Första särskilda utskottets utlåtande Nr 73.
1
Sv 73.
Ankom till riksdagens kansli den 14 december 1939 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning örn statlig nöjesskatt jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:a avd.)
I en den 17 november 1939 dagtecknad proposition, nr 86, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande
vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om statlig nöjesskatt.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
För nöjestillställning, som avses i förordningen den 30 maj 1919 (nr 256)
om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar
eller å vilken nämnda förordning eljest äger tillämpning, skall
efter vad nedan sägs till staten utgå skatt, benämnd statlig nöjesskatt.
Statlig nöjesskatt utgår allenast i kommun, där avgift enligt nyssnämnda
förordning uttages. Har kommun efter ingången av december månad 1939 beslutat
upphörande av sådan avgift, skall statlig nöjesskatt dock utgå i kommunen.
2 §•
Statlig nöjesskatt upptages i form av skatt på biljett eller annat bevis, som
berättigar till deltagande i nöjestillställning, och utgör 5 öre för biljett, vars
pris är högst 50 öre, och därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre
utav biljettpriset.
Medgives rätt att mot betalning deltaga i nöjestillställning utan att biljett
eller annat dylikt bevis utlämnas, beräknas skatten å bruttobeloppet av influtna
inträdesavgifter eller andra avgifter för rätt att deltaga i tillställningen
samt utgår med 10 procent av nämnda belopp. Kan tillförlitlig utredning ej
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1939. 11 sami. 1 avd. Nr 73. 1
2 Första särskilda utskottets utlåtande Nr 73.
vinnas angående den verkliga bruttoinkomsten, uppskattas denna till bruttoinkomsten
vid utsålt hus eller efter annan lämplig beräkningsgrund.
3 §.
Beträffande nöjestillställning, som äger rum uteslutande för välgörande
eller allmännyttigt ändamål, äger vederbörande länsstyrelse medgiva befrielse
från utgörande av statlig nöjesskatt eller skattebeloppets användande
för det ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats.
4 §■
Den myndighet, som har att verkställa uppbörd av avgifter enligt ovannämnda
förordning den 30 maj 1919, åligger att i enlighet med gällande
grunder fastställa beloppet av samt uppbära statlig nöjesskatt.
I kommun, där sådan avgift efter beslut, varom i 1 § andra stycket förmäles,
icke upptages, skall nämnda åliggande fullgöras av den myndighet, som
har att verkställa uppbörd av kommunalutskylder.
5 §•
Vad i 4, 7 och 8 §§ ovannämnda förordning den 30 maj 1919 stadgas skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om statlig nöjesskatt.
6 §•
Erforderliga föreskrifter om inbetalning och indrivning av statlig nöjesskatt,
kontroll över skattens utgörande samt ordningen för anförande av
besvär över ålagd eller uttagen skatt meddelas av Kungl. Majit.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940 och gäller till och med
den 30 juni 1941.
Statlig nöjesskatt skall icke utgå för biljett, som före ikraftträdandet sålts
att gälla för ett flertal tillställningar, av vilka minst en äger rum före samma
tidpunkt.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande, i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 42 i första kammaren av herrar Sandén
och Wagnsson samt nr 57 i andra kammaren av herrar Persson i Tidaholm
och Nilsson i Göteborg, i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av 2 § i förslaget till förordning om statlig nöjesskatt att densamma
erhåller följande lydelse:
Första särskilda utskottets utlåtande Nr 73. 3
2 §•
Statlig nöjesskatt upptages i form av skatt på biljett eller annat bevis,
som berättigar till deltagande i nöjestillställning med undantag för biografföreställning
och utgör tio procent utav biljettpriset.
Vid biografföreställning, vid vilken till övervägande del utländsk film visas,
upptages skatt med femton procent utav biljettpriset.
Medgives rätt---lämplig beräkningsgrund.;
2) motionen nr 55 i andra kammaren av herrar Ericsson i Kinna och Sundström
i Skövde, i vilken hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i 1 § av förslaget till förordning om statlig nöjesskatt att sådan skatt
kommer att uttagas i alla rikets kommuner samt att 3 § får en sådan formulering
att för tillställning, som uteslutande avser idrottens främjande, befrielse
från statlig nöjesskatt måtte i vederbörlig ordning kunna beviljas;
3) motionen nr 60 i andra kammaren av herr Hallén, i vilken hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i det i propositionen nr 86
framlagda förslaget till förordning om statlig nöjesskatt, att sådan skatt skall
utgå oavsett om kommunal nöjesskatt uttages i kommunerna eller icke; samt
4) motionen nr 61 i andra kammaren av herr Karlsson i Munkedal, vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta att statlig nöjesskatt skall upptagas i
alla rikets kommuner, att beslutet om upptagande av statlig nöjesskatt endast
skall avse tiden 1 januari 1940 till och med den 31 december 1940, att statlig
nöjesskatt skall beräknas efter 10 procent å bruttosumman för varje
skattepliktig nöjestillställning samt att ekonomisk förening eller aktiebolag,
som äger samlingslokal, vari fackliga, politiska, ideella och liknande sammanslutningar
hålla möten, eller ekonomisk förening som äger folkparksanläggning
där teaterföreställningar eller andra kulturella förströelser anordnas
för allmänheten, skall, på sätt som förordnas angående nöjestillställning
uteslutande för välgörande eller allmännyttigt ändamål kunna, för nöjestillställning
avseende anskaffande av medel till gäldande av ränta och amortering
av skuld på respektive fastigheter, erhålla befrielse från utgörande av
statlig nöjesskatt.
Beträffande de skäl, som i motionerna anförts till stöd för de däri framställda
yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna.
Till utskottet har i anledning av förevarande proposition inkommit en
den 1 december 1939 dagtecknad skrift av Aktiebolaget Gröna Lunds tivoli,
en den 9 december 1939 dagtecknad skrift av Sveriges tivoliägareförening
samt en skrift av sistnämnda dag från Sveriges ambulerande tivolirörelse.
Landskommunernas förbunds centralbyrå har beretts tillfälle att till utskottet
framföra sina synpunkter på de i propositionen berörda spörsmålen.
Enligt förordningen den 30 maj 1919 (nr 256) om rätt för kommun att
upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar äger kommun,
4
Första särskilda utskottets utlåtande Nr 73.
inom vilkens område försiggår nöjestillställning, vartill allmänheten har tillträde
mot avgift, för sådan tillställning uttaga en särskild avgift, benämnd
nöjesskatt.
Nöjesskatten upptages som regel i form av skatt på biljett eller annat bevis,
som berättigar till deltagande i nöjestillställning, och utgår med följande
belopp:
1) vid konsert, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk och
litterär föreställning, uppvisning i konstnärlig dans samt uppvisning i icke
professionell idrott: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, och därutöver
5 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset;
2) vid biografföreställning: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, 10
öre för biljett, vars pris överstiger 50 öre inen ej 1 krona, och därutöver 10
öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset; samt
3) vid andra i förordningen avsedda tillställningar, såsom cirkus-, varietéoch
kabaretföreställning, uppvisning i professionell idrott, danstillställning
kapplöpning, förevisning av djur, marknads- och tivolinöjen m. m.:
2
5
10
15
20
öre för biljett, vars pris är högst 10 öre,
» » » , » » överstiger 10 öre men ej 25 öre,
» » » , » » » 25 » » » 50 » ,
» » » , » » » 50 » » » 75 » ,
» » » » » » 75 » » » 1 krona,
och därutöver 10 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset.
Medgives rätt att deltaga i nöjestillställning utan att biljett eller annat dylikt
bevis utlämnas, beräknas skatten å bruttobeloppet av influtna inträdesavgifter
eller andra avgifter för rätt att deltaga i tillställningen och utgår med
10 procent i fråga om tillställningar av den lägst beskattade klassen samt
eljest med 20 procent av nämnda belopp.
Kommun må — med bibehållande av det inbördes förhållandet mellan de
olika skattesatserna för i förordningen avsedda slag av nöjestillställningar —-besluta om tillämpning av lägre skattesatser. Beslut härom erfordrar för sin
giltighet godkännande av länsstyrelsen. Vidare äger kommun, när skäl därtill
äro, för visst fall eller beträffande vissa slag av tillställningar medgiva
befrielse från skattens utgörande eller skattebeloppets användande för det
ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats.
Till nöjestillställning hänföres icke tillställning, som tjänar vetenskapligt
ändamål eller anordnas i undervisnings- eller uppfostringssyfte.
Förordningen äger icke heller tillämpning å nöjestillställning, anordnad
av kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm å lokal, som
stadigvarande begagnas för teaterns verksamhet i huvudstaden. Om avgift
för sådan nöjestillställning gälla särskilda föreskrifter, innebärande bland
annat att influtna medel skola användas för dessa teatrars verksamhet enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande.
Genom kungörelse den 16 juli 1919 (nr 529) ha närmare föreskrifter meddelats
rörande tillämpningen av förutnämnda förordning. Där kommun ej
annorlunda bestämmer, tillkommer det enligt kungörelsen den myndighet,
Första särskilda utskottets utlåtande Nr 73.
5
som har att verkställa uppbörd av kommunala tskvlder, att i enlighet med
gällande grunder fastställa beloppet av nöjesskatt samt att uppbära sådan
skatt.
Under den tid nöjesskatteförordningen varit i kraft, visar antalet kommuner,
inom vilka nöjesskatt upptagits, en i stort sett fortgående ökning. År
1938 uttogs nöjesskatt i alla städer utom Torshälla, Huskvarna och Höganäs,
i omkring 5/o av rikets köpingar, i 2A av samtliga municipalsamhällen och i
nära hälften av landskommunerna. Beloppet av influten nöjesskatt utgjorde
nämnda år i runt tal 9.6 milj. kronor, varav 7.7 milj. influtit från städerna
och 1.9 milj. från landsbygden.
I förevarande proposition föreslås införande av en statlig nöjesskatt för
vinnande av ökade statsinkomster. Departementschefen har erinrat att tidigare
inom riksdagen väckta förslag örn nöjesskattens ombildning till statsskatt
avvisats under hänvisning till nöjesskattens finansiella betydelse för
kommunerna ävensom till de svårigheter och kostnader som kunde antagas
uppstå för statsmyndigheterna vid skattens handhavande. Det nu framlagda
förslaget innebär, att en statlig nöjesskatt skulle införas vid sidan av den
kommunala och uppbäras i samband med denna genom de kommunala myndigheternas
försorg. Enligt förslaget skulle vidare den statliga nöjesskatten
omfatta samma slag av nöjestillställningar, som i 1919 års förordning angivas
som skattepliktiga. Framför allt med hänsyn till önskemålet att göra
uppbördsförfarandet så enkelt som möjligt har departementschefen funnit
det motiverat att låta statlig nöjesskatt utgå allenast i kommun, där skatt
enligt nyssnämnda förordning uttages, en begränsning som ur statsfinansiell
synpunkt betecknas såsom varande av underordnad betydelse. Därest kommun
efter december månads början beslutat upphörande av den kommunala
nöjesskatten, skulle statlig nöjesskatt dock utgå i kommunen. Den statliga
nöjesskatten föreslås skola utgå med samma belopp som den kommunala
nöjesskatten i fråga om tillställningar av den lägst beskattade klassen eller
med 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, och därutöver med 5 öre
för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset. För de fall, då biljett
icke utlämnas, skulle skatten utgöra 10 procent av influtna avgifter.
Beträffande nöjestillställning, som anordnats uteslutande för välgörande
eller allmännyttigt ändamål, skulle vederbörande länsstyrelse äga medgiva
befrielse från skattens utgörande eller skattebeloppets användande för det
ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats.
Avkastningen av skatten har av departementschefen beräknats till 7 å 8
milj. kronor för helt budgetår.
Utskottet biträder det av statsfinansiella skäl framlagda förslaget örn införande
av en statlig nöjesskatt vid sidan av den kommunala.
Vid den närmare utformningen av denna beskattning möta — såsom även
de med anledning av propositionen väckta motionerna giva vid handen -—
åtskilliga spörsmål, beträffande vilka skäl kunna åberopas för en annan
Bibana lill urtima riksdagens protokoll 1939. 11 sami. 1 avd. Nr 73.
Utskottet.
2
6
Första särskilda utskottets utlåtande Nr 73.
lösning än den i propositionen föreslagna. Av principiella skäl finner utskottet
sålunda, att den statliga nöjesskatten bör omfatta samtliga kommuner
i stället för att, såsom departementschefen föreslagit, begränsas till de
kommuner, där nöjesskatt enligt 1919 års förordning utgår eller till ingången
av innevarande månad utgått. Utskottet har emellertid av praktiska skäl icke
kunnat nu föreslå en sådan utvidgning av beskattningen men vill framhålla
önskvärdheten av att berörda spörsmål utan dröjsmål göres till föremål för
närmare utredning inom finansdepartementet. En dylik utredning synes jämväl
böra innefatta frågan om en revision av 1919 års förordning, som i flera
hänseenden visat sig vara föråldrad. Vid utredningen bör vidare övervägas,
i vad mån de önskemål, som framställts i berörda motioner och i till utskottet
ingivna framställningar, kunna vara förtjänta av beaktande. Särskilt synes
det utskottet böra undersökas, huruvida skatteskalan i 1919 års förordning
kan givas en lämpligare avvägning, ävensom huruvida en liknande differentiering
av den statliga nöjesskatten bör genomföras. I sistnämnda hänseende
åsyftar utskottet närmast det förhållandet, att enligt det nu framlagda förslaget
biljetter med låga priser komma att drabbas av en procentuellt mycket
hög skatt.
Med det nu anförda har utskottet jämväl tagit ställning till de i motionerna
framlagda förslagen.
hinder åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen
måtte,
1) med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
samt med avslag å de likalydande motionerna I: 42 och II: 57
ävensom motionerna 11:55, 11:60 och 11:61, antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning örn statlig
nöjesskatt;
2) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
ville föranstalta örn utredning — under beaktande av vad
i detta utlåtande anförts — rörande en revision av bestämmelserna
örn beskattning av offentliga nöjestillställningar
samt till 1940 års riksdag framlägga de förslag, till vilka utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 14 december 1939.
På första särskilda utskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: se under utlåtandet nr 72.
399216. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.