Första lagutskottets utlåtande nr 7.
1
Nr 7.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad Igdelse av 211 § utsökningslagen
m. m.
Genom en den 5 februari 1954 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 69, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
l) Lag
om ändrad lydelse av 211 § utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 211 § utsökningslagen* 1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
211 §.
Nöjes ej part åt överexekutors beslut
i utsökningsmål, äge däröver i
hovrätten sig besvära; och åligger det
överexekutor, då slutligt utslag gives
eller auktion å fast egendom av honom
hållen är, att tillika meddela
underrättelse om vad vid ändrings
sökande iakttagas bör samt äventyret,
om det försummas.
(Föreslagen lydelse.)
Nöjes ej part åt överexekutors beslut
i utsökningsmål, äge däröver i
hovrätten sig besvära. Har beslutet
meddelats av Konungens befallningshavande
i län, som hör under skilda
hovrätter, skall fullföljd ske i den
hovrätt, till vilken målet kan hänföras
på grund av belägenheten inom
dess domkrets av utmätningsmans
tjänstgöringsområde, av fast egendom,
som målet berör eller vars köpeskilling
eller avkastning är i fråga,
eller av ort för verkställighets- eller
handräckningsåtgärd. Kan hovrätts
behörighet ej sålunda bestämmas,
skall fullföljd ske, om den mot
vilken åtgärd sökts har att svara
i tvistemål i allmänhet vid domstol
inom lånet, i den hovrätt under vil
-
1 Senaste lydelse se SFS 1946:814.
1 Dihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 1 avd. Nr 7.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
ken domstolen hör och eljest i den
hovrätt under vilken den stad hör,
där Konungens befallningshavande
har sitt säte. Det åligger överexekutor,
då slutligt utslag gives eller auktion
å fast egendom av honom hållen
är, att tillika meddela underrättelse
om vad vid ändrings sökande iakttagas
bör samt äventyret, om det försummas.
Vad Konungens befallningshavande
i fall då lånet hör under
skilda hovrätter angivit om behörig
hovrätt skall lända till efterrättelse.
över utslag-------talan däremot.
Ej må — —----utmätningsman behörig.
Om klagan------i 221 §.
Denna lag träder i kraft den t juli
1954.
2) Lag
om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 juni 1885 (nr 27) angående
lösdrivares behandling.
Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares
behandling1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
6 §.
Vill någon söka ändring i Konungens
befallningshavandes utslag, varigenom
han blivit dömd till tvångsarbete,
äger han inom två veckor från
den dag, då utslaget blivit avkunnat,
till Konungens befallningshavande
inkomma med sina till hovrätten
ställda besvär. Behöver klaganden biträde
vid besvärens författande, foge
Vill någon söka ändring i Konungens
befallningshavandes utslag, varigenom
han blivit dömd till tvångsarbete,
äger han inom två veckor från
den dag, då utslaget blivit avkunnat,
till Konungens befallningshavande
inkomma med sina till hovrätten
ställda besvär. Hör län under skilda
hovrätter, skola besvären ställas till
1 Senaste lydelse se SFS 1946:875
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
3
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Konungens befallningshavande an- den hovrätt, under vilken den stad
stalt att det erhålles. hör, dår Konungens befallningsha
vande
har sitt säte. Behöver klaganden
biträde vid besvärens författande,
foge Konungens befallningshavande
anstalt att det erhålles.
Finnes besvärstalan---hörande handlingar.
Konungens befallningshavande---fri fot.
Konungens befallningshavandes---blivit ådömt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
195b.
3) Lag
angående ändrad lydelse av 83 § lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om
fattigvården.
Härigenom förordnas, att 83 § lagen den 14 juni 1918 om fattigvården1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt
(Gällande lydelse.)
83
Den, som vill söka ändring i Konungens
befallningshavandes utslag
i mål rörande ådömande av tvångsarbete
enligt 75 §, äger att till Konungens
befallningshavande inkomma
med sina till hovrätten ställda besvär,
om han är häktad, inom två veckor
från den dag, då beslutet för honom
avkunnades, men i annat fall
inom samma tid från den dag, då beslutet
delgavs honom. Finnes besvärstalan
ej vara fullföljd på föreskrivet
sätt eller inom rätt tid, skall den av
Konungens befallningshavande avvisas.
Om fullföljd av talan mot beslutet
gälle vad nyss sagts; dock skall
nedan angives.
(Föreslagen lydelse.)
§•
Den, som vill söka ändring i Konungens
befallningshavandes utslag i
mål rörande ådömande av tvångsarbete
enligt 75 §, äger att till Konungens
befallningshavande inkomma
med sina till hovrätten ställda besvär,
om han är häktad, inom två
veckor från den dag, då beslutet för
honom avkunnades, men i annat fall
inom samma tid från den dag, då beslutet
delgavs honom. Hör län under
skilda hovrätter, skola besvären ställas
till den hovrätt, under vilken den
stad hör, där Konungens befallningshavande
har sitt säte. Finnes
besvärstalan ej vara fullföljd på före
-
1 Senaste lydelse se SFS 1946: 876.
4
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
besvärstiden räknas från det klagan- skrivet sätt eller inom rätt tid, skall
den erhöll del av beslutet. Avvisas ej den av Konungens befallningshavanbesvärstalan,
skall Konungens befall- de avvisas. Om fullföljd av talan mot
ningshavande så fort ske kan till hov- beslutet gälle vad nyss sagts; dock
rätten insända besvären tillika med skall besvärstiden räknas från det
vederbörandes yttrande, om anledning klaganden erhöll del av beslutet. Avförekommit
att sådant infordra, även- visas ej besvärstalan, skall Konungsom
eget utlåtande och Konungens ens befallningshavande så fort ske
befallningshavandes protokoll och ut- kan till hovrätten insända besvären
slag samt övriga till målet hörande tillika med vederbörandes yttrande,
handlingar. om anledning förekommit att sådant
infordra, ävensom eget utlåtande och
Konungens befallningshavandes protokoll
och utslag samt övriga till målet
hörande handlingar.
I sammanhang------tilldelad varning.
Vid klagan —-----— viss tid.
Behöver häktad — -----det erhålles.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
195 4.
4) Förordning
angående ändrad lydelse av 60 § förordningen den 6 juni 1941
(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Härigenom förordnas, att 60 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt
och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad
(Gällande lydelse.)
60
Vill någon föra talan mot beslut i
skatteärende, har han att till beskattningsmyndigheten
inkomma med sina
till hovrätten ställda besvär; besvär
må anföras, förutom av enskild
part, av advokatfiskalen vid hovrätten.
lydelse pa sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse.)
§•
Vill någon föra talan mot beslut i
skatteärende, har han att till beskattningsmyndigheten
inkomma med sina
till hovrätten ställda besvär. Är
länsstyrelse i län, som hör under skilda
hovrätter, beskattningsmyndighet,
skola besvären ställas till den hov
-
1 Senaste lydelse se SFS 1946:826.
5
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
rätt, under vilken den del av länet
hör, där den skattskyldige var mantalsskriven,
när skattskyldigheten inträdde,
eller, om han då ej var mantalsskriven
inom riket, där han var
bosatt eller stadigvarande vistades; i
fråga om juridisk person vare för
hovrättens behörighet bestämmande,
var styrelsen eller förvaltningen hade
sitt säte, när skattskyldigheten inträdde.
Besvär må anföras, förutom
av enskild part, av advokatfiskalen
vid hovrätten.
Innefattar beslut —--tillkomma hovrätten.
Då besvär--— ——-— över besvären.
Över beslut---—--vitets utdömande.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1954.
I en av f. d. expeditionschefen C. G. Bruno såsom särskilt tillkallad utredningsman
den 30 september 1952 avgiven promemoria angående ändrad
domkretsindelning för vissa hovrätter (stencilerad) har föreslagits den
jämkningen av domkretsområdet för hovrätten för Nedre Norrland att till
denna hovrätt skall från Svea hovrätt överflyttas viss del av Gävleborgs län,
nämligen Hälsingland, medan återstoden av länet, d. v. s. Gästrikland, fortfarande
skall höra till Svea hovrätt. I vissa fall fullföljes talan mot beslut
av länsstyrelse till hovrätt. För att en uppdelning av ett län på skilda hovrätter
skall kunna genomföras erfordras vissa författningsändringar. Förslag
till sådana har framlagts av utredningsmannen i promemorian.
Av promemorian framgår, att fullföljd från länsstyrelse till hovrätt förekommer
i tre olika arter av ärenden, nämligen utsökningsmål, mål rörande
tvångsarbete och gåvoskattemål.
Enligt 1 § utsökningslagen är länsstyrelsen överexekutor för länets
landsbygd och även för länets städer utan magistrat, om icke Kungl.
Maj :t förordnat annan att vara överexekutor i staden, överexekutor har enligt
200 § att pröva fullföljd talan mot utmätningsmans förfarande i mål enligt
utsökningslagen. I anslutning härtill må ock nämnas, att enligt 13 § införsellagen
vad i utsökningslagen är stadgat om klagan i fråga om utmätningsmans
förfarande skall i tillämpliga delar gälla beträffande införsel. Härutöver
handlägger överexekutor vissa ärenden såsom första instans, t. ex. frågor om
6
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
verkställighet av vissa domar och verkställighet av skiljedom, vissa ärenden
rörande exekutiv auktion och fördelning av köpeskilling samt ansökningar
om kvarstad, skingringsförbud, reseförbud och annan handräckning. Enligt
211 § utsökningslagen äger part, som ej nöjes åt överexekutors beslut i utsökningsmål,
att däröver anföra besvär i hovrätten. Det åligger överexekutor
att, då slutligt utslag gives eller auktion å fast egendom hållits av överexekutor,
tillika meddela fullföljdshänvisning. Besvären skall enligt 213 och
214 §§ ingivas eller insändas till överexekutor som, därest besvärstalan ej
befinnes fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, enligt 217 § har att
avvisa densamma. Även mot dylikt beslut må besvärstalan föras i hovrätten.
Avvisas ej besvärstalan, har överexekutor att utan dröjsmål till hovrätten
insända till målet hörande handlingar.
Enligt lösdrivarlagen kan lösdrivare ådömas tvångsarbete. Beslutanderätten
i detta hänseende tillkommer länsstyrelse och i vissa fall poliskammare.
Enligt 6 § lösdrivarlagen gäller, att den som vill söka ändring i
länsstyrelsens utslag, varigenom han blivit dömd till tvångsarbete, äger att
till länsstyrelsen inkomma med sina till hovrätten ställda besvär. Finnes besvärstalan
ej vara fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den
av länsstyrelsen avvisas, för vilket fall talan må fullföljas på sätt nyss sagts.
Avvisas ej besvärstalan, skall länsstyrelsen till hovrätten insända till målet
hörande handlingar. Det åligger enligt 5 § länsstyrelsen att tillställa den
dömde skriftligt utslag med åtecknad fullständig besvärshänvisning.
Tvångsarbete kan av länsstyrelse åläggas jämväl med stöd av 75 § fattigvårdslagen
och 72 § barnavårdslagen. För nu avsedda fall gäller enligt 83 §
fattigvårdslagen och 85 § 1 mom. barnavårdslagen fullföljdsbestämmelser
av samma innehåll som de nyss återgivna reglerna i 6 § lösdrivarlagen.
Vid fastställande av gåvoskatt är enligt 44 § arvsskatteförordningen
länsstyrelsen beskattningsmyndighet. Länsstyrelsen har ock att pröva vissa
frågor om eftergift och återvinning av gåvoskatt. Enligt 60 § gäller, att den
som vill fullfölja talan mot länsstyrelsens beslut har att till denna inkomma
med sina till hovrätten ställda besvär. I 19, 20 och 37 §§ kvarlåtenskapsskatteförordningen
meddelas bestämmelser, varigenom motsvarande ordning
gäller i fråga om kvarlåtenskapsskatt för gåva och för livförsäkring, till
vilken förmånstagare insatts.
Av den lämnade redogörelsen för de fall, då talan mot länsstyrelses avgörande
skulle fullföljas i hovrätt, framginge, har utredningsmannen uttalat,
att talan alltid skulle föras i form av besvär som skulle ingivas eller
insändas till länsstyrelsen och av denna, tillika med övriga handlingar i målet,
vidarebefordras till hovrätten. På grund härav vore det tydligt, att ett
läns uppdelning på olika hovrätter saknade varje betydelse för de enskilda
parterna vid besvärstalans anhängiggörande. Jämväl i fråga om besvärstalans
utförande i hovrätten syntes förändringen komma att sakna egentlig betydelse,
enär besvären i det stora flertalet fall avgjordes efter föredragning av
handlingarna.
7
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
Enklast och redigast vore enligt utredningsmannens mening att föreskriva,
att talan skulle fullföljas till den hovrätt, under vilken den stad hörde,
vari länsstyrelsen hade sitt säte. Denna linje borde också följas beträffande
besvärstalan enligt 6 § lösdrivarlagen samt 83 § fattigvårdslagen och 85 §
barnavårdslagen. En stor del av det klientel, varom här vore fråga, saknade
nämligen sådan anknytning till viss del av länet att anledning funnes låta
något annat än länsstyrelsens belägenhet bestämma rättsmedelsforum.
I övriga fall lämpade sig nyssnämnda regel mindre väl. Utsökningsmålen
kunde i allmänhet lokaliseras till viss ort inom länet. Så vore i första hand
fallet beträffande exekutiva auktioner å fast egendom och vad därmed ägde
samband samt klagan över utmätning eller annan åtgärd av utmätningsman.
Men även i flertalet av de fall, där länsstyrelsen direkt hade att besluta,
kunde målet hänföras till viss ort inom länet, vare sig denna nu
vore mantalsskrivnings- eller bostadsorten för den, mot vilken åtgärden riktades,
eller förvaringsplatsen för den kvarstadsbelagda eller på annat sätt
berörda egendomen. I alla dessa fall vore en naturlig regel, att den hovrätt
förklarades behörig, som, i händelse ärendet från början skolat anhängiggöras
hos utmätningsman, blivit behörig. Det syntes dock kunna inträffa,
att ett utsökningsmål icke läte sig anknyta till viss ort inom länet. I sådana
fall borde regeln bli den, att talan skulle fullföljas till den hovrätt, under
vilken den stad lydde, där länsstyrelsen hade sitt säte.
I ärende angående skatt för gåva torde den regel om länsstyrelses behörighet,
som återfunnes i 44 § jämförd med 2 § arvsskatteförordningen och
som innehölle att behörigheten bestämdes av gåvotagarens mantalsskrivningsort
vid skattskyldighetens inträde, böra erhålla motsvarande tillämpning
beträffande hovrätts behörighet i fråga om mål som fullföljdes från
länsstyrelse. Därigenom bleve, i likhet med vad nu vore fallet, prövningen
av besvär i de av länsstyrelsen handlagda gåvoskatteärendena och de av
underrätter inom länet handlagda arvsskatteärendena, alltefter ärendenas
lokala anknytning, fortfarande förbehållen en och samma hovrätt. Detsamma
borde gälla ärenden om kvarlåtenskapsskatt för gåva.
över promemorian har efter remiss utlåtanden avgivits av Svea hovrätt,
hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för övre Norrland, riksåklagarämbetet,
länsstyrelserna i Gävleborgs och Västernorrlands län, statskontoret,
styrelsen för föreningen Sveriges stadsdomare samt styrelsen för Sveriges
advokatsamfund. Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar,
som beretts tillfälle yttra sig i ärendet, har ej inkommit med något utlåtande.
Flertalet remissinstanser har biträtt eller lämnat utan erinran de allmänna
synpunkter utredningsmannen anfört på frågan att låta ett län till
skilda delar lyda under olika hovrätter. Ingen remissinstans har ställt sig
i princip helt avvisande till en sådan ordning. Däremot har några av de
hörda myndigheterna understrukit, att en uppdelning ej borde genomföras
utan mycket tungt vägande skäl.
8
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid lagrådsremisser!
anfört bl. a. följande.
»Beträffande innehållet av erforderliga regler om hovrätts behörighet ansluter
jag mig i princip till det förslag utredningsmannen framlagt.
Utredningsmannens grundtanke att utsökningsmål bör fullföljas i den
hovrätt, under vilken den ort lyder, dit målet kan lokaliseras, synes lämpligen
kunna komma till uttryck i lagtexten genom att i 211 § utsökningslagen
införes ett stadgande av det innehållet, att om beslut meddelats av
länsstyrelsen i län, som hör under skilda hovrätter, fullföljd skall ske i den
hovrätt, till vilken målet kan hänföras på grund av belägenheten inom
dess domkrets av utmätningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendom,
som målet berör eller vars köpeskilling eller avkastning är i fråga, eller
av ort för verkställighets- eller handräckningsåtgärd. För vissa fall — t. ex.
stundom då fråga är om reseförbud — torde dock en regel av nu angivet
innehåll knappast vara till fyllest. Jag föreslår därför en supplementär föreskrift,
att om hovrätts behörighet ej kan bestämmas enligt nyss angivna
stadgande, fullföljd skall ske, om den mot vilken åtgärd sökts har att svara
i tvistemål i allmänhet vid domstol inom länet, i den hovrätt under vilken
domstolen hör och eljest i den hovrätt under vilken den stad lyder,
där länsstyrelsen har sitt säte. Det synes icke kunna undvikas att någon
gång tvekan kan uppstå vilken hovrätt som enligt de nu förordade reglerna
är behörig fullföljdsinstans. För att undvika att i sådant fall delade meningar
i forumfrågan mellan länsstyrelsen och hovrätten skall kunna vålla
komplikationer får jag vidare förorda införande av en föreskrift av den
innebörden att länsstyrelsens i fullföljdshänvisningen lämnade besked om
fullföljdsinstansen skall bli bindande.
Vidare bör såväl i 6 § lösdrivarlagen som i 83 § fattigvårdslagen införas
den bestämmelsen, att om län hör under skilda hovrätter, besvären skall
ställas till den hovrätt, under vilken den stad lyder, där länsstyrelsen liar
sitt säte. På grund av hänvisning i 85 § barnavårdslagen blir regeln tilllämplig
även på de fall enligt nämnda lag som nu är i fråga.
Slutligen torde i 60 § arvsskatteförordningen böra upptagas stadganden
att besvären skall ställas till den hovrätt, under vilken den del av länet
lyder, där den skattskyldige var mantalsskriven när skattskyldigheten inträdde,
eller, om han ej då var mantalsskriven inom riket, där han var bosatt
eller stadigvarande vistades. Och i fråga om juridisk person bör för
hovrättens behörighet vara bestämmande var styrelsen eller förvaltningen
hade sitt säte, när skattskyldigheten inträdde. I tillämpliga delar kommer
dessa regler på grund av hänvisning i 37 § kvarlåtenskapsskatteförordningen
att gälla även för ärenden om kvarlåtenskapsskatt för gåva och för livförsäkring,
till vilken förmånstagare insatts.
Författningsändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1954. Särskild
övergångsbestämmelse synes ej erforderlig. De administrativa över
-
9
Första lagutskottets utlåtande nr 7.
gångsregler, som kan finnas behövliga vid en uppdelning av ett län på flera
hovrätter, får meddelas i samband med beslutet om uppdelning.»
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag och får alltså hemställa,
att förevarande proposition, nr 69, måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 februari 1954.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Lindblom, Olofsson, Lodenius, fru
Sjöström-Bengtsson, herr Björnberg, fru Wallentheim och herr Ollén;
från andra kammaren: herrar Rylander, Landgren, Gezelius, Hedqvist,
Östrand, Andersson i Björkäng, Jacobsson i Sala och Larsson i Stockholm.
2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 9 samt. 1 avd. Nr 7.