vara mindre lämpligt.

Väl kan annan grund för fördelningen komma i tillämpning, der
Rätten sådan bestämmer, men då lagen uppstält en viss fördelning såsom
allmän regel, hvarifrån, endast undantagsvis, afvikelse kan ske och detta
först med påkallande af Rättens beslut, torde denna fördelning nu i allmänhet
tillämpas, äfven der en annan är af omständigheterna påkallad.
Konkursutredningar äro nemligen af den beskaffenhet, att i den ena jemförelsevis
mindre, i den andra mera än vanligt Rättens ombudsmans verksamhet
påkallas, och att i den ena gode männens eller syslomännens tid,
arbete och omtanke tagas långt mera i anspråk än uti en annan, och allt
detta ofta oberoende af den större eller mindre omfattningen af det kon o kursbo,

som skall utredas. Utskottet anser derför både med rättvisa och
billighet mest förenligt, att så med afseende å gode männen eller syslomännen
som Rättens ombudsman utan någon särskild omväg må kunna
bestämmas den del, den ene eller de andre böra, hvar efter sin verksamhet
vid utredningen, erhålla. I alla händelser står ju beträffande denna
fördelning ett hänskjutande till Rätten öppet.

Utskottet hemställer alltså, med anledning af motionen,

att Riksdagen ville för sin del besluta följande
förändrade lydelse af 67 § i Konkurslagen den 18 September
1862:

»Arfvode för konkursboets förvaltning må borgenärerna
utsätta antingen till visst af hundrade, eller
efter annan grund; dock må det ej för syslomän
efter tid räknas. Detta arfvode fördelas emellan Rättens
ombudsman, gode männen eller syslomännen så, att en hvar
af dem erhåller skälig ersättning för den del han i förvaltningen
haft. Nöjas de ej med borgenärernas beslut
derutinnan, eller menar någon borgenär, eller gäldenären,
att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägge Rätten
dem emellan, som skäligt pröfvas. Ej må arfvode
njutas förr än gode män eller syslomän slutlig reda
för sig gjort.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

11

Arfvode, som belöper för egendom, hvilken är intecknad
eller deri särskild förmånsrätt eljest eger rum,
skall, likasom kostnaden för den egendoms vård och
försäljning, af egendomens afgäld och köpeskilling
utgå.»

Stockholm den 31 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Reservationer:

af Herr Lagerstråle, med hvilken Herr Lindgren instämt: »Den i Konkurslagen
nu intagna allmänna bestämmelse om förvaltningsarfvodets fördelning
så att rättens ombudsman erhåller en tredjedel samt gode män
och syslomän de andra två, innefattar antagligen en efter de särskilda
bestyrens beskaffenhet lämpligen afvägd proportion för de vanligast förekommande
små eller medelstora konkurserna. I afseende å dessa är det
då efter mitt omdöme en obestridlig fördel, att grunden för fördelningen
är på förhand bestämd. Om nu i en eller annan af dessa eller i möjligen
något flere af de större konkurserna ombudsmannens besvär, jemfördt
med gode männens och syslomännens, icke är så stort, att ju icke
detsamma må kunna med mindre än en tredjedel godtgöras, samt öfverenskommelse
om annan fördelning icke sjelfmant dem emellan träffas, har
Konkurslagen uttryckligen lemnat Rätten bemyndigande att efter förhållandena
lämpa detsamma, så snart dess pröfning i frågan påkallas. Af sådan
anledning har jag för min del icke kunnat finna behof vara för
handen att ändra den lag, som redan finnes, och anser derför att det väckta,
af Utskottet understödda förslaget icke bör vinna Riksdagens bifall.»

af Herr Samzelius: »Enligt Konkurslagen åligger det väl Rättens ombudsman
att öfver gode männens och syslomännens förvaltning hafva tillsyn,
men icke att taga del i förvaltningen. Till följd häraf skulle, derest
Utskottets förslag upphöjdes till lag, Rättens ombudsman beröfvas all er -

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

sättning för sitt bestyr, hvilket naturligtvis icke varit Utskottets mening,
men som likväl skulle framgå genom en bokstafstolkning af lagrummet.
Ehuru, så vidt jag känner, fördelningen af arfvodet emellan Rättens
ombudsman samt gode männen och syslomännen åtminstone här i hufvudstaden
icke mött någon svårighet eller ledt till obillighet, vill jag likväl,
enär under frågans behandling inom Utskottet blifvit upplyst, att flere
oegentligheter i detta hänseende på andra orter egt rum, icke motsätta
mig en lagförändring i det af motionären föreslagna syfte, men hemställer
för min del att det af Utskottet formulerade tillägget må erhålla följande
lydelse:

Detta arfvode fördelas mellan Rättens ombudsman,
gode männen eller syslomännen så, att en hvar af dem
för sitt bestyr i konkursen erhåller skälig ersättning.»

af Herr Torpadie: »Genom bestämmelsen att, der ej Rätten annorlunda
förordnar, det af konkursborgenärerna utsatta förvaltningsarfvode skall sålunda
fördelas, att Rättens ombudsman deraf erhåller en tredjedel och
gode männen eller syslomännen två delar, har lagstiftaren i min tanke,
velat bereda såväl Rättens ombudsman som gode männen och syslomännen
en sjelfständig och oberoende ställning gent emot borgenärerna och
om någon förändring i nyssnämnda stadgande skall vidtagas, hvilket jag,
efter de inom Utskottet lemnade upplysningar, ej vill bestrida, anser jag
Rättens ombudsmans och konkursförvaltarnes berörda ställning ej böra rubbas
genom att, på sätt motionären föreslagit, låta det åt dem bestämda
arfvode fördelas af borgenärerna, utan har jag inom Utskottet yrkat, att
motionen skolat på det sätt tillstyrkas, att ifrågakomna paragraf i konkurslagen
finge den förändrade lydelse, att det tillkomme konkursdomstolen att
fördela arfvodet emellan Rättens ombudsman, gode männen eller sysslomannen
så, att en hvar af dem erhåller skälig ersättning för den del han i
förvaltningen haft.»

Herr Asplund har begärt få här antecknadt, att han icke inom Utskottet
deltagit i ärendets behandling.

STOCKHOLM. CKJCiKAL-TKVCKBRlET, IS 80.