Första lagutskottets utlåtande nr 8.
3
Nr 8.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 4
juni 1943 (nr 274) om förlängd giltighetstid för ränteoch
utdelning skupong er, m. m.
Genom en den 24 januari 1947 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 34, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
l) Lag
angående utsträckt tillämpning av lagen den 4 juni 1943 (ur 274) om
förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger.
Härigenom förordnas, att den i lagen den 4 juni 1943 om förlängd giltighetstid
för ränte- och utdelningskuponger1 stadgade giltighetstiden för kupong,
som där avses, skall utsträckas till och med den 30 juni 1948.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1943 (nr 275) om förlängning
i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i konkurs.
Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1943 om förlängning i särskilt
fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i konkurs, vilken enligt lag den 10
maj 1946 (nr 187) gäller till och med den 30 juni 1947, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1948.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
I propositionen anför föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg,
bland annat följande.
1 Jtr SFS 1946: 186.
4 Första lagutskottets utlåtande nr 8.
»Beträffande lagen om förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger
framhöll min företrädare i ämbetet vid anmälan år 1943 av förslaget
till lagen, att den däri angivna slutdagen för kupongernas giltighetstid borde
framflyttas, om så visade sig erforderligt. I enlighet härmed har också, med
hänsyn till de av kriget föranledda förhållandena, sagda giltighetstid gång
efter annan förlängts, senast till och med den 30 juni 1947. Då förslag till
förlängning senast framlades papekade jag, att även om krigets upphörande
medfört en återgång till mer normala förhållanden på vissa områden, kommunikationerna
med främmande länder dock icke återupptagits i full omfattning.
Det kunde dessutom antagas, framhöll jag, att i utlandet bosatta
fordringsägare till följd av andra av kriget föranledda förhållanden även
efter krigets slut vore urståndsatta att inom utsatt tid vidtaga åtgärder till
bevakande av sin rätt. Vad sålunda anförts torde fortfarande i viss utsträckning
äga giltighet. Till förhindrande av rättsförluster synes alltså en ytterligare
utsträckning av tidsfristen för kupongernas giltighet böra vidtagas.
Jag vill därför förorda, att giltighetstiden för kuponger som avses i lagen
förlänges, förslagsvis till och med den 30 juni 1948.
De skäl som nu nämnts tala även för en utsträckning av giltighetstiden
för lagen om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning
i konkurs. Förordnande om lagens tillämpning har såsom förut nämnts meddelats
endast i fråga om aktiebolaget Kreuger & Tolls konkurs, i vilken en
avsevärd del av fordringarna finnas på utländska händer. Utdelning å dessa
fordringar innestår ännu till icke obetydliga belopp. Möjlighet torde därför
böra förefinnas att förlänga tiden för rätt att lyfta utdelning i konkursen
utöver den 30 juni 1947. Jag vill därför föreslå, att lagens giltighetstid förlänges,
förslagsvis till och med den 30 juni 1948.»
Lagrådet har lämnat de upprättade lagförslagen utan erinran.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 34, måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 februari 1947.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Närvarande: se under utlåtandet nr 7.