Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
tillämpningen av bestämmelserna om rätt till statsbidrag
för djursjukvård jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 6 februari 1948 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 66, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att uppgifterna i den för djurägaren år 1946 utfärdade kronodebetsedeln
få, till dess 1948 års kronodebetsedel utfärdats, läggas till grund för
prövningen vid bedömande av rätt till bidrag enligt kungörelsen den 12
april 1946 (nr 164) angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlades
kostnader för djursjukvård.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen
I: 128 av herr Bergh m. fl. och II: 230 av fru Boman m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning
och skyndsamt förslag till en omreglering av de kvalifikationsbestämmelser
som gälla för bidrag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionerna får utskottet
hänvisa till dessa.
Enligt kungörelsen den 12 april 1946 (nr 164) angående statsbidrag till
lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård må sådant bidrag
åtnjutas av djurägare, för vilken det senast fastställda beskattningsbara
beloppet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke överstiger 600 kronor eller det senast fastställda taxerade beloppet enligt
nämnda förordning uppgår till högst 2 200 kronor. Statsbidrag må dock
icke beviljas den som har skattepliktig förmögenhet överstigande 20 000
kronor. Därest ömmande omständigheter föreligga, må nämnda inkomstoch
förmögenhetsgränser i ringa grad överskridas. Djurägare, som önskar
komma i åtnjutande av statsbidrag, skall vid sjukbesök av veterinär till
denne avlämna en på heder och samvete undertecknad uppgift om de taxerade
och beskattningsbara belopp som enligt den senast fastställda taxeringen
åsatts honom samt om sin skattepliktiga förmögenhet vid utgången
av det kalenderår, den senast fastställda taxeringen avser.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 10 samt. Nr 7—9.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
Har veterinär mottagit sådan uppgift må han av djurägaren icke uppbära
högre belopp än tio kronor. Återstående del av arvodet och resekostnaden
bestämmes av länsstyrelsen och utbetalas som statsbidrag efter rekvisition
från veterinären, sedan djurägarens uppgifter kontrollerats genom länsstyrelsens
försorg. Har rekvisition av statsbidrag icke bifallits, äger veterinären
avfordra djurägaren resterande arvode och resekostnadsersättning och, om
djurägaren skulle tredska att utbetala beloppet, åtnjuta handräckning hos
överexekutor.
I skrivelse den 19 december 1947 har veterinärshjrelsen gjort framställning
i syfte att den senast fastställda kronodebetsedeln för vederbörande
djurägare finge läggas till grund vid bedömande av frågan, huruvida denne
vore berättigad till statsbidrag för kostnader för djursjukvård.
Efter redogörelse för innehållet i berörda skrivelse samt i ett av statskontoret
däröver avgivet remissutlåtande har föredragande departementschefen,
statsrådet Sköld, i ärendet anfört och föreslagit följande.
»I kungörelsen angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlades
kostnader för djursjukvård ingå icke några andra bestämmelser om hur
veterinären vid sjukbesök skall kontrollera vederbörande djurägares ekonomiska
förhållanden än att denne på heder och samvete skall lämna uppgift
därom. Av veterinärerna hittills tillämpad metod att kontrollera uppgifterna
genom vederbörande djurägares senaste kronodebetsedel synes i stort
sett ha fungerat tillfredsställande. Genomförandet av det nya uppbördssystemet
har emellertid medfört att de skattskyldiga under 1947 icke tillställts
sådana debetsedlar. Intill dess djurägarna erhållit debetsedlar på
grundval av 1948 års taxering, kunna de därför i regel ej väntas ha kännedom
om sina senast fastställda beskattningsbara eller taxerade belopp
eller sin skattepliktiga förmögenhet. Veterinärerna ha ej heller några möjligheter
att omedelbart kontrollera vederbörande djurägares inkomst- och
förmögenhetsförhållanden. Det kan därför antagas, att de uppgifter djurägarna
komma att lämna veterinärerna vid sjukbesöken i de flesta fall komma
att bygga på uppgifterna i 1946 års kronodebetsedlar. På grund av
den höjda inkomstnivån är det då troligt, att åtskilliga av de djurägare,
som enligt 1946 års taxeringsuppgifter skulle varit berättigade till statsbidrag
i förevarande avseende, vid den efterföljande granskningen hos länsstyrelsen
komma att befinnas sakna denna rätt. Härigenom skulle obehag
kunna förorsakas djurägare, som i god tro förklarat sig vara berättigad till
bidrag, och icke oväsentliga svårigheter kunna uppstå för veterinärerna, som
skulle nödgas indriva resterande arvoden och reseersättningar eller avstå
från sin rätt till ytterligare ersättning. Skäl synas därför tala för att 1946
års kronodebetsedlar få läggas till grund vid prövning av rätt till statsbidrag
i förevarande hänseende intill dess 1948 års kronodebetsedlar kommit
vederbörande tillhanda.
I detta sammanhang torde jag vidare få beröra ett annat spörsmål sammanhängande
med 1947 års skattereform. Genom att systemet med barnavdrag
slopats i fråga om den statliga inkomstskatten medan ortsavdragen
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
3
i övrigt höjts, komma grunderna för de nuvarande bidragsvillkoren att förändras.
Förslag om nya bidragsbestämmelser torde därför böra föreläggas
1949 års riksdag. Enligt vad veterinärstyrelsen i sin skrivelse anfört har styrelsen
sin uppmärksamhet riktad på denna fråga och torde i sinom tid inkomma
med utredning och förslag i ämnet. Härvid torde de av riksdagens
revisorer i samband med den år 1947 verkställda granskningen gjorda uttalandena
angående jämkningar i statsbidragsgrunderna för denna verksamhet
komma att beaktas.»
Utskottet. Såsom av det anförda framgår synas vissa svårigheter komma
att uppstå vid tillämpningen av ifrågavarande bidragsbestämmelser därigenom
att kronodebetsedlar till följd av genomförandet av det nya uppbördssystemet
i regel icke tillställts de skattskyldiga under år 1947. Utskottet
vill därför tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag att 1946 års kronodebetsedlar
må läggas till grund vid prövning av rätt till statsbidrag i förevarande avseende
intill dess 1948 års kronodebetsedlar tillställts vederbörande.
Vad angår de av utskottet i detta sammanhang behandlade motionerna,
vilka väckts inom den ordinarie motionstiden, delar utskottet motionärernas
åsikt att slopandet av barnavdragen i fråga om den statliga inkomstskatten
böra föranleda en jämkning i de villkor, som för närvarande gälla
för ifrågavarande bidrag. Då emellertid föredragande departementschefen
i förevarande proposition förklarat sig ha sin uppmärksamhet riktad på
denna fråga, torde någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna icke
vara erforderlig.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må bifalla förevarande proposition;
B. att de likalydande motionerna I: 128 och 11:230 icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 mars 1948.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson,
Alfred Andersson, Anderberg, Nils Olsson, Näslund och Isaksson; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,
Carlström, Andersson i Surahammar, Larsson i Karlstad, Jacobson i Vilhelmina,
fru Eriksson och herr Svensson i Vä.