Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.
7
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna
i kungörelsen angående villkor för erhållande.
av statsbidrag till förrättningar enligt lagen
den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 322, av herr Johansson i Norrfors m. fl. har hemställts, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla örn utarbetande av förslag till sådana ändrade
bestämmelser angående villkor för erhållande av statsbidrag till förrättningar
enligt lagen den 18 juni 1926 av delning av jord å landet, att bidrag
må utgå jämväl till kostnader för förrättning, som på grund av jordpolitiska
skäl icke kunnat fastställas.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande hänvisas till
motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande i ärendet av lantmäteristyrelsen.
Bestämmelserna angående villkor för erhållande av statsbidrag till förrättningar
enligt lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet
återfinnas i kungörelsen i ämnet den 22 juni 1928 (nr 295), i vissa delar
ändrad genom kungörelserna nr 83/1935, nr 256/1939 och nr 327/1941.
Såsom i motionen anmärkts kan statsbidrag till ifrågavarande förrättningskostnader
utgå endast för förrättningar som blivit fastställda. För närvarande
utgår sådant bidrag vid avstyckning med högst sjuttiofem procent och vid
övriga förrättningar enligt jorddelningslagen med högst sextio procent av det
belopp, som på fastigheten eller ägolotlen i fråga belöper av dels det lantmätaren
för förrättningen enligt gällande lantmäteritaxa tillkommande arvode,
inberäknat lösen för karta och handlingar, dels ock ersättning som må
ha utgått till särskilt, på grund av stadgandet i 2 kap. 2 § jorddelningslagen
vid förrättningen tillkallat sakkunnigt biträde. Till kostnaderna för hantlangning,
gränsmarkering o. dyl., vilka understundom kunna vara rätt avsevärda,
samt till godemänsersättningar utgår däremot intet bidrag.
Statsbidragen, som beviljas av lantmäteristyrelsen, utgå från det å rikssta -
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.
ten under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till Understöd åt jorddelningsväsendet
m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar.
Lantmäteristyreisen har i sitt utlåtande framhållit, att sådana bestämmelser
som förordas i motionen skulle kunna få mindre lyckliga konsekvenser
så till vida som därigenom fortsatt underlåtenhet att hänskjuta tveksamma
fall till ägodelningsrättens prövning skulle uppmuntras. Styrelsen har därför
ansett att, därest i anslutning till motionen någon ändring i statsbidragskungörelsen
skulle vidtagas, borde denna gå ut på att statsbidrag skulle kunna
erhållas till sådana kostnader, som föranleddes av att frågan om tillstånd
till begärd jorddelning måste prövas av ägodelningsrätten. I övrigt har lantmäteristyreisen
anfört i huvudsak följande:
Det torde icke kunna förnekas att, som i motionen erinrats, tolkningen
av jorddelningslagens krav på fastighets lämplighet för sitt ändamål tillämpades
mindre strängt åren närmast efter jorddelningslagens ikraftträdande än
längre fram, och att samma sak upprepades efter tillkomsten av 1937 års lagändring
nied skärpta bestämmelser härom. Detta torde med hänsyn till övergången
mellan fri jorddelning och restriktiv sådan vara i viss mån förståeligt
och icke vara för jorddelningslagstiftningen ensamstående. Att mången gång
förrättningsmännen skulle ställas inför svårbedömbara jorddelningsspörsmål
torde lagstiftaren också ha förutsett, och fördenskull infördes i jorddelningslagen
möjligheten att vid tidigast möjliga tidpunkt under förrättningen underställa
sådana spörsmål ägodelningsrättens prövning. Möjligheten härtill beträffande
laga skifte (4 kap. 4 §) omnämnes också av motionärerna. Samma
möjlighet finnes vid avstyckning (19 kap. 17 §). De undanröjda förrättningar
motionärerna haft i tankarna torde därför icke ha behövt fullföljas innan
frågan örn tillstånd till delningen blivit slutligt prövad.
Detta underställningsförfarande anse motionärerna medföra en avsevärd
tidsutdräkt (ett år eller mera). Det är därför helt naturligt, framhålla de, att
sakägare och förrättningsmän icke gärna tillgripa denna åtgärd, när det icke
föreligger någon som helst tvekan om att den begärda och av förrättningsmännen
tillåtna delningen icke skulle godkännas av granskande och fastställande
myndighet. Någon säker sådan uppfattning torde dock varken sakägare eller
förrättningsmän kunnat ha. Förhållandena äro i detta hänseende alltför skiftande
från fall till fall för att en schablonartad bedömning kunnat ske. Underlåtenheten
att underställa torde som regel lia berott av sakägarnas iver att
skyndsammast möjligt få delningen verkställd. Det torde också kunna ifrågasättas,
huruvida förrättningsmännen i berörda fall verkligen tydligt gjort klart
för sakägarna, vilken risk dessa löpte genom att icke yrka på underställning.
Den av motionärerna framhållna för vissa sakägare brydsamma situationen
hade sålunda icke behövt uppkomma, därest det i jorddelningslagen anvisade
tillvägagångssättet för undvikande av onödiga förrättningskostnader följts
vid ifrågavarande förrättningar.
Lantmäteristyreisen inser väl det beklagliga däri, att jordägare på angivet
sätt åsamkats kostnader utan någon som helst egentlig nytta. Styrelsen håller
dock före, att ett bifall till motionärernas hemställan skulle kunna få
ej lyckliga konsekvenser, då därigenom en fortsatt underlåtenhet att i tveksamma
fall underställa ägodelningsrättens prövning sådana ömtåliga frågor,
varom här är fråga, skulle uppmuntras. Det är särskilt i Västerbottens
och Norrbottens län, där jordägarna fortfarande äro ivriga att få hemmansklyvningar
verkställda, som frågan är aktuell. Lantmäteristyreisen har sig
Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.
9
väl bekant, att på senare åren en fullt i överensstämmelse med lagstiftarens
mening strängare tolkning måst tillämpas, men också att underställningsinstitutet
numera kommit alltmer i användning, varigenom sådana situationer
som de av motionärerna åberopade borde förhindras. I stället för den
föreslagna ändringen i statsbidragskungörelsen anser styrelsen att en annan
bär övervägas. Densamma borde gå ut på, att statsbidrag skulle kunna erhållas
till de kostnader, som föranledas därav, att frågan om tillstånd till
begärd jorddelning måste prövas. Då den jordpolitiska kontrollen avser att
trygga ett allmänt intresse, synes det ej oberättigat att statsbidrag kunde
erhållas för dylika kostnader, som jordägare måste åsamkas för att få reda
på, om en av dem önskad jorddelning kan lagligen medgivas. Givetvis skulle
bidragen ej utgå utan behovsprövning och icke böra förekomma i sådana
fall, där vederbörande uppenbart bort inse, att densamma icke kunde tilllåtas.
Till de senare borde då räknas de fall. då jordägare redan av lantmätaren
eller skiftesgodeman avråtts från att göra ansökning, men likväl
framhärdat. Bidrag borde utgå oberoende av örn redan förrättningsmännen
eller skiftesdomstol slutligen vägrat tillstånd.
Såsom erinrats i motionen ha förändrade synpunkter på jorddelningen i
vissa fall medfört, att förrättningar, som då de sökts och prövats av förrättningsmännen
ansetts lämpliga och tillåtliga, vid sedermera, kanske efter flera
år verkställd fastställelseprövning undanröjts. Eftersom gällande bestämmelser
för statsbidrag till lantmäteriförrättningar äro avfattade på ett sådant
sätt, att statsbidrag icke kan utgå till kostnaderna för andra än fastställda
förrättningar, ha sökandena härigenom åsamkats utgifter utan att vinna
däremot svarande fördelar. Enligt vad utskottet erfarit äro de påtalade förhållandena
vanligast förekommande i Västerbottens och Norrbottens län,
där omständigheterna i flera fall torde ha varit sådana, att motionärernas
påståenden äga fullt fog för sig.
Till avhjälpande av ifrågavarande olägenheter föreslå motionärerna sådan
ändring av statsbidragskungörelsen, att statsbidrag skulle kunna utgå
även till kostnaderna för lantmäteriförrättningar, som icke kunnat fastställas
på grund av jordpolitiska skäl. Lantmäteristyrelsen har i avgivet utlåtande
givit uttryck åt den uppfattningen, att en sådan bestämmelse skulle kunna
föranleda fortsatt underlåtenhet att i tveksamma fall underställa frågan örn
förrättningens tillåtlighet ägodelningsrättens prövning, och följaktligen ansett
lämpligare, att, därest i anslutning till motionen någon ändring i statsbidragskungörelsen
skulle vidtagas, denna hellre borde gå ut på att statsbidrag skulle
kunna beviljas till sådana kostnader, som föranletts av att dylik underställning
måst ske.
Utskottet får framhålla, alt en ändring i statsbidragskungörelsen icke kan
få avseende å sådana förrättningar som redan prövats. Beträffande utformningen
av övergångsbestämmelserna föreligga givetvis olika möjligheter. De
nya föreskrifterna torde dock få begränsas till att avse förrättningar som
sökts efter någon viss angiven tid eller som sökts efter det de nya föreskrifterna
trätt i kraft. Bestämmelserna synas härigenom få en tämligen begränsad
verkan och i allmänhet knappast få avseende på sådana förrättningar, där
Utskottet.
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.
de i motionen påtalade svårigheterna för sökandena haft sin grund i 1937
års ändringar i jorddelningslagen. Utskottet kan icke heller bortse från den
av lantmäteristyrelsen uttalade uppfattningen, att de av motionärerna föreslagna
bestämmelserna skulle kunna medföra att intresset för att i tveksamma
fall verkställa underställning slappas.
Vad beträffar lantmäteristyrelsens förslag till författningsändring må därutöver
framhållas, att de kostnader, som förorsakas sökandena till en jorddelningsförrättning
genom att frågan örn förrättningens tillåtlighet måst underställas
ägodelningsrätts prövning, merendels torde vara tämligen obetydliga
i förhållande till andra kostnader för förrättningen. Lantmäteristyrelsens
förslag synes därför knappast medföra någon avsevärd förbättring i de av
motionärerna påtalade förhållandena.
Med hänsyn till det anförda och då utskottet finner lämpligare att de i
motionen framförda synpunkterna bliva föremål för behandling i ett större
sammanhang i samband med de förslag i avseende å den framtida jordpolitiken,
som inom en nära framtid torde komma att framläggas av 1942 års jordbrukskommitté,
anser sig utskottet för närvarande icke böra tillstyrka, att
några åtgärder i anslutning till motionen vidtagas.
Åberopande det sagda får utskottet hemställa,
att motionen 11:322 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 10 maj 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred Andersson,
Gabrielsson, Nils Olsson, Svedberg, Hagman och Sundelin, samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Carlström,
Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina, Andersson i Hyssna, Nilsson i Göingegården
och Andersson i Hedensbyn.
Reservationer:
dels av herr Jacobson i Vilhelmina;
dels ock av herr Andersson i Hedensbyn.