Grönbok om offentlig upphandling
Utlåtande 2010/11:FiU44
Var är utlåtandet nu?
Utlåtandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2011-03-10
- Avgörande
- 2011-04-14
- Debatt
- 2011-04-14
- Beslut fattades
- 2011-04-14
Hela utlåtandet
Beslut i korthet
EU-dokument om offentlig upphandling (FiU44)
Finansutskottet har granskat EU-kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad. Syftet med grönboken är att initiera ett arbete för att uppnå en rad målsättningar. Exempelvis öka effektiviteten i de offentliga utgifterna, möjliggöra offentlig upphandling som ett sätt att nå sociala mål, förhindra korruption och förbättra europeiska företags tillträde till tredjelandsmarknader. Finansutskottet välkomnar kommissionens grönbok och är positiv till en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling. Moderna metoder och verktyg för offentlig upphandling krävs för att hantera den föränderliga politiska, sociala och ekonomiska miljön. Utskottet anser att kommissionen i fortsättningen bör fokusera på åtgärder som medför förenklingar, små och medelstora företags möjligheter att delta i offentliga upphandlingar, miljökrav, samarbete mellan olika offentliga aktörer, arbetsmijlö, innovationer och sociala frågor. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra några tillägg. Därefter skickades utlåtandet till Regeringskansliet och till EU-kommissionen.
- Utskottets förslag till beslut
- Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Beredning, Genomförd
Utlåtandet kommer beredas 10 mars 2011, justerades 5 april 2011 och fick trycklov 6 april 2011.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2011-03-17
EU-dokument om offentlig upphandling (FiU44)
Finansutskottet har granskat EU-kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad. Syftet med grönboken är att initiera ett arbete för att uppnå en rad målsättningar. Exempelvis öka effektiviteten i de offentliga utgifterna, möjliggöra offentlig upphandling som ett sätt att nå sociala mål, förhindra korruption och förbättra europeiska företags tillträde till tredjelandsmarknader.
Finansutskottet välkomnar kommissionens grönbok och är positiv till en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling. Moderna metoder och verktyg för offentlig upphandling krävs för att hantera den föränderliga politiska, sociala och ekonomiska miljön. Utskottet anser att kommissionen i fortsättningen bör fokusera på åtgärder som medför förenklingar, små och medelstora företags möjligheter att delta i offentliga upphandlingar, miljökrav, samarbete mellan olika offentliga aktörer, arbetsmijlö, innovationer och sociala frågor. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra några tillägg. Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner utlåtandet. Därefter skickas utlåtandet till Regeringskansliet till EU-kommissionen.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2010/11:FiU44
Webb-tv: Grönbok om offentlig upphandling
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 1 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Detta utlåtande handlar om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling och har sitt sikte på 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt. Finansutskottets del i detta är att vi har möjlighet att yttra oss inför det kommande lagstiftningsförslag som ska finnas på plats senast 2012 och som nu brett går runt för åsiktsinhämtning.
Från kommissionens sida poängteras att offentlig upphandling och de medel som satsas måste vara så effektiva som möjligt och att upphandlingsmarknader i EU måste förbli öppna.
Det här är två mycket viktiga punkter som vi ser det. Sverige är ett litet land långt upp i norr som har som affärsidé att konkurrera med andra länder för att kunna sälja sina varor och tjänster på andra marknader än enbart den egna.
Då gäller det att själv inte bli protektionistisk, för baksidan av det myntet är att vi ska berätta för andra länder varför inte de ska kunna sälja sina varor och tjänster i Sverige medan vi ska kunna sälja våra tjänster och produkter i deras länder. Ett sådant ställningstagande vore förödande. Därför är vi glada för att kommissionen trycker på att upphandlingsmarknader i Europa ska förbli öppna.
En punkt som vi trycker extra mycket på i svaret är effektiviteten. För oss handlar det om att jobba smart för att minska "krånglet", för företag ska vilja och kunna svara på förfrågningar. Då får man fler företag att vilja delta och det skapar större möjligheter.
Det handlar också om att de som upphandlar ska bli duktiga på att precisera vad det är de vill köpa: användning, funktion och kvalitet. Ibland biter man sig själv i svansen genom att tänka detaljer och att tänka billigt, vilket kan bli kostsamt, precis som det kan bli fel beställning genom att man ställer fel frågor.
Ett exempel på skillnaden mellan att göra en upphandling som man tror är bra, men som kan bli helt fel, och att göra en upphandling som kan bli långt mycket bättre än vad man tänkt handlar om att använda sig av rätt metod. Jag vill ta ett exempel för att visa vad jag menar.
Jag tänker mig att man ska anlägga en väg. I stället för att ta in anbud på en väg som ska uppfylla en viss funktion, till exempel hållbarhet och vägens användningsområde, förekommer det upphandlingar där man i detalj börjar beskriva vilket material som vägen ska bestå av, hur många arbetstimmar det får ta och hur de olika bär1agren ska utformas. Det man då gör är att man utestänger nya möjligheter.
När man blir för detaljerad utgår man från det man vet och låser sig vid det. I stället vore det smartare att arbeta utifrån perspektivet att det kan finnas okända lösningar som inte prövats. Därför välkomnar vi såväl innovationer som funktioner. Man missar helt nya arbetsmetoder och nya material genom att begränsa sig. Det kan leda till fördyrade upphandlingar och sämre lösningar i stället för nya lösningar med nytt material, längre hållbarhet och i slutändan lägre pris.
Att ställa rätt krav, fru talman, handlar om att inte låsa fast sig. Därför har vi valt att själva också svara väldigt brett då vi tror att detaljrikedom är begränsande. Det är också därför vi i detta betänkande har valt att lämna en motivreservation med syftet att utgångspunkten för denna översyn ska utgöras av innehållet i ILO 94.
Vi menar att det är alltför detaljerat för att skriva i ett svar på en grönbok och att det skulle begränsa snarare än ge svar på rätt sätt. Samhället förändras, ILO 94 är från 1949. Vi tror att det är en begränsning att lägga in ett paket som är klart i ett öppet tänkande.
En del i våra skrivningar handlar också om att små och medelstora företag ska kunna konkurrera och möta de stora drakarna för att bredda antalet företag som deltar i offentlig upphandling. Vi tycker att det är viktigt att kommissionen funderar på hur man ska hitta lösningar för ett brett deltagande såväl som att skapa möjligheter för att ställa krav på kvalitet, miljö och sociala hänseenden, det vill säga när de syftar rätt. Vi ser fram emot att följa arbetet i kommissionen och att hitta nya möjligheter för framtiden.
Anf. 2 Marie Nordén (S)
Fru talman! Varje år köper stat, kommuner och landsting varor och tjänster för runt 500 miljarder kronor. Regelverket för offentlig upphandling är en fråga som ständigt diskuteras, inte minst bland politiska företrädare på kommunal, landstingskommunal och statlig nivå, men också bland de företag som vill vara med och lägga anbud.
Ofta möter jag en frustration över de begränsningar som i dag finns eller de brister på möjligheter att ställa vettiga krav som ger den måluppfyllelse som vi faktiskt vill ha enligt vår lagstiftning. Det kommer krav på förändring och förbättring. Nästan alltid, om vi pratar arbetsmiljö, handlar det om att EU:s lagstiftning inte lämnar något utrymme för att ställa högre krav, till exempel vad gäller kollektivavtal.
Nu är det så att forskare har tittat närmare på just den här frågan. Bland annat forskare på Svenska institutet för europapolitiska studier menar att vi inte nyttjar det utrymmet som finns i dag i EU:s direktiv, att Sverige i princip är sämst i klassen på att ställa sociala krav vid upphandling. Till exempel i Danmark kräver myndigheterna att leverantörer betalar lön enligt kollektivavtal och i Finland föreskriver upphandlingslagen direkt att entreprenören ska följa "åtminstone de minimivillkor för ett anställningsförhållande som enligt Finlands lag och bestämmelser i kollektivavtal skall iakttas i ett likartat arbete".
I Sverige har vi en regering som väljer att inte ens titta på möjligheterna. Det är bara att beklaga att man väljer att inte använda det utrymme som finns och att den borgerliga regeringen inte ser behovet av att ställa just de här kraven, som inte är mer komplicerade än att det handlar om vettiga arbetsvillkor, löner och arbetstider, att man väljer att inte se problemet med social dumpning och att faktiskt inte se konsekvenserna av att företag konkurrerar på olika villkor. Det finns osjysta företag som tar chansen att inte använda rätt spelregler.
Nu ska vi lämna ett yttrande till kommissionen om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling. Det är det regelverk som sätter villkoren för vår nationella lagstiftning. Då är det uppenbart att vi behöver en bättre gemensam politik som tydligare ställer krav på en god arbetsmiljö. Vi är medvetna om att det finns skillnader mellan olika länder som kan innebära tolkningssvårigheter och även tillämpningsproblem på grund av att modellen på arbetsmarknaden ser olika ut i olika länder. Det är också därför vi föreslår att kommissionen använder sig av innehållet i ILO:s konvention 94.
Konventionen slår fast att offentliga upphandlingar ska innehålla klausuler som garanterar arbetstagare löner, arbetstider och andra villkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma slag i den bransch och i det område där arbetet utförs.
Fru talman! Det finns de som vill hävda att en konvention från 1949 skulle vara inaktuell och inte relevant på dagens arbetsmarknad. De kunde inte ha mer fel. ILO:s expertkommitté gjorde 2008 en grundlig analys av konvention 94 och konstaterade att den fortfarande fyller en viktig funktion. Offentlig upphandling är fortfarande en viktig del av världens bnp. Den står för 15 procent av världens totala bnp. I Europa är siffran 16 procent, och i vissa utvecklingsländer är den upp mot 50 procent. Den risk som fanns 1949 finns fortfarande, nämligen att lägsta anbud vid anbudskonkurrens kanske kan ge sådana arbetsgivare som betalar de lägsta lönerna, inte tillhandahåller olycksfallsförsäkring eller säkerhetsutrustning för sina anställda, har den största andelen grå arbetskraft för vilka inga sociala avgifter eller skatt betalas in och i praktiken står utan skydd.
ILO:s expertkommitté konstaterar också att de observationer som gjordes för mer än 60 år sedan är än mer relevanta i dag. Det finns inte heller enligt dem någon konflikt mellan kraven enligt ILO:s konvention 94 och de regler som ingår i EU:s två upphandlingsdirektiv. Nu har vi konstaterat att de upphandlingsdirektiv som finns i dag inte vill följa eller närma sig ILO:s konvention, och därför ställer vi det kravet och ger kommissionen tipset att använda ILO:s konvention. Det är ett internationellt redskap som faktiskt fungerar.
Det är därför det är så viktigt att vi i vårt yttrande lyfter fram ILO:s konvention 94 och att den borde ligga till grund för de omarbetningar som kommissionen kommer att göra. Det är beklagligt att utskottet inte var enigt i denna fråga, och jag har inte fått någon riktigt bra förklaring till det. Det är positivt att vi fick med oss hela utskottet i frågan om god djurhållning, som vi alla i utskottet tyckte var viktigt. Men jag kan tyvärr konstatera att de borgerliga partierna inte var beredda att ställa samma krav för arbetarna.
Anf. 3 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Marie Nordén angående den historia som återkommer om ett antal fall med rättsprövning på området där det framgår att det här inte är aktuellt. Det var väl därför som Miljöpartiet i tidigare debatter valde att inte ställa sig bakom frågan.
Nu står vi i och för sig i ett annat läge, och då kan vi prova det. Jag tycker fortfarande att det är synd att ett paket tvunget ska se ut på ett visst sätt utan att öppna för att säga de saker som vi påstås inte stå bakom, det vill säga sunda företag och ingen korruption - vilket framgår av texten. Det är lite beklagligt. Jag vill höra Marie Nordén säga lite mer om det.
Marie Nordén hänvisar till länder som har ratificerat konventionen. Det visar sig att ett land, Norge, har ratificerat konventionen efter det att Norge gick med i Efta, och landet har problem på området just nu. Fyra av sex länder ratificerade konventionen 1952, och Kol- och stålunionen inrättades 1951. Uttalandet om att konventionen testats sedan vi blev EU-medlemmar tål att få ett svar eftersom ingen har gjort det.
Anf. 4 Marie Nordén (S)
Fru talman! Det är egentligen rätt ointressant vilka rättsprövningar som har gjorts enligt den lagstiftning vi har i dag. Det vi diskuterar i dag är hur vi ska ändra lagstiftningen. Vi tycker att det är viktigt att slå fast att det inte är lägsta priset som ska råda vid en upphandling. Det finns andra viktiga krav som kan ställas, till exempel god arbetsmiljö, bra djurhållning och att leva upp till de krav vi tycker är viktiga.
Det är olyckligt att vi inte kan se att det finns en möjlighet. Det handlar inte om att låsa fast sig utan det handlar om att skapa villkor för både arbetstagare och företagare att bedriva en sjyst verksamhet med goda arbetsvillkor och god djurhållning. Jag förstår inte på vilket sätt man låser fast sig.
Jag sade inte i mitt anförande att inte vare sig Danmark eller Finland har ratificerat ILO:s konvention 94. Vad jag sade var att de ställer andra krav i offentlig upphandling än vad Sverige gör eftersom de ser att möjligheten finns enligt det regelverk som finns i EU. Därför har de nyttjat det utrymmet medan Sverige väljer att inte göra det. Jag har inte sagt att de har ratificerat utan jag har sagt att de är bättre i klassen när det gäller att ställa sociala villkor och att de ser ett större värde än den sittande regeringen.
Vi vill inte låsa fast oss vid taskiga villkor utan vi vill se till att det blir bra arbetsvillkor, en god djurhållning och att riktiga miljökrav ställs som ger bra miljöeffekter. Det är det viktiga här. Vi tycker att det behövs en tydligare skrivning och ett bättre utrymme för att sätta arbetsvillkoren högre på agendan även för kommissionen.
Anf. 5 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Redan nu går det att ställa en hel del krav som inte sker i vårt land, vilket beror på att fel frågor ställs. Det var något jag tog upp i mitt anförande. Det går att göra saker och ting på ett riktigt sätt så att rätt syfte nås. Det går inte att ställa krav på miljö som till exempel innebär att en kommun beställer miljövänliga bildäck som ger en minimal vinst men samtidigt blir dyrare att köra eftersom de slits snabbare. Då har syftet missats. Det är dessa saker man måste tänka på.
Marie Nordén nämnde frågan om djurhållning. Men titta på frågan, se vad den innebär och vilka möjligheter som finns. När man pratar om ILO:s konvention 94 är det fortfarande fråga om ett färdigt paket som måste tas med precis som det ser ut. Det är vad vi vänder oss mot.
Det är värderande att tala om en annan sida som vill ha taskiga villkor. Var står detta i texten? Det är att dra det långt att säga att regeringen inte vill. Vi har ett annat sätt att se på saken. Man kan tycka att det är ett dåligt sätt, men det går inte att säga att det är fråga om taskiga villkor. Det blir helt fel.
Marie Nordén tog också upp frågan om lägsta pris. Det var också något jag nämnde i mitt anförande. Jag sade att det inte alltid handlar om lägsta pris utan det gäller att ställa sådana frågor att man får de smarta lösningarna.
Marie Nordén svarade inte heller på frågan om Norges problem.
Anf. 6 Marie Nordén (S)
Fru talman! Vi säger inte att det är ett färdigt paket som ska läggas in i kommissionens förslag till ett nytt regelverk för upphandling. Vi säger att de ska titta på innehållet i ILO:s konvention 94 och se vad som kan användas där för att få bra villkor på arbetsmarknaden, så att vi kan ställa krav på lika villkor. Oavsett vilket land det är fråga om eller var upphandlingen sker ska det vara samma möjligheter.
Jag sade inte heller att det utan detta regelverk är genomgående taskiga villkor på arbetsmarknaden. Jag sade att det finns risk för att det inte blir bra villkor i upphandlingarna, att det finns risk för osjysta konkurrensvillkor. Det finns företagare som är beredda att nyttja luckor - som inte är goda företagare. De flesta är goda företagare, men det finns de som inte är det. Jag möter företagare som tycker att det är ett problem när det inte är fråga om samma regler.
Kollektivavtal, goda arbetsvillkor och bra löner är inte ett problem för oss, utan det är en möjlighet. Vi tycker att det är viktigt att man ser till att vi i Sverige har goda upphandlingsvillkor så att vi får de resultat som vi vill ha just när det gäller miljö och god djurhållning. Och där är vi överens, förutom att vi tycker att det ska vara skarpare skrivningar. När det står "bör" är risken att lagstiftningen inte ger några effekter på miljön. Upphandlarna här i Sverige har konstaterat att det borde stå "ska" i stället för "bör".
I övrigt är vi inte oense i utlåtandet, utan vi är oense om en fråga. Vi vill ge kommissionen direktiv att titta just på möjligheten att använda ILO:s konvention 94 och med det kunna skapa ett större utrymme att ställa goda krav för arbetarna vid ett upphandlingstillfälle.
Anf. 7 Jonas Eriksson (Mp)
Fru talman! Miljöpartiet har länge arbetat för att offentlig upphandling ska användas för att uppnå fler mål än att köpa varor och tjänster till så låg kostnad som möjligt.
Precis som vi fick höra i det förra anförandet uppgår den offentliga upphandlingen i Sverige till ca 500 miljarder kronor årligen. I EU står den offentliga upphandlingen för ca 17-18 procent av EU:s totala bruttonationalprodukt.
Att myndigheter och andra upphandlande enheter kan använda sina inköp så att varor och tjänster produceras med ett högre samhällsvärde torde därför vara uppenbart för alla. Krav i upphandlingen ger avtryck i kvalitet, produktion, teknik- och samhällsutveckling. Det är därför glädjande att i dag få yrka bifall till förslaget i finansutskottets i grunden positiva utlåtande över EU-kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling där det tydligt framgår att man på EU-nivå ser en potential i och vill använda upphandlingsverktyget för att nå gemensamma sociala mål, också inbegripande skydd av miljö, ett mer effektivt resurs- och energiutnyttjande, insatser för att motverka klimatförändringar, främjande av innovationer och social delaktighet.
Fru talman! Förenklingar av upphandlingsreglerna är eftersträvansvärda, av många skäl. Vi vill också göra reglerna mer småföretagarvänliga så att små och medelstora företag får bättre förutsättningar att delta i offentlig upphandling.
Vi vill att det ska vara möjligt att ställa krav inte bara på produkter och tjänster utan även på hela produktionskedjan. Det kan handla om allt från krav på anständiga anställningsförhållanden till gott djurskydd, precis som föregående talare tog upp.
Här vill jag passa på att poängtera att även Miljöpartiet står bakom utskottets hänvisning till ILO:s konvention 94.
Vi vill öka möjligheten att väga in lokala hänsyn och att det tydliggörs att sociala kriterier ska kunna ställas för att vid offentlig upphandling skapa arbete för grupper som i dag har det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att Miljöpartiet delar EU-kommissionens ambition att öka effektiviteten i de offentliga utgifterna, men vi vill betona, genom ett särskilt yttrande som vi lämnat till betänkandet tillsammans med Socialdemokraterna, att alla förändringsområden som tas upp i grönboken är angelägna. Vi vill därför inte, som Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, peka ut effektivitetsmålet som mer väsentligt än andra.
Förhoppningsvis kan det som Miljöpartiet i många år har motionerat om i riksdagen, och lokalt i kommuner och landsting verkat för, nämligen ökade miljöhänsyn, krav på sociala kriterier, djurskydd och arbetsmiljö med mera inom kort där det är relevant, bli naturliga krav i upphandlingsförfaranden i hela Europa.
Jag yrkar bifall till förslaget i finansutskottets utlåtande.
Anf. 8 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga. Med den förra regeringen - innan denna regering tillträdde - fick Sverige vid årsskiftet 2005/06 reda på försök att få EU att skriva in ILO 94 i de gemensamma övergripande direktiven. Svaret var att det inte låter sig göras då de andra EU-länderna inte vill gå med det, för det kommer att göra att det blir en belastning av regler i direktivet som man inte vill ha.
Då tänker jag på hur Miljöpartiet vill värna de små och medelstora företagen, och jag undrar hur ni får ihop den ekvationen.
Anf. 9 Jonas Eriksson (Mp)
Fru talman! Jag tycker att det i det här skedet, i diskussionen om en grönbok från EU-kommissionen, är alldeles för tidigt att säga att allting är omöjligt. Vi har stött på flera problem med lagstiftningen kring offentlig upphandling, och det är det som den här grönboken nu ska lyfta fram, titta på, vrida och vända på. Därför tycker jag att det är angeläget att vi från Sveriges sida gör detta inspel och lyfter fram de grundläggande värderingar som ILO:s konvention 94 tar upp vad gäller anställningsformer, lika villkor, löneförhållanden och många andra områden.
Att se det, som Ann-Charlotte Hammar Johnsson tar upp, som ett hinder för att fortsätta diskussionen och utveckla regelverket tycker jag är olyckligt. Det ger också på något sätt en bild av att möjligheten till förändringar inte finns.
Jag står fast vid inspelet. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram de här aspekterna, och jag har stor förtröstan på att det faktiskt går att få till förbättringar.
Anf. 10 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Vi är helt överens om att det ska vridas och vändas på alla stenar och att man ska se det från höger och vänster, uppifrån och nedifrån, och det ska handla om funktioner, möjligheter och en framtid. Det är därför som jag är så förvånad över att det måste stå ILO 94, som är ett färdigt paket som man skickar in. Vi har ju i utskottets text gemensamt, förutom de här raderna, skrivit allmänt att vi inte tycker om korruption och inte tycker om oseriösa företagare och ber dem titta på detta. Ändå bibehåller ni skrivningen om ILO. Det är det som jag inte riktigt följer med på.
Anf. 11 Jonas Eriksson (Mp)
Fru talman! Nej, då kan man konstatera att Ann-Charlotte Hammar Johnsson och jag ser olika problem med det här. Jag tror att det är bra att man vågar vara mer konkret i den här diskussionen, så att man också landar i diskussioner som är konkreta och så småningom kan omsättas i en förändrad lagstiftning. Om vi inte vågar lyfta fram konkreta exempel eller hänvisa till andra erfarenheter, vad gäller både problem och möjligheter, riskerar en sådan här diskussion, en sådan här dialog inom EU, att inte landa i någonting annat än allmänt tal.
Anf. 12 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Detta utlåtande handlar alltså om EU-kommissionens så kallade grönbok om offentlig upphandling, om hur den offentliga upphandlingen kan moderniseras för en effektivare upphandlingsmarknad. Grönböcker är ett av de sätt EU-kommissionen använder för att utveckla nya direktiv och andra regler inom EU. Grönböckerna beskriver rådande situation, ställer frågor, diskuterar alternativa handlingsvägar etcetera. I stort sett alla intresserade kan sedan lämna synpunkter som EU-kommissionen tar fasta på i kommande arbeten.
Förslaget till beslut i dag är att lägga grönboken till handlingarna. Det kan ju låta som att utskottets utlåtande om grönboken endast hamnar i riksdagens arkiv och inte kommer att se dagens ljus förrän någon statsvetare eller historiker om några årtionden vill forska om riksdagens syn på offentlig upphandling. Men som tur är kommer utlåtandet att skickas till EU-kommissionen för kännedom, dock inte i riksdagens namn men väl i riksdagsdirektörens namn. Jag kan ju tycka att vi borde kunna stå för vad vi tycker som riksdag, men med tanke på alla jurister inom EU kanske det är klokt inför förhandlingar om kommande direktiv att utlåtandet skickas just i vår högste tjänstemans namn.
Nåväl, utskottets majoritet, som jag tillhör i detta fall, lyfter upp vikten av förenklingar, att små och medelstora företags möjligheter att delta i offentlig upphandling underlättas och att miljökrav, arbetsmiljökrav och sociala krav beaktas. Rätt använd kan offentlig upphandling vara ett viktigt instrument för förbättringar inom dessa områden.
Jag noterar med tillfredsställelse att utskottet när det gäller arbetet med arbetsmiljöfrågor säger att kommissionen i det fortsatta arbetet bör använda sig av ILO:s konvention 94, där det slås fast att offentliga upphandlingar ska innehålla krav på arbetstagares löner, arbetstider och andra villkor som inte är mindre förmånliga än kollektivavtalen inom området.
I utlåtandet sägs också att reglerna om tekniska specifikationer bör vara så flexibla att upphandlande myndigheter ska kunna ställa relevanta krav på till exempel god djurhållning.
Det är, fru talman, en aspekt som senast i går togs upp när jag mötte företrädare för lantbruket inom mitt län, Uppsala län, som uttryckte sin stora oro för den pågående avvecklingen - som man nästan kan kalla det - av grisnäringen i Sverige. Det är en utveckling som åtminstone delvis skulle kunna mildras om upphandlande myndigheter, kommuner, landsting och stat, i sina upphandlingar av griskött kunde kräva att leverantörer av grisprodukter ska garantera motsvarande djurhållning av grisar för uppfödning som vi har i Sverige.
Även frågan om lokala hänsyn tas upp i utlåtandet, mot bakgrund av att kommissionen själv lyfter fram den frågan. Det gäller om det kan finnas legitima skäl som motiverar att upphandlingen begränsas till lokala leverantörer.
Utskottet anser att så kan vara fallet, till exempel från en lokal idrottsförening eller från en lokal livsmedelshandlare i glesbygd som behövs för en levande bygd.
Jag hoppas att EU-kommissionen i det vidare arbetet tar in denna åsikt, men jag kan ha mina dubier. Det var ju inte länge sedan som den svenska regeringen beslutade att dra tillbaka Livsmedelsverkets förslag till miljösmarta kostråd, efter kommissionens muttrande om att de innehöll råd att i vissa lägen konsumera närproducerade livsmedel, något som inte föll kommissionen på läppen, eftersom det kunde strida mot den inre marknaden. Men vem vet, om utlåtandet skickas till Bryssel i riksdagsdirektörens namn kanske det är lättare att få gehör.
Med detta, fru talman, föreslås att grönboken läggs till handlingarna. Men för säkerhets skull yrkar jag bifall till utskottsmajoritetens förslag.
Anf. 13 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Jacob Johnson. Jag hade egentligen inte tänkt gå upp, eftersom det är ungefär samma åsikt som vi diskuterar fram och tillbaka. Men så kom vi in på detta med djurhållning.
Du redovisade att du hade pratat med lantbrukare som säger att de gärna vill ställa krav på god djurhållning, som man självfallet önskar att det är. Men då skulle det handla om att göra som i Sverige, men det är inte lagligt. Det är då vi kommer in på protektionism: Vi ska kunna sälja till alla, men ingen ska sälja i Sverige. Det blir problematiskt.
Att man ser över djurhållningen i Europa brett kan jag förstå. Men det går inte - utan att riva upp lagstiftningen - att säga att man ska göra som i Sverige. Det finns ingen som vill göra det, skulle jag tro, för alla vill väl göra som de gör hemma, och då kommer vi till det protektionistiska.
Anf. 14 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Det gäller att formulera upphandlingskraven på sådant sätt, till exempel i fråga om god djurhållning, att de gäller för alla leverantörer. Men de kraven kan ju vara likvärdiga med dem som vi har i Sverige. Då måste leverantörer, oavsett om det är svenska eller utländska, följa de reglerna. Då är det inte de svenska reglerna, men det är motsvarande regler.
Jag betonade det som också tas upp i utskottets utlåtande som ett exempel, att det också handlar om att bli bättre på att använda de möjligheter som finns. Det ställer stora krav på kompetens hos de upphandlande myndigheterna.
Anf. 15 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Jag håller med dig, Jacob Johnson, om att det ställer stora krav på kompetens. I dag kan man ställa dessa krav genom att man har tydliga krav på vad man vill ha. Då kan man ju fråga efter bättre kvalitet i stället för till exempel lägre pris. Då kan man uppnå det man vill.
Jag bara blev lite förvånad när du nämnde Sverige, för då blir det fel enligt rättsläget. Det var det jag ville poängtera.
Anf. 16 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag ville betona möjligheterna och behovet av att använda de möjligheter som finns för att ställa olika krav. Det kan gälla sociala krav, miljökrav, arbetsmiljökrav och krav på djurhållning. Det är viktigt att den kompetensen finns. Men den finns knappast i tillräcklig utsträckning för att kunna bland annat ställa krav på god djurhållning på de grisprodukter som vi köper och använder i Sverige, oavsett om de är producerade i Sverige eller i andra länder.
Beslut, Genomförd
Utlåtandet beslutades i kammaren 14 april 2011.Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelser
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger kommissionens grönbok KOM(2011) 15 till handlingarna.- Reservation 1 (M, FP, C, KD)
Det här är ett utlåtande
Ett utlåtande är en rapport från utskotten med synpunkter om EU-initiativ. Ibland handlar det om så kallade strategiska dokument från EU-kommissionen som idédokument, diskussionsunderlag och långsiktiga planer för kommande EU-lagstiftning.
Ett utlåtande kan också behandla subsidiaritetsprövningen av ett förslag till EU-lagstiftning. Utskottet bedömer om den aktuella lagstiftningen bör ligga på EU-nivå eller om det är lämpligare med regleringar på nationell nivå. Om utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utlåtande med ett förslag till invändning i form av ett så kallat motiverat yttrande.