Första lagutskottets utlåtande Nr 7

Utlåtande 1937:L1u7

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1937 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändring i
visst syfte i lagen om servitut.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 112, hava herrar Frankenberg och Tengström hemställt, att riksdagen
måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredning av frågan huru genom
ändring i lagen om servitut den bristande enhetlighet i rättstillämpningen,
som för närvarande rådde, måtte undanröjas.

Motionärernas syfte framgår närmare av följande i motionen intagna
motivering:

o I en tid av rastlös utveckling å icke minst det byggnadstekniska området
— å vilket område servitutsinstitutet i städerna spelar stor roll —
kan det vara till fördel att rättstillämpningen utan hinder av i lag alltför
strikt uppdragna gränser för institutets användbarhet kan taga ställning
till de nya problem som uppstå. Men det är av största vikt att
denna rättstillämpning blir i möjligaste mån enhetlig.

Det är numer# icke så sällan förekommande att en fastighet (A) inrymmer
värme- och varmvattensanläggning, gemensam för denna fastighet
och annan sådan (B). Det är uppenbarligen av allra största vikt
att garantier skapas för att fastigheten B skall kunna ostörd begagna
värme- och varmvattensanläggningen. Sådana garantier brukar man
söka vinna därigenom att servitutsavtal upprättas mellan ägarna till A
och B, i vilket avtal den förstnämnde förbinder sig att låta anläggningen
användas av fastigheten B. Inteckning till säkerhet för dylikt
avtal har i ett flertal fall beviljats. Emellertid har det jämväl inträffat,
att ansökan om sådan inteckning avslagits under motivering att rättigheten
till sin innebörd ^ vore nyttjanderätt. Det kan icke anses tillfredsställande
att en fråga som denna, vilken ju är av stor betydelse
ur fastighetsbelånings- och överhuvud taget ekonomisk synpunkt, icke
blir föremål för enhetlig behandling. En lagändring torde därför vara
av nöden.

Ett servitut kommer till stånd genom avtal mellan ägarna av tvenne
fastigheter, en som besväras av servitutet (den s. k. tjänande fastigheten)
och en till vars förmån det stiftas (den s. k. härskande fastigheten).

Första lagutskottets utlåtande Nr 7. 7

Som regel är ett servitut icke tidsbegränsat. För att det utan vidare
skall äga bestånd även gentemot ny ägare av den tjänande fastigheten,
måste det emellertid intecknas i denna. Ett servitut kan innebära att
den ena fastighetens nyttigheter må i något avseende tagas i anspråk
för den andras behov, s. k. positivt servitut. Som exempel härpå kan
nämnas rätt för en fastighets ägare till grustäkt, vattenhämtning, kreatursbete
eller begagnande av väg å annans fastighet eller att draga ledningar
över sistnämnda fastighet. Men ett servitut kan också innebära
att ett visst begagnande av den tjänande fastigheten, en viss utövning
av äganderätten därtill, skall i den andra fastighetens intresse underlåtas,
s. k. negativt servitut. Exempel härpå äro utfästelser till förmån
för annan fastighet att icke bebygga en fastighet eller att icke bebygga
denna så att utsikten från den andra fastigheten skymmes.

Lagen den 14 juni 1907 om servitut innehåller icke i vidare mån
någon reglering av de förutsättningar, som krävas för att servitut må
anses föreligga, än att i lagens 1 § stadgas:

Lägges å fastighet besvär och last till förmån för annan fastighet
eller ock för gruva, såsom angående väg, vattens ledning eller uppdämning,
ledning för överförande av kraft, skogsfång, mulbete, torv-, lereller
grustäkt, utsikt eller fönster, må till säkerhet för beståndet av det
servitut meddelas inteckning under de villkor och i den ordning, särskilt
är stadgat.

För ett visst undantagsfall må under ett servitut även innefattas
skyldighet för den tjänande fastighetens ägare att vidtaga åtgärd i den
härskande fastighetens intresse. Härom stadgar lagens 2 §:

Innefattar upplåtelse av rätt till servitut tillika föreskrift örn skyldighet
för ägare av den fastighet, varå servitutet lägges, att därå underhålla
väg, byggnad eller inrättning, som för rättighetens begagnande
erfordras, skall ändock å upplåtelsen tillämpas vad i lag stadgas örn
servitut.

Att servitutsbegreppet icke närmare definieras i lagen motiveras på
följande sätt i lagberedningens förslag till jordabalk I, avgivet år 1905:

Beteckningen servitut vittnar örn rättsinstitutets romerska ursprung.
Men härstamningen röjer sig icke endast i namnet; det är det romerska
servitutsinstitutet, som ännu, utvecklat men i sina huvuddrag oförändrat,
går igen i den moderna lagstiftningen. Och detta beror visserligen icke
av någon tillfällighet, icke av någon mer eller mindre medveten »reception»
av romersk rätt; likheten är grundad i sakens natur, i förhållanden,
som äro sig lika trots tidernas växling och åskådningssättens
skiftning. Sitt innehåll hämtar servitutsbegreppet från den uppgift,

institutet är avsett att fylla. Servitutet---- skall utjämna de med

fastigheternas rättsliga särskiljande förenade olägenheter, det skall komplettera
den ena fastighetens användbarhet genom att med densamma
på det sätt förbinda en annan, att visserligen dennas individualitet upp -

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

rätthålles men den dock i viss utsträckning får tjäna den andra. Såvitt
ett dylikt behov är i den ena fastighetens förhållanden grundat, kan
det på denna väg ses till godo. De förhållanden, vilka sålunda betinga
servitutets uppkomst och utsträckning, äro i grunden konstanta, örn än
utvecklingen för med sig, att för fastigheters användning tillkomma
nya ändamål och en ändrad uppfattning skapar nya behov, som genom
servitutsförhållande kunna betjänas.

Förslaget har icke upptagit någon definition av servitutsbegreppet.
Att söka genom en dylik binda den naturliga utvecklingen vore lika
oklokt som det vore omöjligt att åt densamma giva en fullständighet,
vilken uteslöte olika meningar örn vad i särskilda fall kan hänföras
under begreppet och vad icke. Och med ett angivande allenast av servitutets
allmänna kännemärken skulle efter beredningens tanke icke
vara förenad någon verklig fördel. Servitutsbegreppet är gammalt i
svensk rätt, rättstillämpningen är med detsamma förtrogen, ehuru det
aldrig varit lagfäst. Vid sådant förhållande har det synts tillräckligt
att, i överensstämmelse med vad som skett vid avfattandet av gällande
inteckningsförordning, endast kort beteckna servitutets begrepp och tilllika,
för att åt uppfattningen giva ett konkret underlag, anföra några
viktigare former av servitutsförhållande. Detta har skett i 1 §.

I det följande utvecklade lagberedningen emellertid i åtskilliga avseenden
den svenska rättens ståndpunkt i fråga om förutsättningarna för
servitut. För behandlingen av förevarande motion är därvid följande
uttalande särskilt av intresse:

Servitutet vilar å en fastighet, icke å en person. Fastighetens ägare
kan vara förpliktad att tåla, att en annan begagnar hans fastighet, eller
att själv underlåta en viss utövning av sin äganderätt. Men på grund
av servitutsförhållandet kan han icke vara förpliktad att vidtaga åtgärd
i den andra fastighetens intresse. Ett åtagande av sådant innehåll
faller utom detta rättsförhållande; det är en rent obligatorisk förpliktelse,
som icke kan på detta sätt bindas vid en fastighet. Med
oböjlig stränghet får emellertid icke denna ur servitutets natur härledda
grundsats fasthållas; och förslaget upptager i 2 § en undantagsbestämmelse,
vilken emellertid endast torde vara ägnad att befästa den i sig
otvivelaktiga regeln.

Att servitutet skall gälla till förmån för en fastighet innebär, att under
en servitutsrätt icke kunna inrymmas andra befogenheter än som
äro anpassade efter denna fastighets behov; särskilda ägares subjektiva
intressen och önskningar kunna icke på denna väg ses till godo. Det
är fastigheten såsom sådan servitutet skall tjäna. Vilka intressen äro
av denna sakliga natur, vilka icke, är det omöjligt att genom fasta regler
utmärka. Här visar för övrigt utvecklingen och den därmed ändrade
uppfattningen sin betydelse. Att den förmån, som genom servitutet avses
att bereda fastigheten, skall vara av ekonomisk art är ingalunda
nödvändigt; särskilt nutidens uppfattning tillerkänner berättigande åt
en mängd intressen, vilka icke kunna omedelbart efter penningar mätas.
De s. k. villaservituten äro därpå exempel. Under vissa förhållanden
kan ett avtal om servitut äga ett berättigande, vilket man under andra
måste frånkänna det. Ett avtal, varigenom i syfte att utesluta konkurrens
upprättande av en fabrik eller handelsrörelse å en fastighet för -

Första lagutskottets utlåtande Nr 7. 9

b judes, grundar icke ett servitut, medan under andra förhållanden —
då därmed avses att avvända den störande inverkan, som fabriken eller
rörelsen skulle utöva å närboende — alldeles samma inskränkning i en
fastighetsägares handlingsfrihet naturligt faller under servitutsbegreppet.
Att det intresse, som av servitutsrätten skall uppbäras, måste äga en
viss grad av allmängiltighet och att åt godtycket icke under denna form
får beredas rättsskydd, är en inskränkning, som gäller icke endast för
detta rättsområde. Åt domstolarnas prövning måste alltid i förevarande
hänseende lämnas vidsträckt utrymme.

Vad sålunda gäller örn den härskande fastigheten äger tillämpning
också i fråga om den tjänande; det är denna såsom sådan, vilken skall
tjäna den andras intressen. Närmast är det därför de av naturen själv
givna förhållandena, vilka bestämma servitutets innehåll och begränsning,
under det tillfälliga anordningar, som med fastigheten vidtagits,
icke kunna tjäna till underlag för en servitutsrätt. Är emellertid en
dylik anordning med fastigheten så förenad, att den övergått till att
vara en verklig beståndsdel av fastigheten, kan den också ingå såsom
bestämmande vid upprättande av ett servitutsförhållande. De vanliga
byggnadsservituten äro därpå exempel. Rätt att hämta vatten å annans
fastighet kan bliva föremål för ett servitut ej endast när fråga är
om en naturlig utan också om en anlagd damm, men däremot icke när
rättigheten avser att från en till den ena fastigheten indragen rörledning
avleda vatten till en annan. Gränsen mellan vad som kan under
ett servitutsförhållande inrymmas och vad som endast kan bliva ett
förhållande av personlig rätt och förpliktelse kan icke i detta avseende
skarpt uppdragas.

Lagberedningen åberopar i nu sist omförmälta hänseende Kungl. Maj:ts
utslag den 4 december 1899 (N. J. A. s. 540), varigenom avslogs ansökan
om inteckning för avtal, avseende rättighet för ägare av tomt att i
vattenledningsrör, inlett i angränsande egendom, inrymma ett dylikt för
vattens ledning till tomten.

Förevarande motion synes närmast innefatta en hemställan att lagbestämmelserna
om servitut skola givas sådan avfattning att därav direkt
framgår, huruvida rätt för en fastighet att begagna värme- och
varmvattensanläggning inom en annan fastighet skall anses såsom servitut
eller ej. Såsom utskottets redogörelse utvisar, upptager nu gällande
lag örn servitut icke någon fullständig definition på begreppet servitut.
Invändningar torde ock kunna resas mot att i lag närmare bestämma
servitutsbegreppets omfattning endast beträffande det nu ifrågavarande
speciella rättsförhållandet. Örn en lagändring i motionens syfte skulle
vidtagas, borde den således innefatta en närmare reglering av servitutsbegreppets
förutsättningar över huvud. Mot en sådan reglering hava
emellertid vid den gällande servitutslagens tillkomst anförts skäl, vilka
enligt vad utskottet funnit icke kunna lämnas obeaktade. Sålunda
må framhållas att de behov som servitutet är avsett att tjäna växla
med tidsförhållandena, varför servitutsbegreppet måste hava en viss

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 9 sam!. 1 avd. Nr (i—7.

Utskottet.

2

10 Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

grad av elasticitet. Då denna skulle äventyras genom en mera ingående
reglering i lag, bör det enligt utskottets mening såsom hittills i
första hand tillkomma rättstillämpningen att närmare bestämma och utveckla
servitutsbegreppet. Därvid är det givetvis oundvikligt att fall
kunna förekomma då, såsom motionärerna påpekat, i underinstanserna
träffas olika avgöranden rörande frågan om ett visst rättsförhållande är
att betrakta såsom servitut eller ej. Utskottet vill emellertid framhålla,
att det naturliga medlet för åvägabringande av enhetlighet i rättstillämpningen
är anlitandet av rätten att fullfölja talan i högre instans. Sådan
rätt tillkommer exempelvis den som fått ansökan om inteckning
för servitut avslagen av inskrivningsdomaren, varvid är att märka att,
örn tiden för överklagande redan utlupit, inteckning kan sökas på nytt
och beslutet i anledning av denna ansökan överklagas. Därest det enligt
en prejudicerande rättstillämpning visar sig att avtal av ifrågavarande
slag enligt gällande lag icke äro att hänföra till servitut, föreligger
måhända, icke minst med hänsyn till den stora ekonomiska betydelse
dylika avtal numera erhållit, skäl för de lagstiftande myndigheterna
att till övervägande upptaga frågan huruvida icke i en eller
annan form bör beredas möjlighet att vinna ökad trygghet åt beståndet
av dessa avtal.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 februari 1937.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Klefbeck, Ernst Svenson*, Ruben Wagnsson*, Löfgren*,
Ekströmer*, Colleen och Berglund*;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Hedlund i Östersund, Ryberg, Olsson i
Mellerud, Johansson i Krogstorp, Johnsson i Kalmar och Gezelius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1937, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

S707I8