18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.
Nr 59.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1946 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till befrämjande
av linodlingen i Norrbotten.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 36, av herr Holmberg m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om proposition med förslag till åtgärder
i syfte att befrämja linodlingen i Norrbotten — eventuellt även genom statlig
odling och försöksverksamhet — samt åtgärder för beredning av lin i Norrbotten.
Beträffande motiveringen för nämnda yrkande torde få hänvisas till motionen.
Utskottet har i därför föreskriven ordning införskaffat utlåtanden över motionen
av lantbruksstyrelsen, statens livsmedelskommission och Norrlandskommittén.
Statens livsmedelskommission har jämväl överlämnat yttrande i
ärendet av statens linnämnd.
I yttrandena ha uttalats olika uppfattningar om lämpligheten av motionärernas
förslag. I likhet med linnämnden anser livsmedelskommissionen,
att intresset för ökad linodling inom Norrbottens län borde stödjas, under
förutsättning att de naturliga betingelserna för en sådan odling vore för
handen. Odlingsmöjlighetema för lin inom ifrågavarande område borde därför
bliva föremål för prövning genom utläggande av försöksodlingar och
genom ingående undersökning av kvaliteten hos den skördade linhalmen och
därav erhållen fiber. Frågan om åtgärder för igångsättande av linodling i
större omfattning inom området borde slutligt prövas, först sedan resultatet
av nämnda undersökningar blivit känt. Norrlandskommittén har föreslagit,
att i anledning av motionen måtte för budgetåret 1946/47 anvisas ett reservationsanslag
av 10 000 kronor till försök med linodling i Norrbottens län.
Lantbruksstyrelsen har däremot icke ansett sig kunna tillstyrka vidtagande
av åtgärder i anslutning till motionen. I övrigt må ur de inkomna utlåtandena
återgivas följande.
Statens linnämnd anför:
Enligt linnämndens uppfattning bör det förefintliga intresset för linodling
i Norrbottens län tillvaratagas och ytterligare undersökningar verkställas rö
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.
19
rande möjligheterna att inom denna landsdel producera ett spånadslin, lämpligt
för fiberframställning. En linodling därstädes skulle, därest möjligheter
finnas att producera linfiber av god kvalitet, otvivelaktigt kunna bliva av betydelse
för jordbruket genom att odlarna därigenom skulle erhålla en lätt avsättbar
jordbruksprodukt och icke såsom hittills i stor utsträckning är fallet
uteslutande vara hänvisade till animalieproduktion. Då linodling och linberedning
äro ganska arbetskrävande, om verklig kvalitetsvara skall kunna
framställas, skulle även arbetstillfällen skapas såväl för jordbrukarnas egna
familjemedlemmar som för anställd arbetskraft i beredningsverk. Av de undersökningar
nämnden företagit framgår, att en spånadslinodling på 7 000
—8 000 hektar erfordras för atl kunna inom landet producera de kvantiteter
linfiber, som årligen förbrukas vid de svenska linspinnerierna. Då spånadslinodlingen
i Sverige hittills endast uppgått lill cirka 5 000 hektar per år,
finnes fortfarande en ganska bred marginal, innan överproduktion behöver
befaras.
Linnämnden anser därför att ett antal försöksodlingar bör komma till
stånd redan i år och den därpå skördade linhalmen sändas till exempelvis
Sveriges Utsädesförenings Linlaboratorium i Svalöv för beredning och närmare
undersökning av fiberkvaliteten. Resultatet härav bör sedan läggas till
grund för bedömandet av odlingsmöjligheterna inom ifrågavarande område.
Sannolikt måste man räkna med att vissa partier linhalm icke hinna
mogna under den korta vegetationsperioden i Norrbottens län. Då erfarenheten
visat, atl omogen linhalm mindre väl lämpar sig för varmvattenrötning,
som tillämpas i förefintliga större iinberedningsverk, synas noggranna
undersökningar härom vara nödvändiga, innan ett dylikt beredningsverk
uppföres. Skulle dessa undersökningar visa, att linnämndens misstankar i
förevarande avseende äro befogade, bör rötningen kunna ordnas efter äldre
metoder med kallvattenrötning och utetorkning under sommarmånaderna
och beredningen ske vid ett eller flera enkla beredningsverk med enbart bråkmaskin
och skäktstolar. Kostnaderna härför skulle bliva obetydliga i förhållande
till kostnaderna för ett modernt beredningsverk.
Med stöd av vad ovan anförts får statens linnämnd föreslå, att ett 10-tal
försöksodlingar med spånadslin utläggas inom olika odlingsområden, och
att linhalmen och därav erhållen fiber underkastas en ingående undersökning
vid linlaboratoriet i Svalöv samt spinnprov vid något linspinneri. Sedan
resultatet härav föreligger, bör frågan örn lämpligheten av att igångsätta
odlingar i större omfattning samt om lämplig beredningsmetod upptagas till
förnyad prövning.
Norrlnndskommittén anför följande:
Under mitten av 1800-talet odlades lin i Norrbottens län i tämligen stor
omfattning. Sedermera bar odlingen efter hand minskats och i det närmaste
försvunnit. Under kriget lia emellertid mindre husbehovsodlingar utlagts.
Tillräckligt material finnes dock icke, som kan belysa linodlingens förutsättningar
med nuvarande moderna odlings- och beredningsteknik.
Oavsett osäkerheten i bedömningen av linodlingens möjligheter i Norrbottens
hill torde nian dock, på grundval av erfarenheter från närmaste
grannlän, lia att utgå från alt linodlingen i förstnämnda län måste ställa sig
något ogynnsammare jin i södra Sverige. Vad angår den i motionen framförda
tanken, alt lin skulle kunna odlas på Salt- och Fetmyran, bör uppmärksammas,
att lin endast lior odlas på fastmarksjord — mullrik lättlera
eller lerblandad sandmylla synes vara bäst — och att odlingen därför ej kan
förläggas till nämnda myr eller till med denna plats likartade jordartsför
-
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.
hållanden. Endast kustlandets sedimentära jordarter torde kunna komma i
fråga. Vidare är att märka att, då linskörden inträffar relativt sent, svårigheter
på nordliga breddgrader kunna uppstå dels att få linet tillräckligt moget
och dels för att hinna få detsamma torkat ute på fälten. Enligt hittillsvarande
erfarenhet synes ett ej fullt utmoget lin icke lika lätt kunna varmvattenrötas
som ett helt moget, varför sådant lin mindre lämpar sig för moderna
linberedningsverk enkom byggda på varmvattenrötning. Därtill kommer,
att en fälttorkning under ogynnsamma betingelser kan medföra försämrad
fiberkvalitet.
Även må erinras örn att spånadslinet icke endast lämnar material till spinnerier
utan även viss frömängd. Den senare, som i södra Sverige torde kunna
uppgå till minst 500 kg per hektar, användes dels som utsädesvara och
dels för linoljetillverkning. Spånadslinets fröavkastning är oftast mindre i
norra än i södra Sverige. Därtill kommer, att fröet under nordligare förhållanden
blir ojämnare i kvaliteten och ofta ej låter sig användas till utsädesvara.
Ett svagt moget frö blir ej heller så värdefullt för linoljeframställning.
För ett linberedningsverk i Norrbottens län av liknande typ som de nuvarande
i Hybo och Mellansel med en skäkt-turbin torde erfordras minst
500 hektar linareal, för att verket skulle ha full sysselsättning. Det synes
tveksamt, om denna areal skulle kunna erhållas i övre Norrland inom rimligt
avstånd från ett beredningsverk. Emellertid torde även mindre anläggningar
kunna uppföras, till vilka endast kallvattenrötat lin användes och
där beredningen utföres med tillhjälp av enklare maskiner. Sådana ha numera
konstruerats närmast för beredning av lin från husbehovsodlingar.
De torde också kunna konstrueras för anläggningar, där lin beredes i relativt
stor skala för försäljning av tåga. Dylika anläggningar komma att ställa
sig avsevärt billigare än de beredningsverk, som nu finnas, och kunna uppföras
i anslutning till ganska små linarealer, t. ex. såsom kooperativa beredningsanläggningar
för några byar.
Tvivelsutan skulle en linodling i Norrbottens län kunna på olika sätt vara
till fördel för länet. För odlarna innebure den tillgång till en ny handelsprodukt,
omväxling i växtföljden och därmed följande bättre jordkultur,
samt vidare tillkomsten av en gröda, som kräver ganska stor arbetskraft.
Den passar därför för brukningsdelar med outnyttjad arbetskraft. Linodling
och linberedning synes alltså kunna bliva ett visst stöd för näringslivet i
Norrbottens län. Ett mindre utrymme för ytterligare linodling torde även
finnas inom landet.
Såsom framgår av det föregående, finnes icke tillräckligt material, som
kan belysa linodlingens förutsättningar med nuvarande moderna odlingsoch
beredningsteknik. Innan någon ståndpunkt tages till frågan om anläggande
av ett linberedningsverk i Norrbottens län, lärer det därför vara nödvändigt,
att förutsättningarna för en mera omfattande linodling i Norrbottens
län först klarläggas genom väl planlagda försöksodlingar, från vilka
linets kvantitativa och kvalitativa avkastning bedömes under sakkunnig
kontroll. Försöksodlingar under ett par år på en areal av 15—25 hektar skulle
sannolikt ge en ganska god bild av linodlingens förutsättningar i länet, så
framt ej väderleksbetingelserna bliva för extrema. Dessa odlingar skulle
därvid utläggas och skötas under vanliga praktiska betingelser. Möjligen vore
lämpligt att i desamma medtaga mer än en för Norrbottens län tänkbar sort.
Varje odling borde om möjligt lia en areal av 0,5 hektar. Enligt vad som
inhämtats, skulle linlaboratoriet i Svalöf för beredning under en säsong
kunna mottaga lin från 20 hektar sådana odlingar. Efter beredningen torde
linet även böra underkastas provspinning vid spinneri. Linlaboratoriet kan
Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.
21
ersätta odlarna med fastställt halm- och fröpris, om linet ställes till laboratoriets
förfogande fraktfritt och laboratoriet ersättes för kostnader för speciella
undersökningar med 100 kronor per ton linhalm. Även om linlaboratoriet
torde kunna utföra jämförelser mellan kall- och varmvattenrötning av
det norrbottensodlade linet, synes det önskvärt att av materialet från försöksodlingarna
rötning och beredning verkställes även i Norrbottens län.
Förutom att därmed ett ytterligare underlag erhölles för huru en eventuell
beredning inom länet skulle organiseras, kunde dylik verksamhet ge impulser
till utvidgad husbehovsodling av lin därstädes. Det förefaller nämligen
ej otänkbart, att linodlingens utveckling i Norrbottens län till att börja med
kan komma att ske som en utvidgad husbehovsodling med väl organiserad
beredning.
Vid ett genomförande av försöksodlingar i Norrbottens län på sätt, som i
det föregående angivits, synas odlarna icke böra vidkännas andra kostnader,
än om odlingarna utfördes till linberedningsverk inom länet, övriga kostnader
torde böra bestridas med statsmedel — staten har under senaste år i
andra län bidragit med avsevärda belopp för igångsättande av linodling.
Med utgångspunkt från att minst 15 hektar böra disponeras för försöksodlingarna
torde för organisationen av odlingarna, fraktkostnader, kostnader
för linlaboratoriets undersökningar samt anskaffande av mindre beredningsmaskiner
till ett par platser i Norrbottens län böra räknas med ett belopp av
minst 10 000 kronor för första året och 7 000 kronor för andra året. Beloppen
borde härvid ställas till statens linnämnds förfogande. Anslaget borde av
linnämnden utbetalas till hushållningssällskapet i Norrbottens län och linlaboratoriet
i Svalöf, efter det nämnden godkänt av dessa inlämnad plan för
försöksodlingarnas genomförande.
Lantbruksstyrelsen har framhållit följande:
Såsom i motionen anförts har linodlingen gamla traditioner i Sverige, vars
klimat och jordmån mångenstädes väl lämpa sig för sådan odling. Den i vårt
land tidigare bedrivna linodlingen torde också i huvudsak lia varit väl anpassad
med hänsyn till de inom landets olika delar rådande odlingsförutsättningarna.
Såsom exempel på den svenska linodlingens tidigare utbredning
inom landels olika odlingsområden må nämnas, att under åren 1894—
1897, under vilken tid linodlingen visserligen befann sig på stark tillbakagång
men dock omfattade en areal av i genomsnitt 5 000 hektar årligen eller
ungefär samma omfattning, som odlingen haft under år 1945, omkring 65
procent var förlagd till Götaland, ungefär 15 procent till Svealand och omkring
20 procent till Norrland. Den norrländska linodlingen omfattade i
runt tal 1 000 hektar och var främst lokaliserad till Gävleborgs och Västernorrlands
län. Linodlingen i Norrbottens län omfattade endast 10 hektar.
Då linodlingen återupptogs i större omfattning under det andra världskriget,
var det naturligt att så skedde framför allt i de delar av landet, där lin
tidigare odlats i större omfattning och där en viss erfarenhet av denna odling
alltfort kunde förväntas förefinnas. De linberedningsanstalter, som med
anlitande av statsmedel tillkommit under 1940-talets första hälft, lia också
företrädesvis förlagts till sådana äldre linodlingsbygder. Linodlingens nuvarande
fördelning på de olika landsdelarna överensstämmer också ganska
nära med den, som ovan angivits med avseende å förhållandena under slutet
av föregående århundrade. Sålunda omfattade linodlingen under år 1945
i runt tal 5 000 hektar i bela landet. Härav belöpte omkring 55 procent å
Götaland, 25 procent å Svealand och 10 procent å Norrland. Endast en obetydlighet
av det norrländska linet odlades i Norrbottens län. Nu anförda upp
-
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.
gifter synas icke giva stöd för motionärernas uppfattning om Norrland såsom
säte för den svenska linodlingen.
Den ringa omfattning, linodlingen haft i Norrbottens län under senare år,
då odlingen vunnit ökad omfattning i andra delar av landet, torde mindre
bero på frånvaron av en modern linberedningsanstalt än bristande förutsättningar
i övrigt för sådan odling. Det råder visserligen icke någon tvekan
om att förefintligheten av dylik anstalt inom ej alltför stort avstånd från
vederbörande odlingsområde numera är en grundförutsättning för linodlingens
utveckling, vilket förhållande icke minst belyses av den .svenska linodlingens
utveckling under senare år, men då linodlingen ej heller under den
tidigare bedrivna husbehovsodlingens tid synes ha vunnit nämnvärd terräng
i Norrbotten, torde detta främst ha varit beroende på att tillräckligt intresse
för odling av lin icke förefunnits därstädes.
I fråga om linets fordringar på klimat och jordmån torde här böra erinras
örn att fiberlinet trivs bäst i områden med ett jämförelsevis fuktigt klimat,
varför trakter med utpräglad försommartorka i regel äro mindre lämpliga
för odling av fiberlin, även örn gynnsamma resultat under vissa förhållanden
jämväl kunnat erhållas i dylika trakter. Norrbottens kustland jämte
sydöstra delen av landet uppvisar emellertid den minsta nederbörden under
de i vegetationshänseende betydelsefulla månaderna maj och juni. Fiberlinets
växttid är visserligen såsom motionärerna framhållit kort, men vegetationsperioden
i Norrbotten torde dock i allmänhet vara väl kort för att fiberlinet
där skall nå sin bästa utveckling. Vad slutligen angår jordmånen så torde
relativt lätta, mullrika och luckra jordar bäst lämpa sig för linodling, medan
däremot alla slags myrjordar, liksom också kalkrika jordar, styva lerjordar
samt torra och näringsfattiga sandjordar ej böra ifrågakomma för
odling av lin. Det är vidare betydelsefullt, att den jord, som användes för
linodling, i möjligaste mån är fri från ogräs.
Då de naturliga förutsättningarna för en i större omfattning bedriven
linodling för närvarande synas mindre gynnsamma i Norrbotten och även
tidigare erfarenheter av sagda odling i stort sett torde saknas bland jordbrukarna
därstädes, anser lantbruksstyrelsen sig icke för närvarande kunna
tillstyrka åtgärder för åstadkommande av en mera omfattande linodling i
Norrbotten eller för anläggande av en linberedningsanstalt därstädes. Därest
ett livligare intresse för ifrågavarande odling skulle yppa sig bland
jordbrukarna i nämnda län och ett för odling avpassat odlingsmaterial stå
till förfogande, synes det lantbruksstyrelsen i första hand vara av vikt att
en viss busbehovsodling kommer till stånd, varigenom nödiga odlingserfarenheter
kunde vinnas, innan frågan örn anläggandet av en större beredningsanstalt
upptages till övervägande. Lantbruksstyrelsen vill emellertid i samband
härmed framhålla, att de i landet nu förefintliga beredningsanstalterna
tillgodose ungefär två tredjedelar av det i vårt land normalt förefintliga behovet
av linprodukter och att den ytterligare linodling, som erfordras för
att landet skall uppnå full självförsörjning å berörda område utgör omkring
3 000 hektar och icke som i motionen uppgivits 25 000 hektar.
På grund av vad sålunda anförts anser lantbruksstyrelsen sig icke böra
tillstyrka bifall till förevarande motion.
Utskottet. Att söka .ställa prognoser rörande förutsättningarna för en lönsam inhemsk
linodling även sedan mera normala förhållanden inträtt på den internatioella
marknaden synes för närvarande tämligen vanskligt. Därest förkrigsför
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.
23
hållandena skulle kunna tagas som förebild, torde man dock kunna utgå
ifrån att utsikterna för odlingen i framtiden komma att ställa sig ogynnsammare
än under det nu tilländalupna kriget, då landets avspärrade läge nödgat
statsmakterna att genom olika åtgärder söka åstadkomma största möjliga
självförsörjning på området. En viss återhållsamhet torde därför böra iakttagas,
då det gäller att ytterligare öka de med lin besådda arealerna i riket.
Emellertid synes bland annat ur beredskapssynpunkt linodling även i framtiden
böra uppehållas inom landet. Även om marginalen mellan de nu odlade
arealerna och de arealer, som fordras för att landets hela behov av spånadslin
skulle täckas genom inhemsk odling, icke är så betydande som motionärerna
uppgivit, utgör den dock enligt vad som framgår av den av utskottet
införskaffade utredningen i ärendet omkring 3 000 hektar. Utrymme för en
viss ökad inhemsk linodling synes därför förefinnas.
För Norrbottens del skulle en dylik odling vara till fördel bland annat såtillvida
som odlarna därigenom skulle få tillgång till en ny handelsprodukt.
Länets näringsliv skulle på så sätt bliva mera differentierat varjämte en större
omväxling i växtföljderna skulle kunna åstadkommas. Linodlingen som är
tämligen arbetskrävande lämpar sig vidare väl för sådana trakter, där brukningsdelarna
äro så små, att den tillgängliga arbetskraften icke kan till fullo
utnyttjas för jordbruket, vilket är fallet i ganska stor omfattning i Norrbottens
län.
Enligt vad som framgår av utredningen i ärendet äro emellertid förutsättningarna
för odling av lin i Norrbotten ännu tämligen oprövade. Sannolikt måste
man räkna med att den korta vegetationsperioden i länet är otillräcklig för
att vissa linsorter skola hinna mogna. Jordarterna och nederbördsförhållandena
inom länet torde vidare flerstädes vara sådana, att de mindre väl
lämpa sig för en odling av nu ifrågavarande slag. Innan mera omfattande åtgärder
vidtagas för att få till stånd en ökning av linodlingen i länet, synas därför
möjligheterna härtill böra klarläggas genom väl planlagda försöksodlingar.
Statens linnämnd har uttalat sig för att ett tiotal dylika odlingar skulle
utläggas inom olika odlingsområden, varjämte Norrlandskommittén, som
uppdragit riktlinjer för hur en dylik försöksodling skulle ske och prov verkställas
med det skördade linet, föreslagit, att ett särskilt anslag skulle anvisas
för ändamålet för nästa budgetår. Med hänsyn bland annat till vad ovan
anförts är utskottet emellertid av den uppfattningen, att tillfredsställande resultat
till en början skulle kunna uppnås, därest sådana försök tilldelades
utrymme inom den statliga försöksverksamheten på jordbrukets område i
övrigt. Örn medel utöver deni som stå till förfogande för nämnda ändamål
sedermera skulle visa sig erforderliga, bland annat för linfibrernas laboratoriemässiga
provning, torde andra till Kungl. Maj :ts förfogande stående
anslag kunna anlitas, innan särskilt anslag äskas för ändamålet. Utan att
närmare ingå på de av linnämnden och Norrlandskommittén framlagda förslagen
rörande försökens omfattning vill utskottet därför uttala sig för att
försök nied odling av olika, för Norrbottensförhållanden lämpliga sorter av
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.
lin inläggas i det ordinarie programmet för den statliga försöksverksamheten
på jordbrukets område.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 36 icke må föranleda annan riksdagens
åtgärd än att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t giver tillkänna
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 16 maj 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
ABEL ANDERSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 55.