Jordbruksutskottets utlåtande Nr 125.
1
Nr 125.
Ankom till riksdagens kansli den 11 augusti 1914 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till
Kungl. Maj.t angående upprättande av en växtförädlingsanstalt
i Norrland.
(1 :a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
handläggning hänvisad motion, nr 13, har herr Wedin hemställt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t ville göra framställning om att Kungl.
Maj:t måtte utreda dels nödvändigheten av en växtförädlingsanstalt i Norrland
och dels var den bör förläggas, samt till riksdagen göra de framställningar,
som av utredningen visa sig vara påkallade.
Till stöd för denna framställning har motionären åberopat motiveringen
till en vid förra riksdagen innevarande år väckt motion, nr 50, vilken
motivering är av följande lydelse:
»Enligt samstämmig utsago från alla håll intager vårt land i fråga
om arbetet på åkerbruksväxternas förädling en ledande ställning. Otvivelaktigt
har också den hittills bedrivna växtförädlingen i ej ringa grad bidragit
till stegrade och kvalitativt värdefullare skördar, där de genom detta
arbete åstadkomna utsädesstammarna eller sorterna kunnat komma till användning.
Detta gäller i första hand de sydligare provinserna av vårt
land. För Norrlands jordbruk däremot har betydelsen av detta förädlingsarbete
varit av lägre eller man kan säga ringa värde, jämförd med den
roll det spelar uti jordbruket i de landsdelar, där klimatiska förhållanden
äro mera gynnsamma. Att så verkligen är förhållandet, torde näppeligen
vid opartisk bedömning kunna bestridas. Det sydsvenska jordbruket har
härvidlag skänkts förmåner, som ej på långt när i samma grad kommit
det i de nordligare trakterna till del.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 10 saml. 51 käft. (Nr 125—126.) 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 125.
Förklaringen till detta sakförhållande är att söka i belägenheten av
de anstalter, som tagit till sin uppgift att syssla med hithörande arbete,
jämte de stora klimatiska olikheter, till följd av landets långsträckthet
i norr och söder, vilka karakterisera de skilda landsändarna. De båda stora
förädlingsanstalterna Svalöv och Weibullsholm äro ju som bekant belägna
i nästan omedelbar närhet till varandra och inom Skånes bästa jordbruksdistrikt
med ett klimat, vilket genom sin mildhet ingalunda överensstämmer
med det i de nordligare bygderna förefintliga.
För att ett arbete på förädling av våra åkerbruksväxter skall kunna
lämna bästa resultat, torde det obestridligen vara lämpligast, att detsamma
bedrives inom de provinser, för vilkas jordbruk en gång framställställda
sorter äro avsedda att bliva till gagn och nytta. Skälen härför
äro både många och starka. Klimatet bestämmer ju i första hand vilka
såväl växtgrupper som sorter av varje särskilt växtslag, som kunna odlas i
landets skilda delar. Tack vare den längre sommaren i södra Sverige spelar
sålunda sädesodlingen därstädes långt större betydelse för jordbruket än vad
fallet är i Norrland. Beträffande foderväxter återigen är förhållandet omvänt.
Skiljaktigheterna i vegetationstidens längd kräva även av varje särskilt
växtslag olika sorter med kortare eller längre utvecklingstid, allt efter
de skilda trakternas olika behov. För två- och fleråriga växter är ju kravet
på vinterhärdighet långt större i Norrland än i Sydsveriges kusttrakter.
Motståndskraften mot växtsjukdomar växlar ofta nog i mycket hög grad
olika sorter emellan av ett och samma växtslag. Denna företeelse står
otvivelaktigt mången gång i samband med både sortens härstamning och
platsen, varest den odlas. Vissa sorter av uppsvensk härstamning kunna
vid odling på ursprungsplatsen knappast visa tecken till sjukdomsgrepp,
men vid odling längre söderut bliva de svårt härjade. I andra fall förhåller
det sig tvärtom, d. v. s. en sydsvensk sort odlad längre norrut kan
på den nya växtplatsen bliva svårt angripen.
De anförda exemplen peka på en del av de faktorer, vars tillvaro icke
minst tar i anspråk tid och krafter vid våra förädlingsanstalter, efter vilka
arbetet med förädlingen måste anpassas för att kunna fylla sitt ändamål.
De peka även på något annat, och det är svårigheten och svagheten av
att ha så gott som hela förädlingsverksamheten förlagd på en enda plats
och i landets sydspets. Detta är något, som ock utsädesföreningen i Svalöv
insett. Som bekant, har till denna tvenne filialer, eu vid Ultuna och en
vid Luleå, upprättats. Grenom sina allt för begränsade tillgångar kunna
dessa filialer dock icke bedriva ett tillräckligt omfattande arbete för att
3
Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 125.
bliva av samma betydelse för respektive landsändar som Svalöv för Sydsverige.
De båda nämnda filialerna torde också mindre vara avsedda for
direkt förädlingsverksamhet än såsom försöksstationer för prövande av vid
Svalöv uppdragna sorter. .. ....
Det nordsvenska jordbruket bör emellertid kunna äga rattmatiga fordringar
på att få komma i åtnjutande av samma förmåner som det sydsvenska
En växtförädlingsanstalt med tillräckliga resurser på lämplig plats
i Norrland skulle otvivelaktigt bli av den allra största betydelse och bättre
möjliggöra ett framgångsrikt jordbruk i denna på utvecklingsmöjligheter så
rika del av vårt land. „ ,
Beträffande förläggningen av en sådan anstalt ligger det nära till hands
att tänka sig en utvidgning av Svalövsfilialen vid Luleå. Däremot bör
dock genast — fortfarande av klimatiska skäl — anmärkas, att en växtförädlingsanstalt
med denna belägenhet knappast skulle kunna for södra
Norrland bli av större betydelse, än Svalövsverksamheten är för norra delarna
av vårt land. Klimatet därstädes torde också lägga svåra hinder i
vägen för den fröodling, som i samband med och vid sidan om sjalva forädlingsarbetet
måste bedrivas, en sak, som givetvis skulle utöva hämmande
inflytande på förädlingsarbetets resultat. Södra Norrland däremot erbjuder
möjligheter till en framgångsrik fröodling — exempel härpå finnes från Jämtlands
och Vasternorrlands län — och då just dessa provinser i sig innesluta
de bästa jordbruksdistrikten och de rikaste utvecklingsmöjligheterna torde en
blivande anstalt förläggas till dessa trakter. En anstalt med detta läge
komme, strängt taget, att ligga i mitten av landet och ungefär mitt emedan
de båda nämnda filialerna Ultuna och Luleå, vilka båda tva borde bibehållas
såsom försöksstationer.
Riksdagen har för icke länge sedan anvisat medel till avlöning åt en
statskonsulent i fröodling för spridande av upplysning i till fröodlmgen
hörande frågor samt lämnat anslag till premieringar etc. för froodlingens
främjande. För att sådana anslag skola bliva fullt utnyttjade bör det
också sörjas för, att det växtmaterial, vilket-vid fröodlingen kommer till
användning, är det bästa möjliga. Genom sitt nyligen förhöjda anslag till
Sveriges utsädesförening i Svalöv har också riksdagen redan behjartat denna
sak, ehuru detta anslag, såsom redan påpekats, ej kan komma jordbruket
i landets skilda delar till godo i lika hög grad. Först genom upprättande
av en ny växtförädlingsanstalt i enlighet med här ovan gjorda förslag torde
denna fråga få anses nöjaktigt ordnad.»
Utskottet.
4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 125.
Utskottet inser till fullo den stora betydelsen av en rationellt bedriven
växtförädlingsverksamhet, varigenom för jordbruket med hänsyn till klimatiska
och övriga förhållanden lämpliga ^''sädesslag kunna frambringas. Otvivelaktigt
måste nämligen en sådan verksamhet, i mån som resultaten av densamma
komma att utföras i det praktiska jordbruket, vara ägnad att mäktigt
bidraga till erhållande av stegrade och i kvalitativt avseende värdefullare
^skördar samt jordbrukets höjande i allmänhet. Som bekant har
också på växtförädlingen och särskilt på åkerbruksväxternas förädling sedan
länge nedlagts ett intresserat vetenskapligt arbete och det med sådan framgang,
att vårt land på detta område utan överdrift torde kunna sägas intaga
en ledande ställning. Denna framgång lärer huvudsakligen böra tillskrivas
den till Svalöv förlagda Sveriges utsädesförening, som under en lång
följd av år verkat f r åstadkommande av utmärkta stamutsäden genom en
under insiktsfull ledning utförd förädling, och vilken institution på detta
område utfört ett i hög grad förtjänstfullt och för hela vårt jordbruk betydelsefullt
arbete.
Då motionären nu uttalat sig för inrättande genom statens försorg
av en särskild växtförädlingsanstalt i Norrland, vill utskottet erinra om att
frågan om anordnandet av förädlingsverksamhet för jordbruket i såväl mellersta
som norra Sverige redan upptagits av Sveriges utsädesförening, vilken,
i syfte att utröna, huruvida de vid Svalöv prövade och för södra Sverige
lämpliga befunna sädes- och frösorter skulle kunna trivas jämväl i
mellersta och norra Sverige, inrättat filial först vid Ultuna och senare, då
detta försök visat sig slå väl ut, en filial i Luleå. Verksamheten vid ifrågavarande
filialer bedrives i sådan ordning, att tjänstemän från Svalöv förflyttas
till tjänstgöring vid filialerna, vid vilka huvudstationens arbetsmetoder tilllämpas.
Härigenom och genom ständigt utbyte av material mellan de olika stationerna
uppstår mellan dessa ett intimt samarbete, vilket givetvis är ägnat att i
hög grad främja utvecklingen av växtförädlingsverksamheten i dess helhet.
Förutom den av utsädesföreningen i Luleå upprättade filialen leder
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet för hushållningssällskapens
räkning i såväl Västernorrlands som Jämtlands län försök med
olika sorter av sädesslag, varjämte Norrbottens läns landsting med bidrag
av statsmedel i Luleå underhåller liknande verksamhet vid den s. k. kemisk-växtbiologiska
anstalten därstädes.
Aven om, med hänsyn till Norrlands stora areal, behov av en utvidgad
och till sydligare Norrland förlagd växtförädlingsanstalt skulle föreligga
— vilket motionären med styrka framhållit -- anser utskottet i allt fall
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 125.
5
detta utgöra ett intresse, som det i första hand bör tillkomma utsädesföreningen
att tillgodose. Av vad ovan anförts torde nämligen vara klart,
att ifrågavarande institution, på grund av sin organisation, sin redan över
hela riket utbredda verksamhet och sin rika erfarenhet på nu ifrågavarande
område, i vida högre grad än någon annan torde vara skickad att fullfölja
och utveckla växtförädlingsarbetet, vare sig det gäller Norrland eller andra
delar av vårt land. Sedan föreningen från och med nästlidet år erhållit
väsentligen ökat bidrag av statsmedel, torde det ock med skäl kunna förväntas,
att densamma skall komma att betydligt utvidga sin verksamhet i
såväl mellersta som norra Sverige, vilka landsändar hittills icke av föreningen
njutit den omvårdnad, som kommit södra Sverige till del.
Då utskottet sålunda anser det uppenbart, att den fortsatta utvecklingen
på växtförädlingsområdet bäst bör kunna främjas genom den institution,
vilken hittills på ett så framgångsrikt sätt utövat denna verksamhet, samt
denna institution numera genom ökade bidrag av statsmedel även torde
vara i stånd att, om så erfordras, tillgodose det av motionären framhållna
behovet, kan utskottet icke ansluta sig till motionärens förslag om anordnande
genom statens försorg av en särskild växtförädlingsanstalt i Norrland.
Härvid torde jämväl böra framhållas, att, enär utsädesföreningen på senaste
tiden genom ökat inflytande från statens sida mer och mer erhållit karaktären
av statsinstitution, det jämväl ur statsekonomisk synpunkt torde vara
en mindre välbetänkt åtgärd att, såsom motionären tänkt sig, vid sidan av
denna institution inrätta eu särskild statsinstitution med huvudsakligen enahanda
uppgifter.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att herr Wedins förevarande motion icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 augusti 1914.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PERSSON i Tallberg.
Närvarande: Se utlåtande nr 126.
Reservation: av herrar Persson, Öberg och Kronlund.