I.ag-Utskottets Utlåtande N:o 28

Utlåtande 1869:LU28

I.ag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Iliksd. Kausli d. 13 April 1869, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om särskild skog slag stiftning
för Gotland.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion
(N:o 45) har Herr H. Gyllenram förmält, att farhågorna för följden af cn
mindre välbetänkt hushållning med de enskilda skogarne inom Gotland föranledt
länets landsting att hos Kongl. Maj:t i underdånighet söka fastställelse på en af
tinget vid nästlidna årets lagtima möte för länet antagen lag, hvarigenom åsyftades
att söka åstadkomma en rationelare skogshushållning; men då, enligt motionärens
åsigt, detta af landstinget fattade beslut, såsom berörande den enskildes eganderätt,
ej torde hafva att påräkna Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse, hade motionären
funnit sig föranlåten att nu för Riksdagen framlägga landstingets omförmälda
förslag till lag om skogsvården på Gotland, under yrkande att Riksdagen för sin
del måtto detsamma godkänna; varande förslaget af denna lydelse:

i i.

Den af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas, der
icke afscs en fördelaktigare användning, såsom till åker, äng, trädgård, byggnadstomt
eller dylikt.

§ 2.

Yarder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål än i § 1 sägs af
jordens egare eller innehafvare, eller med hans lof och minne, af annan så
Bköflad eller förödd, att skogens återväxt omöjliggöres eller äfventyras, (och sker
det icke till följd af föreläggande vid laga skifte eller af annat tvång eller af
olyckshändelse), då ege Konungens Befallningshafvande vid verksamt vite förbjuda,
Bill. till Iliksd. Prof. 1869. 7 Sami. 15 Håft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

att skogen å ifrågavarande hemmans eller egendoms till skog eller beteshage häfdade
mark tillsvidare anlitas för annat än husbehof.

§ 3.

Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt § 2 blifvit under
förbud ställd, att han vidtagit ändamålsenliga åtgärder för skogens återväxt å
den af brukade marken, värde det stadgade förbudet af Konungens Befallningshafvande
återlcalladt; dock åligge egaren eller innehafvare!! af skogen, att derå
fortfarande egna den vård, som för nämnda ändamål nödig är, vid äfventyr att
förbudet eljest förnyas.

§ 4.

Kommunalstyrelsen hålla uppsigt å skogens vård och skötsel inom kommunen.
Finner kommunalstyrelse sådan skogsförödelse vara för hand, som i
§ 2 sagd är, eller att hvad i § 3 stadgadt är icke behörigen iakttages, göre derom
anmälan hos Konungens Befallningshafvande.

Sker sådan anmälan, eller förekommer eljest anledning till vidtagande af
åtgärd, som här föreskrifveu är, då skall Konungens Befallningshafvande, sedan
egaren eller innehafvare!! af skogen hörd blifvit, låta genom vederbörande skogstjensteman
och två gode män förhållandet på stället undersöka och xneddole derefter
sitt beslut.

Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen, på sätt i § 2 sägs,
varder under förbud ställd, godtgöras af den, som finnes hafva gjort sig skyldig
till skogsförödolsen; men eljest, äfvensom der tillgång lios denne saknas, af landstingsmedel
utgå.

/i »al nu v>ui;f.hfrid -jauiii

§ 5.

De gode män, hvilka hafva att jemte vederbörande skögstjensteman verkställa
den i § 4 föreskrifna undersökning, utses af landstinget med två för
hvarje länsmansdistrikt.

Desse gode män väljas för två år, och böra vid undersökning, två ojäfvige
gode män tillstädesvara, helst de, som blifvit utsedde för det distrikt, der undersökning
skall ske.

Under förrättning samt för resan till och derifrån njute gode männen ersättning
för underhåll och skjuts såsom för gode män vid landtmäteriförrättning
är stadgadt.

§ 6.

Den, som icke åtnöjes med beslut i de mål, hvarom här ofvan sägs, ege
att föra klagan i den ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål i allmänhet
är stadgad; dock lände beslutet till efterrättelse, intilldess att högre, myndighet
annorlunda förordnat."

G-enom nådig remiss den 5 sistlidne Februari har Kongl. Maj:t till Utskottet
öfverlemnat Gotlands låns landstings ofvanberörda underdåniga framställning
med tillhörande bilagor, för att komma i behörigt öfvervägande i samman -

Lag-Utskottets Utlåtande i\:o 28. 3

bang med nu föreliggande, fråga; och har landstinget till stöd för sin framställning
i underdånighet anfört, att öns skogsarealer utgjorde:

utmärker och egentlig skogsmark ............139,219 tunnland,

hälg- och betesmarker, merendels skogbeväxta....... 190,000 „

naturlig äng, delvis beväxt med barr- och löfskog..... 101,392 „

tillhopa 430,611 tunnland,

som i det närmaste motsvarade 4:delar af hela länets egovidd. Denna betydliga
areal vore dock endast till en del skogsväxt.. Genom nyodlingar samt skogsmarkers
inhägnande och häfdande såsom beteshagar, äfvensom genom försäljning
af mindre beteshagar och skogstrakter till fullständig uthuggning på vissa år, hade
nemligen länets skogboväxta areal minskats till ungefär 270,000 tunnland. Med
beräkning af 15 kubikfamnar växande skog på hvarje tunnland, erhöll o man således
eu skogs tillgång eller grundmassa, som för närvarande uppgingc till omkring
fyra millioner famnar. Om denna grundmassa fördelades på skogens nuvarande
ålder, som i medeltal kunde antagas till 80 år, så framginge häraf, att den
växande skogens naturliga tillväxt eller afkastning årligen utgjorde 50,000 famnar,
som den nuvarande generationen, enligt naturens ordning, cgde att skörda såsom
ränta, med bibehållande af kapitalet orubbadt. Men enligt uppgjord approximativ
beräkning uppginge den årliga afverkuingen till icke mindre än 108,000 famnar,
hvarigenom, till förfång för kommande generationer, skogskapitalet i betydlig grad
anlitades, så att fullkomlig skogsbrist. snart vore att emotse, derest icke en ändamålscnligare
hushållning med skogen klofve införd.

I afseende på skogarnos beskaffenhet i de särskilda delarno af provinsen
hade länets hushållningssällskap redan för tolf år sedan meddelat den upplysning,
att af länets 93 socknar endast 30 skulle ega skog tjenlig till trävaruexport, hvaremot
53 socknar ansågos hafva skogsprodukter blott till husbehof samt 10 vara i
det närmaste, skoglösa. Dessa förhållanden hade sedan dess ingalunda förbättrats.
I närheten af Wisby och 1 andthamnärile kundo skogsbrist nu mera sägas vara för
handen, åtminstone hvad timmer och gröfre virke beträffade. I de nordligaste
socknarne, som för ett, par tiotal af år sedan egde riklig skogstillgång och hvarest
jordmånen till största delen syntes vara af naturen danad endast för skogsbörd,
voro dock förödelsen mest i ögonen fallande. Så t. ex. i den vidsträckta skogssocken
Florin ge funnes mogen skog till någon betydenhet qvar blott på ett enda
hemman, och äfven i öfriga derintill belägna socknar både skogsafvorkningen i
hög grad forcerats genom den under sednare tiden allt mer utvidgade sågverksrörelsen.
T påtaglig och synbar spekulation på skogens snara realiserande både
flora skogshemman blifvit. inköpta, och på sådant sätt hade under några års tid
flera tusen tunnland skog helt och hållet uthuggits, utan att hvarken dugliga Alträd
qvarlemnats eller andra åtgärder för skogens återväxt blifvit vidtagna. Då
härtill lades kalkbränningen, som under gynsamma konjunkturer för afsättning säkerligen
in cd loge lika mycken skog som sågverken, samt fällning af k alla] gn sv ed.
vanligen skedde å de så kallade hällmarkerna, hvarest genom ren uthuggning återväxten
så godt som omöjliggjordes, kunde man med säkerhet antaga, att flora åt
dessa uthuggna och derefter till lågt pris försålda skogshemman, hvilkas åkerjord
i allmänhet vore af så ringa och dålig beskaffenhet, att den endast i förening med
någon skögsförsäljning förmådde gifva nödtorftig bergning åt innehafvare^ inom
kort komma att blifva skattevrak.

Det vore derföre ganska sannolikt att, om samma misshushållning med
skogen och liknöjdhet för återväxten fortfarande som hitintills komine att ega rum,

4

Lag- UtikotteU Utlåtande N:o 28.

åtminstone eu stor del af ön blefve förstörd och slutligen obeboelig1. Detta antagande
grundades på af vetenskap och erfarenhet bekräftade iakttagelser för sltogarnes
inverkan på klimat och växtlighet, på nederbörd och vattentillgång. Skogarne
lemnade nemligen ett, välbehörig! skydd mot stormar samt mot kalla, råa
och osunda vindar; de förhindrade jordens utmagring genom blåst och torka, som
förorsakade utsugning af all must och fuktighet ur de öppna fälten; de attraherade
molnen, emedan luften öfver skogarno vore svalare än på slätten; do afdunstade
fuktighet och gåfve derigenom näring åt källor och vattendrag; de förhindrade de
skadliga vorkuiugarnc af barfrosten tidigt på våren genom att qvarhålla den välgörande
snöbetäckningen, som på kala slätter ojemnt hopdrefves och hastigt bortsmälte.

Exempel på de menliga följderna af skogarnos utrotande hade ofta förekommit.
I Skottlands och Norges bergstrakter lyckades vanligen sädesodlingen
blott i skogarnos skydd. I Tyskland hade man på flera ställen iakttagit att fruktträd
icke mera trifclos sedan de skogar blifvit nedhuggna, hvilka förut afhåll i t de
råa nordanvindarne, och enligt resandes berättelser hade skogarnes• utrotande på
dt; V estindiska öarno haft till följd upphörande af det milda klimat, som fordom
derstädes framkallat eu yppig vegetation. Likaledes hade på de fordom skogrika
Kanarisk a öarno, trots hafvets grannskap, torkan så tilltagit efter skogens uthuggning,
att innevåuarne nödgats öfvergifva eu af dessa, öar, för att icke förgås af törst
— allt omständigheter, som på eu ö med Gotlands läge och naturförhållanden
vore väl vårda att uppmärksammas.

Landstinget förbi Båge ingalunda det grannlaga och störande i äfven det
lindrigaste intrång på den enskildes fria dispositionsrätt öfver sin välfångna egendom;
men erkände man ändamålet såsom godt, och ville man ernå detta, måste man äfven
, vilja medlet, och något borde väl göras för att betrygga landet emot olyckan af
skogsbruk. Mod föreslagna stadgandet, att den, som föröder sin skog, skulle kunna för
någon tid förbjudas att nyttja densamma annorlunda än till husbehof, hade landstinget
endast afsett att sätta någon gräns för de större skogsafverkningar, som under
sednare tiden börjat antaga en allt betänkligare karakter. Detta stadgande hindrade
ej eu ordentlig skogshushållares fria disposition öfver sin egendom, och tillämpningen
af detsamma mot skogsförödaren skulle ock upphöra, så snart denne
visade sig hafva vidtagit ändamålsenliga åtgärder för skogens återställande.

Jemte öfverlemnande af landstingets åberopade beslut har Konungens Befallningshafvande
i länet uti underdånigt yttrande uttalat den öfvertygelse, att ifrågavarande
angelägenhet vore af särdeles vigt för länet, hvadan och då den enskilda egandcrätten
måste vika i ett sådant fall, som det förevarande, der det allmännas tillvaro
vore beroende af sättet för den enskildes utöfvande af sagda rätt, Konungens Befallningshafvande
ej hyste någon betänklighet vid att förorda den princip, hvarå
förslaget sig grundade, nemligen inskränkning i den enskildes fria nyttjanderätt till
skog en; och om än det vore att förutse att tillämpningen af föreslagna stadganden
skulle komma att medföra sina svårigheter, hemställde Konungens Befallningshafvande
dock, att Kongl. .Maja täcktes egna nådig uppmärksamhet åt landstingets
förslag och i anledning deraf meddela de föreskrifter, som kunde anses för ändamålet
lämpliga.

Kongl. Skogsstyrelsen, som på nådig befallning afgifvit underdånigt yttrande
i ämnet, har jemväl tilstyrkt, att bestämmelser angående skogarne å Gotland måtte
åstadkommas i hufvudsakligen enahanda riktning som landstingets förslag, med af å

hvilket Kongl. Styrelsen dock ansåge sig höra anmärka, att öfvergången

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

fria den nu varande oinskränkta friheten, hvad ang inge dispositionen af skog, till
förbud att, i fall af skogssköfliug, använda skogen utöfver husbehof, syntes nog
våldsam, helst ett sådant förbud ej torde vara oungängligen erforderligt, då ändamålet,
såsom landstingets framställning innehåller, ej vore annat än att förmå skogsdispononten
att vidtaga nödiga åtgärder till skogens återväxt och fredande, i hvilket
syfte föreläggande af viss tid, hvarinnan återväxt skulle vara tillfinnandes, vid äfventyr
att derför behöfliga åtgärder eljest föranstaltades på den tredskandes bekostnad,
torde vara fullt ut lika så kraftigt utan att så betänkligt ingripa i den
enskildes ekonomi, som det föreslagna förbudet.

Vid behandlingen af denna fråga har Utskottet i första rummet tagit under
öfvervägande, huruvida det må anses lämpligt att i ifrågavarande hänseende stifta
eu lag», gällande endast Gotland. I allmänhet torde nemligen böra iakttagas den
grundsats att lagbestämmelser, hvilka reglera privaträttsliga förhållanden, böra vara
desamma för hela riket. Men förevarande fråga är icke af rent privaträttslig natur.
Hon faller till eu del inom området för den ekonomiska lagstiftningen, hvarest
undantagslagar understundom äro nödvändiga, såsom en följd af do för vissa orter
inom vårt vidsträckta land sig företeende egendomliga förhållanden. Enligt länsrepresentationens
och länstyrelsens sammanstämmande vittnesbörd har skogsförödelsen
på Gotland tagit eu fart, som påkallar lagstiftningens mellankomst till förekommande
af skogarnes fullkomliga utrotande derstädes. Vådan af eu sådan misshushållning
med skogarne är för Gotland desto mera eftertänklig, som denna provins,
i anseende till dess afskild», insulär» läge, är helt och hållet beroende af sina
egna skogstillgångar. Detta förhållande synes utgöra ett giltigt skäl, hvarför ett
undantag från ofvannämnda grundsats bär må ega rum. Exempel på dylika undantag
saknas icke i vår lagstiftning. Sålunda gäller för Stora Kopparbergs län, i
fråga om hemmansklyfning och jordafsöndring, hvad derom särskildt finnes stadgadt;
och beträffande laga skiften äro särskilda föreskrifter jemväl meddelade ej mindre
för nyssnämnda län, än äfven för Gotlands och Gefleborgs län.

De af motionären föreslagna lagbestämmelser öfverensstämma i hufvudsaken
med det af Lag-Utskottet vid förra riksdagen, i anledning af då gjorda framställningar
i ämnet, framlagda, för hela riket afsedda lagförslag angående åtgärder till
förekommande af skogsförödelse. Ehuru detta förslag ej lyckades att tillvinna sig
Riksdagens godkännande, tvekar Utskottet likväl icke att nu tillstyrka bifall till
ifrågavarande motion,

På grunder, hvilka finnas närmare utvecklade i Lag-Utskottets vid nästlidna
riksdag afgifna Utlåtande N:o 36, hyser Utskottet den åsigt, att det är Statens
både rätt och pligt, att, då behofvet så fordrar, vidtaga åtgärder till förekommande
af förödelse af landets skogar, så att dessa icke må begagnas på ett sätt, som kan
blifva förstörande för större delar af landet samt medföra ohjelplig skada icke blott
för den närvarande generationen, utan ock för kommande slägten. Att sådana åtgärder
å Statens sida i afseende å skogshushållningen på Gotland verkligen äro af
behofvet påkallade, derom vittnar landstingets-ofvanberörda beslut jemte Konungens
Befallningshafvaudes afgifna underdåniga yttrande i ämnet, på samma gång som
dessa aktstycken innebära ett tillförlitligt uttryck af den allmänna meningen inom
orten. Statens rätt att uti ifrågavarande hänseende ingripa i den enskildes hushållning
må dock icke utsträckas längre än omsorgen för allmänt väl klöfver. Också
äro, enligt Utskottets omdöme, de föreslagna bestämmelserna affattade med all den
försigtighet, som af sakens grannlaga beskaffenhet betingas. Utskottet kan nemligen
för sin del icke finna, hvarföre, på sätt Kong!. Skogsstyrelsen anmärkt, ott stad -

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.

gande af förbud för den, som gjort sig skyldig'' till skogsförödelse, a tf vidare begagna
skogen annorledes än för husbehof, intilldess ändamålsenlig åtgärd för skogens
bringande i återväxt vidtagits, skulle mera ingripa i den enskildes ekonomi,
än deri af bemälda Styrelse i stället föreslagna påföljd: “föreläggande af viss tid,
hvarinom återväxt skall vara till finnandes, vid äfventyr att derför behöfliga åtgärder
eljest föranstaltas på den tredskandes, af landstingets medel förskjutande
bekostnad.“ Tvärtom synes denna sednare påföljd ingripa i den enskildes hushållning
vida ther- än den förra, hvilken lemnar jordegaren Öppet att sjelf bestämma
tiden för vidtagande af åtgärder till skogens återställande å den afbrukade marken.

På grund af hvad anfördt blifvit och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
motionärens förslag, hvarutinnan endast några lämpliga ansedda redaktionsförändringar
blifvit gjorda, får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte dels för sin del besluta, dels bos Kong!. Maj:t i
underdånighet anhålla om utfärdande af en förordning angående åtgärder
till förekommande af skogsförödelse på Gotland, så lydande:

§ I Den

af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas,
der den ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till'' trädgård, byggnadstomt
eller annat dylikt.

5 2.

Yårder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål än i § 1
sägs af jordens egare eller innehafvare eller, med hans lof och ‘minne,
af annan så sköflad eller förödd, att skogens naturliga återväxt omöjliggöres
eller äfventyras, och sker det icke till följd af föreläggande vid
laga skifte eller af annat tvång, då ege Konungens Befallningshafvande
vid verksamt vite förbjuda att skogen å ifrågavarande hemmans eller
egendoms till skog eller beteshage häfdade mark tillsvidare anlitas för
annat än husbehof.

§ 3.

Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt § 2 blifvit
under förbud ställd, att han vidtagit ändamålsenliga åtgärder för
skogens återställande å den afbrukade marken, värde det stadgade förbudet
af Konungens Befallningshafvande återkalladt; dock åligga egarcn
eller innehafvaren af skogen att deråt fortfarande egna den vård, som
för nämnda ändamål nödig är, vid äfventyr att förbudet eljest förnyas.

§ 4.

Kommunalstyrelse hålle uppsigt å skogens vård och skötsel inom
kommunen. Finner kommunalstyrelso sådan skogsförödelse vara förband,
som i § 2 sagd är, eller att hvad i § 3 stadgadt är icke behörigen
iakttages, görc derom anmälan hos Konungens Befallningshafvande.

Sker sådan anmälan eller förekommer eljest anledning till vidtagande
af åtgärd, som här föreskrifven är, då skall Konungens Befallningshafvande,
sedan egaren eller innehafvaren af skogen hord blifvit,
låta genom vederbörande skogstjensteman och två gode män förhållandet
på stället undersöka; och meddele derefter sitt beslut.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28. 7

Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen, på sätt i § 2
sägs, varder under förbud ställd, godtgöras af den, som finnes hafva gjort
sig skyldig till skogsförödelsen; men eljest, äfvensom der tillgång hos
denne saknas, af landstingsmedel utgå.

§ 5.

De gode män, hvilka hafva att jemte vederbörande skogstjensteman
verkställa den i § 4 föreskrifna undersökning, utses af landstinget,
två för hvarje läns m an s dis tr i k t.

Desse gode män väljas för två år, och böra vid undersökning två
ojäfvige gode män tillstädesvara, helst de, som blifvit utsedde för det
distrikt, der undersökning skall ske.

Under förrättning samt resan dit och derifrån njute gode männen
ersättning för underhåll och skjuts, såsom för godo män vid landtmäteriförrättning
är stadgadt.

§ 6.

Den, som icke åtnöjes med beslut i de mål, hvarom här ofvan sågs,
ege att föra klagan i den ordning, som för fullföljd af talan i ekonomimål
i allmänhet är stadgad; dock lände beslutet till efterrättelse, intilldess
att högre myndighet annorlunda förordnat.

Stockholm den 12 April 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.