Lag-Utskottats Utlåtande N:o 10

Utlåtande 1879:LU10

Lag-Utskottats Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Eiksd. Kansli den 4 Mars 1879, kl. 6 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, med anledning af väckt motion om antagande
af en författning om skogseld.

Under förmälan, att inom vårt land, mest i Norrland, årligen stora skogssträckor
skadades af eld, hvadan man icke kunde annat än lifligt önska, att några
lagstiftningsåtgärder vidtoges, hvarigenom skogseldars uppkomst skulle förhindras
och deras släckande befordras och fortskyndas, samt att enahanda föreskrifter,
som i nämnda ändamål ansetts för Norrland lämpliga, torde erfordras äfven
för riket i öfrigt, helst de mindre skogsarealerna i södra Sverige hade dess större
värde och kräfde dess omsorgsfullare vård, har Herr C. O. Widmark uti en inom
Första Kammaren afgifven och till behandling af Lag-Utskottet öfverlemnad motion,
N:o 13, föreslagit, “att Riksdagen för sin del med ändring af 15 kap. Byggningabalken
ville antaga en författning till förekommande och släckning af skogseld,
att gälla för hela riket och upptaga de stadganden, som återfinnas i §§ 81,82, 83,
94, 96 och 97 af Norrländska Skogskomiténs förslag till skogsordning för Norrland».

De af motionären åberopade paragrafer i det “förslag till skogsordning för Nonhottens,
Vesterbottens, Vesternorrlands, Jemtlands och Gefleborgs län“, hvilket innefattas
i det underdåniga betänkande och förslag angående Skogsförhallandena i
Norrland och åtgärder till åstadkommande af en förbättrad skogshushållning derstädes,
som af den härtill i nåder förordnade komité afgafs den 21 December 1870,
lyda som följer:

Bih. till Riksd. Prof. 1879. 7 Samt. 6 Raft.

1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

§ 81.

Ute å mark må icke, för hvad ändamål det än kan vara, eld upptändas,
utan att åtgärder till förekommande af eldens spridning blifvit vidtagne genom
gräfning omkring stället, det närliggande områdets rensning från brännbara ämnen,
eldstads inrättande eller annorledes; och må den, som elden tändt, ej derifrån
bortgå, innan den blifvit släckt.

§ 82.

Mom. 1. Uppkommer skogseld, skola kringboende skynda dit att släcka
samt bud gifvas närmaste Kronobetjent äfvensom Jägmästare och Kronojägare, de
begge sistnämnde så framt de äro inom orten att anträffa. Utan dröjsmål skola
bemälde tjenstemän och betjente, jemväl när de eljest om elden få kännedom,
förfoga sig dit. Tager elden till, sändes budkafle ut för tillkallande af erforderligt
manskap; och skall då af hvarje matlag eu man komma till elden, försedd med
yxa eller bila, spade eller hacka och vattenkärl!. Ej må någon lemna elden, innan
hemlof gifves, utan åligge eu hvar af manskapet att med hörsamhet iakttaga hvad
i afseende å släckningsarbetet kan varda af vederbörande föreskrifvet. När elden
blifvit dämpad, förordnas om vakthållning å stället, tilldess all fara är förbi.

Mom. 2. Om utsändande af budkafle ankomme på Kronobetjent att förordna;
men befälet vid skogseld föres af Jägmästaren, hvilken således har att i
öfrigt vidtaga de åtgärder för eldens släckning, som finnas erforderliga. Är ej
Kronobetjent tillstädes, sändes budkafle ut af Jägmästaren eller, der ej heller han
är närvarande, af Kronojägaren. Kommer ej Jägmästare till elden, föres befälet
af Kronobetjent eller, der äfven han är borta, af Kronojägaren. Äro både Jägmästare
och Kronojägare tillstädes, ege Jägmästaren pröfva och bestämma, huruvida
Kronojägarens närvaro fortfarande må vara behöflig. Innan manskapet skiljes åt,
skall, helst af Kronobetjent, i den mån ske kan, noga efterforskas, huru elden
kommit lös.

§ 83.

Mom. 1. Den eller de, som vid skogseld företrädesvis utmärkt sig och
genom iakttagande af skyndsamhet vid inställelsen eller eljest visadt nit eller genom
ådagaläggande af framstående omtänksamhet eller rådighet eller annorledes verksamt
främjat släckningsarbetet, må, der förhållandet hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
styrkes medelst intyg af den, som vid släckningen fört befälet, eller andra
trovärdige män och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande så pröfva!- skäligt, hvar för

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10. 3

sig tilläggas vedergällning efter förtjenst. Sådan vedergällning får dock icke utgå
med mera än sammanlagdt tjugufem Riksdaler för hvarje tillfälle, då skogseld timat.

Mom. 2. Har vid undersökning, hvarom i nästföregående § förmäldt ar,
ei kunnat uppdagas, huru elden kommit ut, skall den, som upptäcker upphofsmannen
till elden, undfå belöning, den Kongl. Maj:ts .Befallningshafvande eger bestämma
till belopp från fem till och med etthundra Riksdaler. Dylik belöning erhalles dock
icke i det fall, att gerningen finnes föröfvad af någon, den der, enligt grunderna
i 5 Kap. Strafflagen, ej är för densamma fullt straffbar.

§ 94.

Den, som ouppsåtligen, genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse,
är vållande till eldskada å annans skog, straffes med fängelse i högst sex månader
eller böter från och med fem till och med femhundra Riksdaler.

§ 96.

Tänder någon upp eld ute å marken, utan att vidtaga åtgärder till förekommande
af eldens spridning, såsom i 81 § sagdt är, eller går han från elden innan
han den släckt, böte fem Riksdaler eller mera till och med etthundia Riksdaler,

ändå att ingen skada sker.

§ 97.

Underlåter någon, utan laga förfall, att inställa sig vid skogseld, då han
bud derom fått, eller kommer han försent, eller träder han från sitt arbete och
ställe förr, än hemlof gifves, eller nedlägges budkafle, vare straffet böter från och
med fem till och med etthundra Riksdaler eller fängelse i högst sex manader.

Kronans tjensteman och betjente ansvare, för försummelse i fråga om skogseld,
såsom för tjenstefel.

Dessa nog långt i detalj gående bestämmelser, hvilka nu föreslås till antagande
för hela landet, innefatta, enligt Utskottets tanke, flera föreskrifter, hvilka
icke torde för skogsförhållandena i mellersta och södra Sverige vara lampliga.
Huruvida de äro det särskild! beträffande skogsförhållandena i rikets fem norra län,
för hvilka de egentligen äro föreslagna, derom har Utskottet icke att nu ingå i

pröfning. ,

Om ock bestämmelserna i 15 kap. Byggningabalken om skogseld ma anses

icke fullt tillfredsställande, kan Utskottet sålunda ej tillstyrka antagande för hela

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10.

riket af ofvan införda paragrafer i den s. k. Norrländska Skogskomiténs förslag
till skogsordning för de norra länen, utan hemställer,

att föreliggande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 4 Mars 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

Reservationer:

af Herr Grefve Mörner, som instämt i det slut, hvartill Utskottet kommit,
men ansett, att detsamma bort fullständigare motiveras;

•ii vrf Herrar Ribbmg och Friherre Hamilton, som ansett, att motionen bort leda
till bifall pa det sätt, att Lag-Utskottet föreslagit författning i ärendet med de uteslutningar
och förändringar, hvilka ansetts nödiga och lämpliga i de af Norrländska
Skogskonto föreslagna och af motionären till bifall förordade paragrafer, samt
af Herr Sundeil: “Då den så kallade Norrländska Skogskomiténs förslag
till lagstadganden i det ämne, hvilket i motionen beröres, är i flere afseenden bättre
och äfven fullständigare än hvad derom, nu till en del föråldradt, innehålles i 15
kap. Byggningabalken, hemställer jag, att motionen måtte på det sätt bifallas,
att Riksdagen för sin del, med upphäfvande af 3, 4, 5, och 6 §§ i sagde kapitel,
beslutar en författning till förekommande af skogsförödelse genom eldskada, af
följande lydelse:

§ 1.

Ute° å mark må icke, för hvad ändamål det än kan vara, eld upptändas,
utan att åtgärder till förekommande af eldens spridning blifvit vidtagne genom
gräfning omkring stället, det närliggande områdets rensning från brännbara ämnen,
eldstads inrättande eller annorledes; och må den, som elden tändt, ej derifrån
bortgå, innan den blifvit släckt.

§ 2-

Mom. 1. Uppkommer skogseld, skola kringboende skynda dit att släcka
samt bud gifvas närmaste Kronobetjent äfvensom Jägmästare och Kronojägare, de

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 10. 5

begge sistnämnde så framt de inom orten vistas. Utan dröjsmål skola bemälde
tjensteman och betjente, jemväl när de eljest om elden få kännedom, förfoga sig
dit. Tager elden till, sändes budkafle ut för tillkallande af erforderligt manskap;
och skall då af hvarje matlag en man komma till elden, försedd med yxa, spade
eller hacka och vattenkärl!. Ej må någon lemna elden, innan hemlof gifves, utan
åligge en hvar af manskapet att med hörsamhet iakttaga hvad i afseende a släckningsarbetet
kan varda af vederbörande föreskrifvet. När elden blifvit dämpad,
förordnas om vakthållning å stället, till dess all fara är föibi.

Mom. 2. Om utsändande af budkafle ankomme på Kronobetjent att förordna.
Är ej Kronobetjent tillstädes, sändes budkafle ut af Jägmästaren eller,
der ej heller han är närvarande, af Kommunalnämndens Ordförande. Befälet vid
skogseld föres af Jägmästaren eller, i hans frånvaro, af Kronobetjent eller der
äfven han är borta, af Kronojägaren. Innan manskapet skiljes åt, skall, helst åt
Kronobetjent, noga efterforskas huru elden kommit lös.

Tänder någon upp eld ute å marken, utan att vidtaga åtgärder till förekommande
af eldens spridning, såsom i 1 § sagdt är, eller går han från elden,
innan han den släckt, böte fem kronor eller mera till och med femtio kronor,
ändå att ingen skada sker.

§ 4.

Underlåter någon, utan laga förfall, att inställa sig vid skogseld, da lian
bild derom fått, eller kommer han för sent, eller träder han från det honom föresätta
arbete förr än hemlof gifves, böte från och med fem till och med femtio
kronor. Om budkafle nedlägges, vare straffpåföljden böter från och med tio till
och med etthundra kronor eller fängelse i högst tre månader.

Kronans tjensteman och betjente ansvare, för försummelse i fråga om skogseld,
såsom för tjenstefel".

Herr von Gegcrfclt har begärt få här antecknadt, att han efter undfången
ledighet varit från riksdagen frånvarande, då Utskottet behandlat denna motion.