Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 25

Utlåtande 1872:LU25

Lag-UtsJcottets Utlåtande N:o 25.

3

herdes sjelfskrifvenhet till ordförande i skolråd, med det tillägg endast att stiftsstyrelsen
under vissa förutsättningar skulle ega förordna annan ordförande, då deremot
Andra Kammarens, med bifall till motionerna, åsyftar upphäfvande af sjelfskrifvenheten
samt ordförandens tillsättande genom val af skolrådet, samt härtill kommer, att
Utskottets i 9:de punkten af utlåtandet, såsom en följd af den 8:de punkten, framställda
af Andra Kammaren bifallna förslag till förändrad lydelse af 24 § i författningen
blifvit af Första Kammaren afslaget. anser Utskottet de ifrågavarande besluten
stå i sådant förhållande till hvarandra, att en sammanjemkning deraf icke
kan ega rum;

vid hvilket förhållande Riksdagen torde finna den väckta frågan
hafva förfallit.

Stockholm den 3 April 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

N:o 25.

Ant. till Riksd. Kansli den 3 April 1872, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett tillägg till H Kap.
i § Byggninga-balken.

Omförmälda lagrum, sådant det lyder i Kongl. förordningen den 7 Mars
1855, är af följande innehåll: »Då käle är ur jord, skola svin ringade vara.
Träffas oringade svin den tid utom egarens hägnad eller å allmän väg, tage den.

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

som vill och gitter, dem upp, och löse egaren dem igen af honom med 5 daler för
hvartdera. Vill egaren ej lösa, stämme då den, som upptog, till Eätten, och betale
egaren dubbelt för hvart svin.» #

Med anmärkning att detta stadgande vore svårt att tillämpa, dels emedan
väglottsegarne vanligen vore boende på långt afstånd från sina vägstycken, och dels
emedan någon annan icke ville åtaga sig ett dylikt besvär, har Herr Gustaf Jonsson
uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o
43) föreslagit, »det Riksdagen måtte besluta, att till 4 § 11 kap. Byggninga-balken
göres ett tillägg, så lydande:

Allmän åklagare eger genom stämning vid vederbörlig domstol väcka åtal mot
egare, som utsläpper oringade svin på allmän väg den tid de vägen skada kunna.»

Äfven med ett sådant tillägg kunde saken icke af allmän åklagare anhängiggöras
vid domstol, med mindre det oringade svinet först blifvit af någon upptaget
samt egaren vägrat att detsamma lösa. Ytterst sällsynt torde det dock vara, att
egaren ej finner sig af det egna intresset manad att med ett mindre belopp i godo
igenlösa sitt kreatur, då han derigenom undgår den strängare påföljd och de ytterligare
kostnader, som rättegången oundvikligen måste medföra.

Då föreslagna lagstiftningsåtgärden således ej torde vara af behofvet påkallad,
liksom den ej heller är egnad att afhjelpa den af motionären anmärkta svårighet för
aflägse boende väghållare att från vägen upptaga oringade svin, får Utskottet vördsamt
hemställa,

att berörda förslag ej måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 3 April 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Stockholm, tryckt hos J. & A. Riis, 1872.