Lag-Ut skottets Utlåtande N:o 28

Utlåtande 1886:LU28

Lag-Ut skottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Eiksd, Kansli den 22 Febr. 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utsbottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t i fråga om åtgärders vidtagande för
anteckning i dop- och husförhör släng der af eg döpta barn
utaf föräldrar, tillhörande svenska kyrkan.

Från Andra Kammaren har till Lag-Utskottets handläggning hänvisats
en inom nämnda Kammare af Herr E. J. Ekman afgifven motion,
N:o 6, hvaruti anföres:

Det vore allmänt bekant, att antalet odöpta barn inom landet ökades
med hvarje år. Då år 1870 funnos omkring 2,000 odöpta barn,
hade deras antal 1880 stigit till 6,000, och det kunde med säkerhet antagas,
att detta antal nu blifvit fördubbladt. Dessutom funnes många
föräldrar, som väl läte döpa sina barn, men ej vände sig i detta ärende
till svenska kyrkans presterskap. De allra flesta af dessa barn tillhörde
föräldrar, som qvarstode såsom medlemmar af svenska kyrkan, hvadan
dissenterlagens stadgande icke kunde tillämpas på dem. Det vore således
alldeles nödvändigt, att dessa barn blefve ordentligen antecknade
i svenska kyrkans födelse- och husförhörsbok så väl hvad deras födelseår,
månad och dag anginge som ock beträffande deras namn. Ty
nämnda kyrkoböcker läge till grund för mantalsskrifningen och för en
mängd rättsförhållanden inom staten, hvadan det vore högst nödvändigt,
att ordning inträdde i denna sak. — Nu vore förhållandet sådant på en
mängd ställen inom vårt land, att vederbörande presterskap antingen
helt och hållet vägrade att anteckna dylika barn, ehuru föräldrarne lagBih.
till Riksd. Prof. 1886. 7 Sand. 11 Höft.

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

ligen tillhörde den svenska kyrkan, eller om det antecknade födelseår,
månad och dag, så nekade det dock att anteckna det af barnets målsman
uppgifna namnet på barnet och skrefve i stället »ett mankön», »ett
qvinkön». Man kunde lätteligen förstå, hvilken oreda häraf måste i en
snar framtid uppkomma. — Af Kyrkolagens 3 kap. 12 § framginge visserligen,
att »presten skall uti kyrkoboken anteckna orten och dagen,
hvar och när ett barn födt är», hvadan åtminstone den saken borde få
anses afgjord. Men mången prest ansåge detta lagstadgande tillämpligt
endast på de barn, som genom kyrkligt dop tillhörde den svenska kyrkan,
och inga andra, dervid förglömmande, att den svenska kyrkan vore
en statskyrka, som inom sig måste inrymma alla, som ej stält sig under
dissenterlagen. •— Om än således vederbörande prest, enligt motionärens
förmenande, genom ofvan anförda lagrum borde anses skyldig att
anteckna de barns födelseort och dag, hvilkas föräldrar tillhörde svenska
kyrkan, ehuru barnen icke mottagit något kyrkligt dop, så syntes deremot
icke samma förhållande vara beträffande antecknandet af dessa
barns namn. Ty på ofta anförda ställe i kyrkolagen hette det vidare:
»såsom ock när det döpt varder, jemväl barnets, dess föräldrars och
deras namn, som vittnen till deras döpelse varit hafva». Här syntes
den åsigten vinna stöd, att vederbörande prest först då vore skyldig att
anteckna barnets namn, när det döpt varder. Det vore ock på grund
häraf flere prester nekat anteckna nyfödda barns namn, då de antingen
icke alls blifvit döpta eller blifvit det af andra än af svenska kyrkans
presterskap. Nämnde prester ansåge det nemligen icke vara sin pligt
att i dop- och husförhörsbok anteckna andra barns namn än deras, hvilka
blifvit af svenska kyrkans presterskap döpta. Det syntes dock vara
klart, att svenska kyrkans presterskap, såsom varande icke allenast kyrkans
utan ock statens tjenstemän, måste betjena med anteckning i nu
nämnda hänseende, då sådant vore vigtigt för statens ändamål. Men
då frågan vore tvistig, såsom nu blifvit visadt, så borde svenska kyrkans
presterskap genom en särskild lag åläggas att fullgöra sin pligt i detta
hänseende, på det att ordning i denna vigtiga sak kunde inträda. —
Men det vore icke allenast af vigt, att presterskapet finge sig ålagdt
att föra ordentlig anteckning öfver nu berörda barns födelseort, dag
och namn, utan det vore ock af vigt, att ingen medlem af svenska kyrkan
undandroge sig att om sina barn lemna de erforderliga uppgifterna
i detta hänseende.

På grund af hvad motionären sålunda anfört hemställer han,
att Riksdagen för sin del ville besluta att i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som erfordras, dels

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

för att svenska kyrkans presterskap måtte i dop- och husförhörslängderna
anteckna sådana barns namn, födelseort samt födelseår, månad
och dag, som ej undfått kyrkligt dop, men hvilkas föräldrar dock äro
medlemmar af den svenska kyrkan, dels att föräldrar till sådana barn
må åläggas att inom viss tid lemna ofvannämnda uppgifter till vederbörande
presterskap.

Den af motionären åberopade 12 § i 3 kap. Kyrkolagen har i sin
helhet följande lydelse:

»Presten skall uti kyrkoboken anteckna orten och dagen, hvar
och när ett barn födt är, såsom ock när det döpt varder, jemväl barnets,
dess föräldrars och deras namn, som vittnen till dess döpelse varit
hafva.»

Enligt Kongl. förordningen den 13 September 1864 skall barn
till dopet befordras inom sex veckor efter födelsen.

Som bekant verkställas anteckningarna om barns födelse och dop
uti en för hvarje församling gemensam ministerialbok, kallad födelseoch
dopbok, för hvilkens förande närmare föreskrifter finnas meddelade
i Kongl. cirkulärbrefvet till konsistorierna den 27 April 1860 med formulär
för ministerialböekerna.

Lag-Utskottet har i sitt den 8 innevarande Februari afgifna utlåtande,
N:o 15, i anledning af Herr Ekmans motion om upphäfvande
af Kongl. brefven den 7 Juni 1733 och den 24 Januari 1740 sökt visa,
huru som medlemmar af svenska kyrkan genom uppsåtlig underlåtenhet
att inom föreskrifven tid låta befordra sina barn till sådant dop, som
af kyrkan erkännes såsom giltigt, göra sig skyldige till en kränkning
af kyrkans lag och ordning, som kyrkan kan och bör med de medel, som
stå henne till buds, beifra. Det må derför ur rent kyrklig synpunkt
anses berättigad^ att kyrkans tjenare undandraga sig att om ett barn,
hvilket icke undfått kyrkligt dop, göra annan anteckning i födelse- och
dopboken, än i ofvan anförda lagrum uttryckligen föreskrifves.

Men svenska kyrkans prester äro icke blott hennes utan äfven
statens tjenare och hafva i sistnämnda egenskap flere för statens ändamål
synnerligen vigtiga uppgifter sig ålagda. Sålunda är, med få och
obetydliga undantag, hela den s. k. civilståndsregistreringen, som i de
flesta främmande land åligger rent borgerliga tjenstemän, hos oss anförtrodd
åt presterskapet. Ur den borgerliga ordningens synpunkt lärer
det också, på sätt motionären utvecklat, vara nödigt, att äfven ro -

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

rande barn, hvilka icke erhållit kyrkligt dop, göras lika fullständiga anteckningar,
som om dem, hvilka undfått sådant dop. Att lagstiftaren
icke heller tvekat att, då sådant ansetts för den borgerliga ordningens
upprätthållande erforderligt, ålägga presterskapet att verkställa anteckningar
om personer, hvilka icke tillhöra svenska kyrkan, framgår af 8 §
i förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning
den 31 Oktober 1873, der det stadgas, att »främmande trosbekännare
skola, der Konungen för viss församling ej annorlunda förordnar,
för anteckning öfver deras borgerliga förhållanden, särskildt upptagas
i kyrkoboken för den till svenska kyrkan hörande församling, inom
hvars område de äro boende; och gälle i afseende å derför erforderlig
anmälan hvad af Konungen särskildt föreskrifves.»

Utskottet vill ock i sammanhang härmed erinra om hvad som
i förevarande ämne yttras i chefens för Kongl. Statistiska centralbyrån
förnyade cirkulär till konsistorierna, samtlige pastorsembeten
och församlingsföreståndare, med föreskrifter och anvisningar rörande
de årliga uppgifterna till rikets befolkningsstatistik, den 24 December
1868 (Svensk Författningssamling 1868, N:o 82). Sedan deri först bland
andra af Kongl. Majrt meddelade föreskrifter åberopats ofvan omförmälda
Kongl. cirkulärbref till konsistorierna den 27 April 1860 med
formulär för ministerialböckerna, jemte en dervid fogad, af presteståndets
delegerade uppgjord promemoria i afseende på förandet af församlingarnas
ministerialböcker, yttrar chefen för Statistiska centralbyrån
(sid. 13); »Födelseboksutdraget afser upplysning om alla födda
barn, utan afseende på om de blifvit eller blifva till det heliga dopet
befordrade; det äskar intet meddelande af något, som tillhör den egentliga
dopboken. Ministerialbokens benämning »Födelse- och Dopbok»
antyder ock dess dubbla ändamål af både civilståndsregister och rent
kyrklig anteckningsbok. Då målsmäns försummelse eller vägran af
dopförrättning ej bör inverka på barnets civila rättigheter, och ofvan
åberopade Promemoria jemväl i mom. 4 föreskrifver, att ordningen för
födde barns inskrifning ej skall bestämmas af dopdagen, torde presterskapets
benägna medverkan, att åt anteckningen af födde barn bereda
största möjliga fullständighet, kunna säkert påräknas. De fall, då namn
å barnet ej skulle kunna erhållas, hafva för Statistiken ingen inflytelse,
när öfrige uppgifter meddelats. Sannolikt torde ock dessa fall allt
mer komma att höra till sällsynta undantag, i den mån en rigtig uppfattning
af ändamålet med de föddes inskrifning gör sig gällande».

De af motionären omförmälda fall, der presterskapet undandragit
sig att om sådana barn, hvilka nu äro i fråga, verkställa fullständig

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

anteckning i födelse- och dopboken, då härför nödiga uppgifter blifvit
meddelade, lära ock höra till undantagen; men då ordalydelsen af 12
§ i 3 kap. Kyrkolagen kan synas gifva stöd för ett sådant förfarande,
torde det vara lämpligt, att till förebyggande deraf uttrycklig föreskrift
i ämnet gifves. Så vida denna föreskrift skall leda till det afsedda ändamålet:
civilstånd sregistreringens fullständighet och pålitlighet, erfordras
ock den jemväl af motionären föreslagna motsvarande förpligtelsen
för föräldrar till ifrågavarande barn att inom viss tid till vederbörande
presterskap meddela de för anteckningarnas verkställande nödiga
uppgifter.

Dels af hvad nu blifvit sagdt om nödvändigheten deraf att anteckning
af barn, hvilka icke undfått kyrkligt dop, i födelseboken verkställes
med samma fullständighet som för anteckning i födelse- och
dopbok af andra barn af föräldrar, hvilka tillhöra svenska kyrkan, är
föreskrifven, dels ock af det förhållande att dessa senare barn upptagas
äfven i husförhörsboken, följer att anteckning om ifrågavarande, till
dopet ej befordrade barn jemväl bör ske i husförhörsboken, som är den
egentliga hufvudboken bland ministerialböckerna, i hvilken skall upptagas
allt, som rör en persons civilstånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med hufvudsakligt bifall
till motionen, i skrifvelse anhålla, att Kongl Maj:t
täcktes vidtaga de åtgärder, som erfordras, på det att
dels svenska kyrkans presterskap må blifva pligtigt
att ej mindre i födelsebok än äfven i husförhörsbok
rörande sådana barn, hvilkas föräldrar äro medlemmar
af svenska kyrkan men underlåta att befordra dem
till kyrkligt dop, verkställa samtliga de anteckningar,
som enligt de för födelse- och dop- samt husförhörsböckers
förande meddelade föreskrifter skola i allmänhet
ske, således jemväl anteckning af barnens
förnamn, dels ock föräldrar till sådana barn få sig
ålagd laglig skyldighet att inom sex veckor efter
barns födelse lemna de härför erforderliga uppgifter
till vederbörande presterskap.

Stockholm den 22 Februari 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.