54
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.
Nr 45.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser
rörande jakt å älg.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 53, av herr De Geer har hemställts, att sådana bestämmelser utfärdas för
älgjakten och eventuellt även för annan jakt, att större hänsyn än hittills
tages till jaktens avkastning ur försörjningssynpunkt.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionen, hänvisas till densamma.
Utskottet har i vederbörlig ordning begärt utlåtande över motionen från
domänstyrelsen. Därjämte har yttrande över motionen avgivits av Svenska
jägareförbundet, som av utskottet beretts tillfälle därtill.
Domänstyrelsen har avstyrkt ett omläggande av älgjakten på sätt motionären
föreslagit. I övrigt har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Allt sedan slutet av 1920-talet har älgstammen inom riket ökats. Enligt
senaste försök till uppskattning har den beräknats uppgå till omkring 35,000
djur, en siffra som emellertid måste betraktas såsom synnerligen oviss.
Motionärens önskan att tiden för jakt efter älg skulle förlängas och förläggas
över en större del av året har tidigare vid flera tillfällen kommit till
uttryck i förslag örn åtgärder för införande av en mera rationell älgjakt. Dylika
önskemål vörö även en av anledningarna till att denna fråga vid 1931
års riksdag blev föremål för behandling, som resulterade i förordningen den
18 juli 1931 (nr 306) med vissa bestämmelser angående jakt efter älg. Enligt
denna förordning kunde jakträttsinnehavare, som förfogade över jaktområde
av den storlek och beskaffenhet, att området efter förhållandena i orten kunde
anses medgiva en tillfredsställande vård av älgbeståndet, erhålla tillstånd att
på vissa villkor bedriva jakt efter älg under en tid av högst fjorton dagar,
räknat från och med den första dag, då i allmänhet jakt efter älg vore i orten
tilläten, och därvid fälla det antal älgar, som vederbörande myndighet funnit
skäligt medgiva.
Genom ikraftträdandet av jaktstadgan den 3 juni 1938 (nr 279) har förordningen
den 18 juli 1931 upphävts och ersatts med bestämmelser i 15 §
jaktstadgan, som bland annat föreskriver: »Förfogar jakträttsinnehavare över
mark av den storlek och beskaffenhet, att densamma efter förhållandena i
orten kan anses medgiva en tillfredsställande vård av älgbeståndet, eller utgöres
jaktvårdsområde, varom stadgas i 10 § lagen örn rätt till jakt, av mark
som nu är sagd, må tillstånd kunna meddelas de å den mark jaktberättigade
att under särskild jakttid där fälla det antal älgar, som med hänsyn till
stammens storlek och omständigheterna i övrigt finnes skäligt.» Enligt bestämmelserna
i samma författningsrum må för älg ej meddelas längre särskild
jakttid än en månad, och skall däri ingå den tid, under vilken i all
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.
55
mänhet jakt efter älg är i orten tillåten. Genom dessa bestämmelser i jaktstadgan
har således i viss utsträckning tillgodosetts önskemålet att älgjakten
skulle utsträckas över en längre tid än vad förut varit tallet.
I detta sammanhang må erinras om bestämmelserna i 16 § jaktstadgan,
som möjliggöra fällandet -— även under andra tider av året — av algar, som
förorsaka skada å odlad mark. Även dessa bestämmelser verka i sin mån
till ett fördelande av jakten efter älg över en längre tid.
Genom kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 491) angående tillfälliga ändringar
i fridlysningstiderna för vissa djurslag bestämdes tiden för älgjakten
under år 1940:
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt Särna
och Idre socknar av Kopparbergs län till 9—11 september;
i riket i övrigt till 14—19 oktober.
Med hänsyn till den stora nedslaktning av nötboskap och därav föranledd
överbelastning av köttmarknaden, som på grund av minskad skörd kunde
beräknas uppkomma under sistlidna höst, förordnade Kungl. Maj:t genom
kungörelse den 1 augusti 1941 (nr 740) om avkortning av den, enligt vad
ovan sagts, bestämda jakttiden och örn inskränkningar i fråga om licensjakten
på så sätt att i de delar av riket, där jakttiden bestämts till sex dagar,
densamma skulle omfatta endast tre dagar och, i fråga örn licensjakt, att
tiden därför i hela riket skulle få beviljas för längst femton dagar. Den
minskning i tillförseln av älgkött i marknaden, som var syftet med den avkortade
jakttiden, kom emellertid ej till synes i någon större grad. Under
året fälldes nämligen 8,725 djur, varav 2,377 eller 27 procent under särskild
jakttid. Beräknas varje fällt djur lämna i genomsnitt 150 kilogram till
människoföda dugligt kött, utgör hela avskjutningen under år 1940 1.3 miljoner
kilogram kött. Tillförseln av nötkött lärer enligt uppgift av Sveriges
slakteriförbund under år 1939 ha uppgått till omkring 71 miljoner kilogram
eller i medeltal pr vecka omkring 1.4 miljoner kilogram. Under hösten är
tillförseln större än vid andra tider av året och uppgår under en vecka i
oktober till omkring 1.8 miljoner kilogram kött. Den årliga älgayskjutningen
överstiger sålunda icke en veckas tillförsel av nötkött och kan därför ej med
fog anses utöva något avgörande inflytande å rikets försörjning med animalier.
Det förhållandet att älgjakten infaller just under en tid, då tamboskapens
betesgång upphör och nedslaktningen är större än under andra tider
av året, medför dock en olägenhet, som ej kan förbises. Till annan tid än
hösten bör emellertid älgjakten av biologiska skäl ej förläggas. Ett mera
allmänt införande av licensjakt, eventuellt utsträckt till två månader, skulle
dock medföra älgköttets spridning över en längre tid och sålunda med
hänsyn till köttmarknaden innebära en viss fördel. Även ur jaktvårdens synpunkt
vore önskvärt att älgjakten i största möjliga utsträckning förlädes till
en förlängd särskild jakttid, som möjliggjorde en lugnare och mera rationell
avskjutning med utväljande av sådana djur, som i första hand borde fällas.
Emellertid torde de villköl- beträffande jaktområdets storlek m. m., som jämlikt
bestämmelserna i 15 § jaktstadgan gälla för erhållande av tillstånd till
särskild jakttid, ej kunna eftergivas. Ett genomförande av motionärens tanke
att all jakt skulle »ske efter s. k. licensförfarande» bomme således, med bibehållande
av nuvarande villkor för tillstånd till särskild jakttid, att beröva
det stora flertalet jakträttsinnehavare all rätt till jakt efter älg.
Gällande bestämmelser i 15 § jaktstadgan innebära emellertid möjlighet
även för innehavare av mindre marker att, efter sammanslutning till jaktvårdsområden
enligt 10 $ jaktlagen, erhålla^ tillstånd till särskild jakttid.
Svenska jägareförbundet och dess länsjaktvardslöreningar lia sedan jaktlagens
tillkomst verkat för bildande av sådana områden.
56
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.
Utskottet.
Enligt styrelsens mening är det ej lämpligt att helt övergå till licensjakt,
innan de mindre fastigheterna mera allmänt sammanslutits till jaktvårdsområden
på sätt föreskrifterna i jaktstadgan anvisa.
Jämväl Svenska jägareförbundet har avstyrkt bifall till motionen och anfört
bland annat följande.
Förbundet ansluter sig till önskemålet, att älgjakten örn möjligt utsträckes
över en längre tid, vilket dock ej torde kunna ske i annan form än licensjakt
under särskild jakttid. För erhållande av tillstånd till sådan jakt föreskriva
bestämmelserna i 15 § jaktstadgan emellertid som villkor, att jaktområdet
skall vara av sådan omfattning, som möjliggör en tillfredsställande
vård av älgbeståndet. Det torde ej vara motionärens mening att släppa på
dessa fordringar beträffande arealen. En omläggning av älgjakten till uteslutande
licensjakt skulle således göra älgjakten till ett privilegium huvudsakligen
för innehavare av större jaktområden. Bestämmelserna i nyssnämnda
författningsrum innebära emellertid öven möjlighet för ägare av
mindre fastigheter att, efter sammanslutning till jaktvårdsområden enligt
10 § jaktlagen, erhålla tillstånd till särskild jakttid. Sedan den nya jaktlagens
tillkomst har förbundet verkat för sammanslutning av mindre fastigheter
till dylika områden. På grund av rådande förhållanden med omfattande
militärinkallelser och försvårade kommunikationer m. m. har emellertid
denna verksamhet, trots allvarliga strävanden, ännu ej nått någon för
landet i dess helhet större betydelse, ehuru i en del trakter stora sådana
områden bildats. För att giva någon uppfattning om omfattningen av denna
verksamhet kan nämnas, att för närvarande finnas 53 i vederbörlig ordning
fastställda jaktvårdsområden, omfattande 4,000 markägare och en areal av
193.000 hektar. Härtill kommer 25 områden, som färdigbildats men ännu ej
fastställts, och 79 områden under bildande. De båda senare grupperna
omfatta omkring 7,200 markägare och ett sammanlagt markområde av
531.000 hektar. Det är förbundets förhoppning, att innehavare av mindre
fastigheter i allt större omfattning skola finna ändamålsenligt att sammansluta
sina marker till jaktvårdsområden och .sålunda kunna övergå till licensjakt,
som, enligt förbundets mening, helst skulle kunna utsträckas över
längre tid än nu gällande bestämmelser medgiva. Förbundets strävanden i
denna del verka således i det syfte motionären avsett.
Ehuru förbundet alltså anser önskvärt, att älgjakten i allt större omfattning
bedrives under en utsträckt särskild jakttid, synes dock tiden ej vara
inne att helt övergå till licensjakt, förr än de mindre fastigheterna mera allmänt
sammanslutits till större jaktvårdsområden enligt bestämmelserna i
10 § jaktlagen.
I motionen föreslås att för möjliggörande av ett bättre utnyttjande ur försörjningssynpunkt
av jakten efter storvilt förändrade bestämmelser rörande
jakten efter älg och eventuellt även annat större villebråd måtte utfärdas.
Enligt motionärens uppfattning borde i dylikt syfte de allmänna jakttiderna
för älg förlängas och fördelas på perioder, varjämte borde övervägas huruvida
icke jakten i större utsträckning än hittills kunde bedrivas under särskilda
jakttider, s. k. licensjakt.
Såsom utskottet framhållit i sitt utlåtande nr 43 över en vid innevarande
års riksdag inom andra kammaren väckt motion angående utsträckning av
rätten till ersättning för älgskada har inom jordbruksdepartementet ifråga
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.
57
satts längre tider för årets älgjakt än under nästföregående år. Då sålunda
frågan om en förlängning av de allmänna jakttiderna för älg torde komma
att av Kungl. Majit omprövas, finner utskottet icke nu anledning att uttala
sig härom. En förläggning av älgjakten till annan del av året än hösten
synes såsom domänstyrelsen i sitt yttrande framhållit icke lämpligen böra
ske med hänsyn särskilt till djurens fortplantningsförhållanden.
Vad beträffar det i motionen framförda förslaget att licensförfarandet borde
vinna ökad tillämpning vid jakten efter älg vill utskottet i anslutning till
vad därom anförts i yttrandena som sin mening framhålla, att licensjakt
icke bör få bedrivas under andra förutsättningar rörande jaktvårdsområdes
storlek m. m. än som angivas i gällande jaktstadga. Vad särskilt angår frågan
örn utsträckta tider för dylik jakt torde frågan därom lämpligen kunna upptagas
till behandling i samband med den nyssberörda omprövningen av de
allmänna jakttiderna. I anslutning till vad ovan anförts rörande villkoren
för jakt varom nu är fråga vill utskottet dock framhålla, att licensjakten
torde få jämförelsevis ringa betydelse, så länge bildandet av jaktvårdsområden
inom landet icke fått större omfattning än vad som framgår av utredningen
i ärendet. Utskottet anser sig sålunda för närvarande böra avstyrka
bifall till förevarande motion.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 53 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1941.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Granath, Gabrielsson, Mannerskantz,
von Stockenström, Anderberg och Svedberg; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson
i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön, Carlström, Mäler, Liedberg och Andersson i Surahammar.
Bihang till riksdagens protokoll Idit. 10 sami. Nr 37—46.
5