Första lagutskottets utlåtande Nr å

Utlåtande 1929:L1u4

Första lagutskottets utlåtande Nr å.

3

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1929 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 30 leap. 21 § rättegångsbalken.

Genom en den 21 december 1928 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 6, vilken behandlats av första lagutskottet, bar Kungl. Haj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 30 kap. 21 § rättegångsbalken skall erhålla denna
lydelse:

21 §.

Vill part söka revision, åligger det honom att före klockan tolv å trettionde
dagen från den dag, då hovrättens utslag gavs, skriftligen hos hovrätten anmäla
missnöje samt därvid tillika ingiva Konungens befallningshavandes bevis
om nedsättning av de i 19 § föreskrivna belopp.

Den, som i hovrätten fört parts talan, äge utan särskilt bemyndigande å partens
vägnar anmäla missnöje.

Ej vare nödigt att över missnöjesanmälan höra motparten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet hänvisa
till de vid propositionen fogade protokollen.

Talan mot hovrätts slutliga utslag i vädjat mål skall i allmänhet fullföljas
hos Konungen genom revisionsansökning. Vill part söka revision, åligger det
honom att inom viss tid i hovrätten anmäla missnöje. För behörighet att till
hovrätt ingiva dylik anmälan erfordras för närvarande, där anmälan ej är av

Propositio nen.

4

Första lagutskottets utlåtande Nr Jf.

Utskottet.

parten egenhändigt underskriven, fullmakt, som innefattar bemyndigande att
anmäla missnöje. En fullmakt, som endast innehåller uppdrag att föra partens
talan i hovrätten, är icke tillfyllest. Enligt- vad erfarenheten giver vid handen,
har emellertid innebörden av gällande lag härutinnan i vissa fall av parter
och ombud missuppfattats, så att ombud antagits äga rätt att anmäla missnöje,
även om den i hovrätten företedda fullmakten endast avsett talans utförande
i hovrätten. Till följd av en dylik missuppfattning lärer oek rättsförlust
understundom hava inträffat. I propositionen föreslås nu, att den,
som i hovrätt fört parts talan, skall äga utan särskilt bemyndigande å partens
vägnar anmäla missnöje. Ett stadgande av detta innehåll skall enligt förslaget
upptagas i 30 kap. 21 § rättegångsbalken och där erhålla sin plats
mellan lagrummets nuvarande första och andra stycken, vilka bibehållas oförändrade.

Vid förslagets granskning har utskottet funnit sig böra tillstyrka detsamma
och får fördenskull hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 februari 1929.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren herrar: Åkerman, greve Spens, Larson i Lerdala, Klefbeck,
Schlyter*, Svenson i Eskhult, Fehr* och Öhman*;

från andra kammaren: herrar Björkman, Nilsson i Antnäs*, Lindqvist i Halmstad,
Lindley*, Hedlund i Östersund, Ghristenson, Olsson i Ramsta och Jonsson i
Risinge. •

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

J