Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 54

Utlåtande 1880:Lu54

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 54.

1

N:o 54.

Ant. till Riksd. Kansli den 10 Maj 1880, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af framställa förslag i fråga
om den kommunala rösträtten.

Inom Andra Kammaren har Herr Ola Andersson uti afgifven motion, N:o 120,
i hvars syftemål 45 andra ledamöter af Kammaren förklarat sig instämma, anfört,
hurusom den kommunala rösträtten och röstvärdet — nu otillfredsställande ordnade
— borde så bestämmas, att den förra betingades och berättigades af bidrag
till kommunens gemensamma utgifter samt att, beträffande det senare, den nu ensamt
till grund för detsamma liggande förmögenbetsprincipen på något sätt modifierades,
och i enlighet härmed föreslagit, att, derest ej Lag-Utskottet ansåge sig
kunna framlägga fullständigt lagförslag i den af honom sålunda påyrkade rigtning,
Riksdagen måtte besluta “att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
för nästa Riksdag framlägga förslag till förändring i de delar af kommunallagarne,
som angå rösträtten och röstvärdet, bygdt på sådana grunder, att rösträtt betingas
och berättigas utaf erläggande af bidrag och att röstvärdet bestämmes medelst
samverkan af både förmögenhets- och personlighetsprinciperna, så att en hvar
skattskyldig må erhålla skäligt inflytande i kommunens gemensamma angelägenheter11.

Uti en, likaledes inom Andra Kammaren afgifven motion, N:o 24, har Herr
J. P. Nilsson hemstält, “att Riksdagen för sin del ville besluta, att § 11 i Kongl.
förordningen om kommunalstyrelse på landet måtte få den förändrade lydelse, att
röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal, dock må ej någon

Bih. till Riksd. Prof. 1880. 7 Sami. 32 Höft. 3

2

Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 54.

utöfva rösträtt för större antal röster än som motsvarar en tjugondedel af
kommunens hela röstetal efter röstlängden och ej i något fall för mer än 1,000
röster".

Kommunallagarnes ändamål är, enligt deras eget uttalande, att kommuns
medlemmar må ega att sjelfve efter de uti dessa lagar lemnade närmare bestämmelser
vårda sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter.

Denna vård förutsätter penningebidrag till utgifterna för dess upprätthållande
och utvecklande, och det står då ock härmed i full öfverensstämmelse, ja,
bör häraf utgöra en gifven följd, att hvar och en kommunens medlem, som till
vården af kommunens gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter lemnar
bidrag, må ega att i sin mån uti vården om dessa angelägenheter deltaga.

Så är emellertid icke enligt nu gällande bestämmelser fallet i hela den utsträckning,
som, enligt Utskottets tanke, bör åt den allmänna grundsatsen i dess
tillämpning gifvas.

Enligt den ursprungliga lydelsen af förordningen om kommunalstyrelse på
landet uti dess § 9 betingades rösträtten för de till fyrkar på annan grund än i
mantal satt jord uppskattade kommunalmedlemmar af ett fyrktal af minst tio fyrkar
för i mantal icke satt jord samt för inkomst af kapital eller arbete sammanlagdt;
men detta minimifyrktal för utöfvande af rösträtt afskaffades genom Kongl.
Kungörelsen den 8 September 1868. Utskottet anser, lika med den ene motionären,
att man nu på den redan beträdda vägen bör taga steget fullt ut och lemna
åtminstone någon rösträtt i kommunala angelägenheter i allmänhet åt dem, som
till kommunens behof lemna bidrag och å sitt bidrag erhålla särskild debetsedel.
Bidragen lemnas efter all erfarenhet med större villighet, der man känner sig hafva
något, om än aldrig så litet, att säga i fråga om sättet för deras användande.

Men, äfven hvad bestämmelserna om röstvärdet angår, finner Utskottet, att
desamma böra undergå en revision. Om röstvärdet innehåller förordningen om
kommunalstyrelse på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet
beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal. Hur enkel och naturlig den sålunda
gifna regeln än synes, verkar den dock på olika orter efter olika förhållanden
helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt. Så innehade enligt
Statistiska Centralbyråns berättelser rörande-den kommunala rösträtten år 1871
uti 54 af rikets 2,354 landskommuner en röstegande öfver hälften af hela fyrktalet,
högsta fyrktalet på en person utgjorde uti 360 öfver Vt—1k> uti 1026 öfver Vio—Vt
och uti 709 öfver 1/20—Vio, allt af hela fyrktalet; och, hvad beträffar antalet personer,
som innehade visst fyrktal öfver V20 af hela kommunens, innehade 54 öfver

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 54.

hälften, 378 öfver */« — lht 1,697 öfver 1/io—*/* och 3,977 öfver V20—1/io- Förhållandena
torde under tiden sedan dess icke hafva undergått någon hufvudsaklig
förändring.

Att nu, beträffande förhållandena å landet, någon kommunal sjelfstyrelse
icke alls förefinnes inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam kan
utöfva kommunens beslutanderätt, torde vara uppenbart, och att denna sjelfstyrelse
uti en stor mängd andra kommuner är i större eller mindre grad kringskuren,
visa ofvan anförda statistiska uppgifter.

För städerna, hvarest röstvärdet är bestämdt till en röst för bevillning efter
Art. II Bevillningsstadgan till och med en krona, samt vidare en röst för hvarje
derutöfver efter nämnda artikel påförd hel kronas bevillning till staten, äro visserligen
genom Kongl. Kungörelsen den 9 November 1869 stadgade dels ett relativt
röstmaximum af en femtiondedel af hela röstetalet, dels ock ett absolut, så
att ingen må rösta för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för tio
tusen kronors inkomst af kapital eller arbete, men, om ock dessa röstmaxima
derstädes afhjelpt åtskilliga olägenheter, torde dock icke heller i städerna röstvärdet
kunna anses vara för närvarande bestämdt på ett fullt tillfredsställande sätt.

För olägenheterna af de nu gällande bestämmelser om röstvärdet, särskildt
på landet, har man sökt bot på flere olika sätt, och så har den ene motionären
föreslagit, att äfven för landet skulle stadgas röstmaxima, dels ett relativt af en
tjugondedel af hela röstetalet och dels ett absolut af 1,000 röster; men förhållandena
äro i olika kommuner så olika, att hvad som afhjelper missförhållandet i
den ena, icke har denna inverkan i den andra.

Under sådana förhållanden torde några mera enstaka åtgärder i frågan
icke vara tillrådliga, och då, efter hvad Utskottet kan finna, en modifikation af
skatteprincipen synes vara den enda väg, hvarpå den kommunala sjelfstyrelsen i
vårt land kan öfver allt blifva en verklighet, men det närmare sättet för denna
modifikation endast kan efter en noggrann utredning af alla hithörande förhållanden
utfinnas, anser Utskottet sig böra i hufvudsak förorda bifall till Herr Ola Anderssons
förslag.

Utskottet anser dock det undantag böra göras, att, beträffande röstvärdet
i fråga om landstingsmannaval, vare sig omedelbart till landstingsmän eller medelbart
till valmän för utseende af sådana, fortfarande skulle, till följd af dessa
vals politiska betydelse, gälla hittills varande röstgrund.

Utskottet får följaktligen med anledning af förevarande motioner hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i kommunallagstiftningen, att

4

Lag- Ut kottets Utlåtande N:o 54.

i allmänhet de, som bidraga till kommunens gemensamma
utgifter, må erhålla skäligt inflytande i kommunens gemensamma
angelägenheter, dock att härigenom icke sker någon
rubbning i hittills gällande grunder för val af landstingsmän.

Stockholm den 10 Maj 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

O. Lagerstråle.

Reservationer:

af Herr Friherre Hamilton;

af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herr Lindgren instämt:

“Då jag icke funnit skäl frångå de af mig i förevarande angelägenhet vid
Here tillfällen uttalade åsigter, får jag härmed reservera mig emot Utskottets hemställan"
;

af Herr Samzelius :

“Då en icke obetydlig inskränkning i den kommunala rösträtten för de
högre beskattade i städerne redan skett, utan att, så vidt jag känner, några menliga
följder deraf uppkommit, har jag väl ansett någon inskränkning i dylik rösträtt
äfven för landet böra vidtagas, men jag har icke kunnat finna giltig anledning
att nu ifrågasätta den kommunala rösträttens utsträckning både för land och
stad derhän, som Utskottets skrifvelseförslag antyder''1;

af Herr Sundell:

“Genom Kongl. Kungörelsen den 8 September 1868 är rösträtt vid allmän rådstuga
gifven äfven för minsta bevillning efter 2 Art. i Bevillningsstadgan och sålunda
jemväl för tre eller fem öres fastighetsbevillning, och genom Kongl. Kungörelsen
den 9 November 1869 har, med nedsättning af deruti förut bestämda
röstetalet, 12 § 2 mom. i Förordningen om kommunalstyrelse i stad erhållit följande
lydelse: “Ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för större

5

Lag-JJtskottets Utlåtande N:o 54.

antal röster, än som svarar mot en femtiondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden
eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen
för tio tusen riksdalers inkomst af kapital eller arbete"; och enär vidare nedsättning
af röstetalet i stad icke lärer vara erforderlig eller skäligen kunna påyrkas,
vill jag antaga, att den af Utskottet tillstyrkta underdåniga skrifvelse endast bör
angå och omfatta kommunalrösträtten på landet, med det i betänkandet gjorda undantag
vid val till landstingsmän; hållande jag jemväl för, att sådan rösträtt icke
hör gifvas för påförda och erlagda personella kommunalutskylder, af skäl att härigenom
skulle, utan nämnvärdt gagn, röstlängderna, särdeles i större kommuner,
göras öfver höfvan dryga";

af Herrar Grefve Strömfelt och Friherre von Essen;

af Herr Johannes Jonsson:

“Då de personliga kommunalutskylderna dels äro bestämda för särskilda
ändamål, nemligen folkskolan och fattigvården, och dels begränsade till bestämda belopp,
så anser jag för min del olämpligt att de, som ej erlägga kommunalutskylder
på grund af åsatt bevillning eller fyrktal, få i beslut om kommunens öfriga angelägenheter
deltaga".

a

Herrar Lagerstråle, Lothigius, Asplund och Abergsson hafva begärt få här
antecknadt, att de icke inom Utskottet deltagit i motionernas behandling.

Bih. till liiksd. Prot. 1880.

7 Sami. 32 Häft.

a