4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
Nr 75.
Ankom till Riksdagens kansli den It april 1913, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av en kronan såsom danaarv tillfallen del
av tomten nr 4 i kvarteret Plantan i Uppsala.
(l:a Avd.)
I en till Riksdagen den 18 oktober 1912 avlåten, till jordbruksutskottet
för förberedande handläggning hänvisad proposition, nr 52,
har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgiva,
att den kronan såsom danaarv tillfallna delen av tomten nr 4 i
kvarteret Plantan i Uppsala må för ett pris icke understigande ettusenåttahundraåttio
kronor försäljas genom offentlig auktion och högsta anbudet
underställas Kungl. Maj:ts prövning, med rätt för Kungl. Maj:t att,
därest nämnda summa icke vid auktionen uppnås, gå i författning om
tomtdelens försäljning under hand till högsta möjliga pris.
Departementschefen har i detta ärende till berörda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Med anledning av en utav trädgårdsmästaren Per Adolf Winqvist
och hans hustru Anna Margareta Winqvist, född Almgren, gjord underdånig
ansökning, att kronans rätt att såsom danaarv efter ogifta Brita
Maria Ahlbäck bekomma den del av tomten nr 4 i kvarteret Plantan
i Uppsala, som av Brita Maria Ahlbäck i lifstiden ägts och efter hennes
död av makarna Winqvist innehafts, måtte till förmån för dem efterskänkas
eller ock att dem måtte medgivas att tillösa sig sagda tomtdel,
föreslog Kungl. Maj:t genom nådig proposition den 22 december 1887
Riksdagen att medgiva, att tomtdelen i fråga med därå befintlig
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
åbyggnad linge till makarna Winqvist överlåtas mot en köpeskilling
av 760 kronor, att erläggas sex månader efter det Kungl. Maj:ts och
Riksdagens beslut i ämnet blivit dem delgivet. Denna framställning
blev av 1888 års Riksdag bifallen. Försäljningen kom emellertid icke
till stånd, då makarna Winqvist uraktläto att inom föreskriven tid
erlägga den bestämda köpeskillingen.
Sedan till följd härav Kungl. Maj:ts befallningshavande i Uppsala
län i underdånig skrivelse den 1 december 1888 anhållit om meddelande
av föreskrift angående dispositionen av ifrågavarande fastighet,
inkommo makarna Winqvist med underdånig ansökning, att det måtte
förunnas dem att få tillsvidare kvarbo i berörda lägenhet. Samtidigt
anhöll därjämte brevbäraren J. Sandberg, såsom ägare till den övriga
Aelen av omförmälda tomt, om tillstånd att inköpa kronans andel i
tomten med åbyggnad. Genom nådigt beslut den 18 april 1890 fann
Kungl. Maj:t gott att, utan avseende å Sandbergs ansökning, förklara,
att med tillgodogörande av lägenheten för kronans räkning skulle tillsvidare
anstå, ävensom att makarna Winqvist mot årlig avgäld, som
Kungl. Maj:ts befallningshavande ägde bestämma, berättigades att under
tiden kvarbo å lägenheten med förbindelse för dem att nödtorftigt
underhålla åbyggnaden samt bestrida för lägenheten ifrågakommande
utgifter. Avgälden bestämdes härefter till 50 kronor om året, men blev
aldrig erlagd av makarna Winqvist utan balanserades år efter år i
kronoräkenskapen, så att det oguldna beloppet vid 1910 års slut uppgick
till 1,100 kronor. Sedan hustrun Winqvist, som sedan år 1902
varit änka, den 21 februari 1911 avlidit och enligt verkställd bouppteckning
efterlämnat tillgångar till belopp av 6 kronor 50 öre samt i
skulder 1,319 kronor, däribland omförmälda 1,100 kronor, vidtogos
jämlikt magistratens i Uppsala resolution den 3 maj 1911 åtgärder för
uttagande av de oguldna avgälderna.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Uppsala län med egen underdånig skrivelse överlämnad ansökning
bär nu makarna Winqvists son vaktmästaren C. A. Winqvist i Uppsala,
med erinran hurusom ställningen i boet efter hans moder gåve anledning
till urarvakonkurs, anhållit att få emot den genom nådiga beslutet den
27 april 1888 bestämda summan av 760 kronor lösa kronans andel i
tomten samt förklarat sig villig att, därest denna anhållan beviljades,
betala omförmälda oguldna. avgälder, 1,100 kronor, jämte uppkomna
kostnader för deras indrivning.
T ett befallningshavandens skrivelse bifogat yttrande har stadsbyggmästaren
i Uppsala värderat den kronan tillhöriga delen av tomten,
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
innehållande i areal 2,408 kvadratfot, efter 75 öre för kvadratfot till
1,806 kronor och åbyggnaden till 74 kronor, motsvarande det beräknade
material värd et efter byggnadens rivning; och har stadsbyggmästaren
därjämte anfört, att enligt stadsplanen endast tomten i sin helhet kunde
bebyggas samt att nu ifrågavarande tomtdel icke lämpligen kunde
disponeras för annat ändamål än till upplagsplats eller dylikt.
Med berörda skrivelse har Kungl. Maj:ts befallningshavande tilllika
överlämnat en av bemälde Sandberg gjord underdånig ansökning
att få lösa kronans tomtdel efter det av stadsbyggmästaren uppskattade
värdet, 1,880 kronor.
Över ansökningarna har magistraten i Uppsala avgivit underdånigt yttrande;
och har magistraten därvid förordat bifall till Sandbergs ansökning, till stöd varför
anförts, dels att kronans andel av tomten vore för liten för att bebyggas annorledes
än i sammanhang med Sandbergs del, dels ock att av Sandberg gjorts anbud, som
enligt stadsbyggmästarens värdering vore fullt skäligt och i allt fall överstege
Winqvists anbud samt icke såsom detta skulle medföra efterskänkande av kronans
rätt till förenämnda oguldna avgifter.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har emellertid Winqvist därefter
anhållit att för egen och sina syskons räkning få framför Sandberg
inköpa tomtdelen till det av Sandberg erbjudna priset.
Kungl. Maj:ts befallningshavande bär för sin del anfört, att då kronan icke
med fördel kunde behålla lägenheten i sin ägo och den bjudna köpeskillingen vore
skäbg, lägenheten syntes böra försäljas och ett av de förebggande köpeanbuden
antagas. I fråga om vilket anbud, som borde antagas, syntes det, med hänsyn
till att Winqvist och hans syskon efter förmåga sökt vårda sina föräldrar under
deras livstid och enligt uppgift under årens lopp nödtorftigt underhållit lägenheten
samt på grund av i övrigt i ärendet föreliggande omständigheter, få anses vara billigt,
att tillfälle om möjligt bereddes Winqvist och hans syskon att få förvärva lägenheten,
som så länge disponerats av dem närstående personer. Kungl. Maj:ts befallningshavande
hemställde därför, att Winqvist måtte medgivas att inom viss tid, exempelvis
sex månader, efter av Kungl. Maj:ts därom meddelade beslut erhållen del, få för sin
egen och sina syskons räkning tillösa sig lägenheten mot en köpeskilling av 1,880
kronor, därav 1,100 kronor borde få redovisas som likvid för Winqvists föräldrar
till den 31 december 1910 åliggande, i kronoräkenskaperna balanserad avgäld och
återstoden som extra uppbörd.
Jämväl kammarkollegium har på nådig befallning yttrat sig i ärendet och
härvid förklarat sig anse, att ifrågavarande lägenhet icke borde för kronans räkning
behållas utan försäljas samt att på grund av i ärendet förekomna omständigheter
försäljningen lämpligen borde äga rum å offentlig auktion och högsta anbudets
antaglighet underställas Kungl. Majrts prövning.
1888 års Riksdag har väl givit sitt bifall till avhändandet av ifrågavarande,
kronan såsom danaarv tillfallna tomtdel, men beslutet härom
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
7
har på grund av då föreliggande omständigheter kommit att enligt
sin avfattning avse endast dess försäljning till vissa personer. Då genom
de avsedda köparnas underlåtenhet att fullgöra det för köpets fullbordande
i Riksdagens beslut föreskrivna villkoret köpet icke kom till stånd, torde det
av Riksdagen lämnade medgivandet till tomtdelens försäljning få anses
förfallet. Vid sådant förhållande och då jag delar den av kammarkollegium
uttalade åsikten, att tomtdelen icke bör för statsverkets räkning
behållas, finner jag framställning till Riksdagen ånyo böra göras om dess
avyttrande. I fråga om sättet för försäljningen ansluter jag mig till
kammarkollegii förslag och saknar således anledning att ingå i närmare
granskning av förut omförmälda ansökningar. Skulle emellertid vid
auktionen den av Winqvist och Sandberg var för sig bjudna köpesumman
icke uppnås, synes mig Riksdagens bemyndigande böra för
sådant fall äskas för Kungl. Maj:t att gå i författning om fastighetsdelens
försäljning under hand till högsta möjliga pris.»
Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet för sin
del icke haft något att erinra, varför utskottet hemställer,
att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 11 april 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
GÖSTA TAMM.
Närvarande: herrar Tamm. Odelberg, frih. De Geer, Fahlén, Pers, Ericsson, Nilsson
i Kabbarp, Andersson, Hellström, greve Wachtmeister, Barthelson,
Bosson, Tysk, Olausson. Gustafsson och Nilsson i Linnés.