Isig- Utskottets Utlåt ande N:o ti

Utlåtande 1870:LU6

Isig- Utskottets Utlåt ande N:o ti.

<

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli d. 7 Febr. 1870, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om inrättande af förliknings-lcomitéer.

I detta ämne hafva särskilda förslag blifvit framställda inom Andra Kammaren
af Herrar 0. B. Olsson (motionen N:o 9) och Gustaf Jonsson (motionen N:o
98), den förres så lydande:

“l:o. Inom hvarje kommun på landet hör finnas en förliknings-komité;
ledamöternas antal och komitéens stadgar bestämmas å kommunalstämma eller genom
kommunal-ombud inför domstolen. Tilja flera kommuner förena sig om en
komité, vare sådant dem ohetaget.

2:o. Stämning, som delgifvits svarande part, hör inom åtta dagar före
häradstings början uppvisas för komitéens ordförande, och vare parterna skyldiga
inställa sig för komitéen inom det komité-område hufvudkäranden tillhör, å dag
som komitéen genom kungörelse i sockenkyrkan för sitt sammanträde bestämmer.

3:o. De förlikningar i tvistemål komitéen lyckas åstadkomma höra skriftligen
uppsättas och, der någondera parten det önskar, i Häradsrättens protokoll intagas
till laga kraft och verkan."

Farande Herr Gustaf Jonssons förslag af detta innehåll:

“A) I hvarje kommun på landet och i stad, som under landsrätt lyder,
väljes årligen vid den ordinarie kommunalstämma, som hålles i December månad,
en förliknings-komité, bestående af tre aktade och för redbarhet kända personer
inom kommunen, som tillsammans med kommunalstämmans ordförande och den
prest i församlingen, som sköter de pastorala göromålen, hvilka hafva att, på sätt
bär nedan stadgas, söka åstadkomma förlikning emellan parter i tvistemål.

B) Innan part. som i civil-mål kära vill, eger att stämning till vederbörlig
domstol uttaga, skall han hafva gjort anmälan derom hos förliknings-komitéens ordförande
i den kommun, der svarandeparten har sitt bo och hemvist, så tidigt, att
komitéen har tid att kalla parterna och till behandling företaga ärendet inom en
månad före i orten infallande ordinarie ting.

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

C) Uppå kallelse af vederbörande förliknings-komité åligger det parterna
att sig på tid ock ställe, som af komitéen i kallelsen bestämts, inställa, vid vite,
som för uteblifvande vid annan Rätt stadgadt är.

D) Kärandepart åligger bevisligen tillställa motparten förliknings-komitécns
kallelse till inställelse och bevis derom till komitéens ordförande aflemna sednast
trenne dagar före det utsatta sammanträdet.

E) Komitéen väljer inom sig ordförande, som har att i protokoll, Indika
vid sammanträdena föras, anteckna målens handläggning och de beslut, hvartill
komitéen kommit, samt utfärda intyg till kärandeparten, om han sådant önskar,
att målet varit i komitéen under handläggning, hvilket intyg måste åt käranden
uppvisas för utfående af laga stämning å motparten hos vederbörande stämningsmän.
“

Denna fråga är icke ny. Hon har mer än en gång tillförene vant föremål
för Representationens ompröfning till följd af de upprepade framställningar i ämnet,
som vid flera föregående riksdagar blifvit gjorda. Men dessa framställningar hafva
aldrig lyckats tillvinna sig Riksdagens bifall. De skäl, livilka föranledt en sådan
utgång, synas fortfarande gälla. Vid 1868 års riksdag, då frågan sednast behandlades
af Lag-Utskottet, inskränkte Utskottet sig till ett blott åberopande af förut
anförda skäl till afslag. Det torde måhända varit nog, om Utskottet äfven nu gått
till väga på enahanda sätt; men då motionärerne synas hafva förbisett antydda
skälen, hvilka de icke ens försökt att vederlägga, har Utskottet ansett sig böra ur
Lag-Utskottets vid 1867 års riksdag afgifna Utlåtande N:o 56 här återgifva följande:
“Förslaget innebär i sjelfva verket skapandet af eu fly instans, enligt Utskottets
omdöme ledande till alla de olägenheter ett större antal Sådana medför, men icke
egande motsvarande fördelar. I andra länder, der enligt regeln alla tvister utföras
genom advokater, torde dylika förlikningsdomstolar hafva medfört det g''agn, man
dermed åsyftat. I vårt land åter, der, enligt bruk ej mindre än enligt andan i
gällande rättegångsordning, parterna merendels sjelfva utföra sin talan inför Rätta
och således personligen mötas derstädes, gifves, utan att förut tvinga dem till ett
möte annorstädes, det lämpligaste tillfälle att dem emellan åvägabringa förlikning
under bemedling af personer, som, med tillräcklig insigt att kunna bedöma sjelfva
rättfrågan och skyldighet att noga undersöka de faktiska omständigheterna, ingifva
förtroende, att ej någondera partens verkliga rätt åsidosättes. Tår nu gällande lag
har också, i 20 Kap. Rättegångs-balken, ålagt domaren att söka förmå parterna, till
förlikning och åt denne ansvarige embetsman lemnat tillsyn dels. derå, att icke
tredje mans rätt genom förlikningen förnärmas, dels derå, att förlikningen ingås
på ett sätt, som icke lemnar rum för tvekan om begge parternas frivilliga samtveke
till föreningen, eller om hvad som blifvit samtyckt eller icke. Då sålunda
är åt domaren anförtrodt att, så långt det efter hans urskiljning är med billighet
förenligt, öfvertala en part att ingå på de vilkor, motparten kan erbjuda, synes
det allmänna, i hvars intresse det iclte kan ligga att på .bekostnad af rättvisan
förmå en part att afstå från fullföljandet af sin talan, vare sig såsom kärande eller
svarande, hafva uti nu gällande bestämmelser bättre garanti, att don fogliga partens
fördel icke åsidosättes och den trätolystna icke uppmuntras, än om, utan afseende
derå, huruvida i en kommun fullt lämpliga förlikningsmän finnas eller icke,
det öfver allt vore regel, att en tvist måste underställas kommunens förlikningskomité,
hvars uppgift mången gång måhända blefve att, utan hänsyn till lagskipningens
högsta ändamål att göra lag och rätt gällande medborgare emellan, kunna

uppvisa

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

9

uppvisa eu hög siffra å antalet förakta mål, der det gällt mera att öfvertala än

att öfvertyga, ...

På grund häraf och då förlikningens frivillighet icke står väl tillsammans
med den tvångsmakt, som enligt motionärernes förslag skulle tilläggas den nva institutionen
med hänseende till parternas skyldighet att inställa sig inför förlikningskomitéen,
samt åtgärder till främjande af förlikningar tvistande parter emellan
lämpligen torde kunna på frivillighetens väg vidtagas utan anlitande af en sådan
tvångsmakt, såsom ook lärer skett på en och annan ort, får Utskottet vördsamt
hemställa,

att ifrågavarande motioner må af Riksdagen lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 7 Februari 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Bill. till Iiiksd. Prot. 1870. 7 Sami. 3 Höft.