Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
N:o 9.
Ank. till Kiksd. kansli den 14 maj 1904, kl. 7.30 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner
om ändrad lydelse af §§ 37 och 75 riksdagsordningen.
Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 14, har herr G. Lindgren i Islingby hemställt, att Riksdagen
måtte såsom hvilande för vidare behandling i grundlagsenlig
ordning antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 75 riksdagsordningen
:
Riksdagsordningen.
§ 75.
1. Vid val iakttages, att namnsedlarna, så framt de skola blifva
gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl
från tvetydighet i anseende till personernas namn som från oriktighet
i anseende till deras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika
antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.
2. Vid val, som enligt 37 och 50 §§ af kammare förrättas, skall,
därest minst en tiondel af kammarens ledamöter senast vid det sammanträde,
då tid för valet utsättes, därom gör framställning, förfaras på
följande sätt. De vid valet afgifna namnsedlarnas antal delas med antalet
af dem, som skola väljas, och den sålunda erhållna valkvoten, vid
uppkommande bråk bestämd till närmast högre hela tal, lägges till
grund för bestämmandet af hvilka skola anses valda. Sedan namn
-
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
sedlarna öppnats och till sin giltighet granskats, fördelas de i flockar,
så att till hvarje flock läggas de sedlar, å livilka samma namn förekomma
i samma ordning. Vid uppräknandet tagas till en början endast
de flockar i beräkning, som innehålla minst lika stort antal namnsedlar,
som valkvoten angifver, de talrikare flockarna först, de fåtaligare därefter.
Inom hvar och en af dessa flockar förklaras personer valde i den
ordning, de å namnsedlarna finnas upptagna, och till det antal, som
angifves genom det hela tal, hvilket framkommer, då namnsedlarnas
antal inom flocken delas med valkvoten. Namn å den, som redan i en
föregående flock förklarats vald, förbigås, om det ånyo förekommer i
en följande, och i stället räknas det å namnsedeln närmast därefter
uppförda namnet. Har det antal, som skall väljas, icke på sådant sätt
uppnåtts, fylles antalet af den eller dem, som vid sammanräkning af
återstående namn å samtliga afgifna namn sedlar befinnas hafva erhållit
de flesta rösterna; i händelse af lika röstetal skilje lotten. Vid användande
af detta valsätt äger en namnsedel giltighet, äfven om den
innehåller färre namn än antalet af dem, som skola väljas.
3. Mellan de valde bestämmes ordningen, därest de förut tillhört
ifrågavarande utskott eller nämnd, efter det antal riksdagar, de inom
samma varit ledamöter eller suppleanter, men eljest, eller i händelse
detta antal är lika, medelst lottning.
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:
»För att i vissa fall tillämpa det proportionella valsystemet, hafva
åtskilliga gånger motioner blifvit väckta och varit föremål för Riksdagens
behandling.
Redan vid 1867 års riksdag väcktes motion (n:o 2) af en af
Andra Kammarens ledamöter, herr S. Gr. von Troil, i hvilken lian föreslog
användande af det proportionella valsättet vid valen till konstitutions-,
stats- och bevillningsutskotten.
I motiveringen till detta förslag anfördes, att han ansåg dessa
utskott för de viktigaste, och för att undvika erfarenheterna från ståndsriksdagarna,
där utskotten ofta tillsattes så, att stånd stannade mot
stånd, önskade han proportionella val, som rättvisare fördelade platserna.
Förslaget fick dock förfalla, bland annat af det skäl, att det
ansågs, att en sådan bestämmelse borde få en mera utsträckt tillämpning
än den af motionären föreslagna.
Fråga om proportionella val vid tillsättandet af Riksdagens utskott
förekom åter vid 1878 års riksdag, då en af Andra Kammarens
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
7
ledamöter, herr H. L. Rydin, i motion (n:o 157) föreslog ett sådant
valsätt.
Som skäl därför anfördes, att utskottsvalen ensidigt afgjordes till
förmån för härskande majoriteter till men för frågornas allsidiga utredning.
Detta förslag tillvann sig icke heller Riksdagens bifall.
I Kungl. Maj:ts proposition vid 1896 års riksdag, angående
ändring af bestämmelserna för valrätten till Andra Kammaren, förekom
åter frågan om införande af proportionell valmetod, som skulle tilllämpas
i de större städerna.
Men då hela rösträttsförslaget afslogs, förföll naturligtvis äfven
frågan om införandet af det omförmälda valsystemet.
Vid sistnämnda riksdag förekom åter förslag om proportionell
valmetod vid tillsättandet af Riksdagens utskott.
Detta förslag framfördes då (motion n:o 113) af ledamoten af
Andra Kammaren herr S. Palme.
Vid 1897 års riksdag väcktes ånyo motion (n:o 147) i samma
syfte af herr J. Nydal, som ville införa en valmetod, som utgjorde en
modifikation af den danska.
Dessa förslag lyckades icke heller tillvinna sig Riksdagens bifall.
Vidare väcktes motioner (n:o 163) vid 1899 och (n:o 125) vid 1901
års riksdagar af herr Hj. Bran ting, som afsåg att införa proportionell
valmetod vid valen till stadsfullmäktige.
Vid 1902 års riksdag väcktes ånyo motion (n:o 139) i sistnämnda
syfte af herr H. Hedlund, och vid 1903 års riksdag förnyade såväl
han som herr Branting sina förut i ämnet väckta motioner, hvilka dock
ännu icke tillvunnit sig Riksdagens bifall.
Ledamoten af Andra Kammaren herr Ernst Carlson har i motion
(n:o 174) vid 1902 års riksdag äfven föreslagit, att Riksdagens utskott
och ofri ga delegationer må kunna väljas medelst proportionellt valsystem,
då minst en tiondel af kammarens ledamöter sådant begärde.
Slutligen antyddes vid 1902 års riksdag, i fråga om ändrade bestämmelser
för valrätten till Andra Kammaren, att proportionell valmetod
möjligen skulle kunna användas vid dessa val.
fe.! • Ehuru det proportionella valsystemet i tillämpning ännu är främmande
i vårt land, kan man dock, om man följer utvecklingen af de
anförda, i ämnet väckta motionerna, finna, att det proportionella valsystemet
så småningom tillvunnit sig allt större och större sympatier.
Särskild uppmärksamhet torde få fästas vid Riksdagens behandling
af den af herr Ernst Carlson ofvan angifna motionen.
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
Med knapp majoritet hemställde visserligen konstitutionsutskottet,
att herr Carlsons motion icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd,
men vid behandlingen af utskottets utlåtande i Andra Kammaren
afslogs detsamma och antogs en af friherre Barnekow m. fl. vid betänkandet
fogad reservation, som, med någon modifikation, i hufvudsak
innehöll hvad motionären föreslagit.
Första Kammaren biföll utskottets hemställan, men med endast
49 röster mot 31, som afgåfvos för den omförmälda reservationen.
Af det anförda torde alltså klart framgå, att Andra Kammaren
afgjordt uttalat sig för antagande af proportionell valmetod vid valen
till Riksdagens utskott. Frågan föll dock på grund af Första Kammarens
anförda afslag.
För min del synes frågan om införande af proportionell valmetod
vid tillsättandet af Riksdagens utskott ännu en gång böra ägnas synnerlig
uppmärksamhet.
Visserligen uttalade konstitutionsutskottet i sitt vid 1902 års
riksdag omförmälda betänkande, »att det icke kunde med fog påstås,
att under senare åren majoritetsförtryck vid utskottsval gjort sig
gällande», men om ock detta för närvarande icke kan påstås, har man
väl i alla fall inga garantier för, att det i fortsättning så kommer
att blifva.
Den tid är nog icke heller så synnerligt långt aflägsen, då mycket
starkt majoritetsförtryck inom Riksdagen i detta afseende gjorde sig
gällande.
Då genom antagandet af ett proportionellt valsätt i angifna afseende
man icke allenast förebyggde maktmissbruk, utan ock därjämte
beredde den största möjliga rättvisa åt såväl majoritets- som minoritetspartierna,
synes det mig såsom alldeles klart, att det vore klokt, om
Riksdagen nu antoge ett sådant förslag att tillämpas vid val af ledamöter
till Riksdagens utskott och de i 50 § riksdagsordningen omförmälda
deputerade. *
Som Första Kammaren vid 1902 års riksdag afslog det då föreliggande
förslaget, torde med skäl få antagas, att ett proportionellt
valsätt inom denna kammare anses mindre behöfligt, och synes därför
lämpligast, att det proportionella valsättet icke tillämpades såsom obligatoriskt,
utan fakultativt eller när ett visst antal ledamöter af kammaren
det begärde.
I så fall stode det ju båda kamrarna fritt att använda hvilket
valsätt de önskade, och under sådant förhållande förefaller det mig,
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
9
Horn att det icke det minsta angick den ena kammaren, hur den andra
behagade välja sina utskottsledamöter.
Då på senare tider flera proportionella valsystem kommit till vår
kännedom, hade det varit önskligt, om en utredning om, hvilket system
som vore mest lämpligt för ifrågavarande val hade kunnat åstadkommas,
men då Andra Kammaren för sin del godkänt det i friherre Barnekows
m. fl. reservation framlagda, torde det vara lämpligast att vidhålla
detta förslag.
Beträffande bestämmelse om, då proportionella val böra företagas,
synes det mig, att sådant bör förrättas, då minst en tiondel af kammarens
ledamöter det begär.
Om, såsom i friherre Barnekows m. fl. omförmälda reservation
föreslagits, ett sådant val skall förrättas, då minst en femtedel af kammarens
ledamöter därom gör framställning, skulle i Andra Kammaren
fordras minst 46 medlemmar, som enades om en sådan begäran.
Enligt § 37 riksdagsordningen är ledamöternas antal, som från
hvardera kammaren skola väljas, 12, 10 och 8.
Om vid dessa val i Andra Kammaren deltoge 221 ledamöter,
skulle, enligt det angifna förslaget, medelvalkvoten i det närmaste utgöra
23, eller, om också icke de i valet deltagande ledamöternas antal
vore den angifna siffran, skulle, åtminstone under vanliga förhållanden,
medelvalkvoten ändå utgöra bra nära en tiondel af antalet af kammarens
ledamöter.
Proportionsvis ställer sig förhållandet på samma sätt i Första
Kammaren.
Då alltså ett parti eller en meningsgrupp, som utgör minst en
tiondel af kammarens ledamöter, kan, genom det proportionella valsättet,
invälja en ledamot, synes det mig såsom det naturligaste att
bestämma, att detta valsystem skall tillämpas, då minst eu tiondel af
kammarens ledamöter därom framställer begäran.»
Härjämte har i en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 274,
hvilken jämväl blifvit till utskottet öfverlämnad, herr Johan Ericsson i
Vallsta, enär enligt hans uppfattning användandet inom Riksdagens
kamrar af ett proportionellt valsätt vid utskottsval icke borde göras fakultativt,
utan obligatoriskt, föreslagit, att Riksdagen måtte såsom hvilande
för vidare behandling i grundlagsenlig ordning antaga följande förslag
till ändrad lydelse i § 37, mom. 1, och § 75 riksdagsordningen:
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 3 Sami. 7 Höft.
2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
Riksdagsordningen.
§ 37.
1. Å hvarje lagtima Riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott samt ett lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugu, statsutskottet
af tjugufyra, bevillningsutskottet af tjugu, bankoutskottet af sexton och
lagutskottet af sexton ledamöter, hvilka hvardera kammaren till halfva
antalet inom sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande
beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott
för upptagande af fråga, som tillhör ständigt utskotts behandling, så
ock att, därest utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas
antal, sådant bevilja.
§ 75.
1. Vid val iakttages, att namnsedlarne, så framt de skola blifva
gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria från
såväl tvetydighet i anseende till personernas namn som från oriktighet
i anseende till deras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika
antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.
2. Vid val, som enligt 37 och 50 §§ af kammare förrättas, skall
förfaras på följande sätt. De vid valet afgifna namnsedlarnes antal
delas med antalet af dem, som skola väljas, och den sålunda erhållna
valkvoten, vid uppkommande bråk bestämd till närmast högre hela tal,
lägges till grund för bestämmandet af hvilka skola anses valda. Sedan
namnsedlarne öppnats och till sin giltighet granskats, fördelas de i
flockar, så att till hvarje flock läggas de sedlar, å hvilka samma namn
förekomma i samma ordning. Vid uppräknandet tagas till en början
endast de flockar i beräkning, som innehålla minst lika stort antal
namnsedlar, som valkvoten angifver, de talrikare flockarne först, de
fåtaligare därefter. Inom hvar och en af dessa flockar förklaras personer
valde i den ordning, de å namnsedlarna finnas upptagna, och till det
antal, som angifves genom det hela tal, hvilket framkommer, då namnsedlarnas
antal inom flocken delas med valkvoten. Namn å den, som
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
11
redan i en föregående flock förklarats vald, förbigås, om det ånyo förekommer
i eu följande, och i stället räknas det å namnsedeln närmast
därefter uppförda namnet. Har det antal, som skall väljas, icke på
sådant sätt uppnåtts, fylles antalet af den eller dem, som vid sammanräkningen
af återstående namn å samtliga afgifna namnsedlar befinnas
hafva erhållit de flesta rösterna; i händelse af lika röstetal skilje lotten.
Vid användande af detta valsätt äger en namnsedel giltighet, äfven om
den innehåller färre namn än antalet af dem, som skola väljas.
3. Mellan de valde bestämmes ordningen, därest de förut tillhört
ifrågavarande utskott eller nämnd, efter det antal riksdagar de inom
samma varit ledamöter eller suppleanter, men eljest, eller i händelse
detta antal är lika, medelst lottning.
I sitt vid 1902 års riksdag afgifna utlåtande i förevarande fråga
anförde konstitutionsutskottet hufvudsakligen följande:
»I fråga om val af ledamöter till Riksdagens utskott finner
utskottet väl rättvisa och billighet tala för, att de olika meningsgrupperna
inom kamrarne öfver hufvud blifva i förhållande till sin
numerära styrka inom utskotten företrädda. Utskottet förbiser icke
heller, att genom olika politiska åskådningars representerande i utskotten
den åt utskotten uppdragna förberedande handläggning och utredning
af riksdagsärendena kan vinna i allsidighet och fullständighet. Men
utskottet anser fortfarande de skäl, som utskottet tillförene anfört
emot det proportionella valsystemets användande vid här ifrågavarande
val, vara af afgörande betydelse. Därtill kommer den med det proportionella
valsättets användande alltid förenade olägenhet af en afsevärd
tidsutdräkt, hvilken olägenhet särskildt med hänsyn till det allt mer
omfattande arbete, som Riksdagen numera har sig förelagdt, måste
blifva kännbar. I alla händelser kan utskottet icke finna, att något
behof af ifrågavarande valmetod vid nu omhandlade val för närvarande
hos oss föreligger. Den omständigheten, att ledamöterna i Riksdagens
ständiga och särskilda utskott utses till lika stort antal från båda
kamrarne, synes nämligen utskottet, då man tager i betraktande de
nuvarande grunderna för de båda kamrarnes sammansättning, utgöra
en borgen för, att olika partimeningar åtminstone i regel skola komma
att inom dessa Riksdagens viktigaste utskott blifva företrädda. Dessutom
kan enligt utskottets förmenande icke med fog påstås, att under
de senare åren något majoritetsförtryck vid utskottsval inom Riksdagen
gjort sig gällande, utan torde benägenhet från majoritetspartiers sida
i allmänhet visats att tillmötesgå andra partiers billiga anspråk på
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
att i sin mån blifva representerade i vederbörande utskott. Utskottet
kan icke heller underlåta att uttala farhåga för att, därest en proportionell
valmetod vid utskottsval blefve tillämpad, partimotsättningarna
inom Riksdagen och utskotten lätt skulle komma att blifva skarpare
än hittills varit fallet, hvarigenom utskottens arbete skulle försvåras
samt ändamålet med metodens användande i väsentlig män blefve
förfeladt.»
Konstitutionsutskottet vid innevarande års riksdag har icke funnit
anledning att frångå den uppfattning i föreliggande fråga, som utskottet
sålunda vid 1902 års riksdag äfvensom vid föregående riksmöten uttalat
och som Riksdagen jämväl alltid genom sitt beslut visat sig godkänna.
På grund häraf får utskottet hemställa :
l:o) att herr Lindgrens motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda;
2:o) att icke heller herr Ericssons motion må
föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 maj 1904.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Reservation
af herrar friherre Barnskola, Bergström, af Callerholm, Johnsson,
Nydal, Andersson i Öhrstorp, Jansson, Broström, Trolle och von Schéele, hvilka
ansett, att konstitutionsutskottets utlåtande bort vara af följande lydelse:
»I fråga om val af ledamöter till Riksdagens utskott finner utskottet
rättvisa och billighet tala för, att de olika meningsgrupperna inom
kamrarne blifva i förhållande till sin numerära styrka inom utskotten
företrädda. Då härtill kommer, att genom olika politiska åskådningars
representerande i utskotten den åt utskotten uppdragna förberedande
handläggning och utredning af riksdagsärendena måste vinna i allsidighet
och fullständighet, har utskottet ansett alla skäl tala för det propor
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
1o
O
tionella valsättets användande vid kamrarnes val af utskott. Vid en
tidpunkt, då Riksdagen har att öfverlägga om genomgripande grundlagsändringsförslag,
som åsyfta införande af proportionellt valsätt vid val till
den ena af Riksdagens kamrar, finner utskottet det särskildt vara
anmärkningsvärd^ om anhängare af dessa förslag samtidigt skulle motsätta
sig det proportionella valsättets tillämpning med afseende å utskottsvalen.
De vid årets riksdag föreliggande motionerna i detta ämne skilja
sig från hvarandra så till vida, som den ena motionären, herr G. Lindgren
i Islingby, uttalat sig för att användandet inom Riksdagens kamrar
af proportionellt valsätt vid utskottsval skulle göras fakultativt, medan
den andre motionären, herr Johan Ericsson i Vallsta, föreslagit ett
obligatoriskt stadgande om dylikt valsätt. Då en blott fakultativ användning
af denna valmetod enligt utskottets uppfattning skulle kunna leda
till betänkliga konsekvenser, såsom t. ex. att i för båda kamrarne gemensamma
utskott den ena kammaren insatte representanter med tillämpande
af proportionsval och den andre med tillämpande af majoritetsval, har
utskottet ansett sig böra tillstyrka det sistnämnda förslaget.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till
ändrad lydelse af § 37: i och § 75 riksdagsordningen:
Riksdagsordningen.
(Nuvarande lydelse:)
§ 37.
1. A hvarje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas:
ett Konstitutionsutskott, ett Statsutskott,
ett Bevillningsutskott, ett Bankoutskott
samt ett Lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: Konstitutionsutskottet
af tjugo, Statsutskottet
af tjugofyra, Bevillningsutskottet af tjugo,
Bankoutskottet af sexton och Lagutskottet
af sexton ledamöter, hvilka hvardera
Kammaren till halfva antalet inom sig
väljer antingen omedelbart eller, om
Kammaren så beslutar, genom elektorer;
(Föreslagen lydelse:)
§ 37.
o
1. A hvarje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas:
ett konstitutionsutskott, ett statsutskott,
ett bevillningsutskott, ett bankoutskott
samt ett lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet
af tjugo, statsutskottet
af tjugofyra, bevillningsutskottet af tjugo,
bankoutskottet af sexton och lagutskottet
af sexton ledamöter, hvilka hvardera
kammaren till halfva antalet inom sig
väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande
beslut att, när sådant
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
(Nuvarande lydelse:)
ankommande på Kamrarnas sammanstämmande
beslut att, när sådant finnes vara
af nöden, tillsätta särskildt utskott för
upptagande af fråga, som tillhör ständigt
utskotts behandling, så ock att, därest
utskott anmäler behof af förstärkning i
ledamöternas antal, sådant bevilja.
§ 75.
Vid alla val iakttages, att namnsedlarne,
så framt de skola blifva gällande,
böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta
och fria så väl från all tvetydighet
i anseende till personernas namn, som
från oriktighet i anseende till deras antal.
Mellan personer, som vid val undfått lika
antal röster, skiljes genom lottning, när
så erfordras.
(Föreslagen lydelse)
finnes vara af nöden, tillsätta särskildt
utskott för upptagande af fråga, som
tillhör ständigt utskotts behandling, så
ock att, därest utskott anmäler behof af
förstärkning i ledamöternas antal, sådant
bevilja.
§ 75.
1. Vid alla val iakttages, att namnsedlarne,
så framt de skola blifva gällande,
böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta
och fria så väl från all tvetydighet
i anseende till personernas namn, som
från oriktighet i anseende till deras antal.
Mellan personer, som vid val undfått lika
antal röster, skiljes genom lottning, när
så erfordras.
2. Vid val, som enligt 37 och
50 §§ af kammare förrättas, skall förfaras
på följande sätt. De vid valet
afgifna namnsedlarnes antal delas med
antalet af dem, som skola väljas, och
den sålunda erhållna valkvoten, vid
uppkommande hråk bestämd till närmast
högre hela tal, lägges till grund
för bestämmandet af hvilka skola anses
valda. Sedan namnsedlarne öppnats
och till sin giltighet granskats, fördelas
de i flockar, så att till hvarje flock
läggas de sedlar, å hvilka samma namn
förekomma i samma ordning. Vid uppräknandet
tagas till en början endast
de flockar i beräkning, som innehålla
minst lika stort antal namnsedlar, som
valkvoten angifver, de talrikare flockarne
först, de fåtaligare därefter. Inom hvar
och en af dessa flockar förklaras persomr
välde i den ordning, de å namnsedlarna
finnas upptagna, och till det
antal, som angifves genom det hela tal,
hvithet framkommer, då namnsedlarnas
antal inom flocken delas med valkvoten.
Namn å den, som redan i en föregå
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.
15
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
ende flock förklarats vald, förbigås, om
det ånyo förekommer i en följande, och
i stället räknas det å namnsedeln närmast
därefter uppförda namnet. Har
det antal, som skall väljas, icke på
sådant sätt uppnåtts, fylles antalet af
den eller dem, som vid sammanräkningen
af återstående namn å samtliga
afgifna namnsedlar befinnas hafva
erhållit de flesta rösterna; i händelse
af lika röstetal skilje lotten. Vid användande
af detta valsätt äger en namnsedel
giltighet, äfven om den innehåller
färre namn än antalet af dem,
som skola väljas.
3. Mellan de valde bestämmes ordningen,
därest de förut tillhört ifrågavarande
utskott eller nämnd, efter det
antal riksdagar de inom samma varit
ledamöter eller suppleanter, men eljest,
eller i händelse detta antal är lika, medelst
lottning.»
Herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, Trygger och Härin hafva begärt
få här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom
utskottet.
Herr Carlson har anhållit om anteckning å utlåtandet därom, att
han till följd af ledamotskap i särskildt utskott varit förhindrad att
deltaga i ärendets behandling.