Första lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955

Utlåtande 1955:L1u8

Första lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955

5

Nr 8

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 6 kap. 1 § och 30 kap.
6 § rättegångsbalken.

Genom en den 12 november 1954 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 11, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 6 kap. 1 § och 30 kap. 6 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 6 kap. 1 § och 30 kap. 6 § rättegångsbalken skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP.

1 §•

Protokoll skall------mål särskilt.

Över handläggning------heller protokoll.

Rör mål allenast ansvar för brott,
varå icke kan följa svårare straff än
böter, och har den tilltalade erkänt
gärningen, må i sådant mål i stället
för protokoll föras anteckningar enligt
de närmare föreskrifter, som
meddelas av Konungen.

I mål, som rör allenast ansvar för
brott, må, om den tilltalade erkänt
gärningen och svårare straff än böter
ej ådömes, i stället för protokoll
föras anteckningar enligt de närmare
föreskrifter, som meddelas av
Konungen.

30 KAP.

6 §•

Rör mål allenast ansvar för brott, 7 mål, som rör allenast ansvar för
varå icke kan följa svårare straff än brott, må, om den tilltalade erkänt
böter, och har den tilltalade erkänt gärningen och svårare straff än bögärningen,
må domen utfärdas i för- ter ej ådömes, domen utfärdas i förenklad
form. Dom, varigenom högre enklad form. Dom, varigenom högre

6

Första lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955

(Gällande lydelse)

rätt fastställer lägre rätts dom, må
ock utfärdas i förenklad form. Närmare
bestämmelser därom meddelas
av Konungen.

(Föreslagen lydelse)

rätt fastställer lägre rätts dom, må
ock utfärdas i förenklad form. Närmare
bestämmelser därom meddelas
av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1
april 1955.

Beträffande de i propositionen anförda skäl, för vilka redogörelse icke
lämnas här nedan, får utskottet hänvisa till propositionen.

Gällande rätt

Protokoll skall enligt 6 kap. 1 § rättegångsbalken föras för varje mål
särskilt. Härifrån gives dock den undantagsregeln att om målet rör allenast
ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och den dilltalade
erkänt gärningen, i sådant mål anteckningar enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Kungl. Maj :t, må föras i stället för protokoll.

Bestämmelser om dom och beslut i brottmål återfinnes i 30 kap. rättegångsbalken.
Enligt 1 § sker rättens avgörande av saken genom dom medan
annat rättens avgörande träffas genom beslut; beslut, varigenom rätten
annorledes än genom dom skiljer saken från sig, är slutligt beslut. Kapitlets
5 § stadgar, att dom skall avfattas skriftligen, och föreskriver vad domen
skall angiva. I 6 § stadgas härifrån det undantaget, att om mål rör allenast
ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och den tilltalade
har erkänt gärningen, domen må utfärdas i förenklad form; närmare
bestämmelser därom skall meddelas av Kungl. Maj :t. Enligt 8 § skall dom
uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare, som deltagit i
avgörandet. Vad i 5 och 8 §§ är stadgat om dom skall enligt 10 § tillämpas
även å slutligt beslut, om frågans beskaffenhet fordrar det. För beslut, som
ej är slutligt, gäller däremot andra regler.

Det för den förenklade formen av protokoll och domar uppställda villkoret
att målet rör allenast ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff
än böter, är samma villkor, som enligt 1 kap. 5 och 11 §§ rättegångsbalken
gäller för att underrätt skall vara domför med mindre kvalificerad sammansättning.

De i rättegångsbalken förutsatta administrativa bestämmelserna om förenklade
protokoll och domar har meddelats i 5, 6 och 13 §§ protokollskungörelsen
den 26 september 1947.

Tidigare ändringsförslag

Frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet för förenklade protokoll
och domar i brottmål har av Kungl. Maj :t tidigare förelagts riksdagen,

7

Första lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955

nämligen genom proposition nr 200 till 1954 års riksdag. I denna proposition,
soin byggde på ett av 1951 års rättegångskommitté den 10 augusti 1953
avgivet betänkande med förslag till vissa ändringar i rättegångsbalken in. in.
(SOU 1953: 26), föreslogs, att behörigheten för underrätt med mindre kvalificerad
sammansättning skulle, såvitt nu är i fråga, avse —- utom såsom
förut mål rörande ansvar för brott varå icke kunde följa svårare straff
än böter —- även det fall att i straffsatsen tillika inginge svårare straff än
böter men sådant straff med hänsyn till vad som anförts vid åtalets väckande
icke ifrågakomme för gärningen och ej heller sedermera funnes böra
ådömas. Vidare föreslogs sådana jämkningar i 6 kap. 1 § och 30 kap. 6 §
rättegångsbalken, att den förenklade formen för protokoll och dom skulle
få användas i mål som rörde allenast ansvar för brott, därest vid huvudförhandling
häradsrätten vore domför med tre i nämnden och rådhusrätt
med en lagfaren domare samt den tilltalade erkänt gärningen.

Riksdagen avslog, efter avstyrkande av första lagutskottet i dess utlåtande
nr 25, förslaget om ändring av domförhetsreglerna. Därvid föll även förslagen
om ändring av reglerna rörande förenklade protokoll och domar.

Beträffande sistnämnda fråga anfördes i utskottets av riksdagen godkända
utlåtande, att de i propositionen föreslagna reglerna, som i större
utsträckning än de nu gällande möjliggjorde att föra anteckningar i stället
för protokoll och att utfärda domar i förenklad form, anknöte i den framlagda
lagtexten till att underrätten vore domför i sin mindre kvalificerade
sammansättning. I denna utformning komme de föreslagna reglerna därför
att förfalla vid avslag å propositionen i denna del. Det syntes emellertid
önskvärt med en reform i den avsedda riktningen och betänkligheter syntes
ej heller behöva möta mot att möjligheterna till tabelldom gåves ungefärligen
det utrymme, som i propositionen syntes ha varit avsett. Det borde
således övervägas att i mål rörande allenast ansvar för brott tillåta användande
av tabelldom, då den tilltalade erkänt gärningen och svårare straff
än böter ej ådömdes.

Nytt förslag från rättegångskommittén

I en med skrivelse den 1 september 1954 till Kungl. Maj:t överlämnad
promemoria har 1951 års rättegångskommitté till förnyad prövning upptagit
frågan om utvidgat tillämpningsområde för förenklade protokoll och
domar. Därvid har kommittén vidhållit, att en vidgad användning av denna
enklare form skulle innebära en ej oväsentlig arbetsbesparing. Det vore ej
nödvändigt att anknyta ifrågavarande bestämmelser till domförhetsreglerna.
En lämplig lösning syntes vara att, såsom första lagutskottet vid 1954 års
riksdag antytt, tillåta den förenklade formen i mål, som rörde allenast ansvar
för brott, då den tilltalade erkänt gärningen och svårare straff än böter
ej ådömdes. Liksom enligt nuvarande regler och tidigare förslag förutsattes
förenklat protokoll skola kunna föras endast om tabelldom användes,
medan det icke skulle vara någon förutsättning för användande av tabelldom,
att förenklat protokoll fördes. Mot den nu föreslagna lösningen kunde

8

Första lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955

invändas, att man vid en huvudförhandlings början icke alltid skulle veta,
om tabelldom kunde komma till användning och således heller icke om man
kunde underlåta att föra protokoll. Denna svårighet syntes emellertid utan
olägenhet kunna lösas genom att i tveksamma fall vederbörliga protokollsanteckningar
fördes och att dessa sedan, om tabelldom användes, antingen
makulerades och ersattes med anteckningar i tabellen eller, om undantagsvis
ett fristående protokoll ändock erfordrades, iordningställdes till ett sådant.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen har t.f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Lindell, anfört följande:

På sätt framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen förelåg
vid 1954 års riksdag enighet mellan Kungl. Maj:t och riksdagen om att tilllämpningsområdet
för förenklade protokoll och domar borde vidgas och
även om huru långt man därvid borde gå. Någon lösning av frågan kom
dock ej till stånd vid 1954 års riksdag, eftersom det då framlagda förslaget
var lagtekniskt sammankopplat med ett annat reformförslag, vilket riksdagen
ansåg sig icke böra biträda. Det av kommittén nu framlagda förslaget
till en fristående lösning överensstämmer i sak med det vid 1954 års
riksdag behandlade och jag förordar att detsamma nu genomföres. Då det
är önskvärt att reformen vinner tillämpning snarast möjligt, torde lagändringen
böra träda i kraft den 1 april 1955.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 11, måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 3 februari 1955

På första lagutskottets vägnar:

EMIL AHLKVIST

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting, Per Olofsson, Lodenius,
fru Gärde Widemar, herr Franzén, fru Wallentheim och herr Ollén;

från andra kammaren: herrar Lindberg, Landgren, Hedqvist, fröken
Liljedahl, herrar östlund, Ekström, Larsson i Stockholm och Larsson i
Luttra.