Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 28

Utlåtande 1884:LU28

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 28.

N:o 2$.

Ank. till Eiksd. Kansli den 26 Febr. 1884, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vadda motioner om ändrade
grunder för den kommunala rösträtten.

Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver tre inom Andra
Kammaren väckta och till handläggning af Utskottet hänvisade motioner
om ändrade grunder för den kommunala rösträtten.

Två af motionärerne, Herrar J. P. Nilsson från Kalmar län (motion
II, 57) och Olof Andersson i Lyckorna, med hvilken sistnämnde instämt
Herrar J. Marcuson och A. P. Lind (motion II, 85) påyrka en begränsning
af den kommunala rösträtten å landet, dervid hjerr J. P. Nilsson
åberopar de motiv, han uti en vid 1882 års riksdag afgifven motion
(II, 55) andragit, samt Herr Olof Andersson hufvudsakligen anför följande.

Upprepade gånger hade motioner till Riksdagen aflemnats och
många röster höjt sig för en rättvisare fördelning af den kommunala
rösträtten på landet. Att denna för vårt land så vigtiga fråga ej kunde
falla förr, än den på ett lämpligt och tidsenligt sätt blifvit löst, kunde
ej dragas i tvifvelsmål. Nödvändigheten af en reform härutinnan framginge
tydligen af de många till Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande i
riket inkommande klagomål öfver kommunalstämmobeslut, som tillkommit
genom få personers röstöfvervigt gent emot ett flertals önskan, hvarigenom
en god samhällsanda ofta blifvit störd, efterlemnande missmod,
ovilja och harm. Erfarenheten hade påvisat många orimligheter till
följd af den röstberäkning, som nu följdes. Under de 21 år, som vår
kommunallag blifvit tillämpad, hade nya förhållanden inträffat, som
Bill. till Likså. Prof. 1884. 7 Sami. 16 Käft. 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

lagt röstöfvervigten i andras händer än som vid förordningens tillkomst
beräknades, enär en mängd fabriker och industriella inrättningar tillkommit,
en mängd hus och byggnader synnerligast vid jernvägsstationer
uppstått, som, utan jordbruk, representerade betydliga belopp, hvilka
menligt inverkade på den öfriga kommunens beslutanderätt. Äfven
andra förhållanden hade inträdt, som hvar i sin mån visade, att nuvarande
kommunalröstberäkning vore olämplig; t. ex. då fråga vore om
kyrkobyggnad, utöfvades rösträtt efter samtliga fyrkar, men vid arbetets
utförande folie tyngden i större mån på fastigheten, och vid tillsättande
af folkskollärare följdes fyrktalslängden, hvadan en enda person kunde
tillsätta sådan tvärt emot hela den öfriga församlingens vilja.

På nu angifna grunder föreslå motionärerne, att Riksdagen ville
för sin del besluta, att § 11 i Kongl. förordningen den 21 Mars 1862
om kommunalstyrelse på landet måtte få den förändrade lydelse, att
röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal, dock må ej
någon utöfva rösträtt för större antal röster än som svara mot en
tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden och ej i något
fall för mer än 1,000 röster.

Mot den rösträtt, som enligt kommunallagarne är aktiebolag tillerkänd,
vänder sig Herr Liss Öl. Larsson i den tredje af ofvan omförmälda
motioner (II, 68).

Motionären, med hvilken Herrar A. Hansson och C. Johanson instämt,
andrager:

»De motioner, som förut varit inom Riksdagen väckta derom, att
den i kommunallagarne aktiebolag tillerkända rösträtt måtte försvinna,
hafva visserligen blifvit afslagna, men saken är, synes mig, af sådan
vigt, att jag anser det nödigt att å nyo fästa Riksdagens uppmärksamhet
derå — och detta så mycket hellre, som de skäl, hvilka förut anförts
emot förslaget, icke visat sig hållbara, och aktiebolagens så väl antal
som storlek sedan dess tillväxt i en då ej anad grad.

»En motionär — en framstående ledamot af Första Kammaren —
yttrade: »Penningen får mera än sin rätt, då han får tala icke genom
vissa kända personer, utan genom penningemassor, bakom hvilka stå
en hel flock af sväfvande, rörlige penningemän, hvilka skifta sina lottsedlar;
och sedan de först utöfvat valrätt i den kommun, de såsom medborgare
tillhöra, träda de för andra gången fram, men under den väldiga
skepnaden af ett delegareombud, som fyller valurnan till sin öfverstå
brädd.

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

»Detta är aktiebolagens valrätt.

»Det kunde vara obegripligt, att denna valrätt, som är aktiebolagen
frånkänd i mig veterligen alla föregående representationsförslag, likväl
är dem erkänd genom vår nuvarande Riksdagsordnings, på kommunallagen
hvilande valrätts stadganden. Men det är just emedan valrätten
icke är i grundlagen intagen, som den förut så ofta fördömda aktiebolagens
valrätt kunnat af förbiseende blifva erkänd. Exempelvis äro i
Konstitutions-Utskottets memorial vid 1841 års riksdag, till sammanjemkning
af Rikståndens skilda meningar, aktiebolag uttryckligen
undantagna från rösträtts utöfning vid riksdagsmannaval. Så äfven i
1848 års Kongl. förslag, der vanliga bolag hafva valrätt, men bolag
grundade på aktier från denna rätt uteslutas. Likaledes i KonstitutionsUtskottets
afgifna förslag samma år. Äfven i von Hartmansdorffs förslag
1851. Kan det vara troligt, att en obillighet, som redan insågs i
lagförslag för 30 år sedan, under en tid, då aktiebolagen ännu lågo i
linda, skulle kunna länge ega bestånd i våra dagar, då de uppvuxit till
sådana penningejettar, vi nu se dem?

»Det kunde ifrågasättas, huruvida icke alla bolag i gemen borde
frånkärmas valrätt. Men dessa bestå af ett mindre antal kände, synlige
och qvarvarande delegare, hvilka sålunda kunna anses som en samfäld
personlighet, hvilket deremot på intet sätt är händelsen med den stora,
nära okända, ombytliga skara lottegare, hvilka i synnerhet med sin solidaritet
endast bilda det fullkomligt opersonliga kapitalet, som utöfvar
tvåfaldig rösträtt, först såsom enskilde kommuualmedlemmar och sedan
lägger sig i valurnan såsom eu tryckande guldklimp.»

»Hvad jag här citerat skrefs visserligen för 16 år sedan, men
dessa skäl för borttagande af aktiebolagens rösträtt hafva sedan dess icke
förminskats, utan tvärtom tilltagit i styrka.

»Det kan ej vara hvarken klokt eller lyckligt att låta aktiebolag,
hvars delegare ofta nog äro anonyma och med kommunens behof och
bästa alldeles obekanta, genom en nästan lika obekant och för kommunens
sanna bästa likgiltig person, utöfva rösträtt inom kommunen —
en rösträtt som på många ställen är afgörande för kommunens alla beslut;
men ännu oklokare, att icke säga rent af farlig, är denna aktiebolagens
rösträtt vid val af landstingsmän hvilka skola utse ledamöter
till Riksdagens Första Kammare, ty i flera fall kunna dessa bolagsaktier
till hufvudsaklig del innehafvas af icke svenskar, och på detta sätt kunna
främmande makters undersåtar indirekt utöfva ett afgörande inflytande
på val af riksdagsmän till Första Kammaren.»

4 Lag-Utsliottets Utlåtande N:o 28.

I den föreliggande frågan hyser Utskottet fortfarande samma åsigter,
som äro uttalade i dess utlåtande N:o 22 vid 1881 års riksdag samt
dess utlåtande N:o 52 vid 1882 års riksdag.

Utskottet erinrade då, huru som kommunallagarnes ändamål, enligt
deras eget uttalande, vore, att kommuns medlemmar skulle ega att sjelfve
efter de uti dessa lagar lemnade närmare bestämmelser vårda sina gemensamma
ordnings- och hushållningsangelägenheter, men huru som,
på det att denna till grund för hela kommunallagstiftningen liggande
tanke måtte i alla landskommuner också blifva en verklighet, förändrade
bestämmelser rörande röstvärdet emellertid vore erforderliga.

Beträffande röstvärdet innehölle förordningen om kommunalstyrelse
på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet beräknas
efter det eu hvar åsätta fyrktal. Hur enkel och naturlig den sålunda
gifna regeln än syntes, verkade den dock på olika orter efter olika förhållanden
helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt. Så innehade
enligt Statistiska centralbyråns berättelser rörande den kommunala
rösträtten år 1871 uti 54 af rikets 2,354 landskommuner en röstegande
öfver hälften af hela fyrktalet, högsta fyrktalet på en person utgjorde
uti 360 öfver 1U—Va, uti 1,026 öfver 1 io—''k, allt af hela fyrktalet; och,
hvad beträffade antalet personer, söm innehade visst fyrktal öfver fao af
hela kommunens, innehade 54 öfver hälften, 378 öfver ''■»—1.2, 1,697 öfver
''/u,—1/«, om hvilka förhållanden närmare upplysningar kunde inhemtas
af den tabell, som funnes bifogad Lag-Utskottets utlåtande N:o 35 vid
1878 års riksdag. Förhållandena torde under tiden sedan dess icke,
åtminstone proportionsvis mellan olika grupper af röstegande, hafva undergått
någon väsentlig förändring.

Det vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls förefunnes
inom de 54 kommuner, hvarest eu enda person ensam kunde
utöfva kommunens beslutanderätt, d. v. s. efter behag, blott laga förmer
iakttoges, beskatta öfrige kommunalmedlemmar och utse desse att såsom
kommunala förtroendemän vårda angelägenheter, som hufvudsakligen
vore hans egna, under det häri sjelf kunde undandraga sig hvarje personligt
kommunalt uppdrag. Att i en stor mängd andra kommuner
sjelfstyrelsen vore i större eller mindre grad kringskuren, visade de
anförda statistiska uppgifterna.

Man borde ock kunna antaga, att, derest, vid utarbetandet af 1862
års kommunalförordning för landet, de statistiska uppgifter rörande förhållandena
i landskommunerna, en senare tid lemnat, funnits att tillgå,
någon begränsning uppåt uti rösträtten ock blifvit stadgad. Att upphäfva
en kommunalmedlems obegränsade rätt att för alla öfrige med -

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

lemmar af kommunen ensam besluta vore endast eu gärd af rättvisa
samt ett vilkor för tillämpningen af begreppet kommunal sjelfstyrelse;
och för eu lindrig begränsning af de högsta röstetalen äfven i öfrigt
syntes billighetsskäl tala. Hvad beträffade siffran för det relativa röstmaximum,
som lämpligen borde bestämmas, syntes af de tabeller, som
blifvit af särskilde ledamöter inom Utskottet utarbetade och utlåtandet
bifogade, framgå, att genom bestämmande af detta maximum till en
tiondedel af kommunens hela röstetal de öfverklagade missförhållandena
kunde i allmänhet afhjelpas. För de kommuner, hvarest detta maximum
icke skulle upphäfva eu enda röstegandes samtlige öfrige röstegandes
samfälda röstetal öfvervägande rösträtt, hade ansetts nödigt föreslå det
tillägg, att ingen finge i något fall utöfva rösträtt för högre röstetal
än det, som enligt röstlängden sammanräknad! tillkomme öfrige röstegande.

De skäl, på hvilka Utskottet sålunda förut grundat sitt tillstyrkande
af en begränsning i den kommunala rösträtten på landet, synas
Utskottet fortfarande ega giltighet. Utskottet vill nu ytterligare, i likhet
med hvad Utskottet gjorde vid 1882 års riksdag, erinra, att, då ledamöter i
bevillningsberedningarna och i taxeringsnämnderna omedelbart, samt ledamöter
i pröfningsnämnderna medelbart, utses å kommunalstämma, i sådana
kommuner, der beslutanderätten utöfvas af en enda eller några få personer,
dessa kunna erhålla ett i Utskottets tanke obehörigt inflytande
äfven å beskattningen. Vidare torde i allmänhet de olägenheter, till
hvilkas afhjelpande den nämnda begränsningen i rösträtten ansetts nödig,
på senaste åren hafva oftare än förut framträdt, i det att nu mera
flerestädes å landsbygden bildas stora bolag för industriel rörelse, hvarigenom
det lätteligen kan inträffa, att en enda person inom kommunen
kan, såsom representant för bolaget, erhålla ett röstetal, hvars storlek
tillåter honom att blifva den allena beslutande i kommunens angelägenheter
eller åtminstone derå utöfva ett allt för stort inflytande.

Såsom en omständighet, hvilken i viss mån tjenar till stöd för Utskottets
mening, vill Utskottet meddela, att uti Finland, hvars samhällsförhållanden
i flere afseenden, och särskildt rörande kommunalväsendet,
ega likhet med dem, som förekomma i vårt land, på grund af förordningen
angående kommunalförvaltningen på landet den 6 Februari 1865,
ett relativt maximum af en sjettedel af de vid stämman närvarandes
sammanlagda röstbelopp är stadgadt i fråga om rösträtts utöfvande vare
sig för egen del eller å annans vägnar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Utskottet finner
de ofvan anmärkta olägenheterna åtminstone för det närvarande till

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

det väsentligaste kunna afhjelpas derigenom, att medelst ett stadgande
i § 11 af förordningen om kommunalstyrelse på landet den kommunala
rösträtten derstädes begränsas genom ett röstmaximum af eu tiondedel
af kommunens hela röstetal, hvilken ändring i § 11 i förordningen föranleder
ändring äfven beträffande den i § 59 mom. 2 förekommande
hänvisning, får Utskottet, med anledning af Herrar J. P. Nilssons och
Olof Anderssons motioner, hemställa,

1) att Riksdagen ville för sin del antaga följande
F örordning

angående ändrad lydelse af §§11 och 59 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att § 11 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862, sådan
nämnda § lyder i Kongl. kungörelsen den 8 September
1868, samt § 59 i samma förordning, sådan denna §
lyder i Kongl. kungörelsen den 17 Mars 1882, skola
erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11.

Röstvärdet skall beräknas efter det eu hvar röstegande
åsätta fyrktal; dock må ej någon utöfva rösträtt
för större antal röster än som svarar mot en tiondedel af
kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i något fall
för högre röstetal än det, som enligt röstlängden sammanräknad!
tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan
beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

§ 59.

Kommunalnämnden skall verkställa fyrktalssättningen
och deröfver upprätta en längd, upptagande,
särskildt för hvarje skattskyldig och i särskilda kolumner:
för i mantal satt jord, för jordbruksfastighet
utan mantal och för annan fastighet debiterad bevillning
enligt Art. II i bevillningsstadgan (eller, der bevillning
ej utgår, det belopp, som, uträknadt efter

7

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 28.

taxeringsvärdet, mot sådan bevillning svarar); för öfriga
beskattningöföremål debiterad enahanda bevillning; det
åsätta fyrktalet för i mantal satt jord; fyrktalet för
jordbruksfastighet utan mantal; fyrktalet för annan
fastighet; fyrktalet för alla öfriga beskattningsföremål
och summan af. den skattskyldiges fyrktal; allt på
sätt det under litt. A bifogade formulär till fyrktalslängd
närmare utvisar.

Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas
debitering, utgör, med iakttagande af de
bestämmelser och undantag §§ 8, 9 och 11 innehålla,
tillika kommunens röstlängd. I den för anmärkningar
afsedda kolumn antecknas, om och på hvilken grund
i följd af dessa bestämmelser någon i längden uppförd
skattskyldig icke eger utöfva rösträtt. Längden
upprättas i två exemplar, af hvilka det ena i sockenstugan
anslås och det andra hos kommunalnämnden
förvaras.

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

\

a

Formulär litt. A.

Fyrktalslängd för

P e r g o® e r.	Fastigheter.
Prosten N. N......................... Landtbonden Sven Persson... Lagmannen N. N. ............... Kronofogden N. N................ Majoren N. N. ................. Anders Svensson Gästgifvaren N. N.	Skrintorp N:o 2, stom 1jz mantal, Kyrktomta N:o 1, skatte, 1 mantal Lugnås N:o 1, pastorsboställe, 1 mantal .................................... Normlösa N:o 1, häradshöfdingeboställe, 2 mantal ..................... Skrintorp, kronofogdeboställe, l1 % mantal.................................... Glittringe säteri, 11 mantal, Rofvestad 2^2 mantal, Ys qvarn Berga, 1 mantal, Rofvestad Va mantal, Brunby utjord............... Vantinge gästgifvaregård, 1 mantal .............................................
Skomakaren N. N. åVantinge Torparen Carl Nilsson i Vik Carl Svensson, fjerdingsman Landtbrukaren N. N.	Vantinge backstuga....................................................................
Torpet Lugnet ......................................................
Brunby N:o 3, 1jtg mantal, krono................................................ Mora kungsladugård, 1 mantal.................................................
0. S. V.	Summa

Nordbo den 2 December 1883.

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

Anm. För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej utgår, uppföres dock i vederbörlig
kolumn det belopp, som, uträknadt efter taxeringsvärdet, emot sådan bevillning svarar.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

9

Nordbo socken år 1883.

Bevillning enligt Art. II Bevillnings-stadgan.		Påfördt fyrktal
för i mantal satt jord.		för jordbruksfastighet utan mantal.	för annan fastighet.		för alla öfriga beskatt- ningsf öremål.	för i mantal satt jord.	för jordbruksfastighet utan mantal.	för annan fastighet.	för alla öfriga beskatt-ningsföremål.	Summa.	Anmärkningar.
Kr. 13	öre. 50	Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr. 16	öre.	270			160	430
9	60	—	—	—	—	—	—	192	—	—	—	192	i konkurstillstånd.
13	—	—	—	—	—	26	50	260	— •	—	265	525
10	30	—	—	—	—	12	50	206	—	—	125	331
481	50	—	—	22		80	—	9,630	—	220	800	10,650
12	—	1	60	—	—	—	—	240	32	—	—	272
11	—	—	—	—	—	23	—	220	—	—	230	450
—	—	—	—	—	80	1	—	—	—	8	10	18	oguldnakommunalutskylder.
—	—	—	15	—	—	—	—	—	3	—	—	3
—	11	—	—	—	—	—	18	3	—	—	2	5
9	—	—	—	—	—	—	—	180	—	—	—	180	taxeringsvärde 30,000 kr.
												—

Att förestående fyrktalslängd blifvit i kommunalstämma denna, dag granskad och godkänd,
betygas Nordbo i sockenstugan den 21 December 1883.

N. N.

N. N.

Stämmans ordförande.

N. N.

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami. 16 Käft.

2

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

Då de olägenheter, hvilka kunna vara förenade med den stora
rösträtt, understundom utöfvas för aktiebolag, torde vara känd aras t å
landet, hvarest hittills rösträtten icke begränsats af något faststäldt
maximum, men Utskottet här ofvan under punkt. 1 föreslagit stadgande
af ett sådant maximum, får Utskottet, beträffande Herr Diss Öl. Larssons
motion, hemställa,

2) att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 25 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. Thomasson.

Reservationer:

af Herrar Bergström, Bäckström och Stråle, hvilka ansett, att samtliga
motionerna bort af Utskottet afstyrka^;

af Herr Forssell, som ansett, att Utskottet bort tillstyrka bifall till
Herr Liss Olof Larssons motion, dock endast så vidt den afsåge rösträtt
å kommunalstämma å landet; samt

af Herr M. Jonsson, som ansett, att Herr Liss Olof Larssons motion
bort af Utskottet tillstyrkas.

Herr Grefve Strömfelt har begärt få här antecknadt, att han, med
anledning af sammanträde med Första Kammarens Tillfälliga Utskott
N:o 1, varit förhindrad att deltaga i ärendets slutliga behandling inom
Utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1884.