12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1939 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om anvisande från statens
avdikningsanslag av visst belopp till sänkning av
Storkågetråsket m. m.
(lia avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 255,
av herr Lindmark har hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att till ett
företag, avseende sänkning av Storkågetråsket samt torrläggning av närbelägen
vattenskadad mark i Skellefteå socken av Västerbottens län, må från
statens avdikningsanslag anvisas ett belopp av 10,850 kronor.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, hänvisar
utskottet till motionen.
I en den 5 januari 1937 dagtecknad skrift hava samtliga delägare i ett företag,
avseende sänkning av Storkågetråsket samt torrläggning av närbelägen
vattenskadad mark inom Storkågeträsks by i Skellefteå socken av Västerbottens
län, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bevilja företaget så stort bidrag
från statens avdikningsanslag, som företaget vid tidpunkten för arbetets färdigställande
enligt då gällande bestämmelser kunnat erhålla, därest ansökan
därom ingivits.
över framställningen — vid vilken fogats, utom annat, av lantbruksingenjören
H. Wikström upprättade handlingar samt ritningar rörande företaget
— har lantbruksstyrelsen den 23 oktober 1937 avgivit infordrat utlåtande.
Lantbruksstyrelsen har härvid tillika överlämnat yttranden från såväl sökandena
som Wikström.
Sedan företagets arbetsstyrelse den 11 december 1937 till jordbruksdepartementet
inkommit med påminnelser i ärendet, hava, till följd av remiss, utlåtanden
avgivits den 18 januari 1938 av länsstyrelsen i Västerbottens län och
den 10 februari 1938 ånyo av lantbruksstyrelsen. Vid länsstyrelsens utlåtande
hava fogats dels yttrande av vederbörande landsfiskal samt av denne verkställd
utredning angående de särskilda delägarnas ekonomi, storleken av deras
jordbruk och förekomsten av ofullständiga jordbruk m. m., dels ock en från
sökandena infordrad sammanställning över delägarnas återbetalningsskyldighet.
Framställningen har hittills icke föranlett någon Kungl. Maj:ts ytterligare
åtgärd.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.
13
Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.
Laga syneförättning angående ifrågavarande företag enligt lagen den 20
juni 1879 om dikning m. m. handlades under åren 1908—1914 av lantbruksingenjören
H. Wikström och avslutades den 3 juni 1914. Tillstånd från det
allmännas sida till företagets utförande meddelades av länsstyrelsen i Västerbottens
län den 31 juli 1915. Besvär häröver anfördes icke.
Företaget omfattar:
åker................................... 2.57 hektar
äng och odlingsmark.................... 309.74 »
annan mark............................ 58.83 »
Summa 371.14 hektar.
Företaget utfördes under åren 1916—1926 och avsynades av vederbörande
lantbruksingenjör den 14 september 1926. Vid syneförrättningen föreskriven
slutlig uppskattning av båtnaden jämlikt dikningslagen verkställdes under
åren 1929—1931 och avslutades den 24 mars 1931.
Kostnaderna för företaget beräknades den 3 november 1914 till sammanlagt
21,821 kronor 52 öre, medan båtnaden av företaget uppskattades till
35,927 kronor 17 öre. Vid efteruppskattningen år 1931 beräknades båtnaden
till 41,384 kronor 5 öre. De slutliga kostnaderna för företaget uppgingo år
1926 till 40,475 kronor 57 öre, varav 5,500 kronor för sänkning av dammfoten,
1,371 kronor för inköp av virke, ammunition och redskap, 2,121 kronor
52 öre för syneförrättningen samt 31,483 kronor 5 öre i arbetskostnader.
Till stöd för sin framställning ha delägarna i företaget anfört väsentligen
följande.
Ehuru anslag av statsmedel vid tiden för företagets utförande troligen kunnat
erhållas till arbetets verkställande, hade intressenterna beslutat att på egen
bekostnad fullborda företagt. Vid företagets påbörjande och under dess utförande
hade intressenterna visserligen gjort framställningar till lantbruksingenjören
Wikström om att statsbidrag borde sökas till företaget. Wikström
hade emellertid avböjt framställningarna. Även om möjligen härvidlag förelegat
något missförstånd mellan Wikström och intressenterna, vore nämnda
förhållande anledningen till att någon ansökning om statsbidrag ej tidigare
kommit till stånd.
Dikningsarbetet hade till största delen utförts under dyrtiden, vilket medfört,
att den verkliga kostnaden för företaget kommit att med cirka 100 procent
överstiga den vid syneförrättningen beräknade. Under årens lopp hade
uttaxering av viss del av deltagarnas bidrag till företaget verkställts, men
ännu återstode 22,120 kronor 91 öre oguldna.
Rådande konjunkturer inom jordbruket efter företagets färdigställande
hade ej gjort det möjligt för intressenterna att i större omfattning genom
odling av därför lämplig mark tillgodogöra sig nyttan av företaget. Mångå
av intressenterna hade sina fastigheter högt intecknade, och deras ekonomiska
ställning hade under den senaste jordbrukskrisen blivit så försvagad,
att de numera icke såge sig i stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet beträffande
företaget. Ställningen hade ytterligare försämrats därigenom, att
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.
delägare med ett sammanlagt andelstal av cirka 30 procent med stöd av 76 §
dikningslagen avsagt sig båtnaden. För en del intressenter hade företaget
varit till den grad betungande, att de hotades av ekonomisk ruin.
Lantbruksingenjör en Wikström, vilken den 9 januari 1935 beviljats begärt
avsked med pension från sin tjänst, har för sin del avgivit följande förklaring
till det långa dröjsmålet med ingivandet av ansökning om statsbidrag
till ifrågavarande företag.
Sedan syneförrättningen avslutats och vunnit laga kraft, hade så småningom
uppstått fråga om huruvida företaget skulle genomföras. Under tiden
hade emellertid från något håll framkommit ett förslag om att avloppskanalens
dimensioner utan någon större olägenhet skulle kunna minskas, och detta
förslag hade omfattats med vissa sympatier. Vidare hade framhållits, att intressenterna
själva nog skulle kunna utföra företaget utan att något bidrag
av statsmedel behövde sökas och att ett sådant arbetssätt vore förenat med
vissa fördelar, då intressenterna lättare skulle kunna genomföra eventuella
ändringar. Det hade sålunda beslutats, att företaget skulle utföras på egen
bekostnad utan bidrag av statsmedel, och därmed hade Wikström ansett
denna fråga vara avgjord. Åtminstone kunde han ej erinra sig, att till honom
gjorts någon vidare framställning örn dylikt bidrag. Att delägarne själva
ansett sig kunna gå i land med arbetet framginge även därav, att de gripit
sig an med att utföra detsamma under dyrtid utan att härtill vara tvungna.
Det vöre emellertid för Wikström svårt att förstå, att intressenterna nu
skulle behöva befinna sig i trångmål. Företaget vore lönande. Ingen i byn,
som ämnade bedriva jordbruk och hade mark, som berördes av detsamma,
skulle säkerligen vilja lia det ogjort. Jordförbättringen vore tillfredsställande.
Av ett kraftaktiebolag, som under vintermånaderna utan olägenhet för intressenterna
finge använda sjön såsom vattenmagasin, hade under en följd av
år dessutom utgått och utginge ännu årlig ersättning i penningar, som ingalunda
torde vara obetydlig.
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 23 oktober 1937 hemställt, att
förevarande framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd. Till motivering av detta sitt ståndpunkttagande har styrelsen anfört,
att, då ändamålet med statens avdikningsanslag vore att möjliggöra eller underlätta
tillkomsten av nya torrläggningsföretag, anslaget med hänsyn till de
konsekvenser, som därav skulle bliva en följd, icke torde böra tagas i anspråk
till sådant företag, som i likhet med det nu ifrågavarande blivit utfört för ett
flertal år tillbaka med anlitande av på annat sätt anskaffade medel.
I sina påminnelser har företagets arbetsstyrelse uttryckligen framhållit, att
orsaken till att statsbidrag icke tidigare sökts vöre, att lantbruksingenjören
vid upprepade tillfällen avrått intressenterna från en dylik åtgärd. Till styrkande
härav har arbetsstyrelsen ingivit ett intyg av Teodor Bergmark, Ersmark,
vari denne bland annat uppgiver, att Wikström år 1923 på förfrågan
av honom meddelat, att det ej funnes någon möjlighet att erhålla statsbidrag,
då redan största delen av företaget utförts.
Vederbörande landsfiskal samt länsstyrelsen i Västerbottens län ha tillstyrkt
bifall till framställningen.
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande den 10 februari 1938 förklarat, att,
såvitt av föreliggande handlingar kunde bedömas, hinder mot beviljande av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 20.
15
statsbidrag till företaget icke torde lia förelegat, om framställning därom
gjorts i tid. I så fall hade statsbidrag kunnat utgå till företaget med i runt
tal 10,850 kronor.
Motionären avser, att till företaget från statens avdikningsanslag anvisas
ett belopp av 10,850 kronor.
Utskottet vill erinra, att laga syneförrättning angående ifrågavarande företag
handlades under åren 1908—1914 och avslutades den 3 juni 1914. Tillstånd
från det allmännas sida till företagets utförande meddelades den 31 juli
1915 och företaget utfördes under åren 1916—1926. Vid nu angivna förhållanden
synes statsbidrag till företaget lia bort sökas under år 1915 eller mer
än 20 år tidigare än förevarande framställning. Såvitt handlingarna utvisa,
torde den beräknade båtnaden för företaget ha uppnåtts åtminstone för
flertalet intressenter.
I likhet med lantbruksstyrelsen anser sig utskottet böra understryka, att
ändamålet med statens avdikningsanslag är att möjliggöra eller underlätta
tillkomsten av nya torrläggningsföretag. Med hänsyn härtill och till de
konsekvenser, ett bifall till framställningen torde medföra, anser sig utskottet
böra avstyrka motionen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 255 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 3 mars 1939.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 17.
Reservation
Utskottet.
av herr Gabrielsson.